17 april 2015

Klädbytardag!

Garderoben är städad, plaggen som jag tröttnat på är nedpackade. I morgon åker jag till Högdalen och ser om jag kan hitta lite nytt på årets klädbytardag. Jag har hittills varit på två klädbytardagar i mitt liv och varje gång har jag gått därifrån med känslan av att ha vunnit på lotteri.

Rent praktiskt så går det till så att alla som deltar tar med sig ett antal plagg som de tröttnat på eller som inte passar längre. De ska så klart vara hela och rena. När man kommer fram lämnar man in sina kläder och får ett antal biljetter som man får byta mot något annat. Förra året kom jag hem med ett par röda jeans som jag fortfarande blir glad av och lite annat som verkligen har kommit till användning.

Naturskyddsföreningen uppmuntrar medlemmar att arrangera klädbytarträffar i hela Sverige i morgon den 18 april. Här kan du kolla var det finns i närheten. Gå! Det värsta som kan hända är att du inte hittar något som du gillar, men då vet du att dina oanvända kläder kan glädja någon annan.

I Stockholm finns klädbyten i Högdalen, Bromma, Gustavsberg, Haninge, Sollentuna, Tyresö, Gröndal och Saltsjöbaden. Och på en massa orter i hela landet.

15 april 2015

Hejdå skinkmackan

RIP skinkskivan, saknad
av ingen.
Dagens lilla delseger i kampen mot köttnormen handlar om skinkmackor.

Både en och annan gång i arbetslivet så bjuds man på mackor - vid speciella frukostmöten eller kanske som start på en utbildningsdag eller motsvarande. Standardmackan är en ost- och skinkfralla eventuellt med någon liten grönsak. Inga konstigheter.

På den senaste utbildningen jag var på fanns mackor till förmiddagsfikat. Hälften med ost och hälften med skinka. Spaning: De som kom först i mackkön tog ostfrallor och sedan fanns bara skinkmackorna kvar. Bland dem som ännu inte tagit sin macka fanns flera som inte äter kött, med resultat att de fick vara utan och mackorna stod och blev dåliga. Själv nöjde jag mig med en svart kaffe.

Det blev en fikasnackis där och då om det orimliga med den där skinkskivan som få vill ha och som väl ingen skulle märka om den försvann. Varför köper vi ens in sådana mackor? Så idag mejlade vi till alla som brukar beställa mackor och till den leverantör av fikabröd som vi har på jobbet och meddelade att vi från och med nu alltid beställer köttfria mackor. Ingen protest från någon, utan tvärtom tummen upp från alla som svarade. Jag är helt säker på att ingen någonsin kommer att fråga efter vart skinkan tog vägen.

Ja det var den lilla odramatiska historien om hur det gick till när vi skippade skinkmackorna på mitt jobb. Det jag vill säga är att det inte behöver vara så komplicerat att ändra på något man tycker är knasigt. Det är ju ofta bara att snacka med varann och ställa frågan till den eller de som kan göra något åt saken. Går det så går det.

Jag är nyfiken - vad finns det mer för slentriangrejer vi gör i arbetsliv och föreningsliv där man enkelt skulle kunna göra något bättre?

Efter dagens framgång har jag lite hybris och börjar fundera på om även osten och komjölken i kaffet skulle kunna bytas mot något fräschare, men inser att jag nog måste hejda mig. Man kan läsa i tidningen att ost tydligen är lika beroendeframkallande som heroin, och alla jag känner är mer eller mindre addicts. Skulle jag be alla att tända av skulle jag nog få sluta.

14 april 2015

Äntligen! Jag får cykla mot enkelriktat till jobbet

Jag får cykla lagligt till jobbet!
En vanlig cykeltur till jobbet i morse. När jag var nästan framme höll jag på att trilla av cykeln, så exalterad blev jag. Mitt i gatan på Malmskillnadsgatan är en jättestor cykelsymbol målad, så att man ska se den när man kommer söderifrån. Kunde det verkligen vara sant - ska det äntligen bli lagligt att cykla söderifrån på Malmskillnadsgatan?

I alla år har jag gjort det i alla fall, som ett slags civil olydnad. Det rör sig om de sista 250 metrarna till mitt jobb, som är omöjligt att cykla till söderifrån utan att köra mot enkelriktat eller ta en omväg på två km på Regeringsgatan, Rådmansgatan och Döbelnsgatan. För fem år sedan frågade jag Trafik- och stadsplaneringskontoret om det inte kunde vara vettigt att tillåta cykling mot enkelriktat, eftersom gatan är bred nog för tre bilar i bredd, men svaret var tydligt då
"En motriktad cykelbana på Malmskillnadsgatan bedöms inte vara möjlig att utföra. Det skulle medföra att ett stort antal parkeringsplatser längs sträckan måste tas bort. Med dagens krav att ytterligare utöka antalet parkeringsplatser ser vi det som omöjligt att genomföra."
Vi fortsatte sedan vår mejlkonversation och de lovade att i alla fall inte släppa mitt förslag "obeaktat"

Fem år har gått sedan dess och nu kan jag alltså cykla lagligt till jobbet. Fantastiskt! Vi väntar fortfarande på att skyltarna ska bytas ut och jag hoppas verkligen att det kommer upp varningsskyltar för bilar norrifrån som är vana att leka polis och preja ut oss lagbrytande cyklister i vägkanten trots att det finns gott om plats. 

