29 april 2009

Fisk och fransoser

Alltså Uppdrag granskning. Säga vad man vill, men de vet hur man upprör sina tittare.

Idag gav de sig på Världsnaturfondens rödlistning av fisk. Deras poäng var att eftersom östersjötorsken är rödlistad, så får det konsekvensen att svenskarna bojkottar fisken, som ändå fiskas lagligt. I Frankrike struntar man tydligen i WWF:s rekommendationer och alltså exporterar vi dit. Själva importerar vi grönlistad ishavstorsk, och kontentan blir en massa lastbilsåkande för "samma lagligt fiskade torsk".

Mitt förslag på en mer vettig vinkel på programmet:
  • Världsnaturfonden har kommit på ett pedagogiskt sätt att göra folk medvetna om vilken fisk som enligt forskningen är okej och inte okej att köpa. Det är bra.
  • Svenska folket utövar sin konsumentmakt och visar vid fiskdisken att de bryr sig om havet som ekosystem genom att bojkotta rödlistad östersjötorsk. Det är bra.
  • Fransmännen verkar inte bry sig speciellt om Östersjöns torskbestånd. Det är dåligt.
  • EU:s fiskepolitik med kvoter leder till att det är omöjligt att inte fiska upp den lagliga kvoten. Om inte jag tar den gör någon annan det och får vinsten. Det är dåligt.
  • Det finns sätt att få fiskbestånden att växa sig starka igen, och det finns sätt att utöva hållbart fiske, men de politiska kraven är väldigt tandlösa. Det är dåligt.
Det finns inget som tvingar fransmännen att importera och äta upp östersjötorsken. Vinkeln borde väl snarare vara att ställa frågan varför de skiter i WWF:s rekommendationer?

Praktiskt #4: Min vän dammsugaren

Det var lite av en chansning i höstas. Jag kände ingen som hade testat robotdammsugare, så jag fick lita på infon jag hittade på nätet. Magkänslan var ändå att om de nu uppfunnit en robot som kan städa och säljer den till ett anständigt pris, så är det dags.

Roomba flyttade in i höstas och gör sitt jobb galant. Vi sätter på den när vi går hemifrån, så är det rent på golven när vi kommer hem. Roomba får beröm (ja, jag kan inte hjälpa det, man måste liksom prata med den) och så tömmer vi ut dagens dammskörd i soporna och sätter den på laddning.

Och ja, den funkar på mattor (dock inte trasmattor), den gör rent i hörnen och runt stolsben. Överallt där den kommer åt gör den rent. Det enda mecket med den är att man måste pilla bort allt hund- och katthår som gärna fastnar i borstarna, men är man noga efter varje gång, så är det ingen fara.

Miljösmart? Ja, bortsett från att en ny pryl alltid har miljöpåverkan, så vill jag tro att det är en bra grej. Eftersom det är små borstar som gör det mesta jobbet istället för en stor 1600-watts sugmotor som vår gamla sugare, så är den mycket mer energisnål. En full laddning tar ett par timmar på runt 60 watt, och det räcker till halva lägenheten. Inga dyra specialtillverkade dammsugarpåsar har den heller.

En husdjursägares dröm.
(Är dock lite avundsjuk på storasystern som nyligen köpte lyxversionen av Roomba - Pet Edition) Kan vi få en recension?

28 april 2009

Karinsmiljoblogg

När jag började blogga i januari visste jag faktiskt inte att det skulle bli en miljöblogg. Jag ville bara testa att skriva lite.

Det var mycket jag inte visste då, till exempel hur roligt det är att blogga. Att jag skulle lära mig saker om mig själv och vad jag verkligen tycker är viktigt. Och att det är en riktigt skön egokick att se att både vänner och ännu obekanta läser och återkommer och kommenterar.

Det blev en miljöblogg alltså. Det är jag inte ensam om att ha, men jag ansluter mig gärna till de redan miljöbloggare som finns därute.

