31 december 2009

Ett nyårslöfte

Det börjar dra ihop sig, och inte har jag något vettigt nyårslöfte än. Ett nyårslöfte med klass ska ju innebära något slags ansträngning, någon förändring som betyder något.

I september listade jag olika miljö- och klimatbelastande beteenden som jag tyckte var lätta och svåra att avstå från. Det var glädjande att upptäcka att de största bovarna (bilen, flyget, köttet) inte är någon stor sak att avstå för mig. Men det fanns ju en svår-lista också. Något på den borde jag väl kunna fila på.

Okej, mitt nyårslöfte får handla om lunchmaten. Jag vill verkligen minska på lunchsoporna och lovar härmed att utmana vår hämtlunchkultur på allvar. Jag tror tyvärr inte att jag kan hålla ett löfte om noll hämtluncher, det blir för svårt. Så...

Jag lovar att inte äta lunch i engångsförpackning mer än två gånger i veckan.

Sådär. Hur svårt kan det va?

Nu lämnar vi nollnolltalet bakom oss och så kör vi så det ryker. Det är oss det beror på hur världen ser ut om tio år igen!

GOTT NYTT ÅR, kära bloggläsare!

PS. Uppmärksamma läsare med gott minne kan hävda att jag redan lovat sluta med hämtluncher. Mmm… jag utmanade mig själv att äta ute två gånger i veckan. Det har inte gått så bra. Men nu är jag mer taggad. Det ska gå! Och vill ingen annan äta ute, så går jag själv. Rätt skönt det med.

Förslag till lokal ordningsstadga

Nej, jag känner att jag inte fått ur mig allt jag vill säga om fyrverkerier. Här kommer en drapa till, sen ska jag vara tyst.

Jag tänker på det här att det är förbjudet för privatpersoner utan specialtillstånd att skjuta fyrverkerier. Förutom några timmar på nyårsnatten. De flesta kommuner verkar ha en sådan stadga.

Borde inte det resonemanget innebära konsekvenser för resten av lagstiftningen med?

Saker som i konsekvensens namn borde vara tillåtna på nyårsnatten:
  • Köra bil onykter
    (vi får ju använda sprängämnen på fyllan)

  • Hälla ut gamla färgrester och lacknafta i avloppet
    (Tungmetaller och andra miljögifter rakt ut i luften är ju helt okej)

  • Dumpa gammalt skräp var som helst
    (resterna efter tonvis med fyrverkerier får ju landa var som helst)

  • Gå runt och sparka andra människors husdjur. Hårt.
    (Förklaring överflödig)

Ja. Det är rimligt, tycker jag. Det är bara nyår en gång om året.

29 december 2009

Får det vara lite sprängämnen?

2009 började halvbra.

Under årets första skälvande minuter höll vi på att få hicka av raseri, när ett gäng fulla grannar gav sig på att från en tom flaska skjuta iväg raket efter raket bara ett par meter från vår husfasad. Vi gick ut på balkongen och sa till, men de tänkte inte ge sig. När en raket fick snedtändning och åkte rakt in i fasaden (som tur var - kunde lika gärna varit en balkong eller ett fönster) slog det över på maken, som helt enkelt gick ner och hämtade in resten av raketerna. Smockan hängde i luften, och det var inga fina ord som byttes, men som tur var hände inget mer. Sen satt vi hemma och hyperventilerade och försökte mildra chocken genom att hetsdricka champagne.

Snart är det nyår, hipp hurra!

Jag ska inte gå igång om hur vansinnigt det är med detta socialt accepterade experimenterande med sprängämnen och alkohol. Jag blir så förbannad. Det borde självklart vara förbjudet att sälja till privatpersoner. Festarrangörer med tillstånd - okej då, om vi nu absolut måste släppa ut kemikalier och tungmetaller för att bli glada.

Men kolla här vad fint! Khom Loy-lyktor. Tysta, vackra. Biologiskt nedbrytbara av rent rispapper. Stiger värdigt och lyser upp himlen i över fem minuter.

Fast jag kommer inte att släppa upp några själv, tyvärr. Håller mig inne i ren självbevarelsedrift, och ser till att ha rastat hunden långt före tolvslaget.

Tack Grön handling for tips om fina lyktor :-)

Ella fick rätt

När det blåste som värst kring grisindustrin i slutet av november förutspådde Ella Nilsson, vd på Svensk köttinformation, total glömska bland svenskarna fram till jul:
”Man kanske inte springer till butiken idag, men det är en månad kvar till
julafton och då har man glömt detta.”

Tydligen fick hon alldeles rätt. I undersökningar sa svenskarna att de minsann tänkte köpa ekoskinka eller ingen alls. Men… försäljningen av julskinka har tydlingen inte minskat alls den här julen. Jaha.

Det enda som hände var att ekoskinkan tog slut fortare. Men när den var slut så var den slut och den cyniska grisindustrin fick lika mycket av svenska folkets julmatspengar som vanligt.

Vi får ändå hoppas att resultatet blir mer ekofläsk och en mindre andel fabriksgrisar i framtiden.

28 december 2009

Dirty business

Ja jösses vad galet det är. En bra betraktelse i Expressen igår handlade om kosmetikaindustrin som får fortsätta att sälja sin fossila smörjolja och lova att man blir vackrare av den, utan att åka dit för brott mot marknadsföringslagen. Anledning: Alla VET ju att det inte stämmer, det är liksom allmänt känt att man blir lurad. Ja då så.

I andra branscher åker man dit med en gång om man ljuger i reklam, konkurrenter passar varandra. Men i kosmetikabranschen kör alla samma race och har lika mycket att förlora om konkurrenten åker dit. Och som konsument anmäler man inte heller. Det skulle ju vara det samma som att säga att man var så dum att man trodde att de talade sanning.

Sen är ju nästan hela kosmetikabranschen ägt av ett och samma l’Oréal. De äger i princip alla märken du kan komma på. De äger The Body Shop med sitt politiskt korrekta varumärke. De äger Garnier, Maybelline, Kerastase, Redken, Matrix, Lancôme, Biotherm, Helena Rubenstein, Ralph Lauren, Giorgio Armani, Cacharel, YSL, Diesel, Vichy och listan forsätter).

Fast glädjande nog, så ska just l’Oréal upp i marknadsdomstolen, efter en anmälan mot ett löfte om att en Lancome-kräm skulle släta ut rynkorna med 70 procent. Det stämde visst inte. Ska bli intressant att höra hur det går.

Det här irriterar mig verkligen. Även om jag kanske inte borde bry mig. Jag har ju gjort upp med mitt lurade förflutna, hällde ut det jag hade i en bajspåse där det hör hemma, och slängde. Köpte en ansiktskräm utan mineralolja och parabener. Min hy tackade mig genom att sluta med utslag, som jag haft så länge jag kan minnas. Inte var det speciellt dyrt heller.

Försök att hitta en enda hudkräm från något av l’Oréals varumärken som inte innehåller fossil mineralolja och andra tveksamma kemikalier!

23 december 2009

Julstämning



Vegoskinkan är griljerad, Jansson väntar i kylen, favorittomtarna utplacerade, hyacinten har precis börjat dofta. Nu ska jag värma lite glögg och slå in klapparna.

Julen tillbringas i Skövde som vanligt. Tar morgontåget på julafton. Gillar stämningen på det tåget, alla är liksom på extra gott humör.

En synnerligen God Jul tillönskar jag dig!

22 december 2009

Ett miljöår på jobbet

Det var ett tag sedan jag skrev något om miljöarbetet på jobbet. Kanske för att det gått så friktionsfritt. För det mesta i alla fall. Att få till sopsortering i alla personalkök visade sig vara en enorm insats, och vi är fortfarande inte hemma. Stora upphandlingar kring sophämtning och städpersonalens rutiner krävde mer jobb än jag kunde tänka mig. I februari ska vi övergå till full sopsortering, är planen i alla fall.

Idag har jag slitit med all dokumentation som måste vara klar till miljörevisionen i januari. En massa frågor som ska besvaras och nyckeltal som ska fyllas i. Elförbrukning, körda mil, kravmärkt livsmedel och allt möjligt ska vi ha koll på.

Fick siffrorna på antalet körda tjänstemil med bil. Skit också, de har ökat jämfört med 2008. Vad sjutton gör man åt det? Vi får sätta oss ner och kolla om vi kan se var ökningen skett, och om det finns någon körning som kan anses mer onödig. Skitsvårt, tycker jag.

Annars är det banne mig riktigt kul att gå igenom våra miljömål och bocka av allt vi gjort under 2009 :-)

Ska bli så spännande att få siffrorna på vår elförbrukning och jämföra med förra året, då (nästan) ingen stängde av datorn efter arbetstid...

20 december 2009

Avfallskvarnar åt folket!

Häromdagen kom den, den tidiga julklappen från snälla hyresvärden. Vi fick en avfallskvarn installerad, eftersom vi ska bli testhushåll åt Stockholmshem.

Det var förra julen som jag först hörde talas om det geniala med avfallskvarnar. Alltså: Istället för att hämta det organiska avfallet med lastbil och bränna det, så transporteras det i det befintliga avloppssystemet och rötas till värdefull klimatsmart biogas.

I många svenska städer har man sedan länge satsat på återvinning av organiskt avfall, oftast genom att det samlas in i separata kärl och rötas. Det är såklart också bra. I Nykvarn, där vi bodde förut, slängde vi matavfall i speciella gröna påsar, som separerades på något magiskt sätt på sopstationen och sedan blev biogas till fjärrvärme. När vi sedan flyttade till Stockholm åkte matavfallet rakt ner i sopnedkastet och återvanns inte alls, förutom som brända sopor. Rätt slösigt.

En stor del av Sveriges befolkning har alltså möjlighet att sortera sitt matavfall, men inte vi här i Sveriges huvudstad. Fram tills för ett år sedan. Då blev det tillåtet för privathushåll att installera avfallskvarn.

Skitbra. Ett problem bara: Ingen har en aning. Ingen aning om vad det är, vad det ska vara bra för eller hur det funkar. Så när man läser om att det är akut brist på biogas i Stockholm, så börjar man ju undra. Varför går inte Europas miljöhuvudstad ut och infokampanjar om avfallskvarnar? Varför subventionerar de inte installationen med en liten slant?