13 april 2015

Jag och mina bambukläder

Bambu - miljövänligt att odla,
men svårt att göra miljövänligt tyg av.
Problemet med att ha bloggat länge är att det man beskrev som fantastiska uppfinningar för ett antal år sedan, kan ha förlorat sin glans i takt med att de granskas och man läser på och lär sig nya saker. Bambutextil är en sån grej. Jag minns hur lyrisk jag var (och fortfarande är varje gång jag torkar mig på en handduk i bambufrotté) när jag lärde mig om hur fantastiskt miljövänlig och praktisk bambutextil skulle vara. I min garderob finns underkläder, strumpor, linnen och handdukar. Ja till och med lakan köpte vi. Jag har gett bort bambuhanddukar till vänner, övertygad om att det var den perfekta presenten.

Och visst är det så att odlingen av bambu är väldigt mycket mer miljövänlig än bomullsodling.

Men aldrig får man vara riktigt glad. Att begripa sig på hur textil framställs är en hel vetenskap, och jag är verkligen ingen expert. Men jag ska skicka er vidare till en väldigt intressant blogg, Gröna trådar, som drivs av Anna-Lisa som är textilvetare. Hon skriver i Bambumyten pedagogiskt om bambutextil och lär oss om att de flesta bambukläder är tillverkade i viskos, som tyvärr kräver rekordmycket otrevliga kemikalier i tillverkningen. Att köpa kläder av bambuviskos är tyvärr inte så bra som jag trodde, och jag får leva med det.

Det finns, berättar Gröna trådar, andra sätt att tillverka bambutextil som är mycket bättre. Antingen genom en mekanisk process eller genom så kallad lyocellprocess. Jag har mejlat några nätbutiker som säljer bambu och frågat om de har några sådana plagg. Vi får se om någon svarar.

När det gäller kläder och textil är det nog bara att inse att det är bättre ju mindre jag köper. Köpa sånt som håller, helst ekologiskt, ha det länge, byta och köpa begagnat. Och ha koll på att det jag köper nytt är så schyst som möjligt. 

12 april 2015

Plötsligt händer det: Perfekta bönbiffar


Jag hade aldrig gett upp hoppet. Efter 16 köttfria år och hundratals mosiga eller pajade burgare hände det plötsligt: Jag skapade den perfekta kikärtsbiffen. Saftig, lagom tuggmotstånd och härlig känsla av husmanskost.

Om någon vill testa skrev jag ner receptet.

Kikärtsbiffar

  • 1 msk krossade linfrön eller chiafrön
  • 1 dl varmt vatten 
  • 1 Grovriven morot
  • 1 mixad gul lök
  • 1 burk kikärter
  • 1 dl jordnötter
  • 1 dl vegofärs, t ex anamma
  • En stor näve havregryn
  • En skvätt raps- eller olivolja
  • 1 buljongtärning eller motsv buljongpulver
  • Salt och kryddor som man gillar
Blanda frön med varmt vatten och låt stå en stund. Mixa alla ingredienser i en matberedare, men sluta innan det blir alltför mosigt. Om smeten känns torr och smulig kan du späda med lite vatten så smeten håller ihop. Stek i generöst med olja.

30 mars 2015

Vego - en trend eller här för att stanna?

I helgen var jag på Vegoforum, som är en årlig mötesplats för att diskutera allt möjligt vegorelaterat - mat, hälsa, miljö, djurrätt m.m. Jag var på ett antal föreläsningar, men det mest intressanta tyckte jag var en paneldiskussion med olika aktörer inom vegovärlden: Livsmedelsföretag, vegotidningar och djurrättsorganisationer. De spånade om den pågående vegotrenden. Vad är det som händer? En undersökning från förra året visar att var tionde svensk är vegetarian eller vegan. Är det bara en hälsotrend som går över? Hur ser framtiden ut? Vad är det som är annorlunda nu?

En grej som de tog upp är att livsmedelsföretagen förstått att det finns pengar att tjäna. Svenska företag som Oatly och Anamma växer så det knakar och tar fram nya produkter som gör det enklare att skippa kött och mjölk. Helvegetariska butiker, som t ex Goodstore i Stockholm, öppnar nya butiker. Nya helvegetariska tidningar och kokböcker ges ut. Livsmedelsföretag märker sina varor med ”Lämpligt för veganer”. Och så vidare... Någon nämnde att om Dagens Industri skrev om veganer för tio år sedan så handlade artikeln troligtvis om hotet från militanta djurrättsaktivister. Det senaste året har tre stora artiklar i DI handlat om veganer, men då om potentialen för företag att tjäna pengar.