Så nu bestämde jag att jag även byter bloggadress. Numera heter jag helt enkelt karinsmiljoblogg.blogspot.com

Tänkte att den skulle vara lättare att komma ihåg.

27 april 2009

Diplomjippo

Idag var jag extrastolt miljönörd. Min arbetsgivare slog på stort med att fira att vi fått miljödiplom, och hade ordnat ett lunchmingel med styrelsen, bjudit in press och andra organisationer för att uppmärksamma att vi är den första organisation av vårt slag som blir miljödiplomerade. Styrelseordföranden höll fint tal om hur stolt hon var och fick diplomet överlämnat och alla applåderade. Dessutom hade de bjudit in en representant från Naturskyddsföreningen och en störtskön kille från Fältbiologerna som sa fina ord om hur viktigt det var att vara miljömedveten på jobbet.

Rätt skönt när det man gör på jobbet får sån uppmärksamhet, eller hur?

Den unge entusiastiske fältbiologen tyckte förresten på allvar att arbetsgivare borde kunna ställa mer krav på sina anställda. Och så hänvisade han till att det finns företag i Europa som ställer krav på att de anställda ska äta vegetariskt. Oookej... Haha, vad roligt om jag skulle skriva på intranätet att nu har miljögruppen bestämt att det är slut med kött på jobbet. Nästa 1 april, kanske...

26 april 2009

Äntligen sommar...



Åh, härligt! Sommar i Söders parker... Här en ögonblicksbild från den vackra Rackarbacken med härlig utsikt över den glittrande Årstaviken.

Men soptunnan var full och ojojoj, vad SKA man göra med sina sopor?? Snilleblixt: man kan lägga dem BEDVID. Det är ju JÄTTESMART!

(Observera att kvinnan på bilden inte har något med den tragiska sopsörjan att göra. Eller vad vet jag?)

24 april 2009

Miljögruppen rular

Mycket miljö på jobbet nu, nästan så jag fick overload igår. Möte med miljögruppen hela dagen. Mitt första möte som miljösamordnare. Det är en skön, lite oväntad konstellation av kolleger som inte direkt kände varann innan vi anmälde oss till gruppen. Jag gillar min miljögrupp :-)

Vårt uppdrag var att sätta nya miljömål för återstoden av 2009. Miljödiplomeringen som vi har innebär att vi måste vässa oss lite varje år för att få nytt diplom. Mycket handlar om att göra klart det vi påbörjat redan (sopsorteringen, byta till miljöel på alla kontor, fasa ut alla kemikalier till biologiskt nedbrytbara alternativ och så vidare). En stor och råddig grej är att reda ut hur vi ska göra med vår klimatkompensation för flygresor och få det att funka i praktiken med 250 anställda.

Och... ta daa! Vi förbjuder inköp av rödmärkt fisk på konferenser och catering-mat. Den sista scampin har satt sin fot(?) i cateringmat på mitt jobb.

Ja, alla åtgärder måste godkännas av ledningen innan vi kan sätta igång, men det ska nog ordna sig.

Kvällen avslutade vi på ett mingel med andra diplomerade företag, arrangerat av vår miljökonsult. Mycket trevligt folk, så klart. Och miljöchefen i Stockholms stad var där och berättade om Stockholm som klimathuvudstad 2010.

Nu: Uteservering på vår indier runt hörnet. En panir butter masala, tack!

21 april 2009

Jante

Ett par gånger har jag skrivit om mina funderingar på min självbild och andras bild av mig. Ja, jag tänker på den här miljönördsgrejen och att inspirera eller provocera, att vara PK-präktig eller klok och ja ni vet. (Det finns nog andra aspekter av min självbild, men det hör inte hit just nu).

Vänner har skrivit kommentarer och sagt snälla saker som känns bra att höra. Tack :-) Då känns det som jag är på rätt spår.

Men så med jämna mellanrum, de små kommentarerna.
- Ja, man vågar ju inte bjuda på annat än ekologiskt när Karin kommer...
- Jag funderar på att köpa en stadsjeep, vad säger du om det, Karin...

