12 mars 2009

Tyst hav, citat #2

Det här är som sagt en service till dig som inte läst eller tänker läsa Tyst hav av Isabella Lövin. Idag handlar citatet om ål.
Till slut stod det klart för mig att jag faktiskt inte läst fel. Det stod där svart på vitt. Fiskeriverket konstaterade att inflödet av glasål minskat med nittionio procent på dryga tjugo år. Och nästan än mer förbluffande. Fiskeriverket ansåg det inte befogat med ett ålfiskestopp. Anledningen? Det skulle drabba svenska fiskare orättvist hårt, enligt myndigheten.
Vidtagna åtgärder? Inga.
Sedan får jag lära mig om detta fantastiska urtidsdjur, om dess mystiska, fantasieggande livscykel, om resan med havsströmmarna från Sargassohavet till våra egna älvar och sjöar och hur de sedan efter en hel mansålder hittar tillbaka till platsen de en gång föddes för att leka. Samma plats som för 100 miljoner år sedan, när jorden bara hade en superkontinent, och fastän kontinenterna glidit isär har ålen ändå alltid återvänt till samma plats.
Ålen visade sig vara ett levande fossil, som tänjde alla begrepp om gränserna för biologins och evolutionens möjligheter, en pusselbit i en ny teori om planetens geologiska historia, ett urtidsdjur som satte vår egen existens på jorden i ett nytt perspektiv.
[...]
Ålen är född i kontinenternas navel, i planetens gryning; den har överlevt allt, dinosaurier och istid, har sett kvastfeningar börja kravla upp på land och homo sapiens vandra till europa för bara 40 000 år sedan och nu - inom loppet av bara några få år - håller den moderna människan på att utrota den.
Det står mycket mer häpnadsväckande om ålen. Som till exempel att 25 000 europeiska fiskare har den som betydande inkomstkälla. Den fiskas i alla levnadsstadier. Att vi dödat 99 procent av beståndet. Och att den inte på något sätt är fridlyst.

Hur skapar man opinion för ett djur som inte är gulligt?

1 kommentar:

K sa...

Genom att blogga om det kanske...
Vilken jättefin blogg du har.
K