23 juli 2009

Hundmat - en "hjärtefråga"?

Ju mer jag tänker på det, desto mer stör jag mig. Varför köper vi importerat foder till våra husdjur? När vi vet att vår svenska djurskyddslagstiftning är bäst i världen. EU:s djurskyddslagar ligger i de flesta fall långt efter. I länder utanför EU finns det oftast inga regler alls för djurskydd. I Sverige har vi krav på bedövning före slakt, och vi har hårdare transportkrav än övriga EU. Hur danska fabriksgrisar lever sina liv påminde Ekot om för ett tag sedan.

Jag äter inte kött, och jag behöver inget kött för att må bra. Men mina husdjur behöver kött.

Tillverkarna av hund- och kattfoder lever gott nu, gissar jag. Svenskarna skaffar fler husdjur och vi lägger mer och mer pengar på våra djur. Inget är gott nog. Och jag håller med. Mina djur är det bästa jag har, och de ska ha det bästa, jag betalar!

Marknadsföringen av torrfoder - jösses! Oftast är den väldigt teknisk och går ut på att Fido säkert blir sjuk om han inte får just detta foders unika formula (!)

De dyraste kvalitetsfodren är importerade. Och vi djurägare tror jag är ett släkte som faktiskt går att övertyga med argumentet "ju dyrare, desto bättre". Jag har varit där också. Katterna fick Hill's i många år tills för tre år sedan då jag hittade Bozita, som är det enda svenska "finfodret" för katter. Svenskt hundfoder finns det fler varumärken av, Maiden får Robur.

Oj, det blev långt det här, men min poäng är fortfarande: Varför bryr sig inte djurägare om hur djuren, som våra husdjur äter, mår?



Ovanstående inlägg vågade jag mig på att skriva på ett hundforum, för att höra hur hundägare resonerar. Jag förväntade mig svar som "Min hund mår inte bra av det svenska" eller "Det finns inga svenska veterinärfoder för min hunds allergier" och så vidare.

Jag fick många svar, och några handlade mycket riktigt om att svenskt foder inte var tillräckligt bra. Men jag tappade hakan av resten av svaren:
"Bryr mig inte alls vilket land varken maten jag eller mina djur äter - huvudsaken att vi mår bra o tycker om det vi äter..."
"Varför måste man bry sig om precis allt som har med en att göra? Måste alla köra miljöbil, köpa KRAV-märkta pinaler kors och tvärs och fläta sina egna koppel av egenodlad hampa?"
"...bryr mig faktiskt inte om såna saker... Finns viktigare saker att lägga sin energi på enligt mig."
"Bryr mig inte alls var köttet kommer ifrån, huvudsaken é väl att både man själv o djuren mår bra"

Diskussionen kom till slut att handla om huruvida man måste hålla på och bry sig om allt. "Alla har ju olika hjärtefrågor", som någon uttryckte det.

Ja alla har vi olika hjärtefrågor. Jag trodde bara att djurskydd skulle ligga nära till hands att vara en hjärtefråga för oss som har djur som ett av våra stora intressen.

Blev ledsen.

22 juli 2009

Superbär

Ett dagsverke!

Semester blir nog inte bättre än så här. I morse var dagen ett blankt papper, inga krav, bara möjligheter. Efter frukost och lite morgon-tv kändes det som det var skogen som gällde idag. Dagen B som i Blåbär :-)

En ryggsäck full med plastbyttor, vatten till Maiden och ett par lunchmackor till mig och sen t-banan till Björkhagen och vår underbara skog i Nackareservatet.

Två liter fick vi med oss hem och jag känner mig rik som ett troll. Några gyllene kantareller hittade vi också :-)

Blåbär, har jag ju förstått, är värsta supermaten. Det är så nyttigt att hälften kunde räcka. Det lärde jag mig för ett tag sedan i boken Supermat av Helena Nyblom. Nu kommer jag i och för sig inte ihåg precis varför blåbär är så bra, men jag ska läsa på. Antioxidanter och sånt, ni vet... Det jag kommer ihåg är att man inte ska hetta upp bären om de ska ha kvar alla nyttiga ämnen. Frysa dem går däremot bra.

Min plan är att ha färska blåbär på morgongröten. Om jag gör en till blåbärsutflykt i sommar räcker de nog en bra bit in på hösten.


Konstig mat, tycker Maiden...

16 juli 2009

Ekokarma

Okej, idag tror jag att det var karma helt enkelt.