Min förhoppning är i alla fall att Stockholms bostadsbolag gör en satsning, nu när de börjat sätta in i testlägenheter. Eller jag kanske bara fick den för att jag tjatade hos miljöchefen?

Jag byte påse för sopnedkastsopor när jag fick kvarnen i fredags. Ska bli intressant hur lång tid det tar att fylla den. Än så länge ligger det ett par kuvert och helgens konsumtion av knäckformar (eller borde de senare sorteras som pappersförpackning?).

Hur återvinns matavfall i din kommun?


Senare inlägg om avfallskvarnar:

19 december 2009

Konstruktiv

"Den som väljer att gå före inspirerar andra. Den som tvekar och håller sig i bakgrunden blir sällan en inspiratör. Oavsett om det handlar om företag, kommuner, enskilda människor eller länder."

Citatet är från Maria Wetterstrands debattartikel i DN idag. Vettigt skrivet. Hon tar avstamp från förhandlingsfiaskot i Köpenhamn och försöker tänka konstruktivt. Det är väl det vi behöver göra. Att ge upp är inte ett alternativ.

Efter att luften först gick ur mig när jag insåg vad resultatet av hela spektaklet hade blivit, så har jag funderat vidare på vad som skulle kunna vara positivt ändå. Ja… det är bättre att ta nya tag och försöka komma fram till något bra nästa år än att anta ett dåligt bindande avtal nu. Vi bestämmer det, tycker jag.

Igår fick vi vår avfallskvarn. Den är fin. Ska berätta mer om den sen.

18 december 2009

Sista dagens förhandlingar

Egentligen borde jag bara stänga av och inte titta. Inte försöka följa vad som händer. Det är så ofattbart deprimerande att det inte verkar gå att få till ett gemensamt beslut om vad som måste göras för klimatet och framtiden. Och jag kan ju ändå inte göra något åt vad de bestämmer.

Men hoppet är det sista som överger, och varje gång det dyker upp ett halmstrå av positiva rapporter så tar jag tag i det och hoppas hoppas.

Vad ska vi göra om det inte går? Det måste gå.

16 december 2009

Made the news

Det var som sjutton! Min blogg blev citerad i dagens Aftonblad, minsann. Det var ett citat från ett argt inlägg i september om klimatpåverkan i allmänhet och charterflyg i synnerhet.

Med jämna mellanrum funderar jag, som ni vet, över skillnaden mellan att inspirera och provocera. Jag kan begripa att det där citatet kanske mer provocerar än inspirerar dem som ofta flyger, och inlägget kanske inte var helt diplomatiskt uttryckt av mig.

Men jag menar det jag sa. Svenskarnas charterresor är en helig ko. Det finns så många som försöker minska sin klimatpåverkan i vardagen, och faktiskt gör viktiga förändringar, men ändå väljer att semesterflyga flera gånger om året. Solresorna har blivit en så viktig del av vår livsstil. Det är knappt ens så att det räknas som lyx längre, utan något man bara gör. Oreflekterat. För många är själva ordet semester synonymt med en flygbiljett.

Det funkar inte. Vi behöver släppa ut den heliga kon på grönbete och ifrågasätta vad vi håller på med.

13 december 2009

Prestige

När jag läser nyhetsartiklar om klimatet på webben gör jag mitt bästa för att hoppa över kommentarerna. Om ni inte märkt det så består de till övervägande delen av okontrollerade utbrott från folk som bestämt sig för att människans klimatpåverkan är en bluff och en konspiration. Vad konspirationen går ut på och vem som skulle vinna på den har jag inte riktigt fattat, men så är det tydligen.

Förut kunde jag sitta en stund och läsa och bli upprörd och förbannad på det som skrevs. Nu blir jag mest ledsen och beklämd. Det är därför jag försöker att inte läsa. Det tillför liksom inget.

För mig finns ingen prestige i frågan. Om det det skulle visa sig att vi inte alls påverkar klimatet med vår livsstil skulle jag stå först i kön och gratulera till att klimatskeptikerna var så klarsynta när världens forskare sa tvärtom. Och jag skulle gratulera mänskligheten och jorden dansa samba av glädje för att jag hade så fel!

Men min känsla är att det handlar om en hel del prestige för dem som tror på den stora konspirationen. De vill kunna säga "Vad var det jag sa?" om temperaturen inte stigit exakt så mycket som förutspåtts till en viss tidpunkt. Problemet är bara att om vi följer deras råd och fortsätter som förut, och det visar sig att de har fel, så är det skit samma om de är ödmjuka och erkänner sitt misstag. Då är det för sent.

Och som jag brukar säga - det här är ingen religion, som man kan välja att tro på eller inte. Det hade ju varit jättebra. I så fall hade jag lätt valt att tro på att vi kan fortsätta som förr. Det är ju mycket roligare.

12 december 2009

Heja alla i Köpenhamn!

Idag hade jag gärna teleporterat mig till Köpenhamn om det hade gått. Men jag får nöja mig med att vara med dem som demonstrerar i tanken och lita på att de märks ändå. Bra jobbat alla ni som åkte!

Jag nöjde mig med att gå i den lilla demonstrationen i Stockholm förra lördagen. Då var vi bara några hundra.

Jag har svårt att greppa allt som kommer hända i Köpenhamn de här närmsta dagarna, fram tills på fredagen allt ska vara klart och bestämt. Bara att vänta och hoppas att de som har möjlighet fattar de beslut som världen behöver.

Medan jag gör mitt bästa för att göra det jag har möjlighet till för att göra världen bättre.

9 december 2009

Professor Baltazar, var är du?

Det blir ingen fart på bloggen den här veckan, märker jag. Orkar inte riktigt, jag skyller på regnet och mörkret som alla andra.

Tur att det finns andra bloggare som skriver kloka saker. Jag skickar er gärna vidare till det här inlägget, om vansinniga Förbifart Stockholm.

Jag såg också Uppdrag granskning förra veckan och tänkte kommentera det, men visste inte riktigt var jag skulle börja. Det är så dumt! ”Vi ska inte lösa klimatproblemen genom att åka mindre bil” säger Carlgren. Vad svarar man på det? ”Eh… jo?”

Vi löser inte klimatproblemen genom att sitta och vänta på att professor Baltazar uppfinner en fantastisk mojäng som gör att vi kan fortsätta som vi alltid gjort. Vi löser dem genom att anpassa oss till jordens förnybara resurser.

Ett sätt att minska resornas klimatpåverkan är att utveckla bra elbilar och annan smart teknik. Ett ännu bättre sätt är att resa smartare, resa kollektivt, cykla och gå. Genom att sluta förlägga all service och handel på åkermark utanför städerna. Genom att planera städer så att de flesta inte behöver åka bil till vardags.

Vi löser dem däremot inte med stora dyra feta motorvägar i storstadsregionerna!

Jag får citera min man: ”Om det finns en sak som jag skulle kunna tänka mig att kedja fast mig och hindra grävskoporna för, så är det den där förbifarten”. Jag är på.

4 december 2009

Dagens outfit

Scen: Utanför Systembolaget på Folkungagatan. Jag har handlat en flaska skumpa till en vän som fyller jämnt och kränger på mig hela munderingen för att cykla vidare till jobbet: vindbrallor, reflexväst, pannband och hjälm. Jag får komplimang av en överförfriskad man ur gänget vid systemets entré.
Berusade mannen: Jag måste bara säga att du är verkligen sexig.
Jag (skrattar): Tack!
Mannen: Nej, skratta inte, jag menar det verkligen.
Jag: Tack, men jag känner mig nog inte så sexig i de här kläderna.
Mannen: Jo, det är något speciellt. Det kanske är glasögonen?

Vad är det man brukar säga? Från barn och berusade får man höra sanningen.

Ja ni förstår väl? Det finns bara en sak att göra. Jag måste lägga ner hela den här miljögrejen och börja modeblogga istället.

Ja.

Vinstlott: en avfallskvarn

Idag ringde R från Stockholmshem. Han ville bara berätta att de sparat mitt mejl från i våras, där jag frågade om det var okej att installera avfallskvarn hemma. De skulle återkomma, men jag hörde inget, trodde inte att det skulle leda någon vart.

Idag frågade R om vi fortfarande var intresserade, och i så fall skulle vi bli testhushåll för avfallskvarn. Eh... JA!

För det första blir jag jätteglad för att det känns så fräscht att kunna göra av med matavfallet så effektivt - att låta det åka avlopp och bli biogas istället för att åka lastbil och eldas.

Men jag blir också glad för att det känns som att man faktiskt kan påverka. Det är så lätt att skicka iväg några mejl och berätta vad man tycker. Antingen får man ett bra svar på sin fråga, eller så får man inte det. Får man inget eller ett dumt svar kan man åtminstone vara nöjd med att ha varit en liten sten i skon på någon som kan behöva det.

Eller så får man jackpot och får en fin avfallskvarn installerad hemma alldeles gratis :-)

3 december 2009

Hear, hear

Ibland läser man andras bloggar och önskar att man själv skrivit det. Här är ett sånt inlägg.

Climate walk på lördag

Det känns overkligt att det bara är några dagar till Köpenhamnsmötet. Det är så mycket som står på spel att det känns omöjligt att greppa. Och det mesta man hör handlar om hur hopplöst det verkar att komma överens.

Det är galet spännande. Hela världen ska med. Hela världen berörs.

På lördag är ordnas demonstrationer på flera olika ställen. För oss som inte åker till Köpenhamn blir det en chans att visa att vi är många som vill ha en förändring - ett rättvist och ambitiöst avtal.

Tyvärr har jag en magkänsla att det inte kommer bli en så massivt uppslutning som skulle behövas. Kanske inte så mycket för att folk inte bryr sig. Men att det där med demonstrationer är något som klimataktivisterna ägnar sig åt.

Och så måste man ju ha tid att köpa julklappar.

Här händer det något på lördag.

I Stockholm är det aktiviteter från kl 12-15. Vill man bara gå i tåget räcker det att vara med från 13:45-14:30. Start från Norra Latin.

