31 mars 2009

Snart omröstning

I övermorgon dårå...

I lappkriget har ja-sidan tagit ledningen de senaste dagarna, åtminstone i volym. Tre lappar idag. Dessutom har några som vill ombilda startat en egen blogg, tolv dagar före omröstningen.

Min ingång har hela tiden varit att jag tror att båda sidorna har goda avsikter och motiv. Att jag tänker rösta nej betyder inte att jag tycker ja-röstarna är onda, giriga och dumma. Jag tror inte på alla de argument som de lyfter fram, men det är ömsesidigt.

Men båda sidorna blir mer och mer desperata. Hot och löften. Personangrepp. Insinuationer om dolda motiv. Jag är så less på det, det går inte att värja sig emot.

Jag hoppas och tror att det blir ett tydligt nej till ombildning på torsdag. Jag vill inte ändra min boendeform. Varför ska de grannar som vill ändra sin boendeform samtidigt tvinga mig som inte vill?

29 mars 2009

Apport!

video

Lite ögongodis.

Märks det att Bländas adoptivmamma är en apporterande fågelhund?

Sörmland i mörker

Det visade sig att jag fick spendera hela Earth Hour på X2000 mellan Skövde och Stockholm. Jag kunde i alla fall släcka min läslampa.

När Earth Hour inleddes anlände vi till Katrineholm. Och jag måste säga att jag blev rörd av att se alla släckta fönster vi for förbi. Ofta såg jag flerfamiljshus med bara enstaka tända fönster och villakvarter där många hus var helt nedsläckta. Mäktigt.

Och rörd blev jag också av att höra hur Jesper och katterna tillbringat timmen. I stearinljus hade han suttit och läst i en dynamolampas sken. Mycket veva blev det...

27 mars 2009

Tom symbolhandling - ja tack

Helt fascinerad.

Stockholm har ju fått ta en hel del kritik för att de inte deltar i Earth Hour. Jag hörde just en debatt på P1 mellan moderata miljöborgarrådet Ulla Hamilton och mp:s Yvonne Ruwaida, och jag bara tog mig för pannan.

Ulla menar att Earth Hour bara är en tom symbolhandling. Alltså bör man inte ägna sig åt den. Punkt.

Kollade in hennes blogg. Hon ägnar inlägg efter inlägg åt att dissa Earth Hour och Världsnaturfondens kampanjarbete.

Allt måste tydligen vara svart eller vitt. Om man inte är supermiljömänniskan 24 timmar om dygnet och 365 dagar om året göre man sig inte besvär med att bry sig om klimatfrågan. Att Earth Hour får människor att tänka efter och prata med varann om att alla har ett ansvar, är tydligen dåligt.

Fler tomma symbolhandlingar:
  • Demonstrera
  • Blogga och skriva insändare
  • Tyst minut
  • Pins och knappar med budskap
  • Att säga vad man tycker
Jag tänkte släcka i morgon. Min arbetsgivare släcker. Min stad släcker inte.

26 mars 2009

Torsdag i soffan

För trött för att hitta på nåt klokt att blogga om. Två efter jobbet-aktiviteter på samma vecka och jag vill gå och lägga mig klockan åtta.

Jag rider på tisdagar och har agilitykursen på onsdagar. På torsdagarna är jag i det närmaste ett vrak. Hur orkar de där som har en massa barn och hästar och trädgårdar och middagsbjudningar och går och tränar och allt vad folk gör i tid och otid?

Saker att vara tacksam för:
1. Det är Jespers matvecka
2. Frasier-boxen
3. Kanelbullarna i frysen

25 mars 2009

Batteriholkar i Kabul

Jag bytte några mejl med Mats, som just nu jobbar i Kabul. Han hade läst min blogg och tyckte tydligen att jag var rätt person att fråga: Vad gör man om man bor i Kabul och vill slänga batterier? Det man slänger i soporna hamnar i gathörnet en bit bort.

Det hisnade lite och jag kände mig för en stund väldigt inskränkt. Vad har min sopsortering och mina lågenergilampor för betydelse när större delen av jordens befolkning inte ens har fungerande sophantering? Här sitter jag mätt och belåten på mina kikärtsbiffar och slår mig för bröstet för att jag är så duktig. Som om det jag gör vore någon ansträngning.

