3 februari 2009

Allt är plast

Soptunnan, lunchrummet på jobbet kl 12.30 vilken vardag som helst.

Jag har funderat en del på det här. Ett tag funderade jag på om det skulle vara en affärsidé att starta ett pantsystem för lunchlådor. Miljömedvetna lunchrestauranger i Stockholms innerstad skulle kunna ansluta sig till systemet, och kunderna skulle betala en pantslant för sin lunchlåda, som sedan skulle kunna lämnas tillbaka hos vilken pantansluten restaurang som helst. Som burkar och flaskor, alltså. Fast de flesta jag nämnt det för ser bara hinder, och de har nog rätt...

Okej, en annan idé: Ta med sig sin egen rendiskade plastlåda när man ska hämta lunch och säga att man inte vill ha en engångslåda. Hmm... idén kan funka, men skulle jag stå ut med alla som tycker att jag passerat gränsen präktighet? Och jag tror att man skulle få slåss för sin sak även på restaurangen, de skulle säga att de har sina regler. Värt att prova ändå. På Martins Gröna, kanske.

Och här då: GÅ UT och äta lunch!!! Men här kommer veckans i-landsproblem. Det är för JOBBIGT. Och nej, jag är inte ironisk, jag tycker verkligen inte om att trängas på lunchrestaurangerna i city, det finns aldrig plats för fler än två och det är högljutt och stressat.

Under året ska det utredas om vi ska få möjlighet att återvinna plast på jobbet. Det vore såklart bra. Det skulle hjälpa samvetet lite, men det tar ju inte bort grundproblemet - att vi bär hem kilovis med plast och slänger det i soporna varje dag. Det känns inte som jag lyfter ett finger för att göra något åt det.

Hemma sorterar vi allt vi kan i alla fall, även plast. Gillar nya plastreglerna - mjuk- och hårdplast i samma. Stor skillnad på hur mycket som blir över till sopnedkastet.

2 kommentarer:

Cathrin sa...

Jag tror att ni också har fina tygpåsar som ni tar med till affären när ni handlar, och bergis glömmer ni dom aldrig hemma...?

Karin sa...

Självklart. Vi har virkat dem själva av återvunnet fickludd.