29 november 2009

TV-kväll

Först: Kalla fakta om ålfiske. Ska handla om det faktum att vi fortsätter att fiska och sälja och äta den fantastiska ålen som vi alldeles, alldeles snart har utrotat helt. (TV4 kl 19.20)

Sedan: Klimatstriden. En granskning av klimatförhandlingarna. Hoppas lära mig något matnyttigt. (Svt2 kl 20.00)

Och sen får man väl sätta sig och titta på Aktuellt också och få hjärtklappning och andnöd över folkomröstningen om minareterna i Schweiz. Ibland undrar man om den här mänskligheten är värd att försöka rädda...


Tillägg: Missade du ålreportaget kan du som har en halvtimme över kolla på TV4 Play:

28 november 2009

Flopp


Mer för känslan av att äga en solpanel än för att jag nödvändigtvis behövde en julgransbelysning, shoppade jag den här. Planen var att ha en enkel dekorationsbelysning på balkongen, sådär som finns på var och varannan balkong.

Det blev jättefint! I en halvtimme.

Till solpanelens försvar ska sägas ta solen bara kan lysa direkt på panelen under cirka 90 minuter när den passerar mellan två huskroppar. Om den över huvud taget tittar fram bakom molnen alttså. Och panelen är väldigt liten, bara typ 10x12 centimeter. Så den gör väl så gott den kan.

Jag tänker mig att slingan får vara kvar och lysa upp tillvaron lite bättre i vår när dagarna blir längre.

Jag ska skicka ett mejl till ETC-varuhuset också och säga att de kanske ska berätta att man inte ska räkna med att den funkar bra som adventsbelysning i Sverige.

Men jag har en solpanel! :-)

24 november 2009

Det går fort

När jag hämtade andan efter käftsmällen, passade ekot på att knäa mig hårt i mellangärdet också.

Växthusgashalten i atmosfären stiger fortare än vi räknat med. Halten steg mer under bara 2008 än under hela det föregående decenniet.

Fatta att vi inte kan fortsätta som förut! Vi kan inte bara ändra oss lite grand, ändra det som passar oss när det passar oss. Vänta på att någon annan ska uppfinna nån grej så att allt bara kan fortsätta som förut.

Inget KAN fortsätta som förut om temperaturen stiger så mycket som man befarar. Om det går så här fort.

Ovärdigt

Vaknade av en käftsmäll i morse. P1-morgon kan ha den effekten.

Jag har ändå gått på grejen med det svenska djurskyddet - det bästa i världen minsann. Jorå, jag trodde att det var helt okej. Men vad är det värt om de bara skiter i lagen på djurfabrikerna, och tydligen kan gå fria som om inget hade hänt?

Det var sådana här bilder som fick mig att sluta äta kött i slutet på nittiotalet. Då var det kor, och till och med Göran Persson satte julkorven i halsen, sa han. Sedan dess har den svenska köttkonsumtionen bara fortsatt att öka.

Min ingång har aldrig varit att det är etiskt fel att äta kött. Det är när vi behandlar djuren som produktionsenheter, som löpandebandproduceras i fabriker till lägsta pris som allt blir fel. Det är ovärdigt, och jag skäms än en gång att vara en del av systemet som tillåter det här att hända. Jag vill inte vara med.

Jag började titta på filmen, men orkade bara några minuter. Sedan tillät jag mig själv stänga av, med ursäkten att jag i alla fall inte stödjer helvetet med mina pengar.

Här är Djurrättsalliansens grisfilm. Jag skäms inte att säga att jag gott tycker att alla som äter kött ska se filmen innan nästa tur till affären eller restaurangen. Och ägna en tanke åt vem som tjänar pengar på korven, fläskfilén eller julskinkan.

Ovärdigt.

23 november 2009

Tjuvstart

Här var det inte mycket fart. Fast det är det inte på mig just nu heller. Det handlar mest om att klara av det värsta novembermörkret med förståndet i behåll.

Ikväll tjuvstartar vi lite på decembermyset i alla fall. Premiär för Blossaglögg och lite peppisar blir bra till kvällens avsnitt av Spanarna på Hill Street...

18 november 2009

Svenskt kött, yeah right...

Snabblektion: Svenska kött- och mjölkdjur utfodras med kraftfoder, som till stor del består av soja. Sverige importerar sjuka mängder soja. Den är odlad under galna förhållanden i Sydamerika. Regnskog huggs ner, savannen plöjs upp och blir till öknar med bara soja och bekämpningsmedel. Inget annat kan leva där.

För att ge mat åt svenska djur används och förstörs alltså sydamerikansk mark. Mycket mark.

Stjäl lite fakta från Naturskyddsföreningen:
  • Ökad sojaodling driver på avskogningen av Amazonas och uppodlingen av Cerradon, den brasilianska savannen som är viktig för den biologiska mångfalden. Under de senaste 35 åren har över hälften, cirka 880 000 km2, av Cerradon uppodlats. Avskogningen av Amazonas ökar nu de pågående klimatförändringarna.
  • Sojaodlingen innebär en stor användning av bekämpningsmedel. Gifter som för länge sedan förbjudits i Sverige används. Soja behöver också stor användning av konstgödsel vilket orsakar klimatpåverkan och spridning av miljögiftet kadmium.
  • De globala transporterna av soja bygger på användning av fossila bränslen som påverkar klimatet.
  • Importen av soja till djurtäta områden utan areal för att sprida djurens gödsel medför risker för övergödning av svenska havsområden.
Allt kött och mjölk man köper som inte är ekologisk eller från naturbetesdjur kan man förutsätta är uppfött med sydamerikanskt kraftfoder. Kan vi inte en gång för alla slippa höra tjatet om "svenska närproducerade kött- och mejeriprodukter"??

Den enda anledningen till att icke-ekologiska mjölken och köttet är billigare är att den utnyttjar och förstör billig mark i Sydamerika. Not cool.

Inspiration till inlägget kom från Koldioxidexperiment, som skrev om en annan aspekt av att stjäla odlingsmark i andra länder.

16 november 2009

Klimatsmart lyxkonsumtion


Vi pimpade ju sovrummet för några veckor sedan. I brist på fantasi, så lämnades väggarna vita i väntan på inspiration kring vad väggarna skulle prydas med. Konst och inredning har aldrig varit min starka sida, så jag överlät det med varm hand åt J, som tog med mig till Seriegalleriet här på Södermalm. Där är det fullt med originalteckningar av svenska tecknade serier.

Just nu har de Bamseutställning, och man kunde köpa filmcellerna till flera av Bamsefilmerna från 80-talet. Så fina! Vi valde ut fyra stycken. Min favorit är den med katten Jansson och husmusen :-) De är handmålade på plastfilm i två lager, vilket ger en tredimensionell känsla.

I december ska de ha utställning med Per Åhlins serier. Dunderklumpen och Karl-Bertil. Kommer vara svårt att hålla mig därifrån, även om priserna kommer att ligga i en helt annan klass än Bamse...

Kärleksbrev till framtiden

Jag fick tips om en grej de arrangerar i Köpenhamn i december. Idén är så genialisk och rörande att jag får gåshud.

Love Letters to the Future är ett event, där de installerar en tidskapsel i Köpenhamn. I kapseln lägger vi våra brev till framtiden. Alla som vill får skriva en hälsning, och ett urval av dem kommer att läggas in i kapseln i form av något smart tidsbeständigt media som sparas till framtiden.

Känslan av att få formulera en hälsning direkt från mig här och nu till dem som ännu inte finns är hisnande.

Att ens föreställa sig ett samtal med någon som lever på 2100-talet eller kanske på 2400-talet är en spännande övning. Jag inbillar mig att hon skulle ställa den frågan som alltid har ställts genom historien: Varför gjorde ni de val ni gjorde? Hur var det att leva då? Visste ni vad som höll på att hända?

Kan man göra det mer visuellt vad det här egentligen handlar om? De vardagsval du gör här och nu handlar inte bara om ditt eget liv eller barnens eller ens barnbarnens. Utan om att lyfta blicken och orka se ännu längre. Som att skriva ett kärleksbrev till någon du inte vet något om och aldrig kommer att träffa.

15 november 2009

Dumma älskade katt!



För fyra år sedan satte han i sig en gummigrej, en liten stödfot som sitter under vattenkokaren. Vi märkte det på att han började kräkas upp all mat och bli jättesjuk. Han fick operera ut grejen. Innan han ville börja äta igen hade vi nästan förlorat honom, det vara bara skinn och ben.

I kväll såg maken hur han tuggade på en annan gummifot till en annan apparat. Han försökte få tag på den, men vi hittade den inte och utgick från att han hade svalt den. Panik!
På djursjukhuset avrådde de från kräkmedel. Grejen kunde fastna i halsen och kväva. Vi skulle åka hem och hoppas att den inte skulle fastna i tarmarna. 1700 kronor senare och hemma i lite lugnare tillstånd hittade vi gummigrejen på ett osannolikt ställe i ett hål på skrivbordet.

Ett sätt att se på händelsen skulle vara att ha slösat 1700 på ett onödigt akutveterinärhelgbesök. Ett annat sätt att se på det skulle vara att det var en billig lärpeng och påminnelse att aldrig låta några aptitliga gummigrejer, frigolitbitar eller häftmassa (ja det är tydligen skitgott om du frågar Enzo) ligga framme.

Jag väljer det senare.

Annars har helgen varit ljuvligt kravlös :-)

13 november 2009

Lars ger lugnande besked

Vattenfallchefen Lars G Josefsson gav lugnande besked på ekot i morse angående det där med riskerna för en kärnkraftsolycka.

”Det finns en risk att solen slutar skina imorgon också.”

Frågan är bara om man ska bli lugnad eller oroad av jämförelsen. Det är ju skönt om Lars har koll på att risken är lika liten för en olycka som för att solen inte ska gå upp imorgon. Eller ganska läskigt om risken för att solen ska sluta skina är lika stor som den är för att en kärnkraftsolycka ska inträffa.