Jag menar självklart inte att de miljöval vi gör här saknar betydelse. Tvärtom. Jag som har möjlighet måste göra allt jag kan. Men perspektivet hisnar, som sagt.

Men sedan slog det mig, att just det faktum att det inte finns några batteriholkar i Kabul betyder att jag jag borde vara ännu mer motiverad. Jag har möjlighet att göra bra miljöval, därför att jag bor i ett samhälle som har råd att fixa till exempel källsortering åt sina invånare. Jag har råd att välja ekologisk mat. Att inte utnyttja den möjligheten skulle kännas helt galet.

24 mars 2009

Miljödiplom

Stor dag idag. Vi blev godkända i miljörevisionen och nu är min arbetsgivare officiell innehavare av Stockholms stads Miljödiplom.

Det är en massa grejer som vi gjort för att göra oss förtjänta av detta, men här är några:
  • 2 timmars grundläggande miljöutbildning för samtliga medarbetare
  • Nya riktlinjer för inköp med miljöfokus
  • Våra trycksaker ska kunna märkas med Svanen
  • Vi stänger av våra datorer efter arbetstid till skillnad från förut
  • Utökade möjligheter till källsortering i personalköken
  • Inköpsstopp för miljöfarliga kemikalier, alltid undersöka om det finns nedbrytbara alternativ.
  • Och mycket mer...
Inget av detta gjorde vi för ett halvår sedan.

I slutet av april träffas miljögruppen igen för att sätta upp nya mål som ska vara uppfyllda till våren 2010.

Då är jag dessutom miljösamordnare. Passa er :-)

23 mars 2009

"Inga problem"

På miljögruppens initiativ har vi ju som sagt fått till stånd att alla på mitt jobb ska stänga av sin dator när vi går hem. I alla fall på prov. IT-avdelningen var ju orolig för att det skulle bli IT-relaterade problem när datorerna står avstängda när till exempel uppdateringar av programvara ska göras på nätterna.

Sedan den 1 mars har vi stängt av våra datorer. Vid ett kort möte med IT-chefen idag frågade jag hur det gått. Svaret är : "Inga problem."

Hur mycket el vi sparar på det här har jag bloggat om redan tidigare.

Min irritation över påbudet att datorerna alltid ska stå på var nog den största anledningen till att jag började engagera mig i miljöfrågor på jobbet. Nu har vi vunnit den segern, och fått så mycket mer på köpet.

I morgon är det miljörevision, då ska det avgöras om vi är värda vårt miljödiplom eller inte...

22 mars 2009

Superhund

Förra helgen tappade jag min ena vinterhandske. Jaha, det var ju synd på en bra handske, tänkte jag, men det är ju samtidigt tur att vintern är slut.

Men kolla! Maiden plockar alltid upp det ena och andra på promenaden, men den här gången såg hon ut att vara extra stolt över sitt fynd. Och javisst, det var ju handsken :-)

Jag är galet stolt över min hund.

Hon fick bära den ända hem.

Arga grannar

Kan inte tiden gå fort till den 2 april? Jag räknar dagarna till ombildningsstämman, och tycker att det borde räcka nu. Vi får lappar i brevlådorna från både ja- och nejsidan var och varannan dag nu. Folk är förbannade. Personangrepp. Konspirationsteorier. På bloggen skriver många anonymt och vågar säga vad som helst.

Jag kommer på mig själv med att gå omvägar på gården för att slippa prata med grannar. Jag vet vad jag kommer att rösta, men har ingen lust att diskutera det med någon, inte nu när folk är så arga. Det finns liksom inget mer att säga nu.

Men den 2 april på kvällen vet vi om det ska bli bostadsrätter här eller inte. Förhoppningsvis är det slut på lapp- och bloggkriget då. Hur lång tid det tar att bli goda grannar igen har jag ingen aning om. Oavsett hur omröstningen går.

21 mars 2009

Karin - Halvfabrikaten: 1 - 0

Dagens kulinariska erövring är nyponsoppan.

Jag har egentligen aldrig varit mycket för halvfabrikat. Rynkat på näsan åt pulvermos, och inte förstått poängen med våffelsmetspulver när det bara är att vispa ihop mjöl och vatten. Men nyponsoppa hör till maträtterna som jag inte har reflekterat över alls. Jag har inte haft en aning om hur man gör soppa utan Ekströms pulver och har varit nöjd med det. Jag gillar nyponsoppa och äter det minst ett par tre gånger i månaden.