En annan grej som nämndes är såklart också sociala mediers betydelse. Facebookgruppen Vad lagar du för veganmat idag?, till exempel, har närmare 17 000 medlemmar och ett ständigt flöde av folk som delar med sig av sin matlagning. Det finns alltid någon att fråga för den som funderar på att äta mer vego.

21 februari 2015

Miljöproblemet med kattsand

Vad bra att SVT berättar om min gamla käpphäst: Den importerade kattsanden som inte är brännbar. Över hundratusen ton om året hamnar på svenska soptippar och blir kvar för alltid.
"Kattsanden bryts alltså i dagbrott, som i sig ger stor miljöpåverkan. Efter att den har transporterats till Sverige, slängts i hushållssoporna och passerat genom värmeverken och blivit slagg, hamnar den sen på soptippen – och där blir den kvar för alltid."
Kattsand är dessutom dyrt och tungt att släpa hem och fastnar i tassarna så att det sprids i hela huset. Ofta luktar den riktigt illa också.

Ett av mina tidigaste blogginlägg och som också är mitt i särklass mest lästa inlägg handlar om kattsand och min kärleksförklaring till att använda träpellets. Våra katter använder PeeWee:s supersmarta låda som funkar så att blöta pellets blir till sågspån som åker ner genom ett galler till en underdel som töms vid behov. Ingen dålig lukt, inget dåligt samvete och ingen sand på matbordet. Billigt är det också. Och drygt.

Så här funkar PeeWee. Testa!

16 februari 2015

"Använd kalorierna mer effektivt"


Morgonens Vetenskapsradion-nyhet var ingen munter lyssning direkt. Det var en rapport från en stor vetenskapskonferens i San José där forskare diskuterade framtidens matförsörjning:

”Växtfysiologer, klimatforskare och agronomer var ense: var tredje människa på jorden lever redan i en risksituation med osäker mattillgång. Och fram till år 2050, alltså om bara 35 år, måste matproduktionen fördubblas om alla ska kunna äta sig mätta. Samtidigt pågår en klimatförändring som på flera olika sätt hotar matproduktionen.”

Inslaget avslutades med orden: ”Enligt matsäkerhetsexperten James Gerber finns dock en tydlig lösning på en framtida livsmedelskris: att vi använder kalorierna mer effektivt, genom att sluta äta kött.”

Och rent krasst så är det egentligen inte så mycket mer att tillägga. Ja, man kan så klart diskutera fram och tillbaka om det är rimligt att alla ska sluta äta kött helt och hållet - jo, jag tror att en sådan värld är möjlig så småningom. Men även om vi struntar i den diskussionen finns ingen som helst anledning att säga emot att världens totala konsumtion av kött och mejeri måste minskas radikalt. För att hålla både för en växande befolkning och minskade möjligheter att odla på grund av klimatförändringarna.

Att äta mat som förlorat runt 90 % av sitt energiinehåll genom att ta ett steg uppåt i näringskedjan är bara för slösigt. Som svenskar har vi ett tungt strå att dra till stacken. Vi äter mer kött än genomstitts-EU-medborgaren, som i sin tur äter mer än dubbelt så mycket som genomsnittsvärldsmedborgaren. Och 20 gånger mer än en indier. (Statistik från Svenskt kött)

Vill du förkovra dig i resursförbrukning när det gäller kött jämfört med vegetabilier är Köttguiden en riktigt bra sida.


http://www.kottguiden.se/kott_miljo.html
Det blir inte mycket energi kvar... Bild: Köttguiden.se

7 februari 2015

Cashew-ost!

Hemmagjord cashew-ost. Kan själv!

Den här bilden lade jag upp i facebookgruppen Vad lagar du för veganmat idag? igår kväll. Det var helt galet vad folk gick igång. As we speak har bilden 268 likes!

Så vad är det då? Jo en bild på mitt hemgjorda cashewpålägg och en macka. Inte konstigare än så. Suget efter riktigt bra smörgåspålägg bland Sveriges veganer är tydligen stort. Grejen med det här pålägget är att det påminner ordentligt om vanlig mjukost. Den hemliga ingrediensen är b-jästflingorna som har en "ostig" smak som funkar bra att smaksätta olika rätter med. Hittas enkelt på närmsta hälsokost eller på t ex Goodstore.

Jag har det på vanliga mackor och på kex-snacks och det funkar fint som snabbmat - rör ner i kokta makaroner för en kolhydratstinn macaroni and cheese :)

Med tanke på lajkraketen på Facebook vill jag så klart visa upp min mackbild även här och dela med mig av receptet.

