29 juni 2009

Det är kul att sopsortera

Alla som tycker att det är trist med sopsortering kan börja överväga att skaffa sig en hund, gärna någon apporterande ras. Då kan man ha en sådan här kvalitetsstund, samtidigt som man återvinner.

Den här gången gick vi med pappersförpackningar.


Lagarbete.

Kasta skräpet!

Recycle..


Och så får man bära hem påsen också :-)

Observera att detta är före miljöhundskursen vi anmält oss till. Den börjar imorgon...

Fiskhandlaren har semester

Uppdatering: Vid midsommar skrev jag ju till den stora fiskhandlaren i stan för att fråga hur de ser på att sälja fisk från hotat bestånd och ål i synnerhet.

Efter en påminnelse kom ett svar från en anställd som inte ville svara själv, utan skickade mitt mejl vidare till företagets VD, som har semester och nog inte tänker svara. Vi får alltså vänta på svaret.

Mer om detta här.

Man in the mirror

Min spaning är att bloggare med (eller utan) självaktning stoppar in ett MJ-citat eller -klipp på sin blogg dessa dagar. Jag trillar dit också, lite sentimental, trots allt.

Valet av text är nästan för uppenbart:
I’m starting with the man in the mirror
I’m asking him to change his ways
And no message could have
Been any clearer
If you wanna make the world
A better place
Take a look at yourself and
Then make a change

25 juni 2009

Fästingar och människor

Jag hatar verkligen fästingar. Jag är rädd för dem och jag äcklas av blotta tanken på de feta blodsugarna. Jag vill inte se dem.

Ändå tänker jag hålla deras försvarstal.

Hur många gånger varje sommar hör man inte klyschan/myten: ”Fästingen är det enda djur som inte fyller någon funktion i naturen.”

Jag är ingen biolog och kan inte uttala mig om fästingens specifika roll i ekosystemet, men självklart fyller den en funktion. Den är en del av naturen. Den påverkar det ekosystem den lever i. Vilken annan definition av funktion finns det?

Det är intressant vad den där gamla myten säger om oss människor. Att vi i något slags artcentristisk anda ser på syftet med djur och natur och det ekosystem vi lever i som en funktion för oss människor.

Kanske är vi skadade av gamla biologiböcker med bilden av näringskedjan som går från svampar och alger genom insekter, fåglar, fiskar, rovdjur och sedan är vi människor där på toppen. Som om hela naturen fanns till enbart för oss.

Jag kommer ihåg att min gamla biologilärare i sjuan fick den där frågan om fästingens funktion, och han blev nästan sur. ”Vad menar du? Fästingen finns väl för sin egen skull! Vad fyller människan för funktion då?” Det där gjorde intryck på mig, tydligen.

Fyller vi människor en större funktion än fästingarna? För vem då i så fall?

23 juni 2009

Kunde inte hålla mig

Det är väl dagar som denna jag verkligen gör skäl för titeln miljönörd. Jag sökte efter någon sommarkurs att gå med hunden och hittade detta. Jag var faktiskt bara tvungen att anmäla mig. Ingen aning om hur tramsigt detta kan bli.

Jag hoppas inte Roomba blir arg nu när jag ska utbilda hunden att städa här hemma...

20 juni 2009

Ålmejl

Idag har jag mejlat den stora fiskhandlaren för att fråga om deras syn på att sälja fisk från hotade bestånd. Ål till exempel. Apropå det här dårå. Vad gissar ni att de svarar?

19 juni 2009

Utan räka? Utan räka!

Fick ett snällt mejl från vännen David. Han sa att jag inspirerar, och sånt blir man ju alltid glad av.

Och så berättade han om sushistället hans kompis handlat på, där en av de anställda alltid frågade "utan räka?". Hans kompis hade sett frågande ut, varpå sushitjejen uppmuntrande sagt "utan räka?". Kompisen hade svarat "utan räka" och då hade hon svarat "bra!"

Också en inspiratör.

Känns skönt att kunna servera ett lite gladare fiskinlägg efter gårdagens arga. Tack David.

Ha en skön midsommar! Jag ser faktiskt lite blått på himlen :-)

18 juni 2009

Fiskterrorist wannabe

På Söderhallarna efter jobbet idag, för att köpa en bit varmrökt lax till midsommarlunchen. Det är mycket folk framför fiskdisken, och det verkar inte finnas något kösystem. I trängseln faller blicken på högen med långa stela rökta ålar. Kunden bredvid mig väljer vilken av dem hon vill köpa och försäljaren plockar upp och visar. Långa och feta.

Jag kan inte ta ögonen ifrån dem. Det svindlar och jag blir så förbannad att jag nästan glömmer bort att andas. Och så ledsen...

