29 december 2010

Fyrverkerierna

Så är det dags igen. Fyrverkerierna. Jag är så less på hela grejen att jag knappt orkar bli upprörd längre, men vill ändå anföra till årets protokoll hur galet jag tycker att det är att privatpersoner får skjuta fyrverkerier.

Fyrverkeriernas försvarare brukar säga att det finns bra lagar som gäller. Att inga under 18 får skjuta. Att man ska vara nykter. Att bara skjuta inom vissa tider (i en hel del kommuner i alla fall). Att man ska plocka upp skräpet efter sig. Att man inte får skjuta i närheten av byggnader.

Men har inte svenskarna förbrukat sitt förtroende med fyrverkerierna? Föräldrar låter minderåriga hantera sprängämnen, och hur många är egentligen nyktra när de går ut till närmsta öppna gräsplätt och skjuter? Det är bara att hoppas att ingen står i vägen. Och hur det ser ut i parkerna när solen går upp på nyårsdagens förmiddag... Lagen följs inte, och polisen har inte en chans att göra något åt det, eftersom det skjuts precis överallt.

Sedan är det djuren. Och miljön - totalt onödiga utsläpp av kemikalier och tungmetaller...

Jag fattar inte att det är så totalt socialt accepterat. Ingen skulle väl komma på att som en kul historia berätta att de kört bil på fyllan, langat alkohol till ungarna eller sparkat grannens hund? Men att hantera sprängämnen på fyllan eller låta fjortonåringen skjuta samtidigt som grannens hund ligger och darrar i skräck kan man gärna berätta om på jobbfikat.

Jag tycker att försäljning av fyrverkerier till privatpersoner borde förbjudas. Fyrverkerier är sprängämnen, som endast vissa företag (t ex festarrangörer) eller organisationer med licens borde få köpa och skjuta. Finns det något politiskt parti som vill förbjuda fyrverkerier för privatpersoner? Måste kolla.

Heder åt alla affärer som slutat sälja!

Jag skrev mer om fyrverkerierna förra året:

28 december 2010

Protestera mot vargjakten

Svenska Rovdjursföreningen har ett upprop på sin webbplats som du kan skriva under om du vill vara med och protestera mot licensjakten på varg 2011.

Tyvärr är jag inte speciellt optimistisk. Regeringen verkar vara totalt okänslig för kritik, både från erkända miljöorganisationer och EU:s miljökommissionär.

Men har man skrivit på har man i alla fall sagt vad man tycker. Som en reservation till protokollet, liksom.

23 december 2010

God jul!

Nu har jag jobbat in i kaklet. Äntligen dags för några futtiga lediga juldagar. Så ynkligt få lediga dagar att det knappt märks, ju!

På julaftons morgon tar jag och hunden tåget till familjen i Skövde. Jag är optimistiskt lagd på det sättet, och tänker mig att kliva av i Skövde lagom till förmiddagsfikat. Men jo, jag tar med extra matsäck för säkerhets skull. Kom igen nu, heja SJ!

Förresten. Känner du någon som inte säger "Vi har dragit ner på julklapparna, vi köper nästan inget. Bara barnen som får." osv... Samtidigt slår julhandeln miljardrekord igen. Undrar just hur det går ihop, om alla nu säger att de köper mindre.

Jag ska inte säga något alls. Jag deltar i karusellen och köper julklappar till alla, precis som förut och sannolikt för mer pengar än förra året. Man vill ju inte verka snål. Jag anstränger mig så gott jag kan att köpa så medvetet som möjligt och det går... sådär. Jag har en mental spärr mot att köpa begagnat och ge bort, och att köpa eko-reko-grejer kan bli så pekpinneaktigt. Vad är det för fel på mig?

Presenter är definitivt på svårt-listan. Fast bambuhanddukarna till mamma förra året blev en hit.

God jul, vänner!

22 december 2010

Grattis!

Grattis Burhan till titeln Stockholms miljöhjälte! Det verkar vara ett fantastiskt jobb du gör! Och de andra finalisterna och alla andra nominerade. Det finns så många som gör bra saker.
Tack alla snälla som röstade på mig. Jag är så stolt över jobbarkompisarnas nominering och att jag fick tillräckligt med röster för att bli tvåa i omröstningen.

Det är klart att det bor en tävlingsmänniska i mig som ville vinna. Och ja, det hade varit ballt med en egen magnolia med skylt i Serafimerparken, men ärligt talat så pustade jag ut lite när jag fick resultatet igår. Jag trivs nog bättre med att vara lite mer anonym här på bloggen. Den största vinsten är alla nya läsare som hittat hit de senaste veckorna. Jättekul om ni fortsätter att läsa :-)

20 december 2010

Apropå vego, förresten...

... min mamma är bara bäst!

Hon som envist trodde att jag skulle ändra mig efter att jag slutat äta kött för tio år sedan. Varje gång jag kom hem i säkert flera år frågade hon om jag fortfarande var "sån" och suckade djupt för hon inte visste vad hon skulle ge mig att äta. Själv kände jag mig som värsta tonårstrotsaren. 30 år gammal.

Häromdagen ringde hon och berättade att hon hittat ett recept på helt vegetariska julköttbullar, som hon tänkte göra tills jag kommer hem i jul. Gjorda på mandel, tydligen. Dessutom hade hon smakat på dem, och rapporterade förvånat att de var riktigt goda!

Dessutom hade hon ansträngt sig och letat runt i flera butiker för att hitta lutfisk från Island eller Barnets hav. All annan lutfisk (långa) är rödmärkt av WWF. Hon hittade :-)

Bra jobbat mamma!

Lite trevlig uppmärksamhet

Ur Djurens Rätt nr 4 2010
Vad kul! Tidningen Djurens Rätt uppmärksammar beslutet som vi tagit på jobbet, att en måltid på alla utbildningar vi arrangerar för våra aktiva medlemmar ska vara helt vegetarisk. Jag har ingen aning vem som berättat det för dem, men det är ju inte dumt att det syns när man tar ett bra beslut.

Vi uppskattar att det rör sig om minst 1500 färre köttmåltider per år. Och samtidigt får ett antal konferensanläggningar en spark i baken att fundera på hur man gör bra vegomat. Några av dem kan behöva det, i ärlighetens namn.

Sen håller jag så klart med Veronica, en av alla engagerade medlemmar som också bloggade om detta idag, att det är lite märkligt att detta ska uppmärksammas som något speciellt och kontroversiellt. Tror ni att den dagen kommer när de vegetariska måltiderna inte betraktas som "alternativ" utan helt enkelt som några av alla välkomponerade rätter på menyn?

Någon av er som läser som vågar anta utmaningen att föreslå en vegetarisk lunch för alla på nästa konferens med jobbet?

17 december 2010

Ledsen

Vi får plats här båda två.
Jag hade faktiskt hoppats och nästan trott att det inte kulle bli någon mer licensjakt på varg. Med tanke på hur dåligt och osmakligt jakten gick till förra året och på kritiken från EU-kommissionen, så tänkte jag att de måste ta det lite lugnt i år.

Men nej. 20 vargar ska skjutas i januari. Det ska max få finnas 210 vargar i Sverige. 210! Det är ju ingenting med tanke på hur stort Sverige är till ytan! Man skulle kunna lära sig namnen på dem, om de hade några. 210 är ingenting. Många har för sjutton fler facebookkompisar än det ska få finnas individer av en hel art! Hur kan de vara ett problem? Och var kommer det irrationella hatet ifrån?

Skitbeslut.

Morr...

