17 september 2009

Vardagskrig mot plastpåsen

Min präktiga image innefattar självklart en tygpåse i handväskan. Den är alltid med, och planen är att lyckas säga nej tack till plastpåse i alla lägen när jag handlar något. Men man får banne mig vara som en vessla – innan man hunnit blinka har försäljaren oftast stoppat ner varan i affärens egen plastpåse, och jag måste be dem plocka upp eftersom jag har en egen påse. Jag har börjat med strategin att skydda varorna med min egen kropp och visa tydligt att jag har EGEN TYGPÅSE med mig. Det går ganska bra, och oftast får man en förvånad men uppskattande blick.

Senast idag hämtade jag mat på Thai-restaurangen tvärs över gatan och jag bad om maträtten ”att ta med”, men utan pinnar och påse, alltså bara matlådan. Det var nog det konstigaste hon hört idag, men kunden har alltid rätt, och jag fick min matlåda utan plastpåse och ätpinnar.

Nästa fight gäller högen med plastpåsar under diskbänken, alltså de plastpåsar som sedan ska bli soppåsar. Mitt mål är att berget ska minska, att vi en dag har slut på konsum-/Icapåsar och istället använder en rulle med bioplastpåsar. Men vi är två här hemma, och trots att jag handlar i tygpåse och dra-mat-vagn så bär maken hem flera påsar i veckan. Och en riktig man bär tydligen inte handväska, som en tygpåse kan förvaras i. Jag tror aldrig jag vinner detta.

Mitt liv är trots mina ansträngningar inte plastpåsefritt, det kan det aldrig vara för en hundägare i stan. Jag hoppas att de här är något bättre än traditionella bajspåsar i alla fall. Jag fyllde just på förrådet med såna.

4 kommentarer:

Koldioxidexperiment sa...

Jag känner igen det där med att man ofta får be expediterna att ta upp grejen ur plastpåsen. Men jag ser det som en bra markering, är vi många som gör så kanske de lär sig att fråga om man vill ha påse. Att inte ta det för givet. Sen har jag släppt lite på plastpåsfobin. Det värsta med plastpåsar är att de tar så stor plats under diskbänken. Miljömässigt är det väl i princip försumbart, om man jämför med mycket annat.

Karin sa...

Visst är det så att vissa grejer man gör är mer symbolhandlingar än reell påverkan. Att vägra plastpåse är mest en vardagspåminnelse om att vi kan göra aktiva val i det mesta vi gör.

Jag tycker bara att det är en skön tanke att jättehögen av plastpåsar jag normalt skulle lämna förbrukade under till exempel ett år, kommer vara väldigt mycket mindre i fortsättningen.

Maria sa...

Men riktigt tunn och lätt tygpåse får kanske plats i jackfickan eller bakfickan på byxan?

Mamma där hemma sa...

ja, visst är detta med platspåsar ett gissel. jag har alltid ryggsäck eller tygpåse med mig, oftast både ock. fast jag tycker affärspersonalen faktiskt har börjar fråga. jag sätter upp ryggan på disken och får frågan . vill du ha en kasse?

tack för en inspirerande blogg!