Cashew-pålägg

  • 5 dl cashewnötter, blötlagda typ över natten
  • 1,5 msk olivolja
  • 1/2 citron (saften)
  • 1,5 msk b-jästflingor
  • 1 tsk havssalt
  • 2 msk vatten

Blanda allt i en bra mixer och kör så att det blir så slätt det bara går. Späd ev. med mer vatten. Klart. Vill du smaksätta med örter eller vitlök eller motsvarande - gört!

(Jag har själv investerat i superblendern Vitamix. Jag tror inte att röran skulle bli lika slät i min gamla mixer, men säkert god ändå.)

2 februari 2015

Fixerade suggor, "djuromsorg" och fina Esther

Jag hörde på helgens avsnitt av det granskande programmet Kaliber i P1. De tittade närmare på grisbranschens "djuromsorgsprogram", som pågår sedan en tid tillbaka.

Alltså, att kalla försöksprogrammet för djuromsorg...

I korthet går det ut på att branschorganisationen Svenska Pig fått tillstånd att genomföra ett omfattande djurförsök med syfte att minska den höga dödligheten av nyfödda kultingar i Sverige. För att lösa problemet sneglar man på Danmarks intensivuppfödning av grisar där suggorna fixeras så de inte kan vända sig. I försöket ingår 4 400 svenska suggor som alltså fixeras under inseminering samt när kultingarna föds och fem dagar framåt. I försöket ingår också att korta tiden kultingarna får dia och ha fler grisar per box. Med tanke på omfattningen är det hyfsad sannolikhet att kött från grisar med fixerade mammor finns i en butik nära dig just nu.

Nu har jag suttit en bra stund och försökt skriva något smart och genomtänkt om detta, men ärligt talat så blir jag bara ledsen, och kommer inte på något alls att skriva. Jag fattar att det handlar om företagare som ser att det går dåligt och de är frustrerade över att konsumenterna väljer billigt importkött när de själva måste följa tuffare lagar. Men bara tanken på att en enda gris tvingas ligga orörlig dag efter dag är helt outhärdlig. Hela grisindustrin är faktiskt helt outhärdlig att tänka på, oavsett vilket land vi snackar om. Bara grader i helvetet.

Djuromsorg my ass...
Lyssna på programmet. Veterinärer och lantbruksforskare är kritiska och det borde alla vara enligt mig.



Nej, för att värma hjärtat skriver jag om Esther istället. För ett par år sedan blev ett kanadensiskt par erbjudna att skaffa en minigris. Esther flyttade hem till dem men efter hand började de undra hur stor hon egentligen skulle bli. Efter ett veterinärbesök fick de sanningen - Esther var en vanlig köttindustrigris, född för att gödas och slaktas vid fem månaders ålder. Hon hade till och med svansen kuperad som man brukar göra i Canada.

För hennes hussar blev det här totalt omvälvande. Insikten att de lika gärna kunde ha köpt Esther i köttdisken fick dem att sluta helt med kött och äta veganskt. De gjorde en facebooksida åt Esther, som nu efter drygt ett år har över 260 000 följare. Esther, som nu är en rätt stor dam på över 200 kg, bor i huset tillsammans med hussarna och hund och katt. Följer du henne på facebook får du varje dag en härlig bild som speglar hennes personlighet. Hon gillar snacks. Och att ta tupplurar. Och bada och böka i jorden och annat mysigt.

Esther får bli ambassadör för världens grisar i köttindustrin. Hon är det som alla grisar skulle kunna vara om de hade möjlighet. Sociala, smarta, lekfulla, vackra individer med stor personlighet.

Hur är det möjligt att vi går med på att behandla djuren i köttindustrin som vi gör?

25 januari 2015

Solrevolution nu!



Bild från Naturskyddsföreningen
För någon vecka sedan beställde jag hem Naturskyddsföreningens årsbok 2015: Solrevolution, och häromdagen kom den äntligen. Jag kan inte erbjuda någon riktig recension av boken än eftersom jag bara läst halva, men kan inte hålla mig från att säga åt alla: KÖP och LÄS!

Redan i förordet serveras sanningar som: "Idag får du fyra gånger så mycket solceller för en tusenlapp som för fyra år sedan". Sedan följer fakta om solens fantastiska möjligheter att ge oss ren energi och om hur fantastiskt långt vi kommit med tekniken att ta den tillvara. Och sedan radas alla otaliga exempel på länder som kommit längre än oss i Sverige. Länder där man använt en smart miljöpolitik för att stimulera företag och privatpersoner att investera i solceller - investeringar som snabbt lett till att priserna på solceller minskat dramatiskt de senaste åren.

Jag lär mig glosor som feed in-tariffer och nätparitet och lär mig att Tyskland sopar mattan med ny nyinstallerad solel och att Rumänien legat långt framme när det gäller solel ända sedan Ceaucescu-tiden. Jaha!