Ser annars fram emot en kul helg. I morgon ska jag på Stockholms hundmässa i Älvsjö och på söndag ska Maiden och jag tävla agility i ett ridhus utanför Uppsala. Vi får se hur det går, Maiden har aldrig varit i ett ridhus och jag misstänker att dofterna där kanske är mer intressanta än att hoppa över rätt hinder. Ni får hålla tummarna.

16 december 2010

Det dummaste på länge om ål

Lagom till frukost serverade P1-morgon ett inslag om ålen. De hade en debatt mellan WWF och Sveriges konsumenter i samverkan och jag fattade ingenting. Hur kan en konsumentorganisation som säger sig stå för positiv konsumentmakt gå ut och strida för att vi ska slakta och äta upp ett starkt utrotningshotat djur? Man uppskattar att 99 procent är borta jämfört med för några årtionden sedan.

Bengt Ingerstam från Sveriges konsumenter i samverkan var upprörd över att WWF satt ålen på röda listan och alltså uppmanar konsumenter att avstå från ål. Han hade de mest fantastiska argument:

1. Om vi slutar äta ål, så kommer ingen att bry sig om ålen längre.
2. Vi fiskar ändå ål, så det är lika bra att vi äter upp den själva istället för att exportera den.
3. Ålen är en jättebra källa till omega 3.
4. Vi är inte värst, det är fransmännen. Därför är det bättre för ålen att vi bojkottar franska viner än slutar äta svenskfångad ål.

Jag läser vidare på Bengt Ingerstams blogg och hittar det fantastiska citatet:

"Har man inte gått för långt nu, när olika organisationer kan rikta sig mot konsumenterna och försöka få oss att bojkotta både det ena och det andra? Hur skulle det se ut om allt fler organisationer och för den delen också religioner skulle öka trycket på handeln att INTE sälja olika saker, genom att hota med att konsumenterna kommer att bojkotta?"
Sedan hittar jag det riktigt tungt vägande skälet: Ska Bengt behöva sitta där och låtsas att det är jul med rökt böckling som surrogat för ålasnutten... Stackars stackars...

Alltså, jag är arg när jag skriver detta, men det är en västanfläkt jämfört med hur ursinnig Bengt verkar vara när han har skrivit sina inlägg om det orättfärdiga i att en erkänd miljöorganisation som WWF opinionsbildar kring det olämpliga i att slakta ett mycket starkt utrotningshotat djur - och att det faktiskt har fått konsekvenser.

Ja, det är sant att det finns mycket fler hot mot ålens existens än det svenska fisket. Ja, det är uselt med den franska exporten av glasål. Ja, det måste göras mer för att underlätta för ålen när de ska förbi kraftverken. Men för Guds skull, slakta inte lekvuxna ålar på väg till sin lekplats. Inte en enda ål borde få fiskas. Och tills det är förbjudet så har miljöorganisationerna all rätt i världen att uppmana till hur mycket bojkotter som helst.

Nej, jag orkar inte skriva mer. Ni fattar.

Obs att Sveriges konsumenter i samverkan inte är samma sak som Sveriges konsumenter. Sambandet eller skillnaden dem emellan har jag däremot inte koll på. Upplys mig gärna.

15 december 2010

På svåra listan: Ris

För något år sedan gjorde jag en lista på lätta och svåra miljöval. På lätta listan hamnade till exempel att avstå från kött och välja ekologiskt i mataffären. På svåra listan hamnade ekologisk restaurangmat och att minska på mjölk och ost och lite andra grejer.

Jag har kommit på en sak till att ha med på svåra listan: Riset.

Av alla kolhydrater du kan välja mellan, så är riset det som har mest klimatpåverkan. Ris odlas under vatten och bidrar till stora metangasutsläpp. Jämfört med till exempel potatis ger det dubbelt så stor klimatpåverkan.

Ändå är det ris man får nästan jämt när man käkar ute. Om jag bara tar den senaste veckan, så har det nog varit ris till lunch fyra av fem dagar. Mycket asiatiskt, så klart. Jag älskar indiskt...

Hemma går det bättre. Jag har testat matvete och kokar gärna bulgur. Och så pasta så klart. Och så är jag barnsligt förtjust i potatismos. Älskar potatismos. Och hemma kan man äta ekologiskt ris om man vill, som inte är en lika stor klimatbov eftersom det inte är odlat under vatten.

Ja, det var väl bara det jag ville säga. Jag har ingen lösning, direkt. Det är helt enkelt väldigt svårt att avstå ris om man äter lunch på restaurang. Jag ser inte riktigt framför mig hur jag knallar in på en indisk restaurang och frågar om jag kan få min saag panir serverad med klyftpotatis...

14 december 2010

Besvärlig strumpkund

Har egen påse!
Jag köpte nya strumpbyxor på lunchen idag. Röda och fina, till julfesten ikväll.

Sedan jag för för ett drygt år sedan bestämde mig för att vägra påse har jag insett att det krävs en viss tajming och teknik för att hinna före och slippa få prylen nedpackad i en plastpåse. Det börjar sitta i ryggmärgen nu, men man får banne mig ligga i.

Idag på PUB:s strumpavdelning:
Karin: Jag behöver ingen påse, jag har en egen (visar tygpåsen).
Försäljaren: Jaha. Okej (lägger tillbaka påsen)
Karin drar plastkort och betalar.
Försäljaren börjar slå in strumpbyxorna i ett stort silkespapper.
Karin: Alltså, jag behöver ingen förpackning. Jag har en egen påse (visar tygpåsen igen)
Försäljaren: Ja, men måste du inte ha något som skyddar stumpbyxorna?
Karin: Nej, jag tror inte det.
Kunden har alltid rätt, som tur är. Strumpbyxorna ligger nu oskyddade i min flergångspåse och väntar på partyt. Jag tror att de håller.

11 december 2010

Fattar trögt

Klimatförhandlingarna i Cancún är över. Med tanke på de icke existerande förväntningarna, så får väl allt räknas som en framgång. Hmm...

Jag tycker att det är så svårt att ta till mig vad förhandlingarna och överenskommelsen innebär. Inte för att jag ägnat så stor möda att läsa och förstå, men jag gissar att jag ändå är något över medel intresserad av vad som händer. Jag läser nyheterna och försöker ta till mig. Journalisterna sliter säkert sitt hår för att försöka göra de komplexa frågorna begripliga.

Ändå blir det bara ord för mig. Läser DNs artikel.
ett steg framåt...i alla fall ingen kollaps... osäkert om kyotoprotokollets framtid...klimatfond för fattiga länder...alla utom Bolivia...beslut skjuts upp till Sydafrika 2011...
Jag vet att det är så otroligt viktigt, och ändå fastnar det inte riktigt. Vad är det för fel?

FN-förhandlingarna kanske helt enkelt är för långt bort från mig och min vardag. Jag får fortsätta att gräva så gott jag kan där jag står.

10 december 2010

Vill du rösta på Stockholms miljöhjälte?

Oj vad spännande! Röstningen om vem som ska bli stockholms miljöhjälte är inledd. Man kan rösta på mig eller någon av de tre andra som alla gör jättebra saker.

Lite konstiga röstningsregler, man kan rösta på flera ställen:
  • Eller via sms: Skicka METRO B till 72700 (5 kr)

9 december 2010

Var jag besvärlig nu?

Söt sill.
Jag äter väldigt lite fisk numera. Inte så att jag aldrig kan tänka mig att äta fisk och skaldjur, men jag vill ha koll på vad det är för fisk. Och så tänker jag att fisken gör mer nytta i havet än för mig, som blir mätt och belåten ändå. På konferenser anmäler jag mig alltid som vegetarian. Med en dåres envishet tänker jag, att så länge de inte kommer undan med standardlaxen, så ger övning färdighet, och snart kommer det att serveras riktigt bra konferensvegomat.

