25 juni 2009

Fästingar och människor

Jag hatar verkligen fästingar. Jag är rädd för dem och jag äcklas av blotta tanken på de feta blodsugarna. Jag vill inte se dem.

Ändå tänker jag hålla deras försvarstal.

Hur många gånger varje sommar hör man inte klyschan/myten: ”Fästingen är det enda djur som inte fyller någon funktion i naturen.”

Jag är ingen biolog och kan inte uttala mig om fästingens specifika roll i ekosystemet, men självklart fyller den en funktion. Den är en del av naturen. Den påverkar det ekosystem den lever i. Vilken annan definition av funktion finns det?

Det är intressant vad den där gamla myten säger om oss människor. Att vi i något slags artcentristisk anda ser på syftet med djur och natur och det ekosystem vi lever i som en funktion för oss människor.

Kanske är vi skadade av gamla biologiböcker med bilden av näringskedjan som går från svampar och alger genom insekter, fåglar, fiskar, rovdjur och sedan är vi människor där på toppen. Som om hela naturen fanns till enbart för oss.

Jag kommer ihåg att min gamla biologilärare i sjuan fick den där frågan om fästingens funktion, och han blev nästan sur. ”Vad menar du? Fästingen finns väl för sin egen skull! Vad fyller människan för funktion då?” Det där gjorde intryck på mig, tydligen.

Fyller vi människor en större funktion än fästingarna? För vem då i så fall?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Människan är i alla fall föda åt fästingar. Vad är fästingar föda åt?

Karin sa...

Jag är som sagt ingen expert på fästingar, men vid en snabb webbsökning hittade jag att fästingar i sina olika levnadsstadier är föda åt både fåglar, insekter och spindlar. (Källa: http://www.entomologi.se/cgi-bin/enter_sp.cgi?iljwhat=5005)

Men även om de varit totalt oätliga, så är det inte det som är min poäng. Den är väl rätt uppenbar? I ett ekosystem i balans har alla arter någon slags funktion. Och naturen finns inte till enbart för oss människor.