Hade gjort en präktig matlista, tog min dra-matenvagn och knallade iväg till Ica på hörnet. Men först fanns det ingen ekologisk potatis och sedan var det slut på krav-ägg. På min lista fanns också mjöl och linfrö, som jag gärna vill ha från Saltå kvarn, vilket inte heller finns på min Ica.

Jag kände mig nästan lite för präktig, men bestämde mig ändå för att istället gå de extra tvåhundra metrarna till Konsum. Där fanns i stort sett allt på min lista att köpa ekologiskt, och jag kände mig till slut nöjd med dagens skörd. Lite dyrare - mycket bättre.

Och här kommer karman in: När jag betalat och fått mitt långa kvitto fick jag två skraplotter av kassörskan, som en del i nån slags kampanj, antar jag. Fattar ni att jag vann 300 spänn att handla mat för.

Jamen tack för det :-)

Kolonivinstlott

Oj, nästan en vecka sedan jag skrev här. Så jag antar att jag tar semestern på största allvar. Planen var ju att göra minsta möjliga, eller åtminstone bara göra det jag för stunden har lust med.

Kolonilotten - vilken vinstlott! Kollegan Eva har en fin kolonilott med stuga i Tanto. Hon är bortrest hela semestern och bad oss ta hand om lotten. Jesper och jag står själva i kö till kolonilott på Söder och ser fram emot att kanske få en lott lagom till pensionen, hmm... Så det här blir lite av en försmak av kolonilivet.

Jag har gallrat morötter, rensat (vad jag hoppas är) ogräs, smakat på jordgubbar och smultron, pratat snällt med hallonkarten, kurat inne i stugan med en bok när det regnat och blivit glad över hundens glädje över att ha en egen trädgård. Och vi har ätit och fikat på den ljuvliga uteplatsen bland rosenbuskarna.

En annan semesteraktivitet har varit att lära Maiden cykla. Jag köpte en speciell mojäng ("Springer") att sätta vid cykeln, så att hunden travar bredvid utan att riskera att trassla in sig någonstans eller bli påkörd av cykeln. Vi tränar korta pass, eftersom det är ganska ansträngande för henne, men halva vägen till lotten är perfekt att cykla.

Jag tror hon gillar det, och det ska vara bra konditionsträning för agilityn. För hunden alltså, agilityförare behöver också konditionsträna har jag insett. Det har jag inte köpt någon mojäng som fixar än.

Gräsklippning blir nog dagens ansträngning. Kanske dags att baka kakor också.

10 juli 2009

Bästa sylten

På begäran, här är receptet på bästa sylten.

karinsmiljoblogg proudly presents:

K-Jam 2009 (Rabarberjordgubbssyltmedvaniljochkanel)

2 kg rabarber
1 kg jordgubbar
3 dl vatten
2 tsk kanel
4 tsk vaniljsocker (eller kanske mer)
1,7 kg syltsocker (eller mer om du vill ha sötare sylt)

Skala och hacka rabarbern. Klyv jordgubbarna i mindre bitar. Koka upp, rör om och koka tills det möljat ihop, typ 10 min tror jag.

Blanda i vanilj och kanel. Koka några minuter med syltsocker efter smak. Man kan nog ta vanligt socker utan pektin också om man vill, men då stelnar inte sylten lika lätt.

Frågor på det?

Detta recept tillägnas Gerry, min outsinliga källa till gratis kvalitetsrabarber :-)

9 juli 2009

Bli eller vara?

När blev du sån?
Hur blev du så intresserad av miljö och sånt?


Jag får frågan ibland av familj och gamla vänner som väl undrar vad det tagit åt mig med en egen miljöblogg och allt. Sådär höll jag ju inte på förr. Vad är nästa steg – militant vegan?

Ja, vad svarar man på det? Inte sjutton vet jag.

Ja, jag minns i alla fall ingen speciell händelse då jag blev miljöfrälst och började tillbe kravmärkt och källsortera fem gånger om dagen.

Jag tillhör en generation som tidigt fick lära sig att det har betydelse vad man köper, och framför allt vad man inte köper. Vi bojkottade Sydafrika, köpte inte hårsprej som förstörde ozonlagret och slutade köpa klorblekt papper. Var jag lärde mig det vet jag inte – Skolan? Kyrkans barntimmar? Public service-TV? Det politiska ungdomsförbundet? Men vi kompisar snackade om vårt eget ansvar, att det har betydelse vad vi själva gör.