Av en slump hittade jag torkade nyponskal på en hälsokosthylla igår. I sann hemlige kocken-anda blev jag glad och kollade upp receptet, som inte var några som helst problem. Bara att koka och köra i mixern och blanda i socker tills det smakade bra.

Kanske inte den mest flotta lördagkvällsmiddagen, men det var den godaste nyponsoppa jag ätit. Med hemmagjord vaniljgräddglass. (Ja, jag lyckades rädda lite från eftermiddagens katastrof när jag välte skålen med glassmet i kylskåpet...)

20 mars 2009

Konversera

Frisören: Men du är alldeles för ung att ha gråa hår.
Jag: (döljer min mikrokris) Jasså, har jag gråa hår? Ja, då får man hoppas att man är lite visare då. Jag är ju ändå snart 40.
Frisören: Är du 40? Nej nej, du är mycket yngre. Titta på mig, jag är 40 (tvingar mig att sätta på mig glasögonen för att inspektera hennes påsar under ögonen), jag ser ut som en gammal tant.
Jag: (nu panikslagen) Eh... nej inte alls! Du är ju jättesnygg.

(Hennes mobiltelefon ringer och räddar oss ur denna osannolikt pinsamma konversation. Hennes ringsignal är en hund som skäller och tack gode Gud för det, eftersom jag nu kunde styra över samtalet på hundar. Hon har en cocker spaniel :-)

Fråga: Är det bara jag som ständigt råkar ut för underliga samtal med mina frisörer. Alternativet är pinsam tystnad. Jag föredrar nog det.

Och har jag gråa hår???

19 mars 2009

Göra rätt

Som självutnämnd miljönörd vill jag göra rätt saker. Oftast är det lätt och ganska kul – att välja kravmärkt, att åka kollektivt, kånka till återvinningen, att inte äta kött och allt vad jag nu ägnar mig åt.

Men så finns de svåra sakerna. Ofta vet jag inte om de är svåra för att det innebär en för stor ansträngning eller förändring för mig, eller om jag skyller på att jag inte vet vad som är rätt.

Till exempel det här med prylar. Många som anser sig miljömedvetna brukar förespråka att konsumtion är dåligt, och vi borde sluta köpa så mycket prylar. Man arrangerar Buy Nothing Days och protesterar mot västvärldens konsumtionshysteri. Spontant känns det vettigt.

Men så kommer någon annan och säger att handel skapar välstånd, som i sin tur kan vara bra för miljön.

Och inte vet jag vad som är rätt.

Saker jag inte vet:
  • Hur stor miljöpåverkan har en pryl jag köper, jämfört med flygsemestern som jag avstår?
  • Är det bättre att avstå från att köpa en pryl än att köpa en som är relativt miljösmart och rättvist producerad?
Undrar om någon egentligen vet?

18 mars 2009

PeeWee, superpraktisk och miljövänlig kattlåda

Jag gillar praktiska prylar. Om jag var tvungen att bestämma vilken som är min mest praktiska, så har jag bestämt mig. Det blir PeeWee.

Så här: Jag har levt några korta veckor som kattägare med en konventionell kattlåda med vanlig kattsand. Sån där som var klumpbildande och inte skulle lukta illa. Vi bar hem tunga dyra påsar med sand, som fastnade i Enzos stora tassar och spreds ut som ett gruslager över halva huset. Och den fräna lukten på toa, så fort sanden blivit ett par dagar, trots att vi plockade klumpar hela tiden...

Enter PeeWee. Ett rent impulsköp när jag skulle köpa en ny kattlåda till Enzo.


Det är två lådor. I överlådan lägger man ett lager med träpellets. Lådan har ett galler ner mot den undre lådan. När katten gör nummer 1 och pelletsen blir blöt blir den snabbt sågspån, som åker ner i underlådan. När katten gjort nummer två plockar man lätt upp det med spaden.

I underlådan finns en påse, och när den är full (två gånger i veckan om man har två katter) lyfter man bara på överlådan, knyter ihop påsen och sätter i en ny.

