30 september 2009

Gratis inte gott

Läste en extra klok betraktelse på Saltå Kvarn-bloggen idag, apropå faktumet att vi lägger mindre och mindre del av vår disponibla inkomst på mat. För 50 år sedan lade vi 30 procent, idag går 13 procent till mat.

Det är klart att det är bra med billig mat, kan man ju tycka. Men jag är ganska övertygad om att den egentligen inte är billigare. Den är sämre. Sämre för oss som köper och definitivt sämre för dem som tillverkar maten.

Jag ska inte stjäla Saltåkvarn-Johans argument, så läs själva. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Framför allt gillar jag jämförelsen av marknadsföringen mellan mat och vin. Du ser sällan vin marknadsföras med prisargument. Och hur ofta ser du mat marknadsföras med kvalitetsargument?

Gäng med respekt


Maiden (längst till höger) poserar med dagispolarna. Vilket gäng. Så jäkla sköna!!
(och vad hypnotiserar fotografen dem med?)

29 september 2009

Degens vegan

Nej mamma, du behöver inte oroa dig. Jag har inte bestämt mig för att bli vegan.

Men jag har funderat på vad jag kan ändra på i mina matvanor. Jag kan ju inte sluta med kött, eftersom jag redan gjort det. Min utmaning skulle istället vara mejeriprodukter, som näst köttet finns bland de matvaror som påverkar klimatet mest. Vad är det man brukar säga - 1 liter mjölk = 1 kg Co2?

Peppade mig själv och hittade på eget recept och jag blev så glad, för det blev gott på riktigt. Skriver det här mätt och belåten utan varken mjölk, smör eller ost. Det här slängde jag ihop på mindre än en halvtimme:

Ljummen lins- och quinoasallad (2 port)
1 dl gröna linser
1 dl quinoa
1/2 Grönsaksbuljongtärning
100 g bladspenat
1 liten rödlök
2 tomater
Olivolja
Vitvinsvinäger
Salt

Koka linser och quinoa var för sig enligt instruktionerna (ca 15 min). Quinoan kokas med buljongtärningen. Hacka löken, spenaten och tomaterna. Blanda ihop allting till en ljummen sallad. Blanda några matskedar olja och vinäger efter smak och rör om allt.

En brödskiva med jordnötssmör och sommarens vinbärssaft till det, och sen är du skönt mätt.

Min plan är inte att sluta med mjölk. Men jag undersöker försiktigt alternativen. Det är riktigt kul :-)

Och som sojagrädde på moset ska jag nu gå på föreläsning om mat och klimat.

27 september 2009

En ding ding värld

Nej, nu behöver jag terapi. Hundvalpar, Star Trek-maraton eller sommarkvällsinsjödopp skulle nog funka.

Det var lite för mycket att titta på Dokument utifrån om torsken ikväll. Sedan jag läst Tyst Hav har jag varit medveten om hur sjukt hela systemet är med dumpning, kvoter, svartfiske, bottentrålning, EU-subventioner och fiskelobbyn. Men att se bilder på när ton efter ton av döende matfisk slängs tillbaka i havet för att ruttna gör att jag mår illa på riktigt.


(Challenge to self: Hitta något positivt att blogga om nästa vecka.)

Baksmälla

Mycket tankar snurrar nu. En bild dök upp i mitt huvud, ska se om jag lyckas förmedla den.

Genom alla årtusenden som människan levt av jorden, så har vi fått jobba för oss. Efter hand har vi blivit smartare och kommit på idéer som gör jobbet lättare, men ändå, vi har allt fått jobba för att få mat och kläder.

Enter oljan: Wow, det finns en massa lagrad energi inuti jorden, och om vi använder den behöver vi inte jobba så mycket. Åtminstone inte vi som bor här i Europa och Nordamerika. PARTY!! Rajraj, happy hour, allt är gratis, vi är uppe hela natten!

