29 november 2009

TV-kväll

Först: Kalla fakta om ålfiske. Ska handla om det faktum att vi fortsätter att fiska och sälja och äta den fantastiska ålen som vi alldeles, alldeles snart har utrotat helt. (TV4 kl 19.20)

Sedan: Klimatstriden. En granskning av klimatförhandlingarna. Hoppas lära mig något matnyttigt. (Svt2 kl 20.00)

Och sen får man väl sätta sig och titta på Aktuellt också och få hjärtklappning och andnöd över folkomröstningen om minareterna i Schweiz. Ibland undrar man om den här mänskligheten är värd att försöka rädda...


Tillägg: Missade du ålreportaget kan du som har en halvtimme över kolla på TV4 Play:

28 november 2009

Flopp


Mer för känslan av att äga en solpanel än för att jag nödvändigtvis behövde en julgransbelysning, shoppade jag den här. Planen var att ha en enkel dekorationsbelysning på balkongen, sådär som finns på var och varannan balkong.

Det blev jättefint! I en halvtimme.

Till solpanelens försvar ska sägas ta solen bara kan lysa direkt på panelen under cirka 90 minuter när den passerar mellan två huskroppar. Om den över huvud taget tittar fram bakom molnen alttså. Och panelen är väldigt liten, bara typ 10x12 centimeter. Så den gör väl så gott den kan.

Jag tänker mig att slingan får vara kvar och lysa upp tillvaron lite bättre i vår när dagarna blir längre.

Jag ska skicka ett mejl till ETC-varuhuset också och säga att de kanske ska berätta att man inte ska räkna med att den funkar bra som adventsbelysning i Sverige.

Men jag har en solpanel! :-)

24 november 2009

Det går fort

När jag hämtade andan efter käftsmällen, passade ekot på att knäa mig hårt i mellangärdet också.

Växthusgashalten i atmosfären stiger fortare än vi räknat med. Halten steg mer under bara 2008 än under hela det föregående decenniet.

Fatta att vi inte kan fortsätta som förut! Vi kan inte bara ändra oss lite grand, ändra det som passar oss när det passar oss. Vänta på att någon annan ska uppfinna nån grej så att allt bara kan fortsätta som förut.

Inget KAN fortsätta som förut om temperaturen stiger så mycket som man befarar. Om det går så här fort.

Ovärdigt

Vaknade av en käftsmäll i morse. P1-morgon kan ha den effekten.

Jag har ändå gått på grejen med det svenska djurskyddet - det bästa i världen minsann. Jorå, jag trodde att det var helt okej. Men vad är det värt om de bara skiter i lagen på djurfabrikerna, och tydligen kan gå fria som om inget hade hänt?

Det var sådana här bilder som fick mig att sluta äta kött i slutet på nittiotalet. Då var det kor, och till och med Göran Persson satte julkorven i halsen, sa han. Sedan dess har den svenska köttkonsumtionen bara fortsatt att öka.

Min ingång har aldrig varit att det är etiskt fel att äta kött. Det är när vi behandlar djuren som produktionsenheter, som löpandebandproduceras i fabriker till lägsta pris som allt blir fel. Det är ovärdigt, och jag skäms än en gång att vara en del av systemet som tillåter det här att hända. Jag vill inte vara med.

Jag började titta på filmen, men orkade bara några minuter. Sedan tillät jag mig själv stänga av, med ursäkten att jag i alla fall inte stödjer helvetet med mina pengar.

Här är Djurrättsalliansens grisfilm. Jag skäms inte att säga att jag gott tycker att alla som äter kött ska se filmen innan nästa tur till affären eller restaurangen. Och ägna en tanke åt vem som tjänar pengar på korven, fläskfilén eller julskinkan.

Ovärdigt.

23 november 2009

Tjuvstart

Här var det inte mycket fart. Fast det är det inte på mig just nu heller. Det handlar mest om att klara av det värsta novembermörkret med förståndet i behåll.