Den ekologiska mjölken kom på nittitalet och jag minns att jag bestämde att så fort jag fick jobb och lön skulle det bli ekologisk mjölk hädanefter. Det är femton år sedan nu. Utbudet av ekologiskt har exploderat, och nu är det självklart att alltid välja ekologisk mat när det finns.

När jag slutade äta kött i slutet på nittitalet var det precis samma princip som ozonhårsprejen på åttitalet: Det har en verklig betydelse vad JAG inte köper. Jag vill inte bidra till människans ovärdiga behandling av djur och det är ingen uppoffring att avstå. Enkelt.

Sedan att jag nu valt att gå ett steg längre och blogga handlar bara om att jag tycker om att skriva och blivit uppmuntrad att fortsätta. Jag tror att jag har något vettigt att komma med. Och jag läser och lär mig och tar till mig det jag förmår.

Så jag tror faktiskt inte att jag har blivit sån här. Jag är bara den jag har lust att vara.


Förresten:
Apartheid i Sydafrika? Avskaffat.
Ozonhålet? Freoner och sånt blev förbjudet och på sikt kommer hålet att minska.
Klorblekt papper? Tror inte att det finns att köpa längre.

8 juli 2009

Hur mådde din lunch?

Medvetenheten om hur djuren har haft det innan de blir kött ökar med jämna mellanrum. Senast efter SR:s ”avslöjande” om de danska grisarna. Det är bra. Jag vet inte vilken effekt det kommer att få för svenskarnas konsumentbeteende, men en och annan tittar nog på ursprungsmärkningen och skippar den billiga danska fläskfilén och baconet. Det är också bra.

I butiken är det ju för det mesta enkelt att hitta ursprungsmärkningar och kvalitetsmärken på kött, mjölk och ägg.

Sedan går man till jobbet och det är dags för lunch. Vad blir det idag? Thaiwok? Yakiniku? Chicken tikka masala? Okej, what is more likely: Din 70-kronorslunch är gjord med kött från svenska gårdar med god djurhållning eller med kött importerat från länder med mycket lägre krav?

Sverige är ett av mycket få länder med krav på bedövning vid slakt. Våra krav på djurtransporter är mycket högre än EU:s minimikrav. I Sverige får vi ha max 25 kycklingar per kvadratmeter. I övriga EU är det inte ovanligt med 40-50 kycklingar på samma yta. I länder utanför EU är det dessutom vanligt att antibiotika tillsätts i fodret för att kycklingarna ska växa fortare. Förutom att man kamouflerar en dålig djurhållning kan det leda till att bakterier blir resistenta mot antibiotika.

Sverige importerar massor med kyckling från Danmark, Thailand och Brasilien. Nästa gång du beställer en kycklingwok eller en indisk gryta, fråga varifrån köttet kommer. Jag sätter en slant på att det inte direkt är hönan Agda du får till lunch. Jag tror inte att du får kossan Rosa eller Griseknoen heller.

Varför finns inte krav på ursprungsmärkning för restaurangmat?

Kolla schyst ny guide från Djurskyddet Sverige.

4 juli 2009

Värme

Värmen bidrar nog till min ringa bloggaktivitet. Det känns som om allt går långsammare, även min egen hjärna. Men inte mig emot, jag älskar de här sommarveckorna när allt verkar stanna upp. Jag jobbar fortfarande, men de enda mejl som trillar in är spam och något enstaka från kollegerna i Almedalen. Nästa vecka kommer vara ännu lugnare.

Jag har varit på hundkurs och övat klickerträning. Miljöhundkursen visade sig vara just en klickerkurs. Men det passade utmärkt, jag hade ju inte fattat hur jag skulle träna Maiden att plocka upp saker. Man kan ju inte klicka direkt när hon plockar upp, eftersom hon släpper så fort man klickar för att kunna ta godiset. Men vi fick till det, och nu är vi rena städpatrullen på våra promenader. Nu kan hon kommandot "plocka skräpet" och sedan "kasta skräpet". På en vanlig promenad slänger vi tre-fyra skräp. Pappmuggar, cigarettpaket, snusdosor, ölburkar och annat skräp plockar hon upp, så går vi till närmaste papperskorg där hon släpper skräpet och jag kastar det. Ingen sopsortering tyvärr, men ett renare Södermalm. (Ja pantburkar slänger jag inte, utan ställer bredvid papperskorgen. Alltid nån som vill ha den.)

Maiden älskar att jobba och folk som ser lägger huvudet på sned och tycker hon är såå duktig.

Nu avsmakning av dagens surdegsbröd - gjorde valnötsbrödet igen, det är super.