Mitt i den här galna röjarfesten föddes jag. Och jag trodde att det skulle vara så här. Vilken tur att jag får leva just nu. Lördag hela veckan. Jag köper det jag vill, åker flera varv runt jorden och äter tills jag är mätt och resten slänger jag. Jo, jag tycker såklart att det är tråkigt att alla inte kan vara med på festen, men jag kan inte göra så mycket åt det. Ingen kan det.

Trist bara att festen inte varar för evigt. Det är en dag morgon också, som man brukar säga... Dags att gå hem och lugna ner sig lite. Och hur blev det så här fruktansvärt stökigt? Nä, vänner, drick ordentligt med vatten och sätt på en stor balja kaffe, för det är risk att vi vaknar med dunkande huvudvärk och ångest över vad vi egentligen gjorde på den där festen. Och de som var för unga att vara med kommer vara rejält sura på att vi skitat ner hela stället. De har faktiskt inte alls lust att städa upp efter oss.

Jag tror att vi behöver en vit månad.

26 september 2009

Allt räknas

Jag hade stålsatt mig för kvällens föreställning av The Age Of Stupid. Andra som sett den hade skrivit om känslor av hopplöshet och ångest. Men jag klarade mig faktiskt ifrån det. Jag känner mig mest arg och tänd och mer säker än någonsin att det är mitt jobb att göra något. Nu.

ALLT räknas. Allt jag gör. Allt du, som läser det här, gör och vad politiker beslutar och vad företagen bestämmer sig för. Det stora och det lilla. Jag vet att det verkar futtigt att bestämma sig för att vägra plastpåse eller att dra ner på ostkonsumtionen. Men hur litet det än är, så är det en påminnelse om att varje beslut jag tar påverkar till det sämre eller till det bättre. Jag kan inte välja att inte påverka.

Sen finns de stora besluten. Att sluta flyga har en stor betydelse. Om man räknar på att svensken snittar på drygt 7 ton koldioxid per år, så är det helt overkligt att charterturismen kan fortsätta så oreflekterat bland folk som ändå försöker att dra sitt strå till klimatstacken. En enda flygresa t o r till Thailand tickar iväg på 3,4 ton per person! Till Kanarieöarna kostar det 1,7 ton. New York 2,5 ton. London 617 kg. KAN det vara värt det? Om man VET att konsekvensen av ens eget handlande i förlängningen blir att människor dör, djurarter utrotas och hela ekosystem slås ut. För att man känner att man "behöver komma bort lite"??

Ja, jag vet att jag låter mer rabiat än jag brukar tillåta mig att vara här, men filmen hade den effekten på mig. Känner mig heligt förbannad kväll. Vill ut och demonstrera. Vill kedja fast mig nånstans så de inte kan bygga den förbannade förbifarten. Vill orka göra mer.

Nu ska jag gå en kvällspromenad med hunden och försöka tänka konstruktivt. Klimatsmart livskvalitet.

Sen ska jag kolla in Not Stupid.