Jag förstår att man bara säger det för att retas lite, helt utan några andra motiv. Och jag kan ta det - ingen fara, jag kan nog retas tillbaks! Men jag kan inte hjälpa att jag funderar på vad kommentarerna står för. Tror mina vänner att jag har synpunkter på hur de lever sina liv? Och då får jag en obehaglig jantekänsla, som är svår att skaka av sig. Usch.

Nej, nu ska jag sluta tramsa. Klart folk ska kunna säga vad de tycker och retas om de vill! Läser gärna Anitas kommentar en gång till:
"Har inget med präktighet att göra trodde jag, utan att leva det liv man faktiskt vill, och att vara en person man själv står ut med."

Pappmuggspolis

Joråsatt...

Sopsorteringen på jobbet har nu varit igång några dagar, och jag tycker att vi är duktiga. Ordning och reda och ursköljda mjölkpaket.

Fast efter dagens fynd av pappmuggar och ett bregottpaket i övrigt-tunnan började jag fundera. Kan man vara ännu tydligare? Alltid. Gjorde ett nytt försök och satte ihop mer visuell snabbguide till vår källsortering.

(Måste sluta titta i soppåsen, det är visst inte helt socialt accepterat)

17 april 2009

Byta sökmotor, kanske?

Det här ser ju fräscht ut. En ny sökmotor, där vinsten från alla sponsrade länkar går till olika miljöprojekt. Growyn, heter den. Det är bara en betaversion än så länge men kommer tydligen att lanseras skarpt inom kort.

Jag har alltid tyckt att det är något som verkar magiskt med det där att man kan klicka på en webbplats och skänka pengar, men tydligen så funkar det ju. Ta bara Ett klick för skogen, det funkar ju. Och The Hunger site och liknade.

Jag har ändrat min standardsökmotor till Growyn, så får vi se hur det funkar.

Sök på Growyn

16 april 2009

Återvinning på jobbet, äntligen!

Före och efter:


Det här är bilder från vårt personalkök. Den vänstra bilden visar hur sopberget såg ut efter en lunch senast igår. Den högra visar vår fina sopsortering som vi invigde idag. Det går om man vill :-)

Men det är klart att det inte händer av sig själv när man jobbar på en arbetsplats med över hundra anställda. Det är många inblandade i sophanteringen, och det måste funka med städfirman, det måste finnas utrymme för sortering i stora soprummet, speciell sophämtning måste handlas upp. Någon måste köpa sorteringskärl, som funkar för de olika personalköken. Personalen måste informeras och motiveras.

Hos oss kom initiativet från miljögruppen, som knöt till sig en engagerad fastighetsansvarig. Två personalkök utsågs till pilotkök, bland annat vårt kök. Vi sorterar plast, mjölkkartonger, glas, metall och pant (och kontorspapper såklart). När vi varit igång ett tag ska vi utvärdera och bestämma bästa sätt att införa källsortering i hela huset.

Kan du källsortera på jobbet?

15 april 2009

Först ekologiskt, sedan närproducerat

Om man snackar ekologisk mat kommer gärna frågeställningen och argumentet som ett brev på posten: Är det verkligen bra att köpa ekologiskt som är långväga transporterat istället för oekologiskt som är närproducerat? Inte sällan brukar det komma något extremt exempel på en grönsak som odlats ekologiskt på andra sidan jorden jämfört med någon likvärdig som kommer från den icke kravmärkta granngården.

Det är en intressant och relevant fråga. Men nej, jag köper inte argumentet.

Enkelt: Det handlar om att jag tror på konsumentmakt. När jag köper en vara är det inte bara miljöpåverkan från den enskilda potatisen eller mjölken har som är intressant. Det är lika intressant vad jag inte köper. Vill jag berätta för de bönder som finns i närheten att jag vill ha ekologiska varor, så köper jag i första hand ekologiskt, och i andra hand närproducerat.

I den bästa av världar, när tillräckligt många tänker så, kommer det att finnas gott om både närproducerat och ekologiskt.