Jobbet bjuder på julbord varje år. Fint och festligt brukar det vara. I år ska vi vara på trevlig restaurang och jag hade anmält mig som vegetarian. Igår fick jag frågan om jag inte äter fisk ändå. Det skulle ju göra allt så mycket lättare för restaurangen. Sill och lax så långt ögat når. Ingen ål dock, tack och lov (ingen rödmärkt fisk, det står i vår policy :-)

Först tänkte jag ge med mig och säga att jag visst kan äta fisk på julbordet. Så behöver de inte anstränga sig. Jag slipper vara besvärlig (vem vill vara besvärlig?). Sedan bet jag ihop och svarade att jo, jag avstår från kött och fisk på julbordet. Vi är typ 150 personer. Jag lär ju inte vara ensam om att inte vilja ha kött och fisk. Eller?

Hoppas att rödbetssalladen är god!

Den här ska jag förresten göra i år igen :-)

Om vår stenåldershjärna

Först idag såg jag Svd:s artikelserie om klimathotet ur ett psykologiskt perspektiv. Jag ägnade just en stund åt att sträckläsa allihop (istället för att gå och handla mat och dammsuga som annars stod på listan).

De har intervjuat psykologer, forskare och klimatengagerade och försökt reda ut varför det är så svårt att få människor att göra nödvändiga förändringar, trots att de flesta är överens om vad som håller på att hända med klimatet och vad det kommer att leda till. En av förklaringarna är vår stenålderhjärna. Den är skapt för att bli handlingskraftig vid fara, men då gäller det faror som vi kan se, känna och lukta. Här och nu. Ett diagram över förväntad temperatur om 50 och 100 år är inte riktigt vad som triggar oss. Det stod mycket mer intressant, till exempel om skuldkänslor och vår förmåga att förtränga för att inte gå under.

Läs om du har lust, jag tyckte det var jätteintressant.

Artikelserie i Svd

8 december 2010

Liten dementi

Hur skumt som helst att se mig själv i tidningen i en intervju om mig själv. Det var en helt okej text, och jag förstår att det måste hållas kort. Men allt blev inte helt rätt.

Ska bara kommentera tre grejer som inte riktigt blev som jag sagt. 

  1. "Jag flyger aldrig"
    Alltså, det var inte riktigt så jag sa. Jag har inte semesterflugit sedan vi var i Paris 2007, och skulle aldrig göra oreflekterad semesterflygresa av slentrian. Men det är inget löfte om att aldrig flyga i framtiden, om jag känner att jag kan motivera resan. Och jag säger inget om motiverade tjänsteresor med flyg om de är inom resepolicyn (överstiger 50 mil och alla andra sätt att resa är övervägda)
  2. "Hon övertygade Stockholmshem att satsa på avfallskvarnar"
    Nja... Alltså, jag tjatade på Stockholmshem om att själv få installera en avfallskvarn i min lägenhet. Det ledde till att de frågade om vi ville bli testhushåll och installerade en kvarn hos oss. Att jag skulle övertygat dem om att satsa på avfallskvarnar vet jag inget om.
  3. "Jag skulle klara mig utan min iPhone"
    Nä, jag tycker faktiskt att jag behöver en mobiltelefon, och min förra telefon gick sönder på riktigt, och en iPhone är väl inte sämre än någon annan mobil. Att jag däremot även köpt en iPad får väl tillskrivas min svaghet för nya fina praktiska prylar.
Det var allt. Nu känns det bättre.

Intervjun med mig och den andra miljöhjälten Burhanettin finns i Metro pdf sid 14.

7 december 2010

Hur blir man hjälte?

Nu ska ni höra...

Mina snälla arbetskamrater nominerade ju mig till titeln Stockholms miljöhjälte. Och nu har jag valts ut som en av fyra finalister. Gaaah!

Hjälp?

Vad ska jag säga? Jättejättejättekul, så klart! Och lite läskigt. Jag är stolt och rörd och glad för för alltihop, men ärligt talat är det en rätt skum känsla att få den här sortens uppmärksamhet. Jo, jag vann ju den där omröstningen om Sveriges bästa gröna blogg i våras, men då var fokus mer på bloggen än på mig.

Ärligt talat känns det lite kluvet att kallas för hjälte. Hur blir man det? Förtjänar jag det? Jag vet vad ni kommer att säga: Sträck på dig och ta åt dig om någon säger att du är bra! Och jag gör ju det. Men hjälte?

Det kanske bara är gamle Jante som hälsar på. Med en gnagande rädsla för att folk ska tycka att jag gör mig märkvärdig. Men okej, vi skiter i det nu.

Hursomhelst har jag hoppat på tåget och vi får se vart det bär. I morgon onsdag kommer en intervju med mig att publiceras i Metro Stockholm. Det är bara att hoppas att det står något vettigt i den. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag svamlade om. På fredag kan man börja rösta på vem man tycker ska vinna.

Klart det vore kul att vinna :-)

5 december 2010

Värmerekord

Värmerekord.
Fortfarande hör man knappt flaska från klimatförhandlingarna i Cancún. Inte för jag vet riktigt vad jag skulle göra med den informationen, med tanke på att det inte verkar hända så mycket. Men ändå...

Går man in på DN.se får man scrolla en bra bit, läsa sig igenom de stora nyheterna om ett SM-guld i simning, att en haj lackade ur på en tysk charterturist och sedan fem andra högre rankade nyheter innan man kommer till puffen om klimatmötet: "350 000 dör av klimatförändringar". Lite lätt att känna sig cynisk, eller hur?

Och så är det ju så kallt! Vem orkar fundera på global uppvärmning när man går runt och fryser hela tiden? Men faktum är att det verkar som om 2010 blir det varmaste året på jorden, sedan mätningarna började 1850. Och är det extremt kallt här, kan man räkna med att det är extremt varmt någon annanstans.

4 december 2010

Drömmer om europatåg

När jag var 20 tog jag nattåget från
Köpenhamn. På förmiddagen därpå

gick jag av på Gare du Nord.
Att flyga var alldeles för dyrt.
Hör på nyheterna att de inviger Citytunneln i Malmö idag. Dubbel kapacitet för tågen till Danmark, helt plötsligt.

Allright! Vilken bra nyhet :-)

I den bästa av världar skulle detta kunna innebära ett steg på väg mot vettiga tågförbindelser till Europa. För hur det än är: Så länge det är billigare att flyga än att ta tåget, och så länge det är snudd på hopplöst att hitta ett vettigt tåg till Paris eller Berlin, så kommer folk att fortsätta flyga.

Det är verkligen inte långt till Europa. Vad är problemet? Varför kan vi inte få ta tåget?

Finur lutfiskur

Från Island eller Barents hav!
Liten påminnelse för alla lutfiskätare så här inför julen. Kom ihåg att kolla så att lutfisken (långa) kommer från Island eller Barents hav, annars är den rödlistad!

Skulle ni hitta KRAV- eller MSC-märkt lutfisk är det dessutom ännu bättre, men jag är osäker på om det finns.

WWF:s fiskguide.

2 december 2010

No more hämtmat (eller i alla fall mindre)

Kommer ni ihåg mitt nyårslöfte? Jag skulle sluta med det eviga hämtandet av lunch i engångsförpackningar som vi höll på med på mitt jobb varenda dag. Jag tyckte att jag satte en hög ribba för mig själv: att inte äta lunch i engångsförpackning mer än två gånger i veckan

Jag tänkte på det idag. Vilken enorm skillnad det är nu! De senaste månaderna har jag ätit hämtlunch kanske en gång varannan vecka. Inte mer.

