31 december 2009

Ett nyårslöfte

Det börjar dra ihop sig, och inte har jag något vettigt nyårslöfte än. Ett nyårslöfte med klass ska ju innebära något slags ansträngning, någon förändring som betyder något.

I september listade jag olika miljö- och klimatbelastande beteenden som jag tyckte var lätta och svåra att avstå från. Det var glädjande att upptäcka att de största bovarna (bilen, flyget, köttet) inte är någon stor sak att avstå för mig. Men det fanns ju en svår-lista också. Något på den borde jag väl kunna fila på.

Okej, mitt nyårslöfte får handla om lunchmaten. Jag vill verkligen minska på lunchsoporna och lovar härmed att utmana vår hämtlunchkultur på allvar. Jag tror tyvärr inte att jag kan hålla ett löfte om noll hämtluncher, det blir för svårt. Så...

Jag lovar att inte äta lunch i engångsförpackning mer än två gånger i veckan.

Sådär. Hur svårt kan det va?

Nu lämnar vi nollnolltalet bakom oss och så kör vi så det ryker. Det är oss det beror på hur världen ser ut om tio år igen!

GOTT NYTT ÅR, kära bloggläsare!

PS. Uppmärksamma läsare med gott minne kan hävda att jag redan lovat sluta med hämtluncher. Mmm… jag utmanade mig själv att äta ute två gånger i veckan. Det har inte gått så bra. Men nu är jag mer taggad. Det ska gå! Och vill ingen annan äta ute, så går jag själv. Rätt skönt det med.

Förslag till lokal ordningsstadga

Nej, jag känner att jag inte fått ur mig allt jag vill säga om fyrverkerier. Här kommer en drapa till, sen ska jag vara tyst.

Jag tänker på det här att det är förbjudet för privatpersoner utan specialtillstånd att skjuta fyrverkerier. Förutom några timmar på nyårsnatten. De flesta kommuner verkar ha en sådan stadga.

Borde inte det resonemanget innebära konsekvenser för resten av lagstiftningen med?

Saker som i konsekvensens namn borde vara tillåtna på nyårsnatten:
  • Köra bil onykter
    (vi får ju använda sprängämnen på fyllan)

  • Hälla ut gamla färgrester och lacknafta i avloppet
    (Tungmetaller och andra miljögifter rakt ut i luften är ju helt okej)

  • Dumpa gammalt skräp var som helst
    (resterna efter tonvis med fyrverkerier får ju landa var som helst)

  • Gå runt och sparka andra människors husdjur. Hårt.
    (Förklaring överflödig)

Ja. Det är rimligt, tycker jag. Det är bara nyår en gång om året.

29 december 2009

Får det vara lite sprängämnen?

2009 började halvbra.

Under årets första skälvande minuter höll vi på att få hicka av raseri, när ett gäng fulla grannar gav sig på att från en tom flaska skjuta iväg raket efter raket bara ett par meter från vår husfasad. Vi gick ut på balkongen och sa till, men de tänkte inte ge sig. När en raket fick snedtändning och åkte rakt in i fasaden (som tur var - kunde lika gärna varit en balkong eller ett fönster) slog det över på maken, som helt enkelt gick ner och hämtade in resten av raketerna. Smockan hängde i luften, och det var inga fina ord som byttes, men som tur var hände inget mer. Sen satt vi hemma och hyperventilerade och försökte mildra chocken genom att hetsdricka champagne.

Snart är det nyår, hipp hurra!

Jag ska inte gå igång om hur vansinnigt det är med detta socialt accepterade experimenterande med sprängämnen och alkohol. Jag blir så förbannad. Det borde självklart vara förbjudet att sälja till privatpersoner. Festarrangörer med tillstånd - okej då, om vi nu absolut måste släppa ut kemikalier och tungmetaller för att bli glada.

Men kolla här vad fint! Khom Loy-lyktor. Tysta, vackra. Biologiskt nedbrytbara av rent rispapper. Stiger värdigt och lyser upp himlen i över fem minuter.

Fast jag kommer inte att släppa upp några själv, tyvärr. Håller mig inne i ren självbevarelsedrift, och ser till att ha rastat hunden långt före tolvslaget.