Varför PeeWee vinner praktiskt-toppen
  • Pelletsen stannar i lådan eller strax utanför, ingen sand i lägenheten
  • Det luktar typ inget, blöta sågspån på sin höjd
  • BILLIGT: En säck pellets kostar drygt 100 kr och räcker ca 4 månader för två katter
  • Minsta möjliga miljöpåverkan och återvinningsbart. 
Mer praktiskt än så kan jag inte komma på.

17 mars 2009

Kissforskning

Coolt. Visste du att du normalt kissar en halv kubikmeter om året?

Nu har de kommit på att man kan göra ett slags pulver av urin, som sen kan bli gödning, som skulle kunna ersätta en femtedel av all konstgödsel i Sverige. Och pulvret ska visst kunna utvinnas på reningsverken. Detta testas nu i Skåne

Förutom att vi kan använda urinet som en resurs, så betyder det att man får bort alla medicinrester som vi annars kissar ut i haven. I like.

Mera bra uppfinningar!

Undrar om det betyder att all sukralos och andra light-sötningsmedel inte åker rakt ut i hav och sjöar, som det gör nu? Sukralos bryts som bekant inte alls ner, varken i kroppen eller på reningsverken. En uppskattning från Naturvårdsverket är att mellan sex och sju ton sukralos från lightläsk och annat släpps ut varje år via reningsverken. Inte fräscht.

16 mars 2009

Min lunchutmaning

Idag var jag djärv och föreslog för kollegan Helena att vi skulle äta lunch ute. Och det gjorde vi. Kors i taket.

Jag har bloggat om hämtlunchsopberget förut, och det förtjänar nog en ny notering.

Vi jobbar mitt i Stockholms city. Vi har rikskuponger. Ändå äter vi i stort sett alltid i jobbköket. Vi hämtar plastlåda efter plastlåda, äter och slänger i soporna.

Luncherna skulle ju kunna vara mycket roligare. Det måste lätt finnas hundra lunchställen att upptäcka inom en fyrahundrameters radie från mitt jobb. Är man ute strax efter halv tolv och undviker Kungshallen och de stökigaste ställena, så finns det plats, om man inte går för många samtidigt.

Hur svårt kan det va? Karin utmanar härmed sig själv att locka med lunchkolleger ut, åtminstone två gånger i veckan. Bockar av en dag redan den här veckan. Utvärdering följer.

15 mars 2009

Sugen på tiger, någon?

Folk ÄTER ål. Fatta att det är precis som om vi skulle servera isbjörn. Eller panda. Eller är någon sugen på tiger? Eller varför inte lite grönfläckig paddfilé för den riktiga finsmakaren på utrotningshotade arter?

Europeiska fiskare tjänar pengar på att utrota den uråldriga ålen. Svenska konsumenter köper och äter och tycker det smakar gott.

Vissa saker är svåra att greppa. Hur ska vi få ner koldioxidutsläppen på ett globalt plan? På vilket sätt påverkar min egen konsumtion världens resurser?

Men det här med ålen är banne mig ingen svår fråga. Sluta fiska den, sluta sälj den, sluta köp den och sluta ät den. Annars tar den slut för alltid.

14 mars 2009

Livets första glass

Halleluja, jag har ätit jordgubbsglass. Som för första gången i mitt liv.

Om min ena vägvisarbok just nu är Tyst hav, så är min andra Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson. Glasskapitlet är inte nådigt. Det handlar om "all sörja som benämns glass fastän de ofta inte har en enda ingrediens i överensstämmelse med en glassreceptbok". Inte ens dyrglassen i de fina förpackningarna är bara riktig glass (ägg, socker, grädde/mjölk och någon smak).

Jag lydde hans uppmaning att ge heder åt den gamla årets julklapp från -88, bara det att jag aldrig ägt någon. Jag köpte en igår och det blev jordgubbsglass idag.

Gode Gud vilken glass!

13 mars 2009

Inspiratör?

Vad gör en MR-inspiratör? Det frågade kollegan Annelie mig idag. Hon var nyfiken på mina funderingar kring ordet, eftersom hon själv såg på mig som en inspiratör i miljöfrågor. Annelie hade fått i uppdrag att titta på hur vi skulle kunna jobba med Mänskliga Rättigheter-inspiratörer i organisationen. Låter ju fint och allt.