Ikväll tjuvstartar vi lite på decembermyset i alla fall. Premiär för Blossaglögg och lite peppisar blir bra till kvällens avsnitt av Spanarna på Hill Street...

18 november 2009

Svenskt kött, yeah right...

Snabblektion: Svenska kött- och mjölkdjur utfodras med kraftfoder, som till stor del består av soja. Sverige importerar sjuka mängder soja. Den är odlad under galna förhållanden i Sydamerika. Regnskog huggs ner, savannen plöjs upp och blir till öknar med bara soja och bekämpningsmedel. Inget annat kan leva där.

För att ge mat åt svenska djur används och förstörs alltså sydamerikansk mark. Mycket mark.

Stjäl lite fakta från Naturskyddsföreningen:
  • Ökad sojaodling driver på avskogningen av Amazonas och uppodlingen av Cerradon, den brasilianska savannen som är viktig för den biologiska mångfalden. Under de senaste 35 åren har över hälften, cirka 880 000 km2, av Cerradon uppodlats. Avskogningen av Amazonas ökar nu de pågående klimatförändringarna.
  • Sojaodlingen innebär en stor användning av bekämpningsmedel. Gifter som för länge sedan förbjudits i Sverige används. Soja behöver också stor användning av konstgödsel vilket orsakar klimatpåverkan och spridning av miljögiftet kadmium.
  • De globala transporterna av soja bygger på användning av fossila bränslen som påverkar klimatet.
  • Importen av soja till djurtäta områden utan areal för att sprida djurens gödsel medför risker för övergödning av svenska havsområden.
Allt kött och mjölk man köper som inte är ekologisk eller från naturbetesdjur kan man förutsätta är uppfött med sydamerikanskt kraftfoder. Kan vi inte en gång för alla slippa höra tjatet om "svenska närproducerade kött- och mejeriprodukter"??

Den enda anledningen till att icke-ekologiska mjölken och köttet är billigare är att den utnyttjar och förstör billig mark i Sydamerika. Not cool.

Inspiration till inlägget kom från Koldioxidexperiment, som skrev om en annan aspekt av att stjäla odlingsmark i andra länder.

16 november 2009

Klimatsmart lyxkonsumtion


Vi pimpade ju sovrummet för några veckor sedan. I brist på fantasi, så lämnades väggarna vita i väntan på inspiration kring vad väggarna skulle prydas med. Konst och inredning har aldrig varit min starka sida, så jag överlät det med varm hand åt J, som tog med mig till Seriegalleriet här på Södermalm. Där är det fullt med originalteckningar av svenska tecknade serier.

Just nu har de Bamseutställning, och man kunde köpa filmcellerna till flera av Bamsefilmerna från 80-talet. Så fina! Vi valde ut fyra stycken. Min favorit är den med katten Jansson och husmusen :-) De är handmålade på plastfilm i två lager, vilket ger en tredimensionell känsla.

I december ska de ha utställning med Per Åhlins serier. Dunderklumpen och Karl-Bertil. Kommer vara svårt att hålla mig därifrån, även om priserna kommer att ligga i en helt annan klass än Bamse...

Kärleksbrev till framtiden

Jag fick tips om en grej de arrangerar i Köpenhamn i december. Idén är så genialisk och rörande att jag får gåshud.

Love Letters to the Future är ett event, där de installerar en tidskapsel i Köpenhamn. I kapseln lägger vi våra brev till framtiden. Alla som vill får skriva en hälsning, och ett urval av dem kommer att läggas in i kapseln i form av något smart tidsbeständigt media som sparas till framtiden.

Känslan av att få formulera en hälsning direkt från mig här och nu till dem som ännu inte finns är hisnande.

Att ens föreställa sig ett samtal med någon som lever på 2100-talet eller kanske på 2400-talet är en spännande övning. Jag inbillar mig att hon skulle ställa den frågan som alltid har ställts genom historien: Varför gjorde ni de val ni gjorde? Hur var det att leva då? Visste ni vad som höll på att hända?