Tack Grön handling for tips om fina lyktor :-)

Ella fick rätt

När det blåste som värst kring grisindustrin i slutet av november förutspådde Ella Nilsson, vd på Svensk köttinformation, total glömska bland svenskarna fram till jul:
”Man kanske inte springer till butiken idag, men det är en månad kvar till
julafton och då har man glömt detta.”

Tydligen fick hon alldeles rätt. I undersökningar sa svenskarna att de minsann tänkte köpa ekoskinka eller ingen alls. Men… försäljningen av julskinka har tydlingen inte minskat alls den här julen. Jaha.

Det enda som hände var att ekoskinkan tog slut fortare. Men när den var slut så var den slut och den cyniska grisindustrin fick lika mycket av svenska folkets julmatspengar som vanligt.

Vi får ändå hoppas att resultatet blir mer ekofläsk och en mindre andel fabriksgrisar i framtiden.

28 december 2009

Dirty business

Ja jösses vad galet det är. En bra betraktelse i Expressen igår handlade om kosmetikaindustrin som får fortsätta att sälja sin fossila smörjolja och lova att man blir vackrare av den, utan att åka dit för brott mot marknadsföringslagen. Anledning: Alla VET ju att det inte stämmer, det är liksom allmänt känt att man blir lurad. Ja då så.

I andra branscher åker man dit med en gång om man ljuger i reklam, konkurrenter passar varandra. Men i kosmetikabranschen kör alla samma race och har lika mycket att förlora om konkurrenten åker dit. Och som konsument anmäler man inte heller. Det skulle ju vara det samma som att säga att man var så dum att man trodde att de talade sanning.

Sen är ju nästan hela kosmetikabranschen ägt av ett och samma l’Oréal. De äger i princip alla märken du kan komma på. De äger The Body Shop med sitt politiskt korrekta varumärke. De äger Garnier, Maybelline, Kerastase, Redken, Matrix, Lancôme, Biotherm, Helena Rubenstein, Ralph Lauren, Giorgio Armani, Cacharel, YSL, Diesel, Vichy och listan forsätter).

Fast glädjande nog, så ska just l’Oréal upp i marknadsdomstolen, efter en anmälan mot ett löfte om att en Lancome-kräm skulle släta ut rynkorna med 70 procent. Det stämde visst inte. Ska bli intressant att höra hur det går.

Det här irriterar mig verkligen. Även om jag kanske inte borde bry mig. Jag har ju gjort upp med mitt lurade förflutna, hällde ut det jag hade i en bajspåse där det hör hemma, och slängde. Köpte en ansiktskräm utan mineralolja och parabener. Min hy tackade mig genom att sluta med utslag, som jag haft så länge jag kan minnas. Inte var det speciellt dyrt heller.

Försök att hitta en enda hudkräm från något av l’Oréals varumärken som inte innehåller fossil mineralolja och andra tveksamma kemikalier!

23 december 2009

Julstämning



Vegoskinkan är griljerad, Jansson väntar i kylen, favorittomtarna utplacerade, hyacinten har precis börjat dofta. Nu ska jag värma lite glögg och slå in klapparna.

Julen tillbringas i Skövde som vanligt. Tar morgontåget på julafton. Gillar stämningen på det tåget, alla är liksom på extra gott humör.

En synnerligen God Jul tillönskar jag dig!

22 december 2009

Ett miljöår på jobbet

Det var ett tag sedan jag skrev något om miljöarbetet på jobbet. Kanske för att det gått så friktionsfritt. För det mesta i alla fall. Att få till sopsortering i alla personalkök visade sig vara en enorm insats, och vi är fortfarande inte hemma. Stora upphandlingar kring sophämtning och städpersonalens rutiner krävde mer jobb än jag kunde tänka mig. I februari ska vi övergå till full sopsortering, är planen i alla fall.

Idag har jag slitit med all dokumentation som måste vara klar till miljörevisionen i januari. En massa frågor som ska besvaras och nyckeltal som ska fyllas i. Elförbrukning, körda mil, kravmärkt livsmedel och allt möjligt ska vi ha koll på.