En annan aspekt är att själva transporten, om den görs på klokt och effektivt sätt, ofta är en väldigt liten del av en varas totala klimat- och miljöpåverkan.

Saltå Kvarn-bloggen har skrivit vettiga saker om det här idag.

14 april 2009

Vill inte ha

Sådärja, dags för några rader här igen efter påsklovet. Vilken underbar helg! Minsta möjliga motstånd, solen, djuren, promenader, balkongen, glassmaskinen och den tjocka romanen. Hänga vid datorn har inte varit prio alls.

För en tid sedan fick jag tips om NIX adresserat. Vi har satt upp lappar för att slippa direktreklam och avsagt oss telefonförsäljare via NIX för längesen, men har inte känt till att man även kan slippa adresserad reklam genom att anmäla sig till NIX. Idag kom jag ihåg att göra anmälan. Bara att ringa 020-557000 och automatbeställa en blankett, och göra det en gång per person i hushållet.

Ja... ett liv utan Postkodnyheterna, alltså. Kommer det kännas tomt? Åh, dessa livsfrågor...

10 april 2009

Äkta

Mötte en snäll tant på promenaden, som tyckte Maiden var fin:
- Vilken fin hund du har.
- Tack!
- Är den äkta?
- Ja, det är en äkta hund.

Hoppas den snälla tanten förlåter mig, det var inte meningen att svara drygt. Men hon bjöd på det på silverfat.

Hennes väninna skrattade i alla fall glatt åt mitt svar, så jag hoppas jag är förlåten.

Vilken ljuvlig dag!

8 april 2009

Avfallskvarnen igen

Ännu ett inlägg på stockholm.se om det förträffliga med att skicka mat genom avloppen för att bli biogas. Jag passade på att skicka en kommentar med en fråga om hur staden ställer sig till avfallskvarnar i sina bostadsbolag, med tanke på att de uttryckligen uppmuntrar stadens hushåll att installera avfallskvarnar.

Jag fick inget direkt svar men en vänlig person på kommunikationsavdelningen skickade min fråga vidare till de tre bostadsbolagen i Stockholm. Intressant att se om min fråga kommer tillbaka till G. på Stockholmshem. Jag pratar gärna med honom igen ;-)

They ain't seen nothin' yet...

Från jobbets e-anslagstavla:
Ny miljösamordnare är from 1:a april Karin N. Karin är genuint intresserad av miljöfrågorna och kommer att bli en utmärkt samordnare av vårt interna miljöarbete. Välkommen i en delvis ny roll Karin!
/Personalchefen
Det tackar jag för :-) Hehe, vet de vad de gett sig in på? När vi klarat av sopsorteringen i personalköken går vi vidare till nästa steg: Tjänstecyklar, dynamodrivna skrivbordslampor och absolut tippexförbud. Jag ser också framför mig ett intrikat angiverisystem för att sätta fast alla som glömmer skriva ut dubbelsidigt, med tillhörande straffskala.

Fler förslag...?

7 april 2009

snel hest


Helt vanlig tisdagskväll. Att galoppera Nodi på fyrkanten var en passande avslutning på den här dagen. Vi låg ner i kurvorna. Jössses...

Hoppas morgondagens arbetsdag blir en gnutta mer strukturerad. ingen ordning idag.

5 april 2009

Inspirera vs. provocera

Tittat runt och hittat en del andra miljöbloggare. Kul och intressant läsning. Vanliga typer, som försöker komma på bästa sätt att leva miljösmart i vardagen, precis som jag.

Dagens insikt: Både en och två gånger blev jag lite provocerad av vad jag läste. Bland annat är det en tjej som bestämt att leva ett helt år med absolut minimalt koldioxidavtryck. Hon räknar allt. Köper inget som hon absolut inte behöver. Gick till exempel inte på filmfestivalen, fastän hon brukar vilja det.

Jag kom på mig själv med att tänka "Jamen allvarligt, nu tar hon väl i så hon spricker i alla fall?". Samtidigt har hon flera gånger skrivit att hon inte alls tycker att det är en speciellt stor uppoffring för henne att leva så här. Så varför blir jag provocerad? Hon har ju helt rätt i de val hon gör, och säger inte att alla borde göra som hon.