Mindre spännande är insikten att Sverige ligger så hopplöst efter när det gäller solenergi. Vad väntar vi på? Vad har rödgröna regeringen för planer? Jag blir extremt otålig av det jag lär mig i boken, och då har jag än så länge bara läst halva.

Jag återkommer.

21 januari 2015

Hur hållbar är min bank egentligen?

Åh vad bra! Allt som görs för att underlätta för konsumenter som försöker göra rätt är ett steg i rätt riktning. Idag lanserades Fair Finance Guide, där jag kan kolla vilket betyg min bank får när det gäller hållbarhet. Det är Sveriges konsumenter i samarbete med Naturskyddsföreningen, Amnesty, Fair Trade Center och Diakonia som tagit fram sajten.

Jag gör ju mitt allra bästa för att vara duktig medveten konsument, och det gissar jag att du som läser också gör. Men ska jag vara ärlig så var det inte speciellt längesen jag insåg att när jag använder en banks tjänster är jag också konsument. Det har stor betydelse vilken bank jag väljer och vilka krav jag ställer. Tidigare har jag nog mest tänkt på banken som en byrålåda där någon passar mina pengar när jag inte använder dem. Naivt, jag vet. För mina pengar kan göra lite vad som helst när jag inte tittar. De kan investeras i oljeborrning i Arktis, i köttindustrin eller i regnskogsskövling samtidigt som jag är upptagen med att köpa ekologiska kikärter till middag. Nice...

Jag tog tag i det här för något år sedan och gjorde dels en genomgång över mina pensionspengar genom WWF:s lista över fonder som inte investerar i fossilindustrin, dels öppnade jag ett sparkonto i Ekobanken, som bara lånar ut mina sparpengar till verksamheter jag ställer upp på.

Men mitt lönekonto, alltså det jag använder till vardags och som är kopplat till mitt bankkort, har jag på Skandia. Ekobanken erbjuder inte sådana tjänster. Skandia fick inte direkt strålande betyg. Det fick förresten ingen av de stora bankerna. SEB, som fick högst betyg tog sig bara upp till 43% av 100. Skandia fick 19% med kommentaren att de ställer lägst krav inom biologisk mångfald och energisektorn. Hmm...

En bra funktion på sajten är att man enkelt kan mejla sin bank och säga vad man tycker. Nu har jag i alla fall gjort det.

17 januari 2015

Palmolja: Bojkott eller medveten konsumtion?

Lyssna på Klotet i P1 den här veckan! Det handlar om palmolja och ställer frågan om man verkligen kan lita på certifierad palmolja.

Ja det försöker jag också begripa mig på. Jag lärde mig lite nytt i veckans Klotet, men vet inte om jag blev så mycket klokare. Bojkott eller medveten konsumtion? Kan jag med gott samvete köpa produkter med RSPO-certifierad palmolja? Eller bör jag göra mitt bästa för att helt enkelt eliminera så mycket palmolja jag kan ur mitt liv?

Jag har försökt lära mig så mycket jag kan om palmolja. Och väl kommit fram till följande: Palmolja är en praktisk och bra naturresurs som kan användas till allt möjligt. Ett fett som kan framställas på mindre landarealer och mer resurssnålt än andra fetter. Men den enorma ökningen av produktion sker på övriga naturresursers bekostnad och är som det ser ut nu verkligen ohållbar. Vidrigt på så många sätt.

En grej jag lärde mig i veckans Klotet var att 18 procent av världens palmolja nu är RSPO-certifierad. Men bara hälften av den säljs som certifierad, eftersom det inte finns tillräckligt stor efterfrågan. Hmm... Samtidigt som företagen som använder palmolja i sina produkter inte berättar att den är certifierad. En ny lag tvingar livsmedelstillverkare att skriva ut om varan innehåller palmolja, men som konsument har jag alltså ingen chans att veta om den är certifierad. Om man inte är en riktig konsumentnörd som ägnar sin fritid åt att surfa webbplatser och mejla kundtjänster. Varför inte använda en RSPO-märkning på produkterna som en del i att öka medvetenheten om palmolja? Det borde väl öka efterfrågan på den certifierade oljan, eller?

Min inställning är nog till slut att det inte finns någon anledning att ha beröringsskräck med palmolja, men samtidigt ha koll på hur mycket och vilken sorts palmolja jag köper.


I mitt eget kylskåp är det Carlshamns mjölkfria margarin som innehåller mest palmolja. Den är RSPO-certifierad, liksom fettet i Oatlys Havre-cremefraiche och Tofulines glass. Och tar jag en Delicatoboll innehåller den också RSPO-olja.

Naturskyddsföreningen om palmolja

12 januari 2015

Köttfri måndag - nästa steg

Jag är lite nöjd faktiskt. Köttfri måndagslunch-klubben som vi har på mitt jobb närmar sig nu 100 medlemmar, vilket betyder löfte från mina fina kolleger att äta över 5000 färre köttluncher varje år.