Joråsatt…

10 november 2009

Facket och mänskliga rättigheter

Jag är på utbildning, minsann. Jag har förmånen att gå en kurs om internationellt fackligt arbete. Det handlar om fackets möjligheter att förbättra världen, i egenskap av att vara världens största folkrörelse. Ett perspektiv som kanske inte är uppenbart, att man som medlem i ett fackförbund är med och tar ett globalt ansvar och har tagit aktiv ställning för mänskliga rättigheter.

Som oftast ser jag kopplingar till miljöfrågor och medveten konsumtion.

Idag har vi lyssnat på journalisten Mats Wingborg som är specialiserad på globala arbetsförhållanden. Superintressant! Han har nyligen gjort en studie på tre olika sätt att förbättra villkoren för dem som tillverkar våra prylar. Han visade på tre exempel, Dem Collective ("det goda företaget"), Lindex (konsumentpåverkan, csr-arbete och uppförandekoder) och Trelleborg (där de anställda själva organiserade sig och tecknade kollektivavtal).

Det man kan se är att alla sätt att jobba ger resultat, men att det allra bästa resultatet blev det med kollektivavtalet. Jag ska inte bli långrandig - en sammanfattning finns här.

Slutsats: Världen är full av elände och girighet, men det HAR betydelse vad vi gör och köper. Utan medvetna konsumenter skulle det inte finnas krav på bättre villkor. Så fortsätt protestera. Och var med i ett fackförbund!

9 november 2009

Ingen rebell

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

På sistone har tankarna snurrat en del kring hur andra ser på mig och vad det betyder egentligen. Att komma ut ur miljönördsgarderoben är banne mig inte okomplicerat. Jag raljerade ju lite häromveckan när jag blev kallad för aktivist av DN. Jag har nämligen rätt svårt att se mig själv som en aktivist. Det är ju de andra, de modiga som vågar sina liv på Greenpeacebåtar eller de som ägnar sig åt civil olydnad. Eller "de militanta veganerna". Djurrättsaktivisterna. You name it.

Jag har istället valt att definiera mig som en vanlig kontorsråtta, en duktig flicka från medelklassen som bara vill göra rätt. Rebell? Nä, tror inte det. Jag kan inte se att jag är kontroversiell på något sätt, jag är bara politiskt korrekt och väljer att berätta om det jag vet på olika sätt, här till exempel.

Häromdagen blev jag kallad för "fanatisk" av en mig närstående. Jag vet att det inte var illa ment. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig frustrerad av en sådan kommentar. Hur sjutton ska jag kunna berätta om vad jag tycker är viktigt, om jag blir sedd som en fanatiker? Som nån som gått med i sekten. Som väljer alternativen och mest bara vill vara annorlunda.

Jag kanske helt enkelt måste hålla mig till att förändra det jag kan, det vill säga mig själv, och sen hålla käft. Andra gör ju som de vill.

Och andra dagar drabbas jag av hybris och tror att jag faktiskt kan förändra världen.

Förstånd att inse skillnaden... Gode Gud, ja tack!

7 november 2009

Lera och kärlek



Entusiastisk matte.
Trött hund efter fyra timmar på kurs.
Leråker.
November.
Kärlek!

Att sedan sätta sig på tunnelbanan och byta på centralen med lera upp till hakan bland alla lördagsshoppare i city är en övning i att skita i vad folk tycker...

5 november 2009

Ekonormativitet

"Miljövänligt alternativ". En snabb webbsökning ger hur många svar som helst. Alla vill marknadsföra sin grej som det miljövänliga alternativet, så att jag som köper ska känna att jag gjort ett bra val som skiljer sig från den stora massan. Att aktivt och medvetet välja ett alternativ är att gå sin egen väg, att sticka ut från mängden på ett bra sätt.

Skönt för mig, som får en viss tillfredsställelse av det. Jag går igång på att leta efter alternativen, och blir glad när jag upptäcker att de är bättre än det man köper och gör av gammal vana.

Fast vad säger man egentligen med orden "miljövänligt alternativ"?
Det innebär per definition att det finns ett annat val, som alltså skulle vara "det miljöovänliga alternativet".

Problemet är bara att man inte skulle säga så. Vi har vant oss vad som är standard. Vill man vara lite extra god så kan man höja sig över den standarden och köpa ekologisk mat eller rengöringsprodukter och kläder utan kemikalier. Eller äta vegetariskt. Eller sluta flyga. Välja förnybar energi.

Normen är att skita ner och utnyttja jorden, och släppa ut mångdubbelt mer koldioxid än vad som håller.

Det är ett tag sedan nu, men Saltå Kvarn-bloggen hade en skön tävling, där de ville ha förslag på ett bättre namn för konventionellt jordbruk, alltså alternativet(!) till ekologiskt jordbruk. Som en liten övning i att utmana normen. De fick en hel del förslag, allt från lustigheter som jordmissbruk och latmansjordbruk till mer beskrivande som fossilt jordbruk och industrijordbruk. Jag gillade 1900-talsjordbruk - ett ord som beskriver att det är något som vi hade en kort stund av världshistorien, men kom på att det inte höll.

Visst blir man sugen på att vända på perspektivet? Bara känna efter hur det skulle vara att kalla den nuvarande normen för "alternativ"?

Ekonormativitet, vad tror ni om det begreppet? Istället för det fossilnormativa eller kemikalienormativa samhälle vi lever i nu.

Haha, jag ser genast några sköna situationer framför mig, i mitt framtida ekonormativa samhälle:
- Jaha, du äter kött? Vad intressant, är det av medicinska skäl eller tycker du bara att det är gott?
- En tiobitars sushi, tack! Kan man få med jätteräka?
- Jag kommer sen, jag måste bara gå en omväg till den speciella lilla butiken där de säljer hudkrämer med kemikalier.


Fyll gärna på - det var ju jättekul!

3 november 2009

Slut på ekomjölk?

Jag skrev ju till Arla för att fråga varför det fanns så litet utbud av ekologisk ost och fick svar idag:

"Vi har haft stor brist på ekologisk mjölkråvara och det är en av
anledningarna till att ostsortimentet är begränsat. Säkert kommer det fler
hårdostar om efterfrågan och mjölkmängden ökar som trenden är just nu."

Ekomjölken räcker alltså inte. Är det jag som missuppfattat det där med marknadskrafterna? Om marknaden är sugen på ekologisk ost, så ska det liksom dyka upp alldeles av sig själv, eller hur?

Men istället fortsätter svenska bönder att mata korna med sojabaserat kraftfoder, fastän konsumenterna hellre vill köpa schystare ekologiska mejeriprodukter och betala för det. Vad är problemet?

2 november 2009

Stämningsbild


Ja, dagens ungdom...
Sitter bara och hänger framför teven. Nån dokusåpa kan jag tro.

Dagens lovebombning: Min Lifebike

Huvva, i morse var det höst på riktigt. Kändes som storm när jag klev ut i nattmörkret vid halv sju för morgonrundan med hunden.

Det är en dag som denna jag känner att jag vill skicka en kärlekshälsning till min cykel, min Lifebike, som ännu inte gjort mig besviken. Jag har haft den i två månader nu. Med en vanlig cykel hade jag utan tvekan valt tunnelbanan en dag som idag, men med en elcykel och bra vindkläder är det inga problem att cykla även en sån här dag.

5 bra saker med min Lifebike:
  1. Jag får motion på vägen till och från jobbet. Ansträngningen är ungefär som en rask promenad. Eller som att cykla på plan väg utan motvind.
  2. Jag är aldrig svettig när jag kommer till jobbet, fastän jag cyklat uppför hela Brunkebergsåsen.
  3. Batteriet håller en hel arbetsvecka. För en full laddning går det åt ca 0,3 kWh
  4. Uppförsbackar är aldrig jobbiga
  5. Man sparar SL-kortspengar

1 november 2009

Ost

Vilken vecka! Det känns som jag inte haft en minut över. Har fixat och ordnat och grejat, målat sovrum, skruvat ikeamöbler, sytt sängöverdrag, badat och trimmat och varit på kurs med hunden, träffat vänner och dessutom hunnit gå till jobbet. Och så är det min matvecka. Upptäckt rotsaksgratängen. Oh yes!

Bloggen har fått lite vila. Men idag tror jag den får handla om ost.

Först en påminnelse: Om jag köper en icke-ekologisk mejeriprodukt är jag med och stödjer skövlingen av regnskogen och de vettlösa sojaöknarna i sydamerika, eftersom kraftfodret som korna får består av importerad soja.

Varför är det så svårt att hitta ekologisk ost? Utbudet är pinsamt litet och i flera butiker finns det inte alls. Jag frågade på min kvarters-Ica varför de inte hade ekologisk ost, och fick svaret att de hade haft det förut, men den gick inte åt så de fick slänga. Hmm...

På nya fina stor-coop på Medis finns det mesta i ekologiskt, så där köper jag min ost. Man kan välja mellan mellanlagrad Herrgård och Billingeost. Oh joy! Inget fel på det, jag är själv lite mesig i min ostsmak, men ändå…

Jag fattar faktiskt inte vad problemet kan vara. Alla andra mejeriprodukter finns numera helt självklart kravmärkta, och det är inte svårt att få både ekohalloumi och ekofeta. Men vanlig hederlig ost till mackan? Om man vill lyxa till med en prästost eller en cheddar?

Dags för veckans mejl. Blir till Arla den här gången.

29 oktober 2009

irl

Hemma från en kväll med energipåfyllning. Jag fick förmånen att träffa en av mina favvobloggare över en linssoppa och ett par öl samtidigt som vi pratade om viktiga saker. Om ords betydelse, om föreningsarbete, cyklar, jobb och vardagsbeslut. Om att försöka påverka. Och om tiden vi inte har att sitta och vänta på att klimatet ska fixa sig av sig själv.

I morgon har jag tagit ledigt. Lyx!

25 oktober 2009

Aktivist

Tydligen är jag aktivist. Det stod i tidningen, så då är det sant.

Så här såg det ut igår när Stockholms aktivister visade hur hög halt av koldioxid som är rimlig att ha i atmosfären:

En aktivist på närmre håll:

Och du har väl tittat på alla mäktiga bilder på 350.org?