Fick siffrorna på antalet körda tjänstemil med bil. Skit också, de har ökat jämfört med 2008. Vad sjutton gör man åt det? Vi får sätta oss ner och kolla om vi kan se var ökningen skett, och om det finns någon körning som kan anses mer onödig. Skitsvårt, tycker jag.

Annars är det banne mig riktigt kul att gå igenom våra miljömål och bocka av allt vi gjort under 2009 :-)

Ska bli så spännande att få siffrorna på vår elförbrukning och jämföra med förra året, då (nästan) ingen stängde av datorn efter arbetstid...

20 december 2009

Avfallskvarnar åt folket!

Häromdagen kom den, den tidiga julklappen från snälla hyresvärden. Vi fick en avfallskvarn installerad, eftersom vi ska bli testhushåll åt Stockholmshem.

Det var förra julen som jag först hörde talas om det geniala med avfallskvarnar. Alltså: Istället för att hämta det organiska avfallet med lastbil och bränna det, så transporteras det i det befintliga avloppssystemet och rötas till värdefull klimatsmart biogas.

I många svenska städer har man sedan länge satsat på återvinning av organiskt avfall, oftast genom att det samlas in i separata kärl och rötas. Det är såklart också bra. I Nykvarn, där vi bodde förut, slängde vi matavfall i speciella gröna påsar, som separerades på något magiskt sätt på sopstationen och sedan blev biogas till fjärrvärme. När vi sedan flyttade till Stockholm åkte matavfallet rakt ner i sopnedkastet och återvanns inte alls, förutom som brända sopor. Rätt slösigt.

En stor del av Sveriges befolkning har alltså möjlighet att sortera sitt matavfall, men inte vi här i Sveriges huvudstad. Fram tills för ett år sedan. Då blev det tillåtet för privathushåll att installera avfallskvarn.

Skitbra. Ett problem bara: Ingen har en aning. Ingen aning om vad det är, vad det ska vara bra för eller hur det funkar. Så när man läser om att det är akut brist på biogas i Stockholm, så börjar man ju undra. Varför går inte Europas miljöhuvudstad ut och infokampanjar om avfallskvarnar? Varför subventionerar de inte installationen med en liten slant?

Min förhoppning är i alla fall att Stockholms bostadsbolag gör en satsning, nu när de börjat sätta in i testlägenheter. Eller jag kanske bara fick den för att jag tjatade hos miljöchefen?

Jag byte påse för sopnedkastsopor när jag fick kvarnen i fredags. Ska bli intressant hur lång tid det tar att fylla den. Än så länge ligger det ett par kuvert och helgens konsumtion av knäckformar (eller borde de senare sorteras som pappersförpackning?).

Hur återvinns matavfall i din kommun?


Senare inlägg om avfallskvarnar:

19 december 2009

Konstruktiv

"Den som väljer att gå före inspirerar andra. Den som tvekar och håller sig i bakgrunden blir sällan en inspiratör. Oavsett om det handlar om företag, kommuner, enskilda människor eller länder."

Citatet är från Maria Wetterstrands debattartikel i DN idag. Vettigt skrivet. Hon tar avstamp från förhandlingsfiaskot i Köpenhamn och försöker tänka konstruktivt. Det är väl det vi behöver göra. Att ge upp är inte ett alternativ.

Efter att luften först gick ur mig när jag insåg vad resultatet av hela spektaklet hade blivit, så har jag funderat vidare på vad som skulle kunna vara positivt ändå. Ja… det är bättre att ta nya tag och försöka komma fram till något bra nästa år än att anta ett dåligt bindande avtal nu. Vi bestämmer det, tycker jag.

Igår fick vi vår avfallskvarn. Den är fin. Ska berätta mer om den sen.

18 december 2009

Sista dagens förhandlingar

Egentligen borde jag bara stänga av och inte titta. Inte försöka följa vad som händer. Det är så ofattbart deprimerande att det inte verkar gå att få till ett gemensamt beslut om vad som måste göras för klimatet och framtiden. Och jag kan ju ändå inte göra något åt vad de bestämmer.