Jag får ingen uppmärksamhet från de upptagna bakom disken, och jag är rädd att om jag kommer fram för att köpa min lax så kommer jag inte kunna hålla mig ifrån att säga vad jag tycker om att de säljer ål, men jag kommer vara så upprörd att de kommer tro att jag är dum på något sätt.

Så jag går därifrån. Ska kolla om det finns varmrökt lax på Ica. Sill annars.

Vad ska man göra? Helt enkelt gå fram och upplysa dessa som jobbar med fisk varje dag att ålen är ett utrotningshotat djur? Klart att de vet. Berätta om det makalösa urtidsdjuret, med den fantastiska livscykeln, som människan dödat 99 procent av och fortsätter?

Fiskterrorist, kan man bli det?

15 juni 2009

Semester countdown

Regnet och kylan hindrar inte att jag börjat längta efter semestern på riktigt. Det är segt att vakna och jobbagarna känns långa. Fyra veckor kvar…

Mina planer är som vanligt: Vara ledig. Göra minsta möjliga. Göra det jag har lust med när jag vaknar. Och inte göra det jag inte har lust med.

Jag har inte förstått det där med att semester för så många är lika med att resa bort. Jag sitter en miljon gånger hellre på min egen skuggiga balkong en julikväll och läser en bra bok än på någon överbefolkad playa. Och jag lägger hellre mina semesterpengar på att utforska Stockholms restauranger än att åka till någon annan storstad och snåla för att pengarna gått åt till flyg och hotell.

I år har vi dessutom fått en fantastisk förmån. En kompis har bett oss ta hand om hennes kolonilott i Tanto under hela semestern. Haha, jag bor på Söder, och har promenadavstånd till sommarstugan :-)

12 juni 2009

Skövde

Åker hem till mamma i Skövde i helgen. Passar på att få en dos av vackra Västergötland, som allra bäst på försommaren. Jag måste alltid upp på Billingen, och andas in den oändliga utsikten. Lätt på topplistan av mina favoritplatser på jorden.

Det ska visst spöregna i helgen.

10 juni 2009

Svårt vara medveten foderkonsument

Ska sjutton vara medveten konsument. Inte om man samtidigt har husdjur.

Av alla varumärken med hund- och kattfoder är det bara en bråkdel som är svensktillverkat med svenskt kött. Många "kvalitetsmärken" importeras till och med från USA! Lite märkligt att vi är så medvetna om att det ska vara svenskt kött till oss människor, som någon slags garanti för att köttet kommer från djur som behandlats värdigt, samtidigt som vi ger våra djur kött från Långtbort-ingen-aning. Man skulle tro att vi djurägare skulle bry oss mer om sådant.

Hundmat börjar komma en del svenskt nu. Lantmännen Doggys olika varumärken, och så Magnusson (som har kravmärkt torrfoder!) och några till. Men kattmat... Lantmännen Doggy har två kattmatsmärken och det är de enda svenska på marknaden. Men även om det står att det är svensk råvara, så består Bozita till exempel av ishavslax och torkad ishavsfisk. Hur den fisken är fiskad vet man inte. Nånting säger mig att vi inte snackar MSC-märkt fisk...

9 juni 2009

Klimatkompensation

CDM-projekt är en glosa jag inte kunde för bara några månader sedan. Men i vårt miljöarbete på jobbet ingår att vi ska klimatkompensera de tjänsteresor vi gör med flyg, och det låter enklare än vad det är i verkligheten. Ska man köpa utsläppsrätter? Ska man lita på flygbolagens egen kompensation som man kan kryssa i vid beställningen? Hur gör vi för att all personal ska göra på samma sätt vid flygbeställningar?

Och är CDM-projekt grejen för oss?

Först ska jag säga att vi är medvetna om att klimatkompensation kan kritiseras på olika sätt. Vissa ser det som att man ”köper sig fri”. Avlatsbrev för den som fortsätter att skita ner. Men vi väljer ändå att tro att det är rätt för oss. Vi börjar med att dra ner så mycket vi kan på flygresor. Vi har en policy som förbjuder flygresor under 50 mil. Vi videokonfererar så ofta det går. Men vi måste flyga ibland – internationellt samarbete är en del av vår idé, och vi har lokalkontor från Norrbotten till Skåne. Så vi klimatkompenserar helt enkelt för de flygresor vi inte kan dra ner på.

Idag var jag på ett möte med ett konsultföretag som berättade om hur vi skulle kunna klimatkompensera genom CDM-projekt. Låter vettigt – vi bestämmer oss för ett eller ett par FN-kontrollerade klimatprojekt, och ger bidrag till dem utifrån antalet flygkilometer omräknade till ton koldioxid. Jag tror att det är bättre än att köpa utsläppsrätter.

