13 mars 2009

Inspiratör?

Vad gör en MR-inspiratör? Det frågade kollegan Annelie mig idag. Hon var nyfiken på mina funderingar kring ordet, eftersom hon själv såg på mig som en inspiratör i miljöfrågor. Annelie hade fått i uppdrag att titta på hur vi skulle kunna jobba med Mänskliga Rättigheter-inspiratörer i organisationen. Låter ju fint och allt.

Jag blev glad och lite stolt över att hon spontant tänkt på mig som miljöinspiratör. Det är jag gärna för den som vill att jag ska vara det. Men skulle jag vilja ha uppdraget om det var formulerat som just ett uppdrag? Att nån ska va’t, liksom.

Att få jobba i miljögruppen på jobbet, att få bli miljösamordnare, att skriva i den här bloggen och ta diskussioner vid fikabordet är något som stärkt mig på senaste tiden. Jag känner att jag mer än någonsin förut vet precis vad jag tycker är viktigt och kan stå för det, vem som än frågar.

Om min omgivning ser mig som inspiratör, måste det bero på just det. Att jag tror på något. Att jag gör saker och vet saker. Men tanken på att få ett uppdrag som ”miljöinspiratör” kändes mest tung. Och ganska klämkäck. Det skulle jag nog inte vilja ha.

Att utse MR-inspiratörer i organisationen skulle kanske funka som ett sätt att uppmärksamma att vi tycker mänskliga rättigheter är viktigt. Men hur inspirerande det skulle vara? Nja... Inspiratör är väl var och en som tror på en sak och berättar om det. Att man har det som uppdrag är underordnat.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tack Karin!
Du är verkligen en inspiratör, och du inspirerar mig, både i miljöfrågor, men också, som i det här fallet, när jag ska göra en arbetsuppgift.En MR-inspiratör ska vara som dig, full av kraft och vilja att förändra.
Annelie

Veronica Karlsson sa...

Håller med dig i din definition av inspiratör! Tål att tänkas på. Vissa saker ska inte konstrueras.

Och vilken fin och intressant blogg du har. Viktigt tema och särskilt givande att läsa när du ger dina personliga reflektioner och praktiska tips!

I'll be back :) Ha det fint och kämpa på. Trägen vinner, som sagt.

Karin sa...

Tack för snälla kommentarer. Jättekul att ni vill läsa :-)