Kan man göra det mer visuellt vad det här egentligen handlar om? De vardagsval du gör här och nu handlar inte bara om ditt eget liv eller barnens eller ens barnbarnens. Utan om att lyfta blicken och orka se ännu längre. Som att skriva ett kärleksbrev till någon du inte vet något om och aldrig kommer att träffa.

15 november 2009

Dumma älskade katt!



För fyra år sedan satte han i sig en gummigrej, en liten stödfot som sitter under vattenkokaren. Vi märkte det på att han började kräkas upp all mat och bli jättesjuk. Han fick operera ut grejen. Innan han ville börja äta igen hade vi nästan förlorat honom, det vara bara skinn och ben.

I kväll såg maken hur han tuggade på en annan gummifot till en annan apparat. Han försökte få tag på den, men vi hittade den inte och utgick från att han hade svalt den. Panik!
På djursjukhuset avrådde de från kräkmedel. Grejen kunde fastna i halsen och kväva. Vi skulle åka hem och hoppas att den inte skulle fastna i tarmarna. 1700 kronor senare och hemma i lite lugnare tillstånd hittade vi gummigrejen på ett osannolikt ställe i ett hål på skrivbordet.

Ett sätt att se på händelsen skulle vara att ha slösat 1700 på ett onödigt akutveterinärhelgbesök. Ett annat sätt att se på det skulle vara att det var en billig lärpeng och påminnelse att aldrig låta några aptitliga gummigrejer, frigolitbitar eller häftmassa (ja det är tydligen skitgott om du frågar Enzo) ligga framme.

Jag väljer det senare.

Annars har helgen varit ljuvligt kravlös :-)

13 november 2009

Lars ger lugnande besked

Vattenfallchefen Lars G Josefsson gav lugnande besked på ekot i morse angående det där med riskerna för en kärnkraftsolycka.

”Det finns en risk att solen slutar skina imorgon också.”

Frågan är bara om man ska bli lugnad eller oroad av jämförelsen. Det är ju skönt om Lars har koll på att risken är lika liten för en olycka som för att solen inte ska gå upp imorgon. Eller ganska läskigt om risken för att solen ska sluta skina är lika stor som den är för att en kärnkraftsolycka ska inträffa.

Joråsatt…

10 november 2009

Facket och mänskliga rättigheter

Jag är på utbildning, minsann. Jag har förmånen att gå en kurs om internationellt fackligt arbete. Det handlar om fackets möjligheter att förbättra världen, i egenskap av att vara världens största folkrörelse. Ett perspektiv som kanske inte är uppenbart, att man som medlem i ett fackförbund är med och tar ett globalt ansvar och har tagit aktiv ställning för mänskliga rättigheter.

Som oftast ser jag kopplingar till miljöfrågor och medveten konsumtion.

Idag har vi lyssnat på journalisten Mats Wingborg som är specialiserad på globala arbetsförhållanden. Superintressant! Han har nyligen gjort en studie på tre olika sätt att förbättra villkoren för dem som tillverkar våra prylar. Han visade på tre exempel, Dem Collective ("det goda företaget"), Lindex (konsumentpåverkan, csr-arbete och uppförandekoder) och Trelleborg (där de anställda själva organiserade sig och tecknade kollektivavtal).

Det man kan se är att alla sätt att jobba ger resultat, men att det allra bästa resultatet blev det med kollektivavtalet. Jag ska inte bli långrandig - en sammanfattning finns här.

Slutsats: Världen är full av elände och girighet, men det HAR betydelse vad vi gör och köper. Utan medvetna konsumenter skulle det inte finnas krav på bättre villkor. Så fortsätt protestera. Och var med i ett fackförbund!