Sedan visade det sig att konsultföretaget inte hade kollektivavtal, vilket är ett krav vi har på alla våra leverantörer. Hoppsan, där tog man för givet att ett företag som jobbar för hållbar utveckling skulle ha kollektivavtal för sina anställda, men det har givetvis inget samband. Vi förklarade situationen, och nu visar det sig att de ändå ska överväga att teckna kollektivavtal. Mycket att fundera över…

5 juni 2009

EU-val

Det verkar som de flesta går och tjuvröstar.

Jag själv har alltid gillat själva valdagen, att gå till någon skolmatsal och ställa mig i kö. Lite högtidligt och viktigt, liksom.

Så jag väntar till söndag.

Det var nästan lite väl enkelt att bestämma sig den här gången. Det är ju inte alltid så enkelt som när ens idol otippat hoppar in i politiken och sätter sig som tvåa på en lista. Isabella Lövin får mitt kryss och Miljöpartiet, fisken och havet får min röst.

4 juni 2009

Krånglig upphandling

I vintras när vi drog igång vårt miljöarbete på jobbet bestämde vi att vi bara skulle köpa svanenmärkt kopieringspapper i fortsättningen.

Nu ett halvår senare: Vi har lyckats bestämma oss för vilket himla papper vi ska köpa.

Framför allt är det Canon som har gjort tappra försök att hålla oss kvar som papperskund. Deras papper är varken Svanen- eller EU-blommanmärkt, men de hävdar bestämt att det är lika miljövänligt för det. De märker pappret med "Paper Profile", vilket enkelt uttryckt är en innehållsförteckning. Det ser fint ut, men det går ju inte att fatta vad de tekniska specifikationerna står för.

Men vi bestämmer själva och nästa upphandling blir det Svanenmärkt rakt av från en leverantör som tillhandahåller det vi vill ha. Billigare blev det också.

Hur svårt kan det va?

3 juni 2009

Mer tur än präktighet



Ibland ser man sådan där statistik över hur mycket växthusgaser en genomsnittlig svensk släpper ut. Ofta i jämförelse med andra länder, och vi känner oss duktiga för att vi ligger lågt i jämförelse med andra industriländer. USA till exempel, där kan vi snacka växthusgaser, ojojoj...

Det är skönt att känna sig duktig. Och det ska vi såklart göra, vi har ju dessutom börjat minska våra utsläpp.

Men något känns lite surt ändå, om man funderar på vad de låga siffrorna står för. Är det för att vi har en mer sparsam livsstil än andra i-länder? Kanske lite, men njae...

Anledningen till att vi får så låga utsläppssiffror beror på:
  • Vår vattenkraft. Vi har turen att bo i ett land med fjäll och älvar som kan ge oss förnybar energi.
  • Vår kärnkraft. En stor del av vår energi kommer från kärnkraft, som inte släpper ut växthusgaser, men som har andra tveksamma miljöeffekter. Det är dessutom inte en förnybar energikälla.
  • Vi köper våra prylar från andra länder. När jag köper en bil eller en dator eller en TV eller you name it, så hamnar utsläppsstatistiken i Kina eller Indien eller i något annat land som exporterar. Utsläppen från min konsumtion bokförs alltså inte på Sverige.

Det är alltså inte vår fantastiskt miljösmarta livsstil eller vår kloka satsning på förnybar energi som satt oss på präktighetskartan. Det är Luleälven och vår import av prylar, vars utsläpp bokförs på någon annan.

Hur skulle statistiken se ut om man räknade på annorlunda sätt, så att vi fick högre utsläppssiffror ju mer vi importerar? Någon som vet?

(Bild från Naturvårdsverket)

2 juni 2009

Första gången är alltid speciell

Jag har kört min första elbil. Eller i alla fall en elhybrid. Vi skulle på konferens med jobbet och hade inte tillräckligt med bilar så det fanns plats för alla, så jag tog på mig att hyra en. Jag bokade miljöbil för fem personer och blev tilldelad en fin Toyota Prius.

Okej... Man sätter sig vid ratten, och trycker på "power". Instrumentbrädan lyser upp, men bilen ger varken ljud eller vibrationer från sig . Man trycker ner gasen och rullar ljudlöst framåt. Sweet.

Sedan håller bilen själv reda på om den ska gå på batteri eller drivmedel på nåt magiskt vis.

Ja det är väl inget speciellt med det här egentligen. Men för mig var det ändå en viss känsla av historiens vingslag - så där tyst kommer det vara att starta en bil i framtiden. Det blir bra.