Varje måndag mejlar jag en påminnelse till alla hundra och passar samtidigt på att berätta om något miljö- eller vegorelaterat. Trägen vinner, tänker jag, och än så länge har ingen klagat. Idag vågade jag mig på att föreslå vegorelaterade nyårslöften. Så här skrev jag:
Nyår är nystart och bästa tiden för diverse revisioner av rådande livsstil. Det är fortfarande inte för sent att lova något spännande för 2015. Ni som varit med i klubben ett tag - vågar jag gissa att det där med måndagar inte är en speciellt stor grej längre? Här kommer mina förslag på nyårslöften à la köttfri måndag 2015: 
  1. En till vegolunchdag i veckan, t ex köttfri onsdag
  2. Vegoluncher alla restaurangluncher
  3. Anmäl dig som vegetarian eller vegan på alla konferenser/utbildningar under 2015
  4. Specialare till dig som redan är lakto-ovo-vegetarian: Vegan-måndagslunch!
  5. Annat kreativt nyårslöfte…
Som ni ser pushar jag extra för alla steg mot att äta vegetariskt just på restaurangluncherna. Det är nämligen där vi har allra sämst koll på var köttet kommer ifrån och hur det är producerat. Med största sannolikhet har lunchrestaurangerna importerat kött från länder som använder mycket antibiotika i djurindustrin och med sämre djurskydd än vårt. Hur kycklingen i din chicken tikka eller thai-kyckling har haft det vill du nog inte veta… (Av de 300–500 tusen ton antibiotika som används varje år går två tredjedelar till djuruppfödning. Intressant artikel här)

Vem är med? Det skulle vara så roligt om vi kunde vara med att flytta köttnormen (apropå språkrådets nyordslista) en bit längre under 2015. Gört! Meddela mig vad du väljer för löfte så blir jag glad.


Och redan efter någon timme så hade jag några som lovade flera köttfria dagar, några som tänkte bli konferensvegetarianer och någon som lovade mer vegetariskt hemma i familjen. Jättekul, tycker jag.

Kanske är det någon av mina kära bloggläsare som kan tänka sig något av ovanstående? Berätta i så fall :)

Och kom gärna med tips på bra nyårslöften till mig. Jag kommer inte på ett enda bra ju!

6 januari 2015

En bra sminkfråga

Jag fick en fråga om smink och hudvård som jag tänkte att jag skulle svara på så gott jag kan i ett eget inlägg. Det var en fråga från Matilda:
"Igår upptäckte jag att alla sminkföretag är skithögar som testar på djur och bara är dumma och fula. Jag är för övrigt 16 år och arg. Så jag sökte runt typ överallt efter saker som inte var djurtestat. Sen upptäckte jag kemikalier och andra dumma saker :( Men hittade några av dina gamla blogginlägg! Och bestämde mig idag för att prova Weleda's rengörande & toner. Jag spyr nästan bara jag tittar på tonern från neutrogena som jag aldrig tyckt fungerat men alltid stått där. Så jag Skulle vilja undra lite om Weleda, liksom vilka produkter har du? Funkar de? Vi är inte i samma ålder men det är ändå intressant! & bara nån slags guide bland smink? Någonting skulle vara så snällt."
Bra fråga Matilda, och jag minns själv hur frustrerad och lurad jag kände mig när jag första gången lärde mig om alla kemikalier och mineraloljor och parabener och skit som finns i vanlig smink, hudvård och rengöring. Men det är en välgörande ilska! Nu när du läst på lite kommer du aldrig köpa dåliga grejer mer. Allt är inte dåligt och det finns helt okej produkter att köpa. Och framför allt behöver man inte ha så mycket.

Jag ska inte skriva långt idag, utan hänvisar vidare till mina gamla inlägg:


Och eftersom du undrar vad jag använder så är det nästan uteslutande grejer från Maria Åkerberg, ett svenskt företag som gör helt växtbaserade produkter som inte är testade på djur. Jag använder Maria Åkerbergs produkter till hudvård, smink och hårvård och så använder jag Rosenseriens svanenmärkta deodorant, Actas svanenmärkta tandkräm och någon hård vegetabilisk handtvål.

Weledas produkter har jag använt förut och de är också bra tycker jag (Åh, granatäpple-handkrämen!).

Det finns så oerhört mycket att lära sig om det här ämnet för den som är intresserad. Jag har försökt läsa på, men är verkligen ingen expert. Sök på nätet så hittar du andra som kan mycket mer. Det är också kul att lära sig mer om dem som gör egna produkter hemma (har t ex kompisar som gjort egen deo med kokosolja och bikarbonat) eller använder sig av no-poo-metoder för hårtvätt osv.