24 oktober 2009

No more lullabies

Sådär. Tillbaka från Kulturhuset och Sergels torg, där jag var med i manifestationen för klimatet. Det känns mäktigt att ha varit med i den enorma rörelse som den här dagen har varit runtom i världen. Över 5000 manifestationer i 181 länder är anmälda. Bilder finns på 350.org. Jag har ännu inte sett några bilder från Stockholmsmanifestationen, men länkar så fort jag hittar några.

Nästa grej är en direktsändning från Södra Teatern "No more lullabies", en konsert med Ane Brun, Robyn, Nina Ramsby, Titiyo med flera. Under kvällen kommer varje artist spela 10 minuter. Framträdandena varvas med minutlånga filmer som har det gemensamma temat klimatet och människan. Börjar kl 17.

Du kan kolla här om du vill:

23 oktober 2009

Imorgon säger vi ifrån!

Imorgon den 24 oktober är det Internationella klimataktionsdagen. Man räknar med att detta kommer att bli den största demonstrationen som någonsin inträffat på en och samma dag. Över 4500 aktioner i 177 länder är anmälda hittills. Syftet är att skicka ett meddelande till klimatkonferensen i Köpenhamn att vi tar klimatfrågan på allvar!

I Stockholm är det aktiviteter främst på kulturhuset och Sergels torg. Klockan 13.30 kommer alla som är där att tillsammans forma siffran 350, som ska fotograferas i fågelperspektiv. Precis som på alla tusentals platser i världen. Mäktigt. Hoppas, hoppas det kommer massor med folk!

Jag saxar in programmet här:

350 Action - 24th October - Sergels Torg och Kulturhuset
Detta är en inbjudan till ALLA att ansluta sig till Klimataktionsdagen den 24:e oktober för att väcka uppmärksamhet om FN:s klimatkonferens i Köpenhamn i december!

VAD HÄNDER?
11:00-17:00 Seminarier inuti Kulturhuset, närmare bestämt Ekoteket.
13:00 Samling bakom Kulturhuset inför 350 formationen
13:30 Vi gör 350-formationen på Sergels torg!
17:00 No More Lullabies på Södra teatern - 350 minuters musikmarathon

OM SEMINARIERNA I KULTURHUSET:
En rad intressanta föredrag kommer att äga rum i Kulturhuset under dagen. Kumi Naidoo, ordförande för den globala kampanjen GCCA, är en av de medverkande. Det kommer att äga rum i Ekoteket på våning 2. Här får du reda på vad kampanjer som 350 och tcktcktck är för något, vad som är viktigast inför Klimattoppmötet i Köpenhamn och massa annat intressant! Detta blandas med en del kulturella evenemang! Seminarierna hålls av ett antal olika organisationer.
Mer information och program finns på:
http://www.facebook.com/event.php?eid=164214442014

OM 350-FORMATIONEN:
Klockan 13:00 kommer vi att samla så många människor som möjligt bakom Kulturhuset för att organisera oss. 13:30 ska vi göra 350-formationen tillsammans använda våra kroppar för att bilda numret 350! Ett fotografi kommer att tas från ett fågelperspektiv för att sedan skickas vidare ut på nätet och till media. Ju fler personer i bilden desto större blir effekten!
Facebook event om endast 350-formationen:
http://www.facebook.com/home.php?#/event.php?eid=154019952329&ref=ts

OM KULTUREVENEMANGET PÅ SÖDRA TEATERN:
Dagen avslutas på Södra teatern, där ett antal kända artister kommer att genomföra ett 350 minuters långt musikmarathon. 17:00-23:00 Biljetterna kostar 300 kr och kan beställas på
http://sodrateatern.se/sv/Program-och-biljetter/Evenemang/No-more-lullabies--inga-fler-vaggvisor-/

VARFÖR NUMRET 350?
350 ppm (parts per million) är vad många forskare och klimatexperter (bl.a. IPCC - FN:s klimatpanel) påstår är den säkra övre gräns för CO2-halten i vår atmosfär. Vi ligger för närvarande på 390 ppm. Om vi inte lyckas sänka denna halt till 350 ppm detta århundrade, riskerar vi att nå en bristningsgräns som kommer medföra oåterkalleliga följder såsom smältning av Grönlands istäcke och stora utsläpp av metan genom den ökade smältningen av permafrosten.

I december 2009 kommer ett FN-anordnat klimatmöte äga rum i Köpenhamn, Danmark. Där kommer världens ledare och delegater, ombud, icke-statliga organisationer och företag från alla världens länder mötas för att stifta ett nytt globalt klimatavtal. Det är viktigt att beslutsfattarna vid detta möte förstår att de är ytterst ansvariga för att skapa en politik som tar hänsyn till den miljökris som hotar ödelägga vår jord.

Läs mer om bakgrunden till detta event på www.350.org

21 oktober 2009

Idol-Isabella

När man går och röstar så gör man det i förhoppningen att de man röstar på ska göra världen lite bättre. Så där i allmänhet. Tiden går och oftast har man ingen aning om vad personen man kryssat sysslar med på vardagarna. Man får hoppas på det bästa helt enkelt.

Så det är lite befriande att ha röstat på någon som levererar. Isabella Lövin fick mitt kryss i somras, och nu rör hon runt i Bryssel och får parlamentet att bestämma saker de aldrig bestämt förut. Att säga nej till fiskeavtal med korrupta regimer i tredje världen, till exempel. Sånt som gått av bara farten, innan Isabella åkte ner och sa ifrån. Nu går inga EU-pengar till Guinea, och våra fabriksjättebåtar ska inte åka dit och dammsuga deras vatten på fisk, som de behöver bäst själva. Historiskt beslut.

Artiklar om detta finns här och här i Miljöaktuellt.

18 oktober 2009

Om klimatskeptiker

Från mitt perspektiv känns klimatskeptikerna mest som en udda liten skara, som jag inte ägnar många tankar. Fast egentligen är jag lite nyfiken på fenomenet. Vad är det som driver någon att ägna sin kraft åt att övertyga människor om att det är fel att försöka rädda jorden? Om vi som gått på "klimatbluffen" är så lurade, varför skulle någon vilja lura oss? Och vem i så fall?

Är klimatskeptikerna helt enkelt inte intresserade av att ändra sin livsstil? Att tro att forskarna har fel blir ett försvar som räddar dem från dåligt samvete. Eller handlar det om en önskan om att sticka ut, att inte rätta in sig i ledet och göra som storebror säger? Fair enough, om jag får kickar av att göra politiskt korrekta saker, så är det väl inte mer än rätt att det finns människor som får kickar av att inte vara politiskt korrekta. Som mår bra av att gå sin egen väg, att inte lyssna på samhället, som vägrar äta 6-8 brödskivor om dagen och aldrig skulle sätta på sig en cykelhjälm.

Det är fascinerande med konspirationsteoretiker och historierevisionister. Men också skrämmande. Det går ju att "bevisa" ungefär vad som helst om man anstränger sig. Det kan handla om kapaciteten på gasugnarna i Auschwitz till hur skuggorna faller på bilderna från månlandningen.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här. Mer än att jag är nyfiken på vad som driver någon att lägga energi på att motarbeta arbetet att förbättra klimatet. Vilka motiv tror de att världens forskare och FNs klimatpanel har för att grundlura alla så som de har gjort? Och varför verkar det bara vara män som är klimatskeptiker?

För mig är klimatkrisen inte en religion, som jag kan välja att tro eller inte tro på. Den är ett faktum, och jag måste ta konsekvenserna.

17 oktober 2009

Väl rutet av Maldivernas regering

Idag höll Maldivernas regering och president sammanträde. De hade riggat upp mötet närmare fyra meter under havsytan med dykarutrustning. Ett budskap direkt till Köpenhamnstoppmötet.

Maldiverna kommer drabbas skoningslöst när havsytan stiger. Landet har redan blivit mindre. Det har en genomsnittshöjd på 1,5 meter över havet. Det kommer enligt klimatforskarna att vara helt utplånat inom hundra år.

Inte sällan hörs agrument om charterturismen, att länderna med de attraktiva sandstränderna har sin största inkomstkälla från turisterna som flygs in från Europa och Nordamerika. Så man är ju ändå rätt schyst som gör sin årliga resa och bidrar till deras BNP. Grejen är bara att länderna försvinner för att vi flyger dit. Troligtvis kommer de inte att tacka oss då.

Och till Bangladesh, ett land som också står på tur att sjunka, vet jag ingen som åkt för att vila upp sig lite.

Om Maldivernas undervattensregeringssammanträde i DN.

15 oktober 2009

Duktig flicka klimatfunderar

Idag är det Blog Action Day. Det känns som det förpliktar att skriva något extra klokt om klimatet – jag har ju lovat! Tyvärr känner jag mig inte så inspirerad.

Sedan några veckor tillbaka går jag runt och känner mig grinig och sur, så fort jag tänker på klimatförändringarna. Min självgoda inställning att ”jag gör så gott jag kan” har övergått till en känsla av ”varför kan jag inte göra mer?!”.

Jag är rädd att det inte är speciellt konstruktivt.

Trots allt: Jag får guldstjärna i varenda webbaserad klimatpåverkansmätare, och enligt min vanliga grundinställning att jag bara kan förändra mig själv, så borde jag kanske slå mig till ro. Äta mina kikärtsbiffar och vara nöjd med att jag ligger långt under sverigesnittet för CO2-utsläpp bara genom så enkla metoder som att inte flyga eller äta kött.

Men jag är less på att den allmänna uppfattningen verkar vara att världen ska räddas genom konsumentmakt. Det är en fin tanke och jag tycker fortfarande att det är skitviktigt vad jag gör för vardagsval, men det räcker inte att bara vi som får kickar av att känna oss duktiga gör ”rätt” val på Konsum. Det måste bli dyrare att göra fel och billigare att göra rätt. Dyrare med flyg och billigare med tåg. Mer pengar till kollektivtrafiken och mindre pengar till galna nya motorvägar. Och det måste till modiga politiker som vågar se längre än till nästa val.

Och det måste framför allt till ett bra klimatavtal i Köpenhamn, ett rättvist och kraftfullt avtal.

Den 24 oktober demonstrerar vi.

14 oktober 2009

Underbara djur!

