18 oktober 2009

Om klimatskeptiker

Från mitt perspektiv känns klimatskeptikerna mest som en udda liten skara, som jag inte ägnar många tankar. Fast egentligen är jag lite nyfiken på fenomenet. Vad är det som driver någon att ägna sin kraft åt att övertyga människor om att det är fel att försöka rädda jorden? Om vi som gått på "klimatbluffen" är så lurade, varför skulle någon vilja lura oss? Och vem i så fall?

Är klimatskeptikerna helt enkelt inte intresserade av att ändra sin livsstil? Att tro att forskarna har fel blir ett försvar som räddar dem från dåligt samvete. Eller handlar det om en önskan om att sticka ut, att inte rätta in sig i ledet och göra som storebror säger? Fair enough, om jag får kickar av att göra politiskt korrekta saker, så är det väl inte mer än rätt att det finns människor som får kickar av att inte vara politiskt korrekta. Som mår bra av att gå sin egen väg, att inte lyssna på samhället, som vägrar äta 6-8 brödskivor om dagen och aldrig skulle sätta på sig en cykelhjälm.

Det är fascinerande med konspirationsteoretiker och historierevisionister. Men också skrämmande. Det går ju att "bevisa" ungefär vad som helst om man anstränger sig. Det kan handla om kapaciteten på gasugnarna i Auschwitz till hur skuggorna faller på bilderna från månlandningen.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här. Mer än att jag är nyfiken på vad som driver någon att lägga energi på att motarbeta arbetet att förbättra klimatet. Vilka motiv tror de att världens forskare och FNs klimatpanel har för att grundlura alla så som de har gjort? Och varför verkar det bara vara män som är klimatskeptiker?

För mig är klimatkrisen inte en religion, som jag kan välja att tro eller inte tro på. Den är ett faktum, och jag måste ta konsekvenserna.

1 kommentar:

My sa...

Visst är det intressant. En känd sådan man är Björn Lomborg. Han har skrivit boken "Världens verkliga tillstånd". Vill du fördjupa dig i ämnet är det ett tips!