Jag blev glad och lite stolt över att hon spontant tänkt på mig som miljöinspiratör. Det är jag gärna för den som vill att jag ska vara det. Men skulle jag vilja ha uppdraget om det var formulerat som just ett uppdrag? Att nån ska va’t, liksom.

Att få jobba i miljögruppen på jobbet, att få bli miljösamordnare, att skriva i den här bloggen och ta diskussioner vid fikabordet är något som stärkt mig på senaste tiden. Jag känner att jag mer än någonsin förut vet precis vad jag tycker är viktigt och kan stå för det, vem som än frågar.

Om min omgivning ser mig som inspiratör, måste det bero på just det. Att jag tror på något. Att jag gör saker och vet saker. Men tanken på att få ett uppdrag som ”miljöinspiratör” kändes mest tung. Och ganska klämkäck. Det skulle jag nog inte vilja ha.

Att utse MR-inspiratörer i organisationen skulle kanske funka som ett sätt att uppmärksamma att vi tycker mänskliga rättigheter är viktigt. Men hur inspirerande det skulle vara? Nja... Inspiratör är väl var och en som tror på en sak och berättar om det. Att man har det som uppdrag är underordnat.

12 mars 2009

Tyst hav, citat #2

Det här är som sagt en service till dig som inte läst eller tänker läsa Tyst hav av Isabella Lövin. Idag handlar citatet om ål.
Till slut stod det klart för mig att jag faktiskt inte läst fel. Det stod där svart på vitt. Fiskeriverket konstaterade att inflödet av glasål minskat med nittionio procent på dryga tjugo år. Och nästan än mer förbluffande. Fiskeriverket ansåg det inte befogat med ett ålfiskestopp. Anledningen? Det skulle drabba svenska fiskare orättvist hårt, enligt myndigheten.
Vidtagna åtgärder? Inga.
Sedan får jag lära mig om detta fantastiska urtidsdjur, om dess mystiska, fantasieggande livscykel, om resan med havsströmmarna från Sargassohavet till våra egna älvar och sjöar och hur de sedan efter en hel mansålder hittar tillbaka till platsen de en gång föddes för att leka. Samma plats som för 100 miljoner år sedan, när jorden bara hade en superkontinent, och fastän kontinenterna glidit isär har ålen ändå alltid återvänt till samma plats.
Ålen visade sig vara ett levande fossil, som tänjde alla begrepp om gränserna för biologins och evolutionens möjligheter, en pusselbit i en ny teori om planetens geologiska historia, ett urtidsdjur som satte vår egen existens på jorden i ett nytt perspektiv.
[...]
Ålen är född i kontinenternas navel, i planetens gryning; den har överlevt allt, dinosaurier och istid, har sett kvastfeningar börja kravla upp på land och homo sapiens vandra till europa för bara 40 000 år sedan och nu - inom loppet av bara några få år - håller den moderna människan på att utrota den.
Det står mycket mer häpnadsväckande om ålen. Som till exempel att 25 000 europeiska fiskare har den som betydande inkomstkälla. Den fiskas i alla levnadsstadier. Att vi dödat 99 procent av beståndet. Och att den inte på något sätt är fridlyst.

Hur skapar man opinion för ett djur som inte är gulligt?

10 mars 2009

Quod erat demonstrandum

De första mätningarna på hur mycket el vi sparar nu när vi stänger av våra jobbdatorer på huvudkontoret är nu gjorda. Det visar sig att vi sparar upp till 8 kW per timme när alla datorer är avstängda. You do the math.

Eller förresten, jag kan räkna lite...
Jag utgår ifrån nio timmars användning i snitt. Många jobbar så klart längre, men andra är sjuka och lediga och på tjänsteärenden, så det får bli min gissning.

På en vecka sparar vi 8kW x 123 h = 960 kWh
På ett år handlar det om 960 kWh x 52 veckor = 50 000 kWh

En normal lägenhets årsförbrukning brukar beräknas till 2000 kWh. Det sparar vi alltså in på två veckor på mitt jobb. Ett annat sätt att uttrycka det: Våra datorer har dragit ström motsvarande 26 lägenheter helt i onödan. År ut och år in.

Vad det här innebär i pengar vet jag inte.

Jag älskar det här!
Trägen vinner.
Miljögruppen regerar!