Hemma från årets storkonferens med jobbet. I år träffades hela personalgruppen på Kolmården för att planera våra stordåd inför kommande år. Som bonus fick vi titta på delfiner och vi hann även med en iskall morgonpromenad bland överväldigande vackra lejon och jag fick en glimt av en giraffbebis som jag blev blixtförälskad i. Ja, jag vet att giraffer är olämpliga i hyreslägenheter, men den var ju så liten…

Som alltid, så bjöds vi på en inspirationsföreläsare på slutet av konferensen. Jag hade aldrig förut hört talas om Ing-Marie Persson, schimpansgurun på Furuviksparken, men hon skulle prata om schimpansers kommunikation och ledarskap.

Vilken människa! Jag kan på inget sätt återberätta det hon förmedlade på sina 90 minuter. Jag erkänner att jag kanske är extra blödig när det gäller djur och deras samspel med människor, men det var svårt att hålla ögonen torra.

Och på köpet fick vi dagens påminnelse om varför vi måste sluta bidra till att regnskogen huggs ner för att vi ska få palmolja till mat och hygienprodukter. Förutom den lilla detaljen att vi skyndar på klimatförändringarna och förstör hela ekosystem, så bidrar vi till att söta schimpansungar dör. Frågor på det?

Mer om Furuviksschimpanserna på Apbloggen

11 oktober 2009

Lyx och rovor

Jesper och jag tog med oss hunden och tog tåget till Mariefred och Gripsholms Wärdshus. Vi ville ha lite lyx och vi fick precis det. Afternoon tea med scones och bakelser, champagneprovning, härlig höstpromenad med riktigt slott i kulissen och en brakmiddag på vita dukar. Underbart!

En grej slog mig när varmrätten servrades. Det var vackert med ljuvligt komponerad smak, och jag njöt av varje tugga. Men här satt vi alltså på stjärnkrog och betalade många hundralappar för Potatisplatta smaksatt med chèvre och rosmarin, beta, majrova, tryffelpuré och tryffelsky.

Majrovan och betorna i olika färger var pricken över i:t. Smälte i munnen. Lite söta, precis lagom mjuka.
Majrova eller bara rova är en rotfrukt som varit en del av Sverige, och nordens, matkultur i århundraden. Den är en robust rotfrukt som kan skördas bara någon månad efter sådd och angrips sällan av skadedjur. Den är även rik på C-vitamin. Den sägs vara bra mot förkylning och luktar ganska starkt. Majrovans vanligaste användningsområden är råkost, i sallader, som delar i stuvning och kan även stekas. Man kan också göra inläggningar av majrova - precis som på t.ex. rödbetor. (Wikipedia)
De rotfrukter, som höll svenskarna vid liv under århundraden, serveras nu för dyra pengar på finkrogar, medan vanligt folk (läs: jag själv) inte vet hur man tillagar en måltid med dem. Vad sjutton skulle jag göra med en rova?? Finns de ens att köpa?

Lite sorgligt, eller hur? Jag är vet hur man gör en schyst grekisk sallad eller tacos eller tabouleh, men fattar inte vad jag ska göra med maten som odlas bäst i den svenska jorden. Tack och lov är jag förtjust i vanlig potatis, men jag vet flera i min generation och yngre, som inte riktigt vet vad de ska göra med potatis heller.

Task to self: Laga god mat på svenska rotfrukter. (Alla tips är välkomna.)

8 oktober 2009

Svar på veckans mejl

Mina frågor till Fortum och Stockholmshem om el och fjärrvärme med Bra Miljöval har fått svar, och det gick väl sådär... Jag har framfört min åsikt i alla fall.

Kanske kan inspirera en och annan bloggläsare att göra detsamma? Fråga din hyresvärd/bostadsrättsförening om el märkt med Bra miljöval och dra samtidigt iväg ett mejl till kommunens fjärrvärmeleverantör med samma fråga. Det är rätt kul :-)

Fortums svar om fjärrvärmen finns här
Stockholmshems svar om elen finns här

Och lite läsning om det där med tredjepartsmiljömärkningar

7 oktober 2009

Veckans mejl (V.41) Bonus

Jag kom på att jag inte hade frågat Stockholmshem om Bra miljöval-el i fastigheterna heller. Gick ju fort att fråga det också.

Hej,
Jag undrar om Stockholmshem har Bra miljöval-el i sina fastigheter? Jag har det själv i lägenheten, men det skulle kännas bra om jag visste att även de gemensamma utrymmena hade grön el.

Bästa hälsingar Karin
---------------
091008: Här kommer svaret från Stockholmshem

Stockholmshem:
Hej Karin,
Vi har inte Bra miljöval. Från och med 2010 har vi Vattenkraft till nästan hela vår årsförbrukning av el.

Karin:

Hej,
Vad synd. Hur kommer det sig att ni väljer bort Bra miljöval-alternativet?


Stockholmshem:

Vattenkraft har mindre koldioxidutsläpp och är därför bättre, även vattenkraft är ett miljöval.
Karin:

Mindre koldioxidutsläpp än vad?
Självklart är vattenkraft bra för miljön, och om man väljer kraft från anläggningar byggda före 1996 kanden märkas med Bra miljöval. Är det alltså ett aktivt val från Stockholmshem att avstå från märkt Bra miljöval-el? Är det utifrån kostnadsaspekten?


Stockholmshem:
Vi valde vattenkraft eftersom att vi fann det alternativet bäst av olika anledningar. Företaget arbetar aktivt för att minska miljöpåverkan gällande el och värme och vi jobbar även på att införskaffa oss ett par vindkraftverk.;

Bifogar Vattenfalls uträkning gällande miljöpåverkan för Vattenkraft respektive Bra Miljöval baserad på vårt avtal med Vattenfall.

Tydligen har Vattenfall järnkoll på vad som är bäst för miljön. Det där med Bra Miljöval-el är säkert bara trams, eller hur, Naturskyddsföreningen... (suck).

Ja, jag gav upp där. Tror inte det hjälper om jag tjatar. Ska fundera på lite andra vägar, men då måste jag ha bättre på fötterna. Jag är ju ingen expert på området, direkt, men ´det är ju därför vi har de där miljömärkningarna, så att det ska vara lättare att fatta vad som är bra.

6 oktober 2009

Dagens kemilektion

Var hos frisören idag igen. Tog bara topparna idag, så det blev ingen rabarberfärgning som förra gången jag var där. Men som alltid får man lite påfyllning av kemikunskaperna när man går till Lena och klipper sig.

Delar med mig av lite här.

Mjällschampo innehåller Zinkpyrition, som är ont och förbjudet att ha i båtbottenfärger, eftersom det är extremt giftigt för vattenlevande organismer. Bra tänkt att förbjuda alltså.

I mjällschampo, som vi köper i snabbköpet och schamponerar håret med och häller ut direkt i avloppet finns inga gränsvärden alls.

HALLÅ! Det är giftigt! Det är förbjudet i målarfärg! Sluta sälj det då!

Ja, jag skulle lika gärna kunna ropa "Sluta köp det!", men jag börjar bli less på att allt ska ligga på konsumenten. Man måste kunna så jäkla mycket hela tiden för att göra rätt. Nånstans tror vi att det som säljs är okej, det ingår liksom i det svenska konceptet med konsumentverk och livsmedelsverk och kemikalieinspektioner och allt vad det är. Man tror att allt är bra, men så är det i alla fall gift i kläder, schampo, hudkrämer och till och med mat.

Naturskyddsföreningen har beskrivit mjällschampo och zinkpyrition i den här rapporten, som har några år på nacken, men den behövs tydligen fortfarande.

Veckans mejl (V.41)

Det är roligt att skriva brev har jag upptäckt. Det finns alltid någon att fråga eller helt enkelt framföra en åsikt till. Att skriva ett Veckans brev är en ny utmaning till mg själv, som känns rätt kul. Här kommer brevet för V.41:
"Hej Fortum, När kommer er fjärrvärme i Stockholm att bli märkt med Bra Miljöval? För det är väl på gång, gissar jag?
Hälsningar Karin"

Svar publiceras här så fort det kommer in.

----------------

091008: Och här kommer svar:

Fortum:

Hej, och tack för din fråga. Självklart kan man välja miljöval med fjärrvärme. Bra miljöval har våra elkunder. Om man är fjärrvärmekund kan man välja klimatneutral fjärrvärme. Jag tycker du kan påpeka det för din hyresvärd.

Karin:

Det är bra att fjärrvärmen är klimatneutral, men jag menar miljömärkningen "Bra Miljöval". Det finns ett antal energibolag som erbjuder det, men det går inte att välja i Stockholm, vilket jag tycker är synd.

Om Bra Miljöval fjärrvärme
De här energibolagen erbjuder Bra Miljöval fjärrvärme

Fortum:

Ja, kanske. Bra Miljöval skulle för Fortum Värmes del innebära att vi plockar ut våra "finaste" energislag ur vår produktionsmix. Vi kan nämligen inte, till skillnad från t.ex. Norrenergi, få hela vår fjärrvärmeproduktion klassad som Bra Miljöval. Detta av skälet att vi använder brännbart avfall, en energiresurs i samhället som annars skulle gå förlorad. Tyvärr faller inte förbränning av avfall under definitionen av Bra Miljöval. Bra Miljöval innebär inte heller att vi på kort sikt behöver bygga ny miljövänlig produktion, dvs. den driver ingen positiv förändring av vårt fjärrvärmesystem.

Om vi tar undan t.ex. biobränslen ur vår mix för att kunna erbjuda Bra Miljöval innebär det att kunder som inte köper Bra Miljöval får en "sämre" fjärrvärme miljömässigt, vilket vi inte vill tillåta.

Därför erbjuder vi istället Klimatneutral fjärrvärme som inte påverkar fjärrvärmen för de kunder som inte väljer att köpa den klimatneutrala produkten. Med Klimatneutral fjärrvärme tillhandahåller vi kunderna en certifierad klimatkompensation för de förhållandevis små koldioxidutsläpp som återstår från vår fjärrvärmeproduktion.

