5 april 2009

Inspirera vs. provocera

Tittat runt och hittat en del andra miljöbloggare. Kul och intressant läsning. Vanliga typer, som försöker komma på bästa sätt att leva miljösmart i vardagen, precis som jag.

Dagens insikt: Både en och två gånger blev jag lite provocerad av vad jag läste. Bland annat är det en tjej som bestämt att leva ett helt år med absolut minimalt koldioxidavtryck. Hon räknar allt. Köper inget som hon absolut inte behöver. Gick till exempel inte på filmfestivalen, fastän hon brukar vilja det.

Jag kom på mig själv med att tänka "Jamen allvarligt, nu tar hon väl i så hon spricker i alla fall?". Samtidigt har hon flera gånger skrivit att hon inte alls tycker att det är en speciellt stor uppoffring för henne att leva så här. Så varför blir jag provocerad? Hon har ju helt rätt i de val hon gör, och säger inte att alla borde göra som hon.

En tankeställare var det. Jag lever inte alls ett så medvetet liv som tjejen i Koldioxidexperimentet, men jag vet att jag i mångas ögon är en riktig miljönörd, som kanske är i präktigaste laget. Känner mina vänner samma styng av provokation av att läsa om mitt försök att göra medvetna val?

Hur gör man för att undvika det? Jag vill inspirera, inte ge folk dåligt samvete.

4 kommentarer:

David Vrensk sa...

Jag tror inte att du ger någon dåligt samvete. Däremot kanske du aktiverar någons dåliga samvete som de har skaffat sig tidigare. När samvetet väl gör sig påmint kan man naturligtvis känna sig provocerad, men det kräver ändå att man i grunden håller med dig. Så fortsätt inspirera!

Anonym sa...

Håller med föregående talare.
Jag både aktiveras och inspirerad av dig! Vi borde alla bli lite mera Karin ju.
Kram K

Anita sa...

Nehej, jag får inte dåligt samvete alls. Det är ju kul, ju. Har inget med präktighet att göra trodde jag, utan att leva det liv man faktiskt vill, och att vara en person man själv står ut med. Jag menar, ekologiskt vin är också gott!

Karin sa...

Tack för snälla kommentarer :-)