Det som har hänt är helt enkelt att det börjat några nya kolleger som också hellre går ut och äter. Så nu blir det alltid några som går ut och även de mest luttrade hämta-mat-i-plastförpackning-personerna följer med ut.

Rätt kul att visualisera hur mycket engångsmaterial som inte gått åt i år jämfört med förra :-)

1 december 2010

Nominerad :-)

Ibland blir man rörd på riktigt. Mina arbetskamrater skickade in en nominering till Stockholm - miljöhuvudstad 2010 och tyckte att jag skulle bli Stockholms miljöhjälte. Så här snällt skrev de:

"Karin är nominerad till Stockholms miljöhjälte! Karin är en av dem som sett till så att vår arbetsplats är fair. Hon peppar oss att sopsortera, välja bort scampi från menyn, cykla till jobbet istället för att åka bil eller buss. Och privat har hon en miljöblogg som även inspirerar andra att leva miljövänligt. Hon lever som hon lär, och får oss alla att tänka till och faktiskt ändra livsstil i stort och smått. Och hon gör det utan pekpinnar och får det att kännas roligt!"
Jag har för all del inga problem med att åka buss om jag behöver, men visst var det fint skrivet? Blev verkligen jätteglad för detta.

Om du känner någon miljöhjälte i Stockholm kan du nominera fram till den 5 december.

30 november 2010

Vems vintertristess?

Alltså den här filmen. 

Den dyker upp ibland på teve, och varje gång är det något i mig som inte vill tro att den är på riktigt. Jag förväntar mig alltid en knorr på slutet som förklarar ironin. Det är ju en alldeles fantastisk reklamfilm MOT att flyga till Kanarieöarna. Om du gillar isbjörnar alltså.

Bota vintertristessen. Eh... Jag tror inte att lite winter blues är isbjörnarnas största problem just nu. Smältande polarisar ligger nog högre på listan.

Eller är det jag som inte har någon humor?

29 november 2010

En liten demonstration


Klimatmötet i Cancún inleds idag. På vägen hem från jobbet gick jag förbi Rosenbad, där 15 organisationer (Naturskyddsföreningen, Greenpeace m fl) hade samlat ihop folk till en ljusmanifestation och för att påminna den svenska regeringen om vad som krävs för ett rättvist, ambitiöst och bindande klimatavtal.

Det var kallt, men väldigt fint med alla ljus.

Dagens överraskning - vegetarisk kinamat

Jag och kollegan tog en extra promenad på lunchen idag och gick till restaurangen Lao Wai på Luntmakargatan. Hade fått den rekommenderad för ganska länge sen, men inte tagit mig dit förrän nu.
Vilken fantastisk liten restaurang! Väldigt enkelt inredd, men snyggt och fräscht. De har bara en rätt på lunchmenyn, idag var det "Kryddstarka glasnudlar från Sichuan med chili, svamp, kryddgrönt, sojaköttfärs med mera". Underbart lagomstarkt kryddat med mycket koriander.

De serverar bara vegansk mat, tydligen. Vad är oddsen för det på en kinesisk restaurang? Jag tänker på hur svårt det brukar vara att hitta en enda vegorätt, förutom trist wokade grönsaker, på en vanlig kinakrog.

Och de jobbar med väldigt mycket kärlek till maten. Här är några exempel:

"Vår mat innehåller varken ägg eller mjölkprodukter. Vi använder de ingredienser som lämpar sig bäst för det kinesiska köket och avstår från all undermålig ersättning. Kryddorna köper vi hela och mal. Nötter och frön rostar vi själva. Alla såser tilllagas på plats. Vi använder inga konserver. Till våra tofurätter använder vi färsk ekologisk tofu. Endast färska grönsaker förekommer i vårt kök. Vi använder inte glutamat."
85 spänn för en lunch. Gå dit om du kan!

28 november 2010

Cancún minus en dag

Nej, bara för att jag har en miljöblogg har jag inte bättre koll på klimatmötet i Cancún än någon annan. Det börjar alltså i morgon. Om vi jämför hur hajpat det var inför Köpenhamn förra året, så är det i princip tyst nu.

Egentligen vet jag bara en sak om mötet. Det kommer att gå åt helvete. Det upprepas som ett mantra, om och om igen: Det finns inget att hoppas på. Det finns inte en chans på jorden att länderna kommer att enas om ett avtal.

Det känns ju som en halvbra utgångspunkt. Men allvarligt - de flesta som åker dit måste väl ändå ha i uppdrag att försöka? Det kommer väl i alla fall inte bli sämre än det var före mötet? Eller? Kan vi inte vänta till efter mötet med att rapportera att det gått åt skogen?

I morgon efter jobbet tänkte jag gå till ljusmanifestationen utanför Rosenbad (15.30-17.30).

4 saker

Jag blev utmanad att svara på lite personliga frågor. Det blir man ju inte så ofta, så varför inte svara dårå?

Så här:

4 TV-program jag tittar på

  • På spaning i NY (NYPD Blue) Älskar gamla polisserier. Vi köper boxar och betar av ett avsnitt varje kväll :-)
  • Nyheter
  • Idol
  • Veterinärprogram

4 saker jag gjort idag

  • Tagit sovmorgon
  • Fikat saffransbulle med maken på stan
  • Lagat spagetti och sojafärssås. Proppmätt.
  • Vinkat av maken som drar på tjänsteresa till Kiruna (!) ett par dagar

4 saker jag längtar efter

  • Hem när jag är borta
  • Lediga dagar
  • Glögg och pepparkakor
  • Våren

4 saker på min önskelista

  • Ekologiska lunchrestauranger i city
  • Ett vettigt klimatavtal
  • Riktigt bra vinterhandskar
  • Snabbare nätverk på jobbet
Ja det var allt. Som sig bör skickar jag den här enkäten vidare till alla som har lust att svara.

27 november 2010

Lästips

"Jag litar på att de som försöker göra världen bättre kommer att lyckas med mer än de som kritiserar de som försöker."
Tipsar om ett riktigt bra inlägg på Dyrare mat.nu.

Ha en skön lördag!

26 november 2010

På anslagstavlan

Kolla vad jag hittade uppsatt på anslagstavlan vid lunchrummet på jobbet.

Det är en sida ut Naturskyddsföreningens bilaga i DN igår, där man bland annat kan läsa om varför det alltid är fel att köpa jätteräkor. Det är inte jag som satt upp den. Okej, jag erkänner att jag plockade fram bilagan och vek upp sidan och lade den synligt på bordet, men därefter har någon pinnat upp den synligt på väggen. Gilla!

17 november 2010

Fantastisk nutidshistoria

Lite off miljötopic kanske, men jag måste ändå tipsa om guldgruvan jag upptäckt för ett tag sedan: P3 Dokumentär. Jag är annars nördigt trogen P1 och orkar aldrig byta kanal, men det dära internettet har sina fördelar. Man kommer åt hela underbara Sveriges Radios arkiv med bara ett par klick och det var så jag hittade P3 Dokumentär.

Programmet är en fantastisk källa för att lära sig mer om det där jag bara minns fragment av från nyheterna från olika delar av mitt 40-åriga liv. De har intervjuer med dem som var med, och man får höra hur det gick sen. Eftersom jag missat programmet fram tills för några veckor sedan har jag fem års fullspäckade dokumentärer att ta mig igenom. Laddar hem poddradio och har det med mig överallt.

