9 november 2009

Ingen rebell

Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

På sistone har tankarna snurrat en del kring hur andra ser på mig och vad det betyder egentligen. Att komma ut ur miljönördsgarderoben är banne mig inte okomplicerat. Jag raljerade ju lite häromveckan när jag blev kallad för aktivist av DN. Jag har nämligen rätt svårt att se mig själv som en aktivist. Det är ju de andra, de modiga som vågar sina liv på Greenpeacebåtar eller de som ägnar sig åt civil olydnad. Eller "de militanta veganerna". Djurrättsaktivisterna. You name it.

Jag har istället valt att definiera mig som en vanlig kontorsråtta, en duktig flicka från medelklassen som bara vill göra rätt. Rebell? Nä, tror inte det. Jag kan inte se att jag är kontroversiell på något sätt, jag är bara politiskt korrekt och väljer att berätta om det jag vet på olika sätt, här till exempel.

Häromdagen blev jag kallad för "fanatisk" av en mig närstående. Jag vet att det inte var illa ment. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig frustrerad av en sådan kommentar. Hur sjutton ska jag kunna berätta om vad jag tycker är viktigt, om jag blir sedd som en fanatiker? Som nån som gått med i sekten. Som väljer alternativen och mest bara vill vara annorlunda.

Jag kanske helt enkelt måste hålla mig till att förändra det jag kan, det vill säga mig själv, och sen hålla käft. Andra gör ju som de vill.

Och andra dagar drabbas jag av hybris och tror att jag faktiskt kan förändra världen.

Förstånd att inse skillnaden... Gode Gud, ja tack!

8 kommentarer:

Veronica Karlsson sa...

Just det där citatet sitter sedan länge uppe på mitt kylskåp :)

Din blogg är väl ett led i att förändra dig själv? Tycker att den tydligt genomsyras av att du jobbar med dig själv och de val du gör. Upplever inte att du försöker mästra någon.

Definitionen på fanatisk är väl typ "blint hängiven" och det kan ingen som på ett så resonerande sätt som du skriver på betecknas vara. Tycker jag.

Att du jobbar med din egen förändring och tar ett ansvar som, tyvärr, ligger utanför vad många av oss orkar göra kan upplevas som provocerande för att man själv inte orkar/vill/kan ta det ansvaret. Det hör dock främst samman med våra egna dåliga samveten.

Jag kan bli oerhört trött på de som väljer att hacka ned på dem som väljer att göra något bra. De där surkarten som letar fel och ursäkter för att inte själva göra något. Samtidigt så vet jag att de också spelar sin roll och att alla behövs. Det är dock helt klart så att några måste gå före, våga testa och visa de nya vägarna.

Du är kanske varken aktivist, rebell eller fanatisk. Men jag upplever dig i alla fall som aktiv och fantastisk inspiratör.

Ivan L sa...

Håller med Veronica. Sinnesrobönen är en fantastiskt verktyg för att skaffa sig perspektiv på svåra situationer.
De där orden är bara etiketter för roller som andra klistrar på oss. Du är den du är oavsett vad någon annan säger eller tycker.

Intressant perspektiv du tar upp kring kopplingen mellan den yttre och den inre verkligheten. Reflekterar själv mycket över detta, bl a med hjälp av Eckhart Tolles böcker. (Hans argument för omsorg om jorden och icke-aggression är att vi alla är en del av samma medvetande. Så om man skadar någon "annan" skadar man egentligen sig själv.)
Här är lite av vad jag kommit fram till.

- Som medveten person "måste" man agerar efter sitt samvete ("måste" i meningen att man bara _gör_ det utan att besluta sig för det varje gång man hamnar i en valsituation.
- Man bör aldrig förvänta sig förståelse eller tacksamhet från andra. Men vara tacksam när andra visar att de förstår.
- Man bör aldrig försöka forcera en förändring hos andra, eller döma dem efter deras förmåga/oförmåga till förändring. Tänk på att andra förmodligen är mer omedvetna. All förändring kommer inifrån.
- Om man så vill kan man berätta om sitt eget ställningstagande och insikter för att inspirera andra. Återigen utan att förvänta sig något resultat av detta.
- Egoism har många ansikten, att se sig som förmer än andra på grund av sin miljömedvetenhet är ett av dem.

Lycka till med din inre och yttre resa!
Ivan
http://cykelidag.se

Maria sa...

Snälla du tystna inte! Jag tror inte att din närstående egentligen menade vad hon sa utan det var bara något som hoppade ur talorganet innan hjärnan kopplats in. Det som gör mig så stolt över dig är att du INTE är fanatisk! Du försöker leva som du lär och jag har aldrig känt mig mästrad av dig. Snarare inspirerad!
Kram

Karin sa...

Tack snälla alla för pepp!
(Även om jag inte helt fattade Ivans resonemang om inre och yttre verklighet.)

Jag behövde nog mest skriva av mig lite. Känns bättre nu :-)

Ivan L sa...

Hehe det blev kanske lite tillkrånglat det där... beklagar. Vad jag menar med inre verklighet är när du reflekterar över vem du är, var du själv står och varför det känns viktigt för dig att arbeta för ett hållbart samhälle. Och därefter kopplar till den yttre verkligheten, dvs vad som sker i omvärlden och vad andra människor tycker och gör. Jag tror att all miljömedvetenhet och de yttre handlingar den resulterar i, bottnar i en inre övertygelse om att vi människor hör samman med varandra och med jorden. Sen kan man känna detta mer eller mindre uttalat, och givetvis bör man klä sin ståndpunkt i egna ord.
Endast den som saknar samhörighet med andra kan välja att avsiktligt skada dem.

Anonym sa...

Jagmednade att du är engagerad och inte fanatisk. du har alltid engagerat dig till 100% i det du tyciker är viktigt. jag är stolt över dig.

Karin sa...

Tack :-)
Haha, ja jag kanske hörde fel? Du sa fantastisk och inte fanatsik, eller hur?

Kajsa sa...

Tycker du ska vara stolt. Du inspirerar mig i alla fall.