2 januari 2015

Ett år för djuren

Martin Smedjeback.
Foto: José Figueroa
Det ska bli spännande att följa Martin och hans år för djuren 2015. Både modigt och kreativt att bestämma sig för att jobba heltid på olika sätt för djuren under ett helt år. För att finansiera det har han bett om bidrag från alla som vill hjälpa till, en ovanlig typ av crowdfunding. 

Så här säger han i en intervju i Fria tidningen idag: 

"– Jag kommer att ägna motsvarande ett heltidsarbete till att arbeta mot djurförtrycket i vårt samhälle. Vad jag kommer att göra beror mycket på vilka som vill samarbeta med mig och vad de har lust att göra. Jag tar gärna emot idéer! Alla som vill kan följa projektet på min hemsida."

Hans förhoppning är att samla ihop tillräckligt med pengar för att kunna arbeta heltid med djurrätt under ett år. Jag har själv bidragit med en slant och är övertygad om att den kommer att användas till något bra. Särskilt fokus kommer att ligga på djuren inom livsmedelsindustrin. 

31 december 2014

Shopstop kläder 2014: Mål!

Ett helt år utan att köpa kläder. Så löd nyårslöftet för 2014. Nyår inträffade mitt under Hållbar konsumtion, en av kurserna på Hållbar samhällsutveckling som jag pluggade förra läsåret. Kursen rörde om i skallen på flera sätt, men just det här med kläderna är så extra galet. Som en repetition och för alla som eventuellt missat:

  • Mellan 2000 och 2009 ökade svenskarnas konsumtion av textilier med 40 procent. Men vi lägger inte mer pengar på kläder, utan de har blivit billigare. 
  • I Sverige slänger vi cirka 8 kg textilier per person i hushållssoporna varje år.
  • Att köpa en ny kjol jämfört med att byta ut ett trasigt blixtlås kräver över 60 gånger mer resurser.
  • Till ett par bomullsjeans går det åt ca 11 000 liter vatten till odling och produktion och massor med kemikalier vid färgning, där arbetsförhållandena ofta är mycket dåliga.
Som jag skrivit om tidigare, så har det här att inte köpa kläder varit någon stor sak för mig. Det är liksom bara att inte handla, och ha på mig det jag redan har. Men det är klart att jag speciellt nu när det gått ett tag börjat se fram emot 2015. Jag har en liten önskelista:
  1. Strumpor. Jag hade inte bunkrat något innan mitt shopstop, och strumpförrådet var lite slitet redan innan. Nu under hösten har flera par åkt i soporna och jag behöver verkligen nya.
  2. Jeans. Jag använder jeans nästan jämt. I höstas dog mitt äldsta par på riktigt efter att ha lappats några gånger. Nu går jag runt på fyra par i olika stadier av slitning, och behöver ett par oslitna för snyggdagar.
  3. Nåt festigt. Någon fin topp eller klänning som gåbortkläder. 
Jag ska också vara öppen med att jag gjort undantag för några grejer som har med min träning att göra. Jag var tvungen att köpa lite varmare träningskläder nu när jag börjat löpträna även på hösten, och när jag fick två blånaglar vid mitt första 15-kilometerslopp gick jag och köpte ett par nya skor i bättre storlek. Och så fick jag ju en t-shirt när jag sprang midnattsloppet. 

Det finns många sätt att reflektera över sin klädkonsumtion - köpa begagnat och leta efter miljömärkt textil och läderfria skor. Jag tror absolut att nya material och schyst produktion är en del av lösningen. Men långt ifrån hela. För om problemet med dagens modeindustri är att vi tillverkar, köper och slänger mer kläder än vi någonsin behöver, kan lösningen inte vara att bara byta till lika mycket ekorekokläder. Det är hela synen på vad vi faktiskt behöver som måste ändras. För mig blev ett år utan nya kläder en övning i just det. Att ställa mig frågan ”behöver jag det här?”. Och uppenbarligen gjorde jag inte det.

Jag inbillar mig inte att klädindustrin revolutioneras till det bättre för att jag inte köpte nytt under 2014. Men ändå. Det har åtminstone fått mig att tänka på ett nytt sätt.

Jag kan verkligen rekommendera shopstop, i vilken form man än väljer. Någon som är sugen på ett nyårslöfte 2015?

GOTT NYTT ÅR 2015!!

30 december 2014

Fyrverkerier: Heja Mörbylånga!

Baksmälla.
För övrigt anser jag att fyrverkerier och andra sprängämnen borde vara förbjudna att köpa och skjuta för alla som inte har licens och vet vad de gör.

Jag läste att Mörbylånga på Öland faktiskt infört ett sådant förbud. Heja! Först i Sverige med att göra det enda rätta. Men tyvärr blev det överklagat, så beslutet gäller inte denna nyårsafton. Men kan de i Mörbylånga så borde det gå i andra kommuner också. Dags att skriva medborgarförslag, vänner?