En tankeställare var det. Jag lever inte alls ett så medvetet liv som tjejen i Koldioxidexperimentet, men jag vet att jag i mångas ögon är en riktig miljönörd, som kanske är i präktigaste laget. Känner mina vänner samma styng av provokation av att läsa om mitt försök att göra medvetna val?

Hur gör man för att undvika det? Jag vill inspirera, inte ge folk dåligt samvete.

4 april 2009

Billigt och bra

Nej vet ni vad. Alldeles för mycket vår för att sitta vid datorn och skriva. Jag får nöja mig med en snabb länk till uppbygglig läsning på Folkhälsoinstitutets webbplats. Det är inte dyrare att köpa bra och miljövänlig mat, tydligen.

Precis vad jag alltid tyckt. Jag handlar allt som går ekologiskt nu, men struntar i processad mat i så stor utsträckning som möjligt. Skippar kött och vips så är den ekologiska matkorgen inte alls så dyr. Och maten blir så mycket godare. Jag säger bara riktig glass...

Idag är det vårstädning av cykeln :-)

2 april 2009

Fortfarande hyresgäster :-)

Det blev nej till bostadsrätt i kvarteret Linjalen.

Jag hade berett mig på en riktigt jobbig kväll med mycket känslor och arga grannar. Men allt det uteblev, och allt gick mycket lugnt till. Inte mer dramatik än ett vanligt årsmöte, med enda skillnaden att mötesordföranden till en början riskerade att tvingas ställa proposition på val av justeringsmän. Men det löste sig genom förslaget att justeringsmännen skulle representera både ja- och nejsidan och då var alla nöjda.

67 procent måste rösta ja till ombildning för att det ska bli av. Resultatet blev 43 procent.


Ombildningskonsulterna som gick miste om hela sitt arvode på 3,8 miljoner höll god min.

Men deltagarna som lämnade aulan efter omröstningen tittade helst i golvet för att undvika att möta grannarnas blickar. Även jag.

1 april 2009

Tyst hav, citat #3

Det här är en service till dig som inte läst eller tänker läsa Tyst hav av Isabella Lövin.

Idag är citatet en betraktelse med anledning av de enorma skattesubventioner som det svenska fisket får. Lite beroende på hur man räknar kan man komma fram till att det svenska fisket subventioneras med lika mycket pengar som summan av förstahandsvärdet på svenskfångad fisk - över en miljard kronor varje år.
"Men om vi drar oss till minnes att de kommersiella bestånden har minskat med mellan 70 och 90 procent kan var och en förstå att det pågår en nationalekonomisk konkursaffär. Föreställningar om kultur har styrt, och normala ekonomiska lagar har uppenbart fått stå tillbaka i svensk fiskeripolitik. [...]

Hade detta skett på land råder det ingen som helst tvekan om att allmänheten skrikit högt för länge länge sedan. Aldrig hade vi tillåtit skattesubventionerade skogshuggare att hugga ner icke färdigvuxen skog tillhörande det allmänna, aldrig hade vi tillåtit att delar av skogen kasserades för att den kortsiktigt var olönsam, aldrig hade vi tillåtit att alla andra arter skövlades och dödades i jakten på just bara en sorts träd. Aldrig skulle vi stillatigande bevittna slakten på ekorrar, fåglar och älgar för att en yrkesgrupp med skattesubventionerade skogsmaskiner skulle få fortsätta med sin 'livsstil'."
Alltså, jag blir tokig! Varför ska mina skattepengar gå till egna företagare vars affärsidé är att hämta upp så mycket fisk att havets ekosystem förstörs? Det är ju som om vi skulle skicka in skattemiljoner i tobaksindustrin eller varför inte subventionera oljebolagen så de kan släppa ut lite mer växthusgaser?

Varför är det inte konsumenterna som betalar vad fisken kostar?