Och... vad var det jag sa?

9 mars 2009

Tyst hav, citat #1

Jag tänker nog mer på fisken och haven än som är hälsosamt just nu. Ena stunden är jag frustrerad och gråtfärdig över vad jag lärt mig och andra stunden vill jag bli miljöterrorist. Det är vilket som.

Precis som jag tror att världen blir en smula bättre för varje person som ser En obekväm sanning, så finns det en gnutta mer hopp för haven för varje person som läser Tyst hav av Isabella Lövin.

Men som en service till var och en som inte har lust eller tid att läsa boken och ändå har vägarna förbi här, tänkte jag lyfta upp lite från de sidor i boken jag satt hundöron på.

Tyst hav, citat "#1:
Ända ner på individnivå hörs samma dystra tongångar. Om inte jag fiskar på torskens lekområde, gör bara någon annan det. Om inte jag ansöker om EU-bidrag för en effektivare båt gör bara någon annan det. Om inte jag tar i land den här fisken som inte är könsmogen, utan slänger tillbaka den, är det bara någon annan som tar upp den. Om inte jag är med och delar på EU-kakan i utvecklingsländernas fiskevatten, gör bara någon annan det.

Oavbrutet och systematiskt blir resultatet alltid detsamma, nämligen detta: Det land och de enskilda personer som har den lägsta viljan att vårda bestånden och tänka på framtiden, är de som sätter nivån, medan de som frivilligt avstår sällan får annan lön för mödan än att få se någon annan bärga vinsten.

Det finns kravmärkt fisk (Djupfryst, färsk, övrigt)

Födelsedag!

Idag fyller Maiden två år. Hon har fått present och hade med sig bullar till dagis.

Lite nostalgi...

7 mars 2009

Twitter

På uppmaning av vakna vänner har jag givit Twitter en inloggad halvtimme av mitt liv. Känner mig... hmm... lite korkad och vad-ska-det-va-bra-för-motvalls.

Men om alla andra fattar utom jag, så är jag böjd att erkänna att det är mig det är fel på.

6 mars 2009

Avfallskvarn: fortsättning

Jaha, äntligen fick jag prata med tjänstemannen G. på Stockholmshem om avfallskvarnar. Jag vill ju installera en själv, så vårt matavfall kan åka avlopp och bli biogas.

G. funderade fram och tillbaka, och hade uppenbarligen ingen aning. Han pratade om sopsugar och folk som inte vet att man inte ska slänga pizzakartonger i sopnedkastet, och drog av det slutsatsen att folk nog skulle använda avfallskvarn på fel sätt. Och klarar verkligen Henriksdals reningsverk att ta emot avfallet?? Jag upprepade att Stockholm Vatten numera uppmuntrar privatpersoner att installera kvarnar.

Annars verkade han mest förvånad att jag orkade sortera mina sopor. Det orkade inte han. "Och plast eldas ju ändå." Jag ville inte argumentera, men kunde ändå inte hålla mig från att berätta det jag lärt mig - att ett kilo återvunnen plast minskar co2-utsläppen med 2 kilo. "Ja men korna är ändå värst, har jag hört", kontrade han med. Skön inställning från en tjänsteman när det ringer en miljöengagerad kund, eller hur?

Sedan lyckades han fråga någon, som sa att Stockholmshem kommer att installera avfallskvarnar på prov i ett nyproducerat område. När det är utvärderat är det mycket möjligt att de tillåter andra fastigheter. Så det gick att få ett svar i alla fall, till slut.

BRF-styrelseordföranden låter meddela att han inte kan svara på frågan om de kommer att tillåta avfallskvarn förrän efter köpstämman.

5 mars 2009

Rör inte min fisk!



Sedan en dryg vecka tillbaka läser jag Tyst hav av Isabella Lövin. Har tänkt göra det länge, men nu blev det av. Jag tar ett kapitel i taget, och sedan måste jag lägga undan boken ett tag och försöka fatta vad jag läser. Och få igång normal puls och andning.

Igår på lunchen på jobbet snackade vi om fisk, och utan att det var meningen hade jag dragit igång en föreläsning. Så där som jag egentligen inte vill göra. Cathrin påpekade att det var dags att lugna ner mig, för jag hade blivit helt röd på halsen. Det handlade om odlad lax, tvåmilslånga trålar, tonvis med fisk som slängs tillbaka i havet och dör och ett system som gör det hopplöst för enskilda länder att rädda fisken. ”Om inte vi tar den, så gör någon annan det.”