Istället för att skriva årets arga rant om fyrverkerier skickar jag er vidare till alltid lika kloka Richard Söderbergs inlägg om varför fyrverkerier borde förbjudas. Lite välgörande  konstruktiv nyårsilska, helt enkelt. 

29 december 2014

Nyord 2014: Köttnorm

Att 2014 inneburit ett stort kliv framåt för intresset för vegetarisk mat kan vi konstatera. Inte mindre än tre helvegetariska matmagasin (Vego, Vegourmet och Vegmat) har sett dagens ljus, de svenska vegoföretagen Anamma och Oatly växer så det knakar, Livsmedelsverkets kostråd modiferades så de är mer vegovänliga och listan kan bli hur lång som helst. Malou i TV4 vågade sig på att vara vegan (utan att någon kallade henne militant vad jag hörde). Och bara att havre-cremefraichen kom...

Idag tog sig dessutom ordet köttnorm in på språkrådets nyordslista. Nyorden är en lista på tidstypiska nya svenska ord, som alltså säger något om vilka fenomen som diskuterats de senaste åren.

Ord är bra, speciellt när de hjälper oss att se det som annars är osynligt. Med köttnormen i ordförrådet är det lättare att se och ifrågasätta varför kött och andra animalier är så självklara för vad de flesta anser vara mat. Varför "det vegetariska alternativet" ska stå sist på restaurangernas menyer, som ett undantag. Varför vegetarisk mat ska skrivas in i rutan för avvikande kost i en konferensanmälan. Varför den som säger att den äter veganskt behöver ha ett skäl att göra det. Varför föräldrar som ger sina barn vegetarisk mat anses pådyvla barnen sina värderingar, medan de som ger barnen kött inte anses göra det. Varför annars tänkande människor går i taket över förslaget om en vegetarisk dag i skolan.

Ordet köttnorm gör det tydligare att det är just en norm det handlar om, och inte en av Gud given självklarhet att äta kött. Det är en norm för att det flesta gör det, inte för att det är rätt att göra det.

Japp köttnormen finns därute, överallt. Jag ser det som min uppgift att utmana den och flytta på den, en millimeter i taget. Och 2014 har den banne mig fått maka på sig så det märks. 2015 kommer det att gå ännu lite lättare.

Andra intressanta ord som kom med på listan är matnationalism och plastbanta, men de förtjänar alldeles egna inlägg.

27 december 2014

Men hur får du i dig protein?

Jag tänkte inte bli långrandig om detta med träning och veganmat, men vill bara få det ur mig nu när jag vet själv att det går utmärkt att kombinera.

Som alltid när man snackar vego, och framför allt när man kombinerar med träning, är det proteinmyten som frodas. ”Hur får du tillräckligt med protein?” Jag förstår varför man ställer frågan, eftersom en vanlig uppfattning är att protein är lika med kött. Och det stämmer så klart att kött är proteinrikt, men verkligen inte den enda proteinkällan.

Protein finns det mer eller mindre av i de allra flesta livsmedel. Men vi som väljer bort kött behöver ersätta proteindelen på tallriken med något annat proteinrikt, annars känner man sig inte mätt. Det är lektion 1 för både lakto-ovo-vegetarianer och veganer. Det finns massor att välja på. Bönor, linser, tofu, sojaprotein, nötter och frön. Präktigt hemkokta bönor och linsgrytor eller halv- och helfabrikat för lata dagar. Det finns också protein i grönsaker och rotfrukter. Och spenat och grönkål så klart.

Enligt livsmedelsverket är det lagom med 0,8 gram protein per kilo kroppsvikt och dag. Väger du 70 kg blir det 56 gram protein. Det är inga som helst problem för någon som ätit sig mätt på vanlig mat som till en del bestått av något proteinrikt som t ex baljväxter, nötter eller frön.  Inte ens ansträngande, jag lovar! Den som vill fylla på med extra protein vid träning kan med fördel fylla på med nötter till mellanmål eller kanske en smoothie med hampa- eller chiafrön.

Medelkonsumtion av protein i Europa ligger på ca 67-114 gram per dag vilket är i överkant och kan leda till problem enligt forskning. Här finns överkurs för den extra intresserade. Och en artikel från i våras om hälsorisker med för mycket protein.

Inga konstigheter alltså. En kortversion skulle vara att 1. Det är inte svårt att få i sig vegetariskt protein och 2. Äter man varierat med sunt förnuft så man blir mätt får man i sig det protein man behöver.

Och så ett boktips för den som ännu inte är övertygad om att träning + vegomat = sant. I boken Ät och spring berättar amerikanen Scott Jurek om sitt liv som ultramaratonlöpare i världstoppen. Han springer alltså galna lopp på över 20 mil i öknen och tycker det är kul.  Joråsatt... Vegan har han varit hela tiden. Andra kända elitidrottarveganer är Martina Navratilova och Lars Frölander. Och Carl Lewis tog OS-guld som vegan. Själv tänkte jag springa halvmaran i september.