31 mars 2009

Snart omröstning

I övermorgon dårå...

I lappkriget har ja-sidan tagit ledningen de senaste dagarna, åtminstone i volym. Tre lappar idag. Dessutom har några som vill ombilda startat en egen blogg, tolv dagar före omröstningen.

Min ingång har hela tiden varit att jag tror att båda sidorna har goda avsikter och motiv. Att jag tänker rösta nej betyder inte att jag tycker ja-röstarna är onda, giriga och dumma. Jag tror inte på alla de argument som de lyfter fram, men det är ömsesidigt.

Men båda sidorna blir mer och mer desperata. Hot och löften. Personangrepp. Insinuationer om dolda motiv. Jag är så less på det, det går inte att värja sig emot.

Jag hoppas och tror att det blir ett tydligt nej till ombildning på torsdag. Jag vill inte ändra min boendeform. Varför ska de grannar som vill ändra sin boendeform samtidigt tvinga mig som inte vill?

2 kommentarer:

David Vrensk sa...

Det är väl något slags demokrati? Tack och lov inte 50%-varianten. Det kan få en att fundera på om inte fler förändringar borde röstas igenom med kvalificerad majoritet. Eller kanske tvärtom: eftersom människor normalt är tveksamma till förändring kanske man skulle nöja sig med att 40% röstade för en förändring. Tänk om vi t.ex. hade kunnat införa starkare miljökrav så fort vi hade övertygat fyra av tio!
Sådana tankar får mig att sakna min avbrutna kurs i statskunskap.

Karin sa...

Ja, jag är helt med på den där demokratigrejen. Jag är bara lite tjurig och att folk ska rösta som jag vill.

Intressant det där med kvalificerad minoritet. Men om folk är tveksamma till en förändring behöver den ju nödvändigtvis inte vara bra? Miljökravsexemplet låter ju bra för min del, men vem ska bestämma att det har ett så gott syfte att fyra får bestämma mot sex personers vilja?

Man kanske kan blanda in lite hederlig upplyst despoti? Om man hittar någon som objektivt sett bara är klok och god så kunde ju hen bestämma i vilka fall det räcker med minoritetsbeslut?

Hmm... har vi något här?