31 december 2009

Ett nyårslöfte

Det börjar dra ihop sig, och inte har jag något vettigt nyårslöfte än. Ett nyårslöfte med klass ska ju innebära något slags ansträngning, någon förändring som betyder något.

I september listade jag olika miljö- och klimatbelastande beteenden som jag tyckte var lätta och svåra att avstå från. Det var glädjande att upptäcka att de största bovarna (bilen, flyget, köttet) inte är någon stor sak att avstå för mig. Men det fanns ju en svår-lista också. Något på den borde jag väl kunna fila på.

Okej, mitt nyårslöfte får handla om lunchmaten. Jag vill verkligen minska på lunchsoporna och lovar härmed att utmana vår hämtlunchkultur på allvar. Jag tror tyvärr inte att jag kan hålla ett löfte om noll hämtluncher, det blir för svårt. Så...

Jag lovar att inte äta lunch i engångsförpackning mer än två gånger i veckan.

Sådär. Hur svårt kan det va?

Nu lämnar vi nollnolltalet bakom oss och så kör vi så det ryker. Det är oss det beror på hur världen ser ut om tio år igen!

GOTT NYTT ÅR, kära bloggläsare!

PS. Uppmärksamma läsare med gott minne kan hävda att jag redan lovat sluta med hämtluncher. Mmm… jag utmanade mig själv att äta ute två gånger i veckan. Det har inte gått så bra. Men nu är jag mer taggad. Det ska gå! Och vill ingen annan äta ute, så går jag själv. Rätt skönt det med.

3 kommentarer:

Maria sa...

Prova matlåda. Det måste väl vara det mest miljösmarta?

Karin sa...

Det har du alldeles rätt i. Jag är nog bara lite för kär i mina rikskuponger.

Fast en idé skulle kunna vara att lägga ett gäng hemgjorda fryslådor i frysen på jobbet och ta dem när de andra hämtar mat ute. Och ändå äta ute så ofta som möjligt.Tål att tänka på.

Bondjantan sa...

Vi kämpa ju vidare med matlådor i vår familj. Inte helt lätt alltid men det går. Dock blir det köpelunch då och då...