Och sedan visste jag inte riktigt vad jag skulle svara. Kan det stämma att införandet av Bra miljövalmärkt fjärrvärme inte skulle driva någon positiv förändring? Någon mer påläst som kan säga något klokt? Eller har Fortum rätt?

4 oktober 2009

Vad kan jag göra?

Har skrivkramp. Inte för att jag inte kommer på något att säga, snarare tvärtom. Jag har en massa intryck, både från mitt första möte med NSF:s aktionsgrupp mot jätteräkor och från Klimatforum 2009, som jag var på igår.

"Vi är inte bara konsumenter, vi är medborgare också", var det någon som sa. Jag har tänkt en del på det. Jag är ju själv så inställd på att dra mitt strå till stacken som konsument att jag glömmer de andra möjligheterna jag har att påverka. Ja, jag röstar när jag får och skriver på en och annan namninsamling när jag är arg på något. Men vad kan jag göra mer?

När det gäller klimatet är det så akut att det inte riktigt räcker med att köpa rätt saker. Inte just nu i alla fall. Det tickar ner till Köpenhamn, och där måste rätt beslut fattas. Då räcker det inte riktigt att jag sitter hemma i ljuset av min lågenergilampa och hoppas att allt ska gå vägen.

Den 24 oktober är det internationella aktionsdagen för klimatet, initierad av 350.org. Jag tror att det kommer arrangeras demonstrationer på olika platser den 5 december också. Det allra minsta jag kan göra är att gå dit.

Skulle vilja göra mer, men vet inte riktigt vad just nu. Idéer?

1 oktober 2009

...while our beds are burning...


Ett försök att bli 2000-talets We Are The World? Jag gillar den. Och aldrig fel med Kofi.

Läs mer om låten och mycket annat viktigt inför Köpenhamn på tcktcktck- kampanjsajten.

30 september 2009

Gratis inte gott

Läste en extra klok betraktelse på Saltå Kvarn-bloggen idag, apropå faktumet att vi lägger mindre och mindre del av vår disponibla inkomst på mat. För 50 år sedan lade vi 30 procent, idag går 13 procent till mat.

Det är klart att det är bra med billig mat, kan man ju tycka. Men jag är ganska övertygad om att den egentligen inte är billigare. Den är sämre. Sämre för oss som köper och definitivt sämre för dem som tillverkar maten.

Jag ska inte stjäla Saltåkvarn-Johans argument, så läs själva. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Framför allt gillar jag jämförelsen av marknadsföringen mellan mat och vin. Du ser sällan vin marknadsföras med prisargument. Och hur ofta ser du mat marknadsföras med kvalitetsargument?

Gäng med respekt


Maiden (längst till höger) poserar med dagispolarna. Vilket gäng. Så jäkla sköna!!
(och vad hypnotiserar fotografen dem med?)

29 september 2009

Degens vegan

Nej mamma, du behöver inte oroa dig. Jag har inte bestämt mig för att bli vegan.

Men jag har funderat på vad jag kan ändra på i mina matvanor. Jag kan ju inte sluta med kött, eftersom jag redan gjort det. Min utmaning skulle istället vara mejeriprodukter, som näst köttet finns bland de matvaror som påverkar klimatet mest. Vad är det man brukar säga - 1 liter mjölk = 1 kg Co2?

Peppade mig själv och hittade på eget recept och jag blev så glad, för det blev gott på riktigt. Skriver det här mätt och belåten utan varken mjölk, smör eller ost. Det här slängde jag ihop på mindre än en halvtimme:

Ljummen lins- och quinoasallad (2 port)
1 dl gröna linser
1 dl quinoa
1/2 Grönsaksbuljongtärning
100 g bladspenat
1 liten rödlök
2 tomater
Olivolja
Vitvinsvinäger
Salt

Koka linser och quinoa var för sig enligt instruktionerna (ca 15 min). Quinoan kokas med buljongtärningen. Hacka löken, spenaten och tomaterna. Blanda ihop allting till en ljummen sallad. Blanda några matskedar olja och vinäger efter smak och rör om allt.

En brödskiva med jordnötssmör och sommarens vinbärssaft till det, och sen är du skönt mätt.

Min plan är inte att sluta med mjölk. Men jag undersöker försiktigt alternativen. Det är riktigt kul :-)

Och som sojagrädde på moset ska jag nu gå på föreläsning om mat och klimat.

27 september 2009

En ding ding värld

Nej, nu behöver jag terapi. Hundvalpar, Star Trek-maraton eller sommarkvällsinsjödopp skulle nog funka.

Det var lite för mycket att titta på Dokument utifrån om torsken ikväll. Sedan jag läst Tyst Hav har jag varit medveten om hur sjukt hela systemet är med dumpning, kvoter, svartfiske, bottentrålning, EU-subventioner och fiskelobbyn. Men att se bilder på när ton efter ton av döende matfisk slängs tillbaka i havet för att ruttna gör att jag mår illa på riktigt.


(Challenge to self: Hitta något positivt att blogga om nästa vecka.)

Baksmälla

Mycket tankar snurrar nu. En bild dök upp i mitt huvud, ska se om jag lyckas förmedla den.

Genom alla årtusenden som människan levt av jorden, så har vi fått jobba för oss. Efter hand har vi blivit smartare och kommit på idéer som gör jobbet lättare, men ändå, vi har allt fått jobba för att få mat och kläder.

Enter oljan: Wow, det finns en massa lagrad energi inuti jorden, och om vi använder den behöver vi inte jobba så mycket. Åtminstone inte vi som bor här i Europa och Nordamerika. PARTY!! Rajraj, happy hour, allt är gratis, vi är uppe hela natten!

Mitt i den här galna röjarfesten föddes jag. Och jag trodde att det skulle vara så här. Vilken tur att jag får leva just nu. Lördag hela veckan. Jag köper det jag vill, åker flera varv runt jorden och äter tills jag är mätt och resten slänger jag. Jo, jag tycker såklart att det är tråkigt att alla inte kan vara med på festen, men jag kan inte göra så mycket åt det. Ingen kan det.

Trist bara att festen inte varar för evigt. Det är en dag morgon också, som man brukar säga... Dags att gå hem och lugna ner sig lite. Och hur blev det så här fruktansvärt stökigt? Nä, vänner, drick ordentligt med vatten och sätt på en stor balja kaffe, för det är risk att vi vaknar med dunkande huvudvärk och ångest över vad vi egentligen gjorde på den där festen. Och de som var för unga att vara med kommer vara rejält sura på att vi skitat ner hela stället. De har faktiskt inte alls lust att städa upp efter oss.

Jag tror att vi behöver en vit månad.

26 september 2009

Allt räknas

Jag hade stålsatt mig för kvällens föreställning av The Age Of Stupid. Andra som sett den hade skrivit om känslor av hopplöshet och ångest. Men jag klarade mig faktiskt ifrån det. Jag känner mig mest arg och tänd och mer säker än någonsin att det är mitt jobb att göra något. Nu.

ALLT räknas. Allt jag gör. Allt du, som läser det här, gör och vad politiker beslutar och vad företagen bestämmer sig för. Det stora och det lilla. Jag vet att det verkar futtigt att bestämma sig för att vägra plastpåse eller att dra ner på ostkonsumtionen. Men hur litet det än är, så är det en påminnelse om att varje beslut jag tar påverkar till det sämre eller till det bättre. Jag kan inte välja att inte påverka.

Sen finns de stora besluten. Att sluta flyga har en stor betydelse. Om man räknar på att svensken snittar på drygt 7 ton koldioxid per år, så är det helt overkligt att charterturismen kan fortsätta så oreflekterat bland folk som ändå försöker att dra sitt strå till klimatstacken. En enda flygresa t o r till Thailand tickar iväg på 3,4 ton per person! Till Kanarieöarna kostar det 1,7 ton. New York 2,5 ton. London 617 kg. KAN det vara värt det? Om man VET att konsekvensen av ens eget handlande i förlängningen blir att människor dör, djurarter utrotas och hela ekosystem slås ut. För att man känner att man "behöver komma bort lite"??

Ja, jag vet att jag låter mer rabiat än jag brukar tillåta mig att vara här, men filmen hade den effekten på mig. Känner mig heligt förbannad kväll. Vill ut och demonstrera. Vill kedja fast mig nånstans så de inte kan bygga den förbannade förbifarten. Vill orka göra mer.

Nu ska jag gå en kvällspromenad med hunden och försöka tänka konstruktivt. Klimatsmart livskvalitet.

Sen ska jag kolla in Not Stupid.

Svårt och lätt

Saker jag tycker är svårt, fast jag vet att det är bättre ur miljösynpunkt:
  • Lunchmaten Alldeles för ofta hämtar jag lunchmat i engångsförpackningar istället för att äta ute. Och jag tar aldrig med mig matlåda hemifrån.
  • Mejeriprodukter Jag vet inte riktigt hur jag skulle börja att minska på mjölk- och ostinköp. Jag gissar att jag är i stadiet som många köttätare känner inför att minska på köttet. "Jag BEHÖVER det..."
  • Äta ekologisk mat på restaurang Hade det funnits restauranger med ekologisk mat hade jag ätit där. Men det finns ju inte. Och alldeles för svårt att avstå från att äta ute.
  • Prylar Svårt att avstå från att köpa när jag hittat fina och praktiska prylar. (Men jag har blivit mycket bättre på att fundera på om jag verkligen behöver.)
  • Mat med säsongens råvaror Svårt med fantasin att laga mat på svenska säsongsråvaror. Alldeles för van vid frysta grönsaker.
  • Presenter Svårt att avstå från konventioner och förväntningar på prylköp vid födelsedagar och jul. Rädd för att vänner ska känna sig kritiserade om jag köper något miljörelaterat.
Saker jag tycker är lätt, fastän det finns andra som tror det är svårt:
  • Äta vegetariskt Är enkelt, gott och man blir mätt.
  • Välja ekologisk mat och miljömärkta produkter Det finns ju mer och mer att välja på hela tiden.
  • Inte åka bil i onödan Jag bor i Stockholms innerstad, bilpoolsbilen används så där en gång var åttonde vecka i snitt.
  • Skippa kemikalierna i hud- och hårvård Det finns ju massor att välja på, bara man vet var man ska leta. Inga mer mineraloljor och parabener!
  • Tvätta mindre, vädra mer Går jättebra, jag uppskattar att antalet tvättar är neddragna till hälften sedan nya systemet med vädring om plagget inte är smutsigt.
  • Sopsortering Ingen kan tycka att det är svårt. Bara jobbigt. Men det är det inte.
  • Avstå plastpåsar Hur svårt kan det va?
  • Inte köpa fisk från hotade bestånd Förresten, inte jättelätt att komma ihåg vilka sorter som är okej, men det går ganska bra, och jag äter ändå inte så mycket fisk.
  • Inte flyga på semester Saknar det inte alls. Har slutat.