9 november 2009

Ingen rebell

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

På sistone har tankarna snurrat en del kring hur andra ser på mig och vad det betyder egentligen. Att komma ut ur miljönördsgarderoben är banne mig inte okomplicerat. Jag raljerade ju lite häromveckan när jag blev kallad för aktivist av DN. Jag har nämligen rätt svårt att se mig själv som en aktivist. Det är ju de andra, de modiga som vågar sina liv på Greenpeacebåtar eller de som ägnar sig åt civil olydnad. Eller "de militanta veganerna". Djurrättsaktivisterna. You name it.

Jag har istället valt att definiera mig som en vanlig kontorsråtta, en duktig flicka från medelklassen som bara vill göra rätt. Rebell? Nä, tror inte det. Jag kan inte se att jag är kontroversiell på något sätt, jag är bara politiskt korrekt och väljer att berätta om det jag vet på olika sätt, här till exempel.

Häromdagen blev jag kallad för "fanatisk" av en mig närstående. Jag vet att det inte var illa ment. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig frustrerad av en sådan kommentar. Hur sjutton ska jag kunna berätta om vad jag tycker är viktigt, om jag blir sedd som en fanatiker? Som nån som gått med i sekten. Som väljer alternativen och mest bara vill vara annorlunda.

Jag kanske helt enkelt måste hålla mig till att förändra det jag kan, det vill säga mig själv, och sen hålla käft. Andra gör ju som de vill.

Och andra dagar drabbas jag av hybris och tror att jag faktiskt kan förändra världen.

Förstånd att inse skillnaden... Gode Gud, ja tack!

7 november 2009

Lera och kärlek



Entusiastisk matte.
Trött hund efter fyra timmar på kurs.
Leråker.
November.
Kärlek!

Att sedan sätta sig på tunnelbanan och byta på centralen med lera upp till hakan bland alla lördagsshoppare i city är en övning i att skita i vad folk tycker...

5 november 2009

Ekonormativitet

"Miljövänligt alternativ". En snabb webbsökning ger hur många svar som helst. Alla vill marknadsföra sin grej som det miljövänliga alternativet, så att jag som köper ska känna att jag gjort ett bra val som skiljer sig från den stora massan. Att aktivt och medvetet välja ett alternativ är att gå sin egen väg, att sticka ut från mängden på ett bra sätt.

Skönt för mig, som får en viss tillfredsställelse av det. Jag går igång på att leta efter alternativen, och blir glad när jag upptäcker att de är bättre än det man köper och gör av gammal vana.

Fast vad säger man egentligen med orden "miljövänligt alternativ"?
Det innebär per definition att det finns ett annat val, som alltså skulle vara "det miljöovänliga alternativet".

Problemet är bara att man inte skulle säga så. Vi har vant oss vad som är standard. Vill man vara lite extra god så kan man höja sig över den standarden och köpa ekologisk mat eller rengöringsprodukter och kläder utan kemikalier. Eller äta vegetariskt. Eller sluta flyga. Välja förnybar energi.

Normen är att skita ner och utnyttja jorden, och släppa ut mångdubbelt mer koldioxid än vad som håller.

Det är ett tag sedan nu, men Saltå Kvarn-bloggen hade en skön tävling, där de ville ha förslag på ett bättre namn för konventionellt jordbruk, alltså alternativet(!) till ekologiskt jordbruk. Som en liten övning i att utmana normen. De fick en hel del förslag, allt från lustigheter som jordmissbruk och latmansjordbruk till mer beskrivande som fossilt jordbruk och industrijordbruk. Jag gillade 1900-talsjordbruk - ett ord som beskriver att det är något som vi hade en kort stund av världshistorien, men kom på att det inte höll.

Visst blir man sugen på att vända på perspektivet? Bara känna efter hur det skulle vara att kalla den nuvarande normen för "alternativ"?

Ekonormativitet, vad tror ni om det begreppet? Istället för det fossilnormativa eller kemikalienormativa samhälle vi lever i nu.