Svårt och lätt

Saker jag tycker är svårt, fast jag vet att det är bättre ur miljösynpunkt:
  • Lunchmaten Alldeles för ofta hämtar jag lunchmat i engångsförpackningar istället för att äta ute. Och jag tar aldrig med mig matlåda hemifrån.
  • Mejeriprodukter Jag vet inte riktigt hur jag skulle börja att minska på mjölk- och ostinköp. Jag gissar att jag är i stadiet som många köttätare känner inför att minska på köttet. "Jag BEHÖVER det..."
  • Äta ekologisk mat på restaurang Hade det funnits restauranger med ekologisk mat hade jag ätit där. Men det finns ju inte. Och alldeles för svårt att avstå från att äta ute.
  • Prylar Svårt att avstå från att köpa när jag hittat fina och praktiska prylar. (Men jag har blivit mycket bättre på att fundera på om jag verkligen behöver.)
  • Mat med säsongens råvaror Svårt med fantasin att laga mat på svenska säsongsråvaror. Alldeles för van vid frysta grönsaker.
  • Presenter Svårt att avstå från konventioner och förväntningar på prylköp vid födelsedagar och jul. Rädd för att vänner ska känna sig kritiserade om jag köper något miljörelaterat.
Saker jag tycker är lätt, fastän det finns andra som tror det är svårt:
  • Äta vegetariskt Är enkelt, gott och man blir mätt.
  • Välja ekologisk mat och miljömärkta produkter Det finns ju mer och mer att välja på hela tiden.
  • Inte åka bil i onödan Jag bor i Stockholms innerstad, bilpoolsbilen används så där en gång var åttonde vecka i snitt.
  • Skippa kemikalierna i hud- och hårvård Det finns ju massor att välja på, bara man vet var man ska leta. Inga mer mineraloljor och parabener!
  • Tvätta mindre, vädra mer Går jättebra, jag uppskattar att antalet tvättar är neddragna till hälften sedan nya systemet med vädring om plagget inte är smutsigt.
  • Sopsortering Ingen kan tycka att det är svårt. Bara jobbigt. Men det är det inte.
  • Avstå plastpåsar Hur svårt kan det va?
  • Inte köpa fisk från hotade bestånd Förresten, inte jättelätt att komma ihåg vilka sorter som är okej, men det går ganska bra, och jag äter ändå inte så mycket fisk.
  • Inte flyga på semester Saknar det inte alls. Har slutat.

22 september 2009

Not stupid

Har bokat biljetter för mig och maken att gå och se The Age Of Stupid på lördag. Jag gissar att det inte är en speciellt munter film. Men nödvändig.

Film är ett så enormt stark medium. Jag kommer ihåg känslan i biosalongen efter En obekväm sanning, som vi såg för ganska exakt tre år sedan. Filmen gav mig en hård kängspark i baken och fick mig att fundera över hur jag lever och vad jag gör. Den fick mig till exempel att ringa upp personalchefen på jobbet och fråga varför vi inte har något miljöarbete att prata om. Och jag gissar att jag inte var ensam om att vakna upp och börja röra på mig lite yrvaket.

Så visst är jag nyfiken på om jag kommer få en spark till där bak på lördag.

Aktionsgrupp

Jag är stolt medlem i Naturskyddsföreningen sedan flera år. Men hittills har jag bara betalat och läst deras tidning och nyhetsbrev. Inte ens masat mig iväg på någon av deras intressanta föreläsningar.

Nu ska det bli ändring. Jag har nu anmält mig till Aktionsgruppen mot jätteräkor, och ska träffa dem i slutet av september. Tänk att man skulle gå med i en aktionsgrupp, det trodde ni inte va? Passa er!

Faktum är att jag gillar deras sätt att jobba – att informera restauranger och diplomera dem som väljer att avstå från att sälja jätteräkor. Undrar om de snackat med Melanders någon gång. Jag kan tänka mig att knalla dit annars :-)

20 september 2009

Tvätta och måla

Två dagsverken och gästtoamålningen som jag planerade att göra hela semestern blev äntligen klar och jag är så nöjd. Väggar och tak är skinande vita. De som bodde här före oss hade kommit på den lysande idén att måla både väggar och tak i ett två kvadratmeter stort rum i en mörkt grå färg. Det kändes alltid mörkt där inne.

På färgaffären:
Jag: Vilken är den mest miljövänliga målartvätten?
Försäljaren: Miljövänlig? Eh… det vet jag inte.
Jag: Det finns ingen med någon miljömärkning, typ Svanen?
Försäljaren: Nej, det finns inte. Men Alcro brukar ligga i framkant när det gäller miljö.
Jaha, så jag köpte en liter Alcro målartvätt. Det behövdes bara en deciliter, skulle spädas 25 gånger. Nu sitter jag här med en hink använd målartvätt som måste till miljöstation och 9 dl koncentrerad som väl kommer stå här i ett skåp tills det är dags att flytta till hemmet.

Och jag borde väl inte ha gjort, men när allt var klart webbsökte jag lite snabbt på "miljömärkt målartvätt" och det finns ju visst. Biokleen har en massa olika svanenmärkta målarkemikalier.

Drog iväg ett mejl till färgaffären och tipsade. Fick svar med en gång, fastän det är söndagskväll, med en ursäkt och en förklaring att det tydligen var svårt att få tag på Biokleen, men att de kommer att ta in deras produkter inom kort.

Och nu: Träningsvärk

18 september 2009

Bambu är supermjukt

Karin, du går från klarhet till klarhet, sa en god vän till mig.

På ett bra sätt, hoppas jag hon menade.

Min senaste insikt handlar om kläder och skor. Inte för att det är någon nyhet för mig att de i de flesta fall produceras under oacceptabla förhållanden, både för människor och miljö. Men det nya är att jag känner att jag orkar handla utifrån den kunskapen. Förut har jag vetat, men stoppat huvudet i sanden och köpt så fort jag hittat något fint till rimligt pris.

Så jag satte mig framför datorn och letade alternativ. Det finns jättefina ekologiska kläder ju, i material som jag inte hade en aning om att man gör kläder i. Mer för att testa än för att jag faktiskt behövde köpa nytt, så beställde jag hem lite underkläder och toppar till mig och maken från Gröna Grodan, som säljer ekologiska bambukläder. ”Det låter hårt” sa syrran, men jag lovar att det är det mjukaste jag haft på mig!

Lite kort om bambu :
Bambukläder är bra för allergiker och personer med känslig hy, eftersom kläder i bambu är fria från kemikalier, verkar svamphämmande och bakteriedödande. Kläder av bambu är bra för miljön, då bambu absorberar 5 gånger så mycket koldioxid och avger 35% mer syre, som motsvarande bestånd av andra träd. Marken förbättras där bambu växer och människorna som arbetar med den slipper gifter i arbetet och i sina vattendrag.
(klippt från Gröna Grodans webbshop)
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det är nog det skönaste material jag haft på kroppen. Makens värmekänsliga fötter luktar vårvind, även efter motionsrundan. Testa, jag lovar!

17 september 2009

Vardagskrig mot plastpåsen

Min präktiga image innefattar självklart en tygpåse i handväskan. Den är alltid med, och planen är att lyckas säga nej tack till plastpåse i alla lägen när jag handlar något. Men man får banne mig vara som en vessla – innan man hunnit blinka har försäljaren oftast stoppat ner varan i affärens egen plastpåse, och jag måste be dem plocka upp eftersom jag har en egen påse. Jag har börjat med strategin att skydda varorna med min egen kropp och visa tydligt att jag har EGEN TYGPÅSE med mig. Det går ganska bra, och oftast får man en förvånad men uppskattande blick.

Senast idag hämtade jag mat på Thai-restaurangen tvärs över gatan och jag bad om maträtten ”att ta med”, men utan pinnar och påse, alltså bara matlådan. Det var nog det konstigaste hon hört idag, men kunden har alltid rätt, och jag fick min matlåda utan plastpåse och ätpinnar.

Nästa fight gäller högen med plastpåsar under diskbänken, alltså de plastpåsar som sedan ska bli soppåsar. Mitt mål är att berget ska minska, att vi en dag har slut på konsum-/Icapåsar och istället använder en rulle med bioplastpåsar. Men vi är två här hemma, och trots att jag handlar i tygpåse och dra-mat-vagn så bär maken hem flera påsar i veckan. Och en riktig man bär tydligen inte handväska, som en tygpåse kan förvaras i. Jag tror aldrig jag vinner detta.

Mitt liv är trots mina ansträngningar inte plastpåsefritt, det kan det aldrig vara för en hundägare i stan. Jag hoppas att de här är något bättre än traditionella bajspåsar i alla fall. Jag fyllde just på förrådet med såna.

16 september 2009

Garanterat mer cykling

Ni som känner mig har inte undgått att höra om miraklet, men nu är det dags att berätta här också. För två veckor sedan sålde jag min cykel och köpte en ny – en Lifebike.