22 september 2009

Not stupid

Har bokat biljetter för mig och maken att gå och se The Age Of Stupid på lördag. Jag gissar att det inte är en speciellt munter film. Men nödvändig.

Film är ett så enormt stark medium. Jag kommer ihåg känslan i biosalongen efter En obekväm sanning, som vi såg för ganska exakt tre år sedan. Filmen gav mig en hård kängspark i baken och fick mig att fundera över hur jag lever och vad jag gör. Den fick mig till exempel att ringa upp personalchefen på jobbet och fråga varför vi inte har något miljöarbete att prata om. Och jag gissar att jag inte var ensam om att vakna upp och börja röra på mig lite yrvaket.

Så visst är jag nyfiken på om jag kommer få en spark till där bak på lördag.

Aktionsgrupp

Jag är stolt medlem i Naturskyddsföreningen sedan flera år. Men hittills har jag bara betalat och läst deras tidning och nyhetsbrev. Inte ens masat mig iväg på någon av deras intressanta föreläsningar.

Nu ska det bli ändring. Jag har nu anmält mig till Aktionsgruppen mot jätteräkor, och ska träffa dem i slutet av september. Tänk att man skulle gå med i en aktionsgrupp, det trodde ni inte va? Passa er!

Faktum är att jag gillar deras sätt att jobba – att informera restauranger och diplomera dem som väljer att avstå från att sälja jätteräkor. Undrar om de snackat med Melanders någon gång. Jag kan tänka mig att knalla dit annars :-)

20 september 2009

Tvätta och måla

Två dagsverken och gästtoamålningen som jag planerade att göra hela semestern blev äntligen klar och jag är så nöjd. Väggar och tak är skinande vita. De som bodde här före oss hade kommit på den lysande idén att måla både väggar och tak i ett två kvadratmeter stort rum i en mörkt grå färg. Det kändes alltid mörkt där inne.

På färgaffären:
Jag: Vilken är den mest miljövänliga målartvätten?
Försäljaren: Miljövänlig? Eh… det vet jag inte.
Jag: Det finns ingen med någon miljömärkning, typ Svanen?
Försäljaren: Nej, det finns inte. Men Alcro brukar ligga i framkant när det gäller miljö.
Jaha, så jag köpte en liter Alcro målartvätt. Det behövdes bara en deciliter, skulle spädas 25 gånger. Nu sitter jag här med en hink använd målartvätt som måste till miljöstation och 9 dl koncentrerad som väl kommer stå här i ett skåp tills det är dags att flytta till hemmet.

Och jag borde väl inte ha gjort, men när allt var klart webbsökte jag lite snabbt på "miljömärkt målartvätt" och det finns ju visst. Biokleen har en massa olika svanenmärkta målarkemikalier.

Drog iväg ett mejl till färgaffären och tipsade. Fick svar med en gång, fastän det är söndagskväll, med en ursäkt och en förklaring att det tydligen var svårt att få tag på Biokleen, men att de kommer att ta in deras produkter inom kort.

Och nu: Träningsvärk

18 september 2009

Bambu är supermjukt

Karin, du går från klarhet till klarhet, sa en god vän till mig.

På ett bra sätt, hoppas jag hon menade.

Min senaste insikt handlar om kläder och skor. Inte för att det är någon nyhet för mig att de i de flesta fall produceras under oacceptabla förhållanden, både för människor och miljö. Men det nya är att jag känner att jag orkar handla utifrån den kunskapen. Förut har jag vetat, men stoppat huvudet i sanden och köpt så fort jag hittat något fint till rimligt pris.

Så jag satte mig framför datorn och letade alternativ. Det finns jättefina ekologiska kläder ju, i material som jag inte hade en aning om att man gör kläder i. Mer för att testa än för att jag faktiskt behövde köpa nytt, så beställde jag hem lite underkläder och toppar till mig och maken från Gröna Grodan, som säljer ekologiska bambukläder. ”Det låter hårt” sa syrran, men jag lovar att det är det mjukaste jag haft på mig!

Lite kort om bambu :
Bambukläder är bra för allergiker och personer med känslig hy, eftersom kläder i bambu är fria från kemikalier, verkar svamphämmande och bakteriedödande. Kläder av bambu är bra för miljön, då bambu absorberar 5 gånger så mycket koldioxid och avger 35% mer syre, som motsvarande bestånd av andra träd. Marken förbättras där bambu växer och människorna som arbetar med den slipper gifter i arbetet och i sina vattendrag.
(klippt från Gröna Grodans webbshop)
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det är nog det skönaste material jag haft på kroppen. Makens värmekänsliga fötter luktar vårvind, även efter motionsrundan. Testa, jag lovar!

17 september 2009

Vardagskrig mot plastpåsen

Min präktiga image innefattar självklart en tygpåse i handväskan. Den är alltid med, och planen är att lyckas säga nej tack till plastpåse i alla lägen när jag handlar något. Men man får banne mig vara som en vessla – innan man hunnit blinka har försäljaren oftast stoppat ner varan i affärens egen plastpåse, och jag måste be dem plocka upp eftersom jag har en egen påse. Jag har börjat med strategin att skydda varorna med min egen kropp och visa tydligt att jag har EGEN TYGPÅSE med mig. Det går ganska bra, och oftast får man en förvånad men uppskattande blick.

Senast idag hämtade jag mat på Thai-restaurangen tvärs över gatan och jag bad om maträtten ”att ta med”, men utan pinnar och påse, alltså bara matlådan. Det var nog det konstigaste hon hört idag, men kunden har alltid rätt, och jag fick min matlåda utan plastpåse och ätpinnar.

Nästa fight gäller högen med plastpåsar under diskbänken, alltså de plastpåsar som sedan ska bli soppåsar. Mitt mål är att berget ska minska, att vi en dag har slut på konsum-/Icapåsar och istället använder en rulle med bioplastpåsar. Men vi är två här hemma, och trots att jag handlar i tygpåse och dra-mat-vagn så bär maken hem flera påsar i veckan. Och en riktig man bär tydligen inte handväska, som en tygpåse kan förvaras i. Jag tror aldrig jag vinner detta.

Mitt liv är trots mina ansträngningar inte plastpåsefritt, det kan det aldrig vara för en hundägare i stan. Jag hoppas att de här är något bättre än traditionella bajspåsar i alla fall. Jag fyllde just på förrådet med såna.

16 september 2009

Garanterat mer cykling

Ni som känner mig har inte undgått att höra om miraklet, men nu är det dags att berätta här också. För två veckor sedan sålde jag min cykel och köpte en ny – en Lifebike.

Jag hade varit nyfiken på den ett tag och funderat på om elcykel skulle vara grejen för mig. Jag har ambitionen att cykla till jobbet, men ofta hittar jag anledningar till att slippa. Motvind och Slussenbacken, till exempel. Att cykla utan att bli andfådd och svettig lät ganska lockande, och jag intalade mig att om jag har en elcykel, så kommer jag att cykla till jobbet alla dagar, förutom under isfläckssäsongen.

Och jag lovar att det funkar. Att cykla till jobbet med min Lifebike tar en kvart. Så fort det blir motvind eller uppförsbackar hjälper batteriet till, annars är det som en vanlig cykel. Den funkar alltså inte som en moped, jag måste hela tiden trampa själv. Men det blir aldrig jobbigt.

Någon av mina vänner berömde mig för att jag var så miljömedveten som köpte en elcykel. Visst önskar jag att det var så, men självklart hade det varit mycket mer miljövänligt att behålla den gamla cykeln och helt enkelt cykla mer på den. Men just nu väljer jag att ignorera det stynget av dåligt miljösamvete och njuta av mina motståndslösa cykelturer. Och jag kommer att hålla mitt löfte: Cykel alla dagar det inte är halt.

15 september 2009

Ballonger och skräp

Man lär sig något nytt varje dag. Här är en sak jag inte tänkt på förut:

En kollega slängde ut frågan på Facebook idag: ”Finns det miljövänliga ballonger?” Som miljösamordnare blev jag glad över att man tar in miljöaspekten när man planerar aktiviteter, och gav mig genast ut och webbsökte på ballonger och miljö.

Jag lärde mig snabbt att det finns biologiskt nedbrytbara ballonger, men att det finns en hel del som kritiserar att man har ballongsläpp där ballongerna skräpar ner i naturen. Jag har verkligen inte tänkt på detta förut, vilket verkar ganska korkat, för det fattar väl vem som helst att what comes up must come down.

Ballongsläpp kanske inte är det vi vill förknippas med? Om jag får välja skulle jag nog ta ett annat sätt att väcka positiv uppmärksamhet för organisationen. Jag och kollegan snackade en stund, och han skulle fundera. Vi får se vad de hittar på.

14 september 2009

Havtorn!

Var hemma hos svärföräldrarna igår och plockade mitt livs första havtorn. De satte ett par buskar för fyra-fem år sedan och nu har honbusken blivit ett helt träd som dignar med havtornsbär.

Ja, om ni missat det ska jag självklart berätta: Havtorn är det nya innebäret, Rolls Roycen bland functional foods, rik på ungefär allt nyttigt som finns. Sådant gillar jag, så klart och när det dessutom är hemodlat så känns det extra fint att komma hem med ett kilo vackra saftiga bär.

Bären pressade jag genom en sil och frös in juicen i kuber. Frön och skal är också megasupernyttigt, och man kan blanda i det i bröd, så det ska jag göra i helgen. Husligt värre!

Efterlyser nu bra recept på vad man gör med juicen.