Mina favoriter hittills:
  • Smuggelhärvan på nordkoreanska ambassaden (jösses!)
  • Hormoslyret (Tack ni som protesterade!)
  • Sjukhusmorden (Sveriges största massmord)
  • Sunday Bloody Sunday (otroligt bra program)
  • Veganrörelsen (att bli definierad som terrorist pga sin kost)

De jag ser extra mycket fram emot:
  • BT Kemi
  • Fermenta
  • Hallandåsen
  • HIV-skräcken
Kolla arkivet!

----------
PS. Jag fick en fantastisk komplimang idag från en annan miljöbloggare. Fredrik på helt nya Rotkamp skickade fred och kärlek och sa att min blogg är verkligen fet! Lever gott på det en stund :-)

16 november 2010

Läste i tidningen...

Kolla, vilken kul nyhet: Helt utan konstgödsel har man tredubblat majsskördar i södra Afrika. Tydligen finns det ett speciellt akaciaträd som liksom lever i symbios med odlingarna och gödslar bara genom att stå där mitt i åkern och tappa löven ibland.

Jag läser vidare i artikeln och lär mig att kombinationen jordbruk och trädplantering kallas agroforestry och är ett växande inslag i såväl klimat- som jordbruksforskningen. Och att en annan fördel, förutom att det blir bättre skördar, är att småbönderna blir självförsörjande på virke och bränsle.

Gödselträd :)

Miljösamordnardag

Äntligen har jag ägnat nästan en hel arbetsdag åt att vara miljösamordnare. Den här hösten har det varit så fullt upp med mitt vanliga informatörsjobb att jag ständigt har skjutit miljösamordnandet framför mig. Ett dåligt samvete, men idag lade jag undan allt annat för att gå igenom årets miljöplan och göra en uppföljning över hur det går. Vilket var jätteskönt. När jag väl fått tag på alla som hade ansvar för de olika åtgärderna, så kändes det nästan under kontroll. Det mesta är klart eller i alla fall ordentligt på gång, och det som inte är det har goda skäl. Det är allt från att byta till mer miljövänlig leverantör av kontorsvaror till smarta energisparlösningar med närvarovakter och LED-lampor. Skrivare som grundinställts på dubbelsidig utskrift och miljövänligare profilprodukter i medlemsshopen.

Sen är det bonusgrejerna. Saker som medarbetare tagit initiativ till helt utanför miljöhandlingsplanen. Min favorit: På alla våra utbildningar som vi arrangerar för aktiva medlemmar serveras numera en helt vegetarisk måltid. Om vi gör en uppskattning så har vi ungefär hundra utbildningar med ett lågt räknat snitt på 15 deltagare på ett år. Det är 1500 köttmåltider som byts ut till vego på ett år. Och samtidigt får ett antal konferensanläggningar en spark i baken att fundera på hur man gör bra vegomat. Något som inte är en dag för tidigt.

Hurra för utbildningsgruppen!

11 november 2010

Det går framåt

Finns det fler därute som liksom jag suttit många timmar framför teven och kollat på Djurpolisen på Animal Planet, ofta med lipen i halsen. Programmet är väldigt amerikanskt och samma programidé som Cops, fastän det handlar om att sätta dit djurplågare och rädda djur från sina plågoandar.

Jag har alltid tyckt att amerikanarna ligger före oss där. Har man brutit mot djurskyddslagen, så kommer specialutbildade poliser från deras djurskyddsavdelningar och sätter folk på plats och tvekar inte att hämta djur som far illa. "Is this your dog, sir?"

Nu läste jag att stockholmspolisen nu har bildat en djurskyddsgrupp. Tre inspektörer ska jobba heltid med djurskydd i Stockholms polisdistrikt. Det går framåt. Får vi hoppas. Det finns en del att göra.

Amenvaf...

Från MiljöAktuellt igår

Det skulle ju bli exportförbud, läste jag förra veckan. Men nähä, fransoserna tycker att det är bättre att tjäna pengar på ålen, så länge den finns.

Ja, för sjutton, kör på! Snart är den utrotad och slut och då kan vi inte exportera ett enda yngel.

9 november 2010

Sordin

Jag fick en ny kommentar på mitt gamla inlägg om jätteräkor, som jag så väl känner igen mig i. Marie skriver att hon försökt berätta om att jätteräkor är onda för ovetande vänner, men att hon slutat med det för att inte lägga sordin på stämningen och få ovänner.

Jag vet precis hur hon känner sig. Att befinna sig i valet och kvalet om man ska ta upp frågan och försöka hitta någon smart och lättsam kommentar som inte ska uppfattas som kritik och som inte ska få en att framstå som så jäkla präktig. Så ibland säger man saker och ibland säger man inget alls.

Nu har jag ju det ganska bra förspänt, eftersom alla som känner mig väl vet om vad jag tycker, till exempel om jätteräkor. Det knasigaste är när jag inte sagt ett knyst och ändå får "Förlåt, Karin" från någon som sitter med en tallrik scampi. Är det mig man ska be om ursäkt?

Äsch, jag vet inte. Finns det något smidigt och lättsamt sätt att prata om medveten konsumtion utan att riskera att göra vänner ledsna eller irriterade. För det är ju inte speciellt konstruktivt.

Vad tror ni? Är det bättre att vara tyst?

7 november 2010

Wolf Day!

Förra söndagen fick jag vara med om något fantastiskt. Jag fick följa med in till Kolmårdsvargarna. Det var en födelsedagspresent av syrran, som också var med. Vi fick följa med in till flocken, runt tio vargar, med deras skötare och vara tillsammans med dem en dryg timme, samtidigt som vi fick lära oss massor om dem.

Nu är ju djurparksvargarna tama på så vis att de är vana vid och nyfikna på människor. Men jag var ändå lite förvånad över hur lugn jag kände mig hela tiden jag var därinne. Det kändes som en flock stora hundar. En del var nyfikna, andra betraktade oss mer på avstånd. Jag kände mig aldrig det minsta rädd.

Hej, Vem är du?

Måste kolla närmare...

Ja, jag är snygg varg.

Dags för lite snygga ylningar :-)

Varifrån kommer varghatet? En så nära släkting till våra mest älskade husdjur. De är vackra att se på och rent statistiskt, jämfört med andra faror, är det så oerhört få som råkat ut för att få sina husdjur skadade. Och det är ju inte en enda människa i modern tid som skadats av varg. Många många fler jakthundar vådaskjuts av sina hussar än de som blir skadade av varg.

Nej jag begriper det faktiskt inte. Jag mår mest illa när jag läser hur utbrett hatet kan vara. Var det tiotusen jägare som skulle jaga de där stackars 28 vargarna som skulle licensjagas förra januari? Sedan dess har minst lika många vargar till dödats i Sverige av olika anledningar.

Vågar man hoppas på att vi slipper licensjakten nästa år?

2 november 2010

En bra grej, förresten...

Jag kom på att jag faktiskt fick en bra nyhet idag trots att jag mest gick runt och var tjurig.

Jag fick ett samtal från en nyutsedd miljösamordnare i en annan medlemsorganisation av samma sort som den jag själv jobbar i. De har nu bestämt att de också ska miljödiplomera sitt kansli, på samma sätt som vi redan gjort. Hon ville ha kontakt med mig för att höra hur vi jobbar och utbyta erfarenheter. Trevlig tjej.

Det kan man väl vara lite nöjd med? Att man ringer till oss för att man hört att vi är bra på miljö. Och att vi inspirerar andra att jobba seriöst med att minska organisationens miljöpåverkan. Ringar på vattnet och så...