Haha, jag ser genast några sköna situationer framför mig, i mitt framtida ekonormativa samhälle:
- Jaha, du äter kött? Vad intressant, är det av medicinska skäl eller tycker du bara att det är gott?
- En tiobitars sushi, tack! Kan man få med jätteräka?
- Jag kommer sen, jag måste bara gå en omväg till den speciella lilla butiken där de säljer hudkrämer med kemikalier.


Fyll gärna på - det var ju jättekul!

3 november 2009

Slut på ekomjölk?

Jag skrev ju till Arla för att fråga varför det fanns så litet utbud av ekologisk ost och fick svar idag:

"Vi har haft stor brist på ekologisk mjölkråvara och det är en av
anledningarna till att ostsortimentet är begränsat. Säkert kommer det fler
hårdostar om efterfrågan och mjölkmängden ökar som trenden är just nu."

Ekomjölken räcker alltså inte. Är det jag som missuppfattat det där med marknadskrafterna? Om marknaden är sugen på ekologisk ost, så ska det liksom dyka upp alldeles av sig själv, eller hur?

Men istället fortsätter svenska bönder att mata korna med sojabaserat kraftfoder, fastän konsumenterna hellre vill köpa schystare ekologiska mejeriprodukter och betala för det. Vad är problemet?

2 november 2009

Stämningsbild


Ja, dagens ungdom...
Sitter bara och hänger framför teven. Nån dokusåpa kan jag tro.

Dagens lovebombning: Min Lifebike

Huvva, i morse var det höst på riktigt. Kändes som storm när jag klev ut i nattmörkret vid halv sju för morgonrundan med hunden.

Det är en dag som denna jag känner att jag vill skicka en kärlekshälsning till min cykel, min Lifebike, som ännu inte gjort mig besviken. Jag har haft den i två månader nu. Med en vanlig cykel hade jag utan tvekan valt tunnelbanan en dag som idag, men med en elcykel och bra vindkläder är det inga problem att cykla även en sån här dag.

5 bra saker med min Lifebike:
  1. Jag får motion på vägen till och från jobbet. Ansträngningen är ungefär som en rask promenad. Eller som att cykla på plan väg utan motvind.
  2. Jag är aldrig svettig när jag kommer till jobbet, fastän jag cyklat uppför hela Brunkebergsåsen.
  3. Batteriet håller en hel arbetsvecka. För en full laddning går det åt ca 0,3 kWh
  4. Uppförsbackar är aldrig jobbiga
  5. Man sparar SL-kortspengar

1 november 2009

Ost

Vilken vecka! Det känns som jag inte haft en minut över. Har fixat och ordnat och grejat, målat sovrum, skruvat ikeamöbler, sytt sängöverdrag, badat och trimmat och varit på kurs med hunden, träffat vänner och dessutom hunnit gå till jobbet. Och så är det min matvecka. Upptäckt rotsaksgratängen. Oh yes!

Bloggen har fått lite vila. Men idag tror jag den får handla om ost.

Först en påminnelse: Om jag köper en icke-ekologisk mejeriprodukt är jag med och stödjer skövlingen av regnskogen och de vettlösa sojaöknarna i sydamerika, eftersom kraftfodret som korna får består av importerad soja.

Varför är det så svårt att hitta ekologisk ost? Utbudet är pinsamt litet och i flera butiker finns det inte alls. Jag frågade på min kvarters-Ica varför de inte hade ekologisk ost, och fick svaret att de hade haft det förut, men den gick inte åt så de fick slänga. Hmm...

På nya fina stor-coop på Medis finns det mesta i ekologiskt, så där köper jag min ost. Man kan välja mellan mellanlagrad Herrgård och Billingeost. Oh joy! Inget fel på det, jag är själv lite mesig i min ostsmak, men ändå…

Jag fattar faktiskt inte vad problemet kan vara. Alla andra mejeriprodukter finns numera helt självklart kravmärkta, och det är inte svårt att få både ekohalloumi och ekofeta. Men vanlig hederlig ost till mackan? Om man vill lyxa till med en prästost eller en cheddar?

Dags för veckans mejl. Blir till Arla den här gången.