Men hoppet är det sista som överger, och varje gång det dyker upp ett halmstrå av positiva rapporter så tar jag tag i det och hoppas hoppas.

Vad ska vi göra om det inte går? Det måste gå.

16 december 2009

Made the news

Det var som sjutton! Min blogg blev citerad i dagens Aftonblad, minsann. Det var ett citat från ett argt inlägg i september om klimatpåverkan i allmänhet och charterflyg i synnerhet.

Med jämna mellanrum funderar jag, som ni vet, över skillnaden mellan att inspirera och provocera. Jag kan begripa att det där citatet kanske mer provocerar än inspirerar dem som ofta flyger, och inlägget kanske inte var helt diplomatiskt uttryckt av mig.

Men jag menar det jag sa. Svenskarnas charterresor är en helig ko. Det finns så många som försöker minska sin klimatpåverkan i vardagen, och faktiskt gör viktiga förändringar, men ändå väljer att semesterflyga flera gånger om året. Solresorna har blivit en så viktig del av vår livsstil. Det är knappt ens så att det räknas som lyx längre, utan något man bara gör. Oreflekterat. För många är själva ordet semester synonymt med en flygbiljett.

Det funkar inte. Vi behöver släppa ut den heliga kon på grönbete och ifrågasätta vad vi håller på med.

13 december 2009

Prestige

När jag läser nyhetsartiklar om klimatet på webben gör jag mitt bästa för att hoppa över kommentarerna. Om ni inte märkt det så består de till övervägande delen av okontrollerade utbrott från folk som bestämt sig för att människans klimatpåverkan är en bluff och en konspiration. Vad konspirationen går ut på och vem som skulle vinna på den har jag inte riktigt fattat, men så är det tydligen.

Förut kunde jag sitta en stund och läsa och bli upprörd och förbannad på det som skrevs. Nu blir jag mest ledsen och beklämd. Det är därför jag försöker att inte läsa. Det tillför liksom inget.

För mig finns ingen prestige i frågan. Om det det skulle visa sig att vi inte alls påverkar klimatet med vår livsstil skulle jag stå först i kön och gratulera till att klimatskeptikerna var så klarsynta när världens forskare sa tvärtom. Och jag skulle gratulera mänskligheten och jorden dansa samba av glädje för att jag hade så fel!

Men min känsla är att det handlar om en hel del prestige för dem som tror på den stora konspirationen. De vill kunna säga "Vad var det jag sa?" om temperaturen inte stigit exakt så mycket som förutspåtts till en viss tidpunkt. Problemet är bara att om vi följer deras råd och fortsätter som förut, och det visar sig att de har fel, så är det skit samma om de är ödmjuka och erkänner sitt misstag. Då är det för sent.

Och som jag brukar säga - det här är ingen religion, som man kan välja att tro på eller inte. Det hade ju varit jättebra. I så fall hade jag lätt valt att tro på att vi kan fortsätta som förr. Det är ju mycket roligare.

12 december 2009

Heja alla i Köpenhamn!

Idag hade jag gärna teleporterat mig till Köpenhamn om det hade gått. Men jag får nöja mig med att vara med dem som demonstrerar i tanken och lita på att de märks ändå. Bra jobbat alla ni som åkte!

Jag nöjde mig med att gå i den lilla demonstrationen i Stockholm förra lördagen. Då var vi bara några hundra.

Jag har svårt att greppa allt som kommer hända i Köpenhamn de här närmsta dagarna, fram tills på fredagen allt ska vara klart och bestämt. Bara att vänta och hoppas att de som har möjlighet fattar de beslut som världen behöver.

Medan jag gör mitt bästa för att göra det jag har möjlighet till för att göra världen bättre.

9 december 2009

Professor Baltazar, var är du?

Det blir ingen fart på bloggen den här veckan, märker jag. Orkar inte riktigt, jag skyller på regnet och mörkret som alla andra.

Tur att det finns andra bloggare som skriver kloka saker. Jag skickar er gärna vidare till det här inlägget, om vansinniga Förbifart Stockholm.

Jag såg också Uppdrag granskning förra veckan och tänkte kommentera det, men visste inte riktigt var jag skulle börja. Det är så dumt! ”Vi ska inte lösa klimatproblemen genom att åka mindre bil” säger Carlgren. Vad svarar man på det? ”Eh… jo?”

