25 mars 2009

Batteriholkar i Kabul

Jag bytte några mejl med Mats, som just nu jobbar i Kabul. Han hade läst min blogg och tyckte tydligen att jag var rätt person att fråga: Vad gör man om man bor i Kabul och vill slänga batterier? Det man slänger i soporna hamnar i gathörnet en bit bort.

Det hisnade lite och jag kände mig för en stund väldigt inskränkt. Vad har min sopsortering och mina lågenergilampor för betydelse när större delen av jordens befolkning inte ens har fungerande sophantering? Här sitter jag mätt och belåten på mina kikärtsbiffar och slår mig för bröstet för att jag är så duktig. Som om det jag gör vore någon ansträngning.

Jag menar självklart inte att de miljöval vi gör här saknar betydelse. Tvärtom. Jag som har möjlighet måste göra allt jag kan. Men perspektivet hisnar, som sagt.

Men sedan slog det mig, att just det faktum att det inte finns några batteriholkar i Kabul betyder att jag jag borde vara ännu mer motiverad. Jag har möjlighet att göra bra miljöval, därför att jag bor i ett samhälle som har råd att fixa till exempel källsortering åt sina invånare. Jag har råd att välja ekologisk mat. Att inte utnyttja den möjligheten skulle kännas helt galet.

Inga kommentarer: