21 april 2009

Jante

Ett par gånger har jag skrivit om mina funderingar på min självbild och andras bild av mig. Ja, jag tänker på den här miljönördsgrejen och att inspirera eller provocera, att vara PK-präktig eller klok och ja ni vet. (Det finns nog andra aspekter av min självbild, men det hör inte hit just nu).

Vänner har skrivit kommentarer och sagt snälla saker som känns bra att höra. Tack :-) Då känns det som jag är på rätt spår.

Men så med jämna mellanrum, de små kommentarerna.
- Ja, man vågar ju inte bjuda på annat än ekologiskt när Karin kommer...
- Jag funderar på att köpa en stadsjeep, vad säger du om det, Karin...

Jag förstår att man bara säger det för att retas lite, helt utan några andra motiv. Och jag kan ta det - ingen fara, jag kan nog retas tillbaks! Men jag kan inte hjälpa att jag funderar på vad kommentarerna står för. Tror mina vänner att jag har synpunkter på hur de lever sina liv? Och då får jag en obehaglig jantekänsla, som är svår att skaka av sig. Usch.

Nej, nu ska jag sluta tramsa. Klart folk ska kunna säga vad de tycker och retas om de vill! Läser gärna Anitas kommentar en gång till:
"Har inget med präktighet att göra trodde jag, utan att leva det liv man faktiskt vill, och att vara en person man själv står ut med."

8 kommentarer:

David Vrensk sa...

Jag hoppas verkligen att du har synpunkter på hur andra lever sina liv, men så är jag ju kantian också. Du miljönördar väl dig för att du tycker att det är bra för vår gemensamma planet? Och du inser väl att det skulle ha ganska lite effekt på planeten om du var den enda som gjorde något?
Dina synpunkter och din påverkan är faktiskt en fråga om liv och död. I längden. Ganska långt ifrån Aftonbladet eller Expressen.
Jag tror inte mycket på att folk säger saker "bara på skoj" eller "bara för att retas". Det handlar oftare om att framställa sin egen ståndpunkt på ett sätt som inte kan angripas. För man kan ju inte gnälla på den som bara säger något på skämt.
Heja dig!

David Vrensk sa...

Eller är det så att det går en gräns mellan åsikt (som man håller för sig själv) och synpunkt (något man delger andra)?

Karin sa...

Ja du David, det är en del att tänka på. Tack för kloka kommentarer.

Klart att jag har åsikter. Annars skulle jag knappast blogga, till exempel. Och jag har visst synpunkter på hur andra lever sina liv, det är bara att inse. Jag måste bita mig i tungan för att inte säga något spydigt när folk slentrianmässigt köper jätteräkor eller bokar årets andra thailandsresa ”för det är så skönt att komma bort lite”.

När jag tänker efter är det nog mer att jag inte tror på metoden att framföra mina synpunkter så att mina vänner känner sig kritiserade. Om det går tassar jag nog helst i filttofflor kring hur andra gör, men är tydlig med hur jag själv väljer att göra. Det där med att inspirera hellre än att provocera, som jag svamlat om förut.

Tycker du att jag borde säga ifrån mer?

Anonym sa...

Hej!
Jag tror inte att folk säger saker bara för att"retas" lite, utan för att freda ett eget dåligt samvete. Att ha ett samvete är en god egenskap men när man har kommit till insikt om något och inte riktigt orkar leva upp till det så blir pikandet ett sätt att testa om man duger ändå. Alltså, se det som att du fått människor på goda tankar men att de inte riktigt är färdiga för handling än. (Gäller mig oxå.)Det är bara att fortsätta att inspirera och motivera. Go for it!!!
Syrran
p.s. idag kom roomba in i mitt liv. Han sitter och får energi nu för att få kraft att ta itu med mitt hem. d.s.

David Vrensk sa...

Jag är nog inte någon mästare på hur man ska hantera den sortens delikata situationer. Inspirera hellre än provocera känns bra; lite som morot snarare än piska. Men ibland behövs det ju piska också, i alla fall bildligt talat.

Jag föreställer mig att man kan provocera på ett oskyldigt sätt. När någon köper jätteräker kan jag säga "Ja, det gäller att passa på innan det blir förbjudet att importera dem" vilket kan föra samtalet åt ett utvecklande håll. Provocera utan att vara provocerande, liksom, eftersom ett sånt uttalande inte direkt avslöjar din åsikt. Och om någon flyger till Thailand igen kan man ställa den oskyldiga frågan "Har du fattat om utsläppsrätter alltid kostar lika mycket? Kan man köpa dem i Thailand om de är billigare där?" Om man antar att folk hade tänkt göra rätt för sig borde det inte vara lika lätt för dem att känna sig provocerade.

Karin sa...

Jag gillar den här diskussionen :-) Det här är funderingar som gnagt länge, och så får jag värsta pepp-pratet från er. Schyst!

"...så blir pikandet ett sätt att testa om man duger ändå." Väldigt bra insikt, men vilken utmaning att balansera rätt med hur man bemöter det! En mardröm om ens vänner inte känner att de duger.

Alltså: Det är inte "Inspirera eller provocera" utan "Inspirera OCH provocera, fast utan att vara provocerande"

Vi kör på det.

Anonym sa...

Men GUD SÅ BRA! nu fick jag oxå ideer till att vara mera provocerande utan att bara väcka en björn...utan en tanke...
eller nått..
Karin! Sluta aldrig vara den du är!
Kram Kajsa

Ekognista sa...

Oj det där har jag funderat mycket över! Jag har beslutat mig för att skriva precis vad jag tycker, tänker, tror, gör och inte gör i bloggen. Förhoppningsvis besöker läsarna bloggen frivilligt.

I det verkliga livet är jag mer återhållsam. Det är skillnad på att direkt eller indirekt provocera. Att folk provoceras av mitt beteende/engagemang kan jag knappast rå för eller göra något åt. Jag skulle dock akta mig för att direkt och verbalt kritisera vänners livsstil. Det blir snarare en motsatt effekt skulle jag tro.

Mycket intressant blogg för övrigt och tack för gratulationen!