Grinig

En vanlig jobbtisdag i november.

Eller nej, den här dagen var helt enkelt extra grinig mot mig. Jag har suttit med en av de mest monotona och tradiga arbetsuppgifter som faller på min jobblott (inträffar bara tre gånger om året tack och lov), samtidigt som att göra-listan bara har blivit längre.

Dessutom var det dags för personalens utbildning i grundläggande miljökunskap. Den obligatoriska tretimmars miljöutbildningen för all personal som ingår i vår miljödiplomering. Vi kör två tillfällen per år för eftersläntrare och nyanställda. 25 anmälda till detta tillfälle. Av dem fick 11 personer förhinder som de meddelade mig igår och idag på förmiddagen.

Gissa om jag var en väldigt frustrerad miljösamordnare idag?

Nej, jag ska inte vara grinig. Var och en av dem som inte kom hade säkert goda skäl. Men det är klart att det ligger nära till hands att känna att miljöfrågan blir bortprioriterad. Men det är nog ganska naturligt. De första utbildningstillfällena blev överfulla. Då gick alla som var intresserade alldeles av sig själva. De som inte har gått nu, efter alla inbjudningar känner sig helt enkelt inte kallade. Det känns bara så jäkla tråkigt att behöva tvångskommendera sina kolleger.

Nåja, jag utgjöt min frustration för personalsekreteraren som lovade att det inte hade med mig eller ens med ämnet att göra. Det är likadant med andra obligatoriska utbildningar för all personal. Det är hopplöst att få dit alla, om man inte jobbar med order direkt till berörd medarbetare från närmaste chef.

Ber härmed offentligt om ursäkt till alla som råkade ut för min grinighet idag.

Imorgon ska det regna.

29 oktober 2010

Fiskguide 2010


Dags för ny fiskguide från WWF. Bland nyheterna är att det nu är grönt ljus för torsk från östra Östersjön. En långsiktig förvaltningsplan och ökad kontroll av fisket har gett resultat, enligt WWF.

Fiskguiden är praktisk så klart. Ändå är det så hopplöst svårt med fisken, tycker jag. Och jag har ändå ägnat frågan rätt många tankar de senaste åren. Man ska som bekant inte bara hålla reda på vilken fisk man får och inte får köpa. Man ska ha koll på i vilket hav den är fångad, och i vilket hörn av havet och vilken sorts fiskeredskap som är använd och snart ska man väl ha koll på vad fiskaren heter i förnamn.

Jag äter mindre och mindre fisk. På konferenser anmäler jag mig alltid som helvegetarian, så jag slipper den obligatoriska laxen som alltid serveras. Det blir någon enstaka sushi-lunch, och ibland blir det en räksallad. Strömming med potatismos är ju gott också. Alla tre arter är gulmärkta, så det är bara med halvgott samvete. Och så sill och potatis på sommaren, men då köper vi KRAV-märkta burkar.

Önskar att det var enklare.

Fast några enkla regler finns:

  • Jätteräkor/Scampi är aldrig okej. Kom ihåg att säga till om räkan när du köper sushi!
  • Ål är aldrig okej.
  • KRAV- och MSC- märkt är alltid okej.
  • Var misstänksam på restauranger, speciellt dagens lunch. Fråga var fisken kommer ifrån.
  • Kom ihåg att kolla så att lutfisken (långa) till jul kommer från Island eller Barents hav, annars är den rödlistad!

Stora fiskguiden 2010 (pdf)

27 oktober 2010

Exportförbud för europeisk ål!


Vissa facebook-statusar är helt enkelt lite bättre.

Fantastisk nyhet! EU har alltså sagt att det inte ska vara lika lätt att tjäna pengar på att utrota ålen.

Heja Isabella! Sa jag förresten vem jag röstade på i EU-valet?

26 oktober 2010

Har din matbutik jätteräkor?

Sluta ät dem!
Har ju glömt att påminna om en grej du kan hjälpa till med. Hjälp Naturskyddsföreningens aktionsgrupp mot jätteräkor att kartlägga vilka butiker som säljer jätteräkor.

Hela den här veckan pågår butiksundersökningen.

Gör så här:
- Besök en livsmedelsbutik nära dig, ICA, Konsum eller liknande
- Kolla efter jätteräkor i butiken, anteckna vad du ser.
- När du har tillgång till en dator, gå till korta.nu/jatterak_butik och fyll i dina anteckningar. Skicka, klart! Det tar bara ett par minuter.

Intressant är att ICA förra året gav Naturskyddsföreningen i 100-årspresent att inte ha jätteräkor i sitt centrallager. Ändå säljs jätteräkorna på många ICA-butiker. På Konsum är det vanligt att de kallar jätteräkorna för ekologiska. Trots att alla seriösa ekomärkningar (t ex KRAV) vägrar märka dem.

Kartläggningen pågår i hela Sverige. Kolla din butik nu!

Formulär butiksundersökning jätteräkor

Kort om varför jätteräkor är jättedåligt

25 oktober 2010

Piffar

Här var det lite höst ett tag...
Om någon kollar in på bloggen just ikväll, så kan ni kanske bortse från att det stökas runt en del. Jag har satt mig och börjat leka med designen på bloggen och håller på att trassla in mig å det grövsta. Så här plottrig ska den ju inte vara.

Får se om jag får till den ikväll, eller om det blir ett längre projekt.

Kreativa tips på bra och snygg bloggdesign är välkomna!

och så lite lyx...

Jag känner mig nog ungefär lika höstgrå som alla andra nu när det bara blir mörkare och kallare. För lite snabb lindring av tristessen impulsköpte jag ett par Dermanordflaskor häromdagen. Jag kom hem med Papaya peeling och Blueberry seed mask.

Snacka om valuta för pengarna. Ja, jag ska inte gå igång med att berätta allt om min hemmakur, men nästa gång ni har slut på lyxflaskor så vet ni vad jag rekommenderar. Speciellt den där peelingen. Mmm... Svenskt, ekologiskt, inte dyrare än andra erkända märken.

Om ni mot förmodan glömt vad jag tycker om mineraloljor i hudkrämer kan ni läsa mer här.

Ps. Dermanord håller på att byta namn. En del av deras grejer heter numera Maria Åkerberg, men det är samma innehåll.

24 oktober 2010

Vem syr mina kläder?

Med jämna mellanrum kommer rapporterna om det som vi redan vet - men som är så lätt att glömma: Kläder som säljs i Svenska butiker är tillverkade av människor som inte tjänar tillräckligt för att äta sig mätta.

Jo, det är sant att det säkert blivit bättre. Svenska klädkedjor har påverkats av konsumenternas krav och infört uppförandekoder. När det gäller löner handlar kraven i uppförandekoden oftast om att inte understiga tillverkningslandets minimilöner.

På tapeten nu är sömmerskorna på HM:s fabrik i Kambodja. De strejkade för löner att kunna leva på, men strejken konstaterades vara olaglig, så de förlorade sina jobb.

Det vore enkelt om man kunde nöja sig med att låglöneländernas minimilöner var okej. Problemet är att tillverkningsländerna bestämmer sina egna minimilöner, och för att få exportkontrakt konkurrerar de med det enda de kan: låga löner. I många fall ligger minimilönerna under FN:s fattigdomsgräns. Det känns plötsligt inte som det där med minimilöner räcker att gömma sig bakom.

Organisationer som Rena Kläder m fl har försökt lansera krav på levnadslöner istället. Ingen av de stora klädkedjorna verkar haka på den idén.