Jag har tänkt flera gånger att jag ska skriva något här om boken och de tankar som snurrar.

Till exempel att jag fick tårar i ögonen när jag läste om vad som hänt med ålen, detta helt osannolikt fantastiska urtidsdjur. Vi har dödat 99 procent av den. Men den är fortfarande inte fridlyst. Eller om fiskerättigheterna vi köper från u-länderna, så att Europas monstertrålare kan dammsuga deras fiskevatten så att ingen fisk blir kvar till dem som bor där. Eller om forskningen som visar att den svenska fisken, rent nationalekonomiskt, är mer värd som turistnäring för fritidsfiskare än som den bidragsunderstödda fiskeindustri vi har nu.

Men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Mer än att jag önskar att fler läser boken.

Det finns kravmärkt fisk.

3 mars 2009

Mer om ansiktsblindhet

Jag har nu läst typ halva boken Vem var det där om ansiktsblindhet. Det är alltid intressant att läsa om andra som har samma problem som jag, även om en del av beskrivningarna är lite mer extrema än problemen jag har. Jag känner ju ändå igen dem som jag känner.

Författaren tar upp en del gemensamma nämnare bland de ansiktsblinda hon intervjuat. Det är till exempel dyslexi, dåligt lokalsinne, färgblindhet och lite annat. Men det verkar inte finnas något absolut samband, eftersom långt ifrån alla har samma problem.

Men det finns en gemensam nämnare som verkligen sticker ut. Det är ointresset för kläder, smink och frisyrer. De allra flesta prosopagnostiker författaren pratat med tycker att det är jobbigt att handla kläder och har svårt att hänga med i och intressera sig för modetrender. De har också svårt att lägga märke till om vänner köpt nya kläder. De gillar när kläder är praktiska.

Ookej... Någon som känner mig som möjligen tycker att det stämmer?

2 mars 2009

Experiment inlett

I helgen var det premiär. Då inleddes testperioden då vi på miljögruppens initiativ ska börja stänga av våra datorer på icke arbetstid. Efter tre månader ska det utvärderas om det faktiskt är så att vi sparat energi(!) och om det inte innebär för mycket IT-reladerade problem.

Sagt och gjort. För första gången stängdes våra hundratals datorer av när det var dags att gå hem.

På måndagsförmiddagen damp en kort rapport från IT ner i mejlboxen:
"65 datorer var påslagna i helgen och då är de datorer som skall vara påslagna borträknade.
2 datorer startade ej i morse på grund av att de hade stängts av (lägre än väntat). De är lagade nu."
Skönt att de är lagade. Alltid tråkigt när saker går sönder för att man stänger av dem.

1 mars 2009

Down the drain...

När jag slängde soporna i sopnedkastet nyss slog det mig hur lite det finns kvar till övrigt-påsen med sopor nu när man kan sortera både plast och kartong, förutom allt annat. Sopnedkastspåsen tar evigheter att fylla och den har blivit tung och kompakt och består mest av matavfall.

Jag kom att tänka på ett reportage jag såg på nyheterna för några månader sedan. Det handlade om Surahammars kommun, som uppmuntrar invånarna att installera avfallskvarnar under diskbänken. Allt matavfall åker raka vägen till reningsverket i samma rör som avloppsvattnet. Det behöver inte transporteras i lastbil och kan rötas till biogas, som sedan kan driva sopbilarna, som hämtar de sopor som inte kan åka avlopp. Jag minns att reportern frågade någon Surahammartjänsteman om varför inte alla kommuner hade det här systemet. "Jag har ingen aning" svarade han. "Varför ska vi hämta sopor med lastbilar när vi kan använda de befintliga avloppsrören?"

Vad jag vet så har det på många ställen inte varit tillåtet med avfallskvarnar, och ingen pratar någonsin om dem. Men en snabb google-sökning och jag hittar detta. Det är tydligen helt okej i Stockholm nu.

Jag skulle gärna ha en avfallskvarn. Ska kolla med Stockholmshem om man får installera. Önska sig kan man ju alltid.