Jag hade varit nyfiken på den ett tag och funderat på om elcykel skulle vara grejen för mig. Jag har ambitionen att cykla till jobbet, men ofta hittar jag anledningar till att slippa. Motvind och Slussenbacken, till exempel. Att cykla utan att bli andfådd och svettig lät ganska lockande, och jag intalade mig att om jag har en elcykel, så kommer jag att cykla till jobbet alla dagar, förutom under isfläckssäsongen.

Och jag lovar att det funkar. Att cykla till jobbet med min Lifebike tar en kvart. Så fort det blir motvind eller uppförsbackar hjälper batteriet till, annars är det som en vanlig cykel. Den funkar alltså inte som en moped, jag måste hela tiden trampa själv. Men det blir aldrig jobbigt.

Någon av mina vänner berömde mig för att jag var så miljömedveten som köpte en elcykel. Visst önskar jag att det var så, men självklart hade det varit mycket mer miljövänligt att behålla den gamla cykeln och helt enkelt cykla mer på den. Men just nu väljer jag att ignorera det stynget av dåligt miljösamvete och njuta av mina motståndslösa cykelturer. Och jag kommer att hålla mitt löfte: Cykel alla dagar det inte är halt.

15 september 2009

Ballonger och skräp

Man lär sig något nytt varje dag. Här är en sak jag inte tänkt på förut:

En kollega slängde ut frågan på Facebook idag: ”Finns det miljövänliga ballonger?” Som miljösamordnare blev jag glad över att man tar in miljöaspekten när man planerar aktiviteter, och gav mig genast ut och webbsökte på ballonger och miljö.

Jag lärde mig snabbt att det finns biologiskt nedbrytbara ballonger, men att det finns en hel del som kritiserar att man har ballongsläpp där ballongerna skräpar ner i naturen. Jag har verkligen inte tänkt på detta förut, vilket verkar ganska korkat, för det fattar väl vem som helst att what comes up must come down.

Ballongsläpp kanske inte är det vi vill förknippas med? Om jag får välja skulle jag nog ta ett annat sätt att väcka positiv uppmärksamhet för organisationen. Jag och kollegan snackade en stund, och han skulle fundera. Vi får se vad de hittar på.

14 september 2009

Havtorn!

Var hemma hos svärföräldrarna igår och plockade mitt livs första havtorn. De satte ett par buskar för fyra-fem år sedan och nu har honbusken blivit ett helt träd som dignar med havtornsbär.

Ja, om ni missat det ska jag självklart berätta: Havtorn är det nya innebäret, Rolls Roycen bland functional foods, rik på ungefär allt nyttigt som finns. Sådant gillar jag, så klart och när det dessutom är hemodlat så känns det extra fint att komma hem med ett kilo vackra saftiga bär.

Bären pressade jag genom en sil och frös in juicen i kuber. Frön och skal är också megasupernyttigt, och man kan blanda i det i bröd, så det ska jag göra i helgen. Husligt värre!

Efterlyser nu bra recept på vad man gör med juicen.

11 september 2009

Rena kläder

Ibland blir det bara så uppenbart hur galet allting är och hur stor del jag själv är av problemet och hur jäkla svårt det är att hoppa av och inte vara med.

Det här med de giftiga jeansen, som Sverker på Plus testat i de senaste programmet: Om det bara vore det att ett antal jeans hade kemikalier i sig, som några kanske blir allergiska av - det skulle vara illa, men knappast något att riktigt uppröra sig över. Jag är såpass godtrogen att jag inte tror att jag blir sjuk av mina brallor.

Men. Det är inte bara några enstaka jeans vi snackar om. Det är troligtvis merparten av alla textilier som finns i handeln. Och om det är lite kemikalier kvar i plagget som är klart att importeras, gissa hur mycket kemikalier som det varit i kontakt med under produktionen. På de besprutade bomullsodlingarna och under hela industriprocessen med färg och tvätt. De kemikalier som når mig och de svenska vattendragen när jag tvättar kläderna är bara en västanfläkt jämfört med vad människorna som odlat, vävt och sytt mina kläder utsätts för. Och vad som släppts ut i deras närmiljö.