Jag läste om en intressant grej, som klädkedjan Lager 157 börjat med. De kallar det för Open Conduct. Poängen är att redovisa så mycket de kan om plagget, för att konsumenten ska kunna göra ett medvetet val själv. På en skylt vid kläderna finns information om tillverkningsland, fraktsätt, externa kontroller (för att förhindra t.ex. barnarbete), tullsatser, kemikalier i tillverkningen med mera. Och hur resurserna fördelas mellan tillverkare och företagen i försäljningskedjan. Jag har själv inte varit på Lager 157 på flera år, så jag har inte sett det själv, men det låter som en väldigt bra grej. Allra bäst skulle förstås vara att få svart på vitt att se hur mycket personen som sytt tröjan du funderar på att köpa faktiskt tjänat på att sy den.

Ja sådana skyltar önskar jag mig på allt jag köper. Men det är väl knappast något att våga hoppas på. Det skulle göra det alltför uppenbart hur sjukt systemet är: Även om vi fördubblar sömmerskornas löner, skulle plagget bara bli några spänn dyrare för oss som köper.

17 oktober 2010

Den perfekta burgaren?

Jakten på den perfekta hemlagade vegoburgaren fortsätter. Efter att ha lagat vegetariskt i så många år skulle man kunna tro att jag hittat det perfekta receptet, men jag är inte riktigt hemma än. Det jag önskar mig av en riktigt bra vegoburgare är följande:
  • God
  • Mättande och proteinrik. Måste innehålla bönor/linser el. motsv.
  • Lätt att laga storkok
  • Funka att frysa
  • Gärna vara snygg och aptitlig
  • Inga krångliga ingredienser som är svåra att få tag på.
Med mitt senaste försök tror jag faktiskt att jag är något på spåren. Det är en utveckling av en burgare jag fick hos kompisen Johanna. Hon blandade helt enkelt riven palsternacka, riven halloumiost och ägg och ugnsstekte. Blev jättegoda, och jag snodde med mig idén med att riva i halloumi. Riktigt bra ju! Burgarna blir saftiga och får en väldigt god sälta.

En annan grej som jag är riktigt nöjd med är min egen idé att använda en gammal glasskopa att göra fina burgare med. En sådan där som har en fjäder som gör så att glassen ska lossna från skopan när man klämmer på skaftet. Till glass har den aldrig funkat, men till detta är den perfekt för att slippa kladd:


Smart va?

Puttrar på spisen:

Stuvad spenat går till allt:


Nån som vill testa?



Riktigt bra vegoburgare (16 st)

2 palsternackor
2 rödbetor
1 halloumiost
1 burk sojabönor (eller andra bönor/linser)
1 gul lök
1 ägg
Lite ströbröd
2 msk olivolja
2 tsk buljongpulver
Salt, peppar, koriander

Riv rotsakerna (gissar att det går bra med vilka rotsaker som helst). Riv halloumi-osten. Finhacka löken eller mixa den. Blanda ihop med övriga ingredienserna och kör runt lite med en stavmixer, så att det blir lite geggigt. Det behöver inte vara helt finfördelat, bara så det går att göra burgare av det. Smaka av kryddningen. Stek.

15 oktober 2010

Inget silver i min mössa

Snorkallt.
Är väl ett enkelt sätt att beskriva cykelturen till jobbet i morse.

Eftersom jag omsorgsfullt slarvat bort både vantar och under-hjälmen-mössan från förra vintern gav jag mig ut på lunchen för att hitta bra funktionskläder. Vantar hittade jag nästan likadana som förra året, och så plockade jag upp en supertunn mössa i något funktionsmaterial som funkar under cykelhjälmen. I kassakön läste jag vad mössan var tillverkad av. Jaha: Odour Control: silver.

Bakteriedödande silverjoner är bakteriedödande och används inte sällan i kläder för att de inte ska lukta illa. Att silvret även i små doser är skadligt för vattenlevande organismer är tydligen bara en liten detalj. Naturskyddsföreningen anmälde så sent som i augusti en tillverkare till Konsumentombudsmannen.

Eftersom jag ändå var framme i kassan med min mössa passade jag på att fråga försäljaren om det där med silvret. Han höll med mig om att det var onödigt med miljöskadliga ämnen i kläderna för att de inte ska lukta illa. Men han ville ändå framhålla fördelarna. "Det är ju miljövänligt att inte behöva tvätta så ofta, eftersom mössan inte luktar illa." Eh...?

Dessutom sålde ju butiken en alldeles utmärkt lika tunn och fin mössa i mjuk merinoull. Köpte den.

Mössa på.

5 oktober 2010

Shoppat

Ett litet nätt impulsköp i helgen:


Ekologiska svensktillverkade skor med vegetabilgarvat skinn (fråga inte mig vad det betyder, men det är säkert bättre än icke vegetabil-dito) och sulor i delvis återvunnet gummi. Märkta med EU-blomman (EU Ecolabel).

Faktiskt. Det är första gången jag hittar ett ekologiskt klädesplagg utan att ha gått till en speciell butik eller frågat efter ekokläder. Jag var bara inne en sväng på PUB och tyckte att de var fina. Sedan såg jag på lappen att de dessutom var schyst tillverkade.

Ett trendbrott? Tja, vi har kanske en bit kvar.

4 oktober 2010

Halvfart

Bloggen går lite på halvfart, märker jag. Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på, men jo det har varit rätt mycket fokus på jobbet de senaste veckorna. Vi har haft stor kongress med allt vad det innebär av helgjobb och sena kvällar. Samtidigt väldigt kul, en energiinjektion! Jag har världens bästa arbetskamrater och ett jobbår framför mig som kommer att bli galet spännande (och galet mycket att göra, men det är en annan sak).

Jag märker också att jag ägnar mindre tid framför datorn när jag är hemma. Har jag väl gått och lagt mig i soffan med en bok är det svårt att hitta motivationen att resa sig och gå till datorn och skriva. Mer romaner har det blivit också. Haha, för ett år sedan hade jag bara miljönördslitteratur på läslistan, men allvarligt, det måste ju finnas en balans.

Jag har börjat lära känna mitt eget bloggarbeteende. Det blir pauser ibland, och de kan vara lite svåra att ta sig ur. Men när jag väl kommer igång igen är det svårt att inte skriva för mycket. Vi får väl se om jag kommer igång nu i veckan.

25 september 2010

Mer om luncher

Jamen precis, äntligen lite fokus på min gamla käpphäst: Lunchrestaurangmaten. Naturskyddsföreningen har gjort en undersökning som bekräftar det uppenbara: Hur noga du än är med att köpa ekologisk mat och aldrig skulle köpa en dansk fläskfilé - du har har ingen aning om vad du får på din 75-kronorslunch.

Fast en sak kan du vara nästan säker på i alla fall. Om du är köttätare får du inte svenskt kött på tallriken. Så här rapporterar Naturskyddsföreningen:
"Mängder av kött importeras och utgör huvuddelen, 80 procent, av det kött som serveras på restaurang. Importkött kommer från länder som ofta tillåter skadliga bekämpningsmedel och genmodifierat foder. Nötkött från Brasilien orsakar i genomsnitt dubbelt så stor klimatbelastning som svenskt nötkött och det bidrar ofta till regnskogsskövling, stor vattenförbrukning och spridning av giftiga bekämpningsmedel."
Vad ska vi göra åt det här? Själva idén med restauranger är ju bra! Man låter proffsen fixa ett lagat mål mat varje dag, det är trevligt att äta ute och miljömässigt borde det vara bättre att flera äter ur samma gryta än att var och en står med sin egen kastrull på sin egen spis. Men utbudet är uselt! Även om det finns hundratals restauranger att välja på, åtminstone i Stockholm, där jag jobbar.