Vi löser inte klimatproblemen genom att sitta och vänta på att professor Baltazar uppfinner en fantastisk mojäng som gör att vi kan fortsätta som vi alltid gjort. Vi löser dem genom att anpassa oss till jordens förnybara resurser.

Ett sätt att minska resornas klimatpåverkan är att utveckla bra elbilar och annan smart teknik. Ett ännu bättre sätt är att resa smartare, resa kollektivt, cykla och gå. Genom att sluta förlägga all service och handel på åkermark utanför städerna. Genom att planera städer så att de flesta inte behöver åka bil till vardags.

Vi löser dem däremot inte med stora dyra feta motorvägar i storstadsregionerna!

Jag får citera min man: ”Om det finns en sak som jag skulle kunna tänka mig att kedja fast mig och hindra grävskoporna för, så är det den där förbifarten”. Jag är på.

4 december 2009

Dagens outfit

Scen: Utanför Systembolaget på Folkungagatan. Jag har handlat en flaska skumpa till en vän som fyller jämnt och kränger på mig hela munderingen för att cykla vidare till jobbet: vindbrallor, reflexväst, pannband och hjälm. Jag får komplimang av en överförfriskad man ur gänget vid systemets entré.
Berusade mannen: Jag måste bara säga att du är verkligen sexig.
Jag (skrattar): Tack!
Mannen: Nej, skratta inte, jag menar det verkligen.
Jag: Tack, men jag känner mig nog inte så sexig i de här kläderna.
Mannen: Jo, det är något speciellt. Det kanske är glasögonen?

Vad är det man brukar säga? Från barn och berusade får man höra sanningen.

Ja ni förstår väl? Det finns bara en sak att göra. Jag måste lägga ner hela den här miljögrejen och börja modeblogga istället.

Ja.

Vinstlott: en avfallskvarn

Idag ringde R från Stockholmshem. Han ville bara berätta att de sparat mitt mejl från i våras, där jag frågade om det var okej att installera avfallskvarn hemma. De skulle återkomma, men jag hörde inget, trodde inte att det skulle leda någon vart.

Idag frågade R om vi fortfarande var intresserade, och i så fall skulle vi bli testhushåll för avfallskvarn. Eh... JA!

För det första blir jag jätteglad för att det känns så fräscht att kunna göra av med matavfallet så effektivt - att låta det åka avlopp och bli biogas istället för att åka lastbil och eldas.

Men jag blir också glad för att det känns som att man faktiskt kan påverka. Det är så lätt att skicka iväg några mejl och berätta vad man tycker. Antingen får man ett bra svar på sin fråga, eller så får man inte det. Får man inget eller ett dumt svar kan man åtminstone vara nöjd med att ha varit en liten sten i skon på någon som kan behöva det.

Eller så får man jackpot och får en fin avfallskvarn installerad hemma alldeles gratis :-)

3 december 2009

Hear, hear

Ibland läser man andras bloggar och önskar att man själv skrivit det. Här är ett sånt inlägg.

Climate walk på lördag

Det känns overkligt att det bara är några dagar till Köpenhamnsmötet. Det är så mycket som står på spel att det känns omöjligt att greppa. Och det mesta man hör handlar om hur hopplöst det verkar att komma överens.

Det är galet spännande. Hela världen ska med. Hela världen berörs.

På lördag är ordnas demonstrationer på flera olika ställen. För oss som inte åker till Köpenhamn blir det en chans att visa att vi är många som vill ha en förändring - ett rättvist och ambitiöst avtal.

Tyvärr har jag en magkänsla att det inte kommer bli en så massivt uppslutning som skulle behövas. Kanske inte så mycket för att folk inte bryr sig. Men att det där med demonstrationer är något som klimataktivisterna ägnar sig åt.

Och så måste man ju ha tid att köpa julklappar.

Här händer det något på lördag.

I Stockholm är det aktiviteter från kl 12-15. Vill man bara gå i tåget räcker det att vara med från 13:45-14:30. Start från Norra Latin.