Jaha, ska man inte få köpa kläder nu då?

Ärligt talat är jag inte speciellt sugen just nu. En utmaning är dock att hitta ekologiska kläder. Det finns en hel del, framför allt på nätet. Det är dyrare kläder, men känns oändligt mycket fräschare.

Billigt, och ännu mer miljösmart är att handla begagnat. En utmaning.

Apropå jeans: Sett China Blue? Se den!

Kompensera

Nu tror jag banne mig att det är på gång med vår klimatkompensation av flygresor på jobbet. Jag träffade två personer från ett företag som kan hjälpa till med kompensation genom CDM-projekt idag, och det kändes helt rätt.

Det är ganska enkelt egentligen. Vi ska hitta ett system för att mäta hur mycket vi flugit. Det kan resebyrån vi använder hjälpa till med. Sedan rapporterar vi bara in den siffran till företaget som räknar ut hur mycket pengar vårt koldioxidutsläpp motsvarar. Vi betalar, och det förmedlas till ett FN-kontrollerat projekt som syftar till att minska koldioxidutsläppet i ett utvecklingsland.

Jag ska dra i lite mer trådar kring det här nästa vecka, så ska det nog funka sedan. Och varför skulle det inte det, förresten? Vi är knappast ensamma om att jobba på det här sättet, och resebyråerna börjar bli vana vid att företag vill ha sina resor redovisade för att kunna kompensera.

1 ton utsläppta koldioxidekvivalenter kostar 27 euro att kompensera via det projekt som de rekommenderade. Det innebär sådär 150 kr i kompensation för en resa tur och retur Stockholm-Bryssel. Här kan man räkna ut hur mycket man släpper ut.

Och som alltid ska påpekas i de här sammanhangen: Ja, vi gör så gott vi kan med att minska våra flygresor. De vi ändå måste göra kompenserar vi för.

6 september 2009

Är det så himla kul att tvätta?

Är det så himla kul att tvätta? Tydligen tycker vi det. Sanningen är väl att vi svenskar tvättar kläder onödigt ofta. Av det som hamnar i tvättkorgen här hemma är det bara ett fåtal plagg som verkligen är smutsiga. Jag pratar inte om underkläder nu, de kan självklart utan dåligt samvete få slängas i korgen varje kväll.

Tidningen Camino, en av de fåtal tidningar jag prenumererar på, hade en massa bra artiklar i senaste numret. En av dem tog upp just det där med att vi tvättar kläderna, fastän de inte är smutsiga.
"Vad som ska tvättas och hur frekvent är väldigt kulturellt betingat, och beror ofta inte på hur smutsiga kläderna är. Skulle vi vara konsekventa borde det vara andra saker vi tvättar, såsom till exempel handväskor eller skor, som idag nästan aldrig tvättas."
Det säger en norsk forskare i konsumentbeteenden i artikeln, och det stämmer ju! En tröja, ett par byxor eller en blus hamnar så lätt i tvättkorgen efter bara en eller två användningar. Mer för att det känns som att det är dags än för att plagget är smutsigt. Och så är det ju så mycket lättare att slänga i tvättkorgen än att vika ihop eller hänga upp igen. En jacka, däremot, kan man gå en hel säsong med utan att tvätta den.

Vad onödigt! Kläderna slits i onödan, det går åt onödigt vatten och energi och det är rätt tråkigt att tvätta, hänga och plocka in kläderna.

Nya planer: Innan plagg slängs i tvätten här hemma ska följande frågor besvaras:
  • Är det smutsigt?
    Om ja - lägg i tvättkorg.
  • Kan det hängas ut på vädring istället?
    Om ja - häng ut på vädring.
  • Är det fortfarande fräscht?
    Om ja- lägg/häng in i garderoben.
(Observera att alternativet "Lägg i en stor hög på stolen i sovrummet så att det blir skrynkligt och trist" inte ens finns med bland ovanstående.)

