15 november 2009

Dumma älskade katt!



För fyra år sedan satte han i sig en gummigrej, en liten stödfot som sitter under vattenkokaren. Vi märkte det på att han började kräkas upp all mat och bli jättesjuk. Han fick operera ut grejen. Innan han ville börja äta igen hade vi nästan förlorat honom, det vara bara skinn och ben.

I kväll såg maken hur han tuggade på en annan gummifot till en annan apparat. Han försökte få tag på den, men vi hittade den inte och utgick från att han hade svalt den. Panik!
På djursjukhuset avrådde de från kräkmedel. Grejen kunde fastna i halsen och kväva. Vi skulle åka hem och hoppas att den inte skulle fastna i tarmarna. 1700 kronor senare och hemma i lite lugnare tillstånd hittade vi gummigrejen på ett osannolikt ställe i ett hål på skrivbordet.

Ett sätt att se på händelsen skulle vara att ha slösat 1700 på ett onödigt akutveterinärhelgbesök. Ett annat sätt att se på det skulle vara att det var en billig lärpeng och påminnelse att aldrig låta några aptitliga gummigrejer, frigolitbitar eller häftmassa (ja det är tydligen skitgott om du frågar Enzo) ligga framme.

Jag väljer det senare.

Annars har helgen varit ljuvligt kravlös :-)

3 kommentarer:

Koldioxidexperiment sa...

Slutet gott, allting gott om du frågar mig.

Anonym sa...

Vilken tur att det inte var något farligt.

Anonym sa...

Men llla killen!!
Ja jag säger då det...bättre matte och husse kunde han aldrig fått..
Kram