Planen är att det ska bli färre maskiner tvätt och fler galgar på vädringshängaren på balkongen. Det kan innebära att underklädesförrådet måste utökas. Började redan idag, var på Ekovaruhuset och hittade jättefina trosor i ekobomull :-)

5 september 2009

Lurad

Jag går runt och känner mig lurad. Och samtidigt lite skamsen för att jag gått på luret och inte varit tillräckligt påläst. I så många år!

När man är tonåring så tänker och hoppas man att utslagen i ansiktet försvinner när man blir lite äldre. Åren går, och det är klart att det blir bättre, men nog sjutton kommer det alltid en eller ett par nya utslag så fort de förra försvunnit. Man närmar sig 40 och tänker att "allvarligt - vad är det frågan om?".

Jaha, jag har väl känslig hy, har jag tänkt. Jag har varit på ansiktsbehandlingar och blivit rekommenderad den ena dyra märkesprodukten efter den andra. Jag har testat salongsprodukter, apotekets grejer, och nu senast Body Shop, för jag gick på deras miljö- och CSR-profil (att Body Shop bara är en av l'Oreal-jättens varumärken skyltar de sällan med och det visste jag inte heller förut). Men utslagen i fejjan har ständigt fortsatt, vad jag än kletat in mig i. Hur jag än har tvättat och ansiktsvattnat och peelat och whatever.

Först nu har jag alltså hört talas om det där med mineraloljor och kemiska ämnen, som finns i de flesta hudvårdsprodukter på marknaden. Man smörjer in sig med fossil olja, som lägger sig som en plasthinna på huden och täpper till porerna. Jaha? Så enkelt var det tydligen. Ni fattar att jag känner mig både korkad och lurad för att jag inte visste detta?

Mineralolja används i produkterna för att det är billigt och ger en lång hållbarhet. Och så känns det ofta skönt för stunden när man smort in sig, för att den lägger sig som en hinna över huden.

Nu är det en dryg vecka sedan jag slängde ut allt jag hade och började använda produkter med bara naturligt innehåll. Och helt plötsligt: de enda ojämnheterna i ansiktet är några begynnande rynkor och det som är kvar av sommarens fräknar. Weleda-tuberna jag jag köpte är dessutom bra mycket billigare än mycket av det jag använt förut.

VARFÖR berättade ingen det här för mig när jag var femton?

4 september 2009

Not cool

Alltså det här med Förbifart Stockholm. Jag känner att jag borde säga något. Men jag kommer liksom inte på något. Det är för vrickat för att vara sant.

Bakslag

Jaha. Bakslag i miljöarbetet på jobbet. Fick nyss höra att det serverats spett med scampi till förrätt på en av jobbets konferenser häromdagen.

I juni beslöt vi ju att ingen fisk som fått rött ljus på WWFs fiskguide ska får serveras på våra arrangemang. Jätteräkor/scampi har självklart knallrött ljus.

Som miljösamordnare och informatör tar jag på mig det fulla ansvaret, och begrundar ännu en gång den hårfina linjen mellan att informera tillräckligt för att förändra kunskap, attityd och beteende och att tjata tills mottagarna känner sig omyndigförklarade.

Det är dags för en försynt påminnelse i alla fall.

Ordning på klimatkompensationen

Äntligen lite framgång i miljöarbetet på jobbet. Efter en kraftansträngning för att hitta ett företag som kan hjälpa oss med klimatkompensation av flygresor, så har hittade jag till slut ett gäng som verkar vettigt. De erbjuder hjälp att kompensera via CDM-projekt, precis som vi vill ha det. De har dessutom inga anställda och behöver inte ha kollektivavtal (som vi har som upphandlingskrav här). Vi har satt upp ett möte nästa fredag. Hoppas, hoppas det funkar.

Mer om CDM-projekt