Jag har inget svar. Det är en enorm prispress på lunchrestaurangerna, taskiga arbetsvillkor för många som jobbar där och råvarorna måste vara billigast möjliga.

Och varför ska det VARA SÅ SVÅRT att laga vegetarisk mat som inte bara är en kötträtt utan kött?

Dagens klag.

16 september 2010

Mera vegoluncher

Jag fick en fråga häromdagen från utbildningsgruppen på jobbet. De hade tagit ett beslut om att byta ut en lunch mot vegetarisk kost vid varje utbildningstillfälle som vi arrangerar i organisationen. De ville ha hjälp med att ta fram lite information till utbildarna om bra skäl att äta mindre kött. Det kunde jag plocka fram på två minuter, haha!

Jag jobbar i en medlemsorganisation med många ideellt engagerade. För dem arrangerar vi massor med utbildningar, landet runt, året runt. Vi snackar alltså RÄTT många luncher på ett år.

Initiativet kom från utbildningsgruppen själva, alltså inget som miljögruppen satt upp som mål. Visst känns det fräscht?

Det ska bli jätteintressant att höra reaktionerna på detta.

12 september 2010

Det viktigaste är inte att vinna, men...

Jag har aldrig tävlat i någon sport förut. När jag var liten var det scouterna och kommunala musikskolan som gällde, och där tävlades det inte alls. Jag sportade helt enkelt inte.

Men nu så. Vad förvånad jag blev över kicken det är att tävla i en sport! Att träna för att utvecklas och sedan testa hur bra man blivit på en tävling. Adrenalinkicken när det går bra. Wow!

I lördags var det klubbmästerskap i agility i min brukshundklubb. Det går inte att beskriva hur barnsligt lycklig jag var över att vi vann!! Maiden och jag är klubbmästare i Agility 2010. Åh, den kommer jag att suga på länge. Vi fick kitchig pokal och allt :-)


Inget fel på entusiasmen hos det här ekipaget.

9 september 2010

För lite miljö i valrörelsen - vem bestämmer det?

Jag tänkte på en grej. En vanlig analys i de olika mediernas valbevakning är att miljö- och klimatfrågorna lyser med sin frånvaro i valrörelsen. Det kommenteras både här och där.

Jag håller med. Världens viktigaste utmaning har reducerats till käbbel om supermiljöbilspremie eller snabbtåg, som om det skulle vara den enda mirakelkur vi behöver.

Men om Sveriges nyhetsredaktioner tycker att det är för lite miljö och klimat i valdebatten, varför ställer de inte fler och bättre frågor till politikerna om det? Eller är det bara partierna själva som bestämmer vad som ska synas i media?

8 september 2010

Reklampaus

I egenskap av miljöbloggare fick jag en present av Scandic hotels häromdagen. Tack och bock.

Jag blir lite kluven inför det där med att bli kontaktad av företag som vill berätta hur bra de är. Det är inte alls ovanligt med mejl från företag och organisationer som hoppas bli nämnda i bloggen. Jag har ju liksom en fåfäng självbild av att vara oberoende och vilja bestämma själv vad jag ska skriva om. Att få en present från en hotellkedja borde inte påverka mig att göra reklam för dem. Eller hur?

Å andra sidan står det varje företag fritt att försöka nå ut på alla sätt de kan komma på. Jag jobbar ju själv med kommunikation och marknadsföring, och det vore väl skam om jag hade synpunkter på ett kreativt försök att nå ut i rätt sociala medier med ett budskap.

Så jag biter i det sura äpplet och medger att jag gillar det jag fick av Scandic, både presenten och deras pressmeddelande om hur de jobbar med att minska sin vattenförbrukning i hotellkedjan. Det senaste är att de helt tagit bort flaskvatten och ersatt med hemmakolsyrat kranvatten i snyggt designade vattenkaraffer i återvunnet glas. Det var en sådan jag fick hemskickad. Den kommer att bli använd.

Även om det säkert finns mycket kvar att göra, är det klart att det är bra och jätteviktigt när ett så stort företag tar viktiga beslut om hållbarhet. Är man stor måste man vara snäll. Dessutom ger det ringar på vattnet med signaler både till andra företag och alla anställda.

Scandic har vad jag förstår beslutat om att inte servera scampi/jätteräkor heller. Och så får man ta med sig hund till de flesta av deras hotell. Okej, bra hotell :-)

7 september 2010

Tågluff för medelålders

Den här sommaren har flera vänner till mig tågluffat i Europa. De har kommit hem helt lyriska över hur kul det varit.

Tågluff... Nostalgiska minnen från 1992 dyker upp. Trötta ryggsäcksryggar, solkiga sovsalar på italienska vandrarhem, ransonerade resecheckar, drickyoghurt och baguetter på stationsgolv och... ja mest underbart äventyr :-)

Fast som bekväm medelålders, ej längre fattig, person, skulle jag vilja ge mig ut igen? Hmm... vet inte.

Men så kommer vännerna och berättar att man inte alls måste bo i parker eller ens på vandrarhem, utan istället ta tåget till någon intressant stad och ta in på något trevligt centralt hotell och turista som vilken storstadsweekendturist som helst. Man behöver ju inte flänga runt heller, utan se ett par tre ställen, äta gott och turista bekvämt och unna sig förstaklass på tåget om man har lust att betala för det. Ta med lite bra böcker, gärna ljudböcker, och njuta av landskapet man får se medan man åker.

Vad tror ni? Kan det bli en revival för tågluffandet, fast i den mer bekväma varianten? Jag är på!


Måltid någonstans i norra Italien 1992. Allt har sin tid.

1 september 2010

Med pannan i djupa veck

Men vad ska man göra med det här valet? Jag har aldrig haft så svårt att bestämma mig.

Miljö- och klimatfrågorna hamnar så klart i topp för mina hjärtefrågor. Men, som Naturskyddsföreningen konstaterar, så är miljöfrågan varken höger eller vänster. Det finns partier med både bättre och sämre ambitioner i båda blocken. Men tyvärr har partierna bestämt sig för att det bara finns två alternativ att rösta på. Höger eller vänster. Färdiga paket, sakfrågorna förhandlade och klara i två manifest där miljöfrågorna får plats på ett litet hörn.

Det är klart att det är nära till hands att rösta på mp i riksdagsvalet. Men jag hör faktiskt till dem som anser att man inte med nödvändighet måste vara vänster för att vara miljöengagerad. Och någonstans djupt i min socialliberala själ gör det ont att tänka sig en regering med vänsterpartister.

Suck... jag gillar ju miljöpartiet. Men måste jag för den skull rösta in Lars Ohly i regeringen?

Å andra sidan, finns det egentligen något alliansparti med en ärlig miljöprofil?

En strategi är kanske att invänta de sista opinionsmätningarna och helt enkelt rösta på det mest miljövänliga partiet i det vinnande laget.

Fy vad det är svårt med demokrati ibland! Kanske kommer allt att uppenbaras de närmsta veckorna. En nåd att stilla bedja om...

-----
Annars är det bara bra med mig. Idag känner jag mig rik som ett troll. Jag fick åka till en kompis villaträdgård igår och plocka så mycket äpplen jag ville. Jag skämdes inte att plocka tills ryggen nästan inte bar när jag skulle bära iväg med dem. Ikväll ska jag koka tokiga mängder äppelmos till höstens och vinterns grötfrukostar. Tror ni att jag känner mig duktig eller?

29 augusti 2010

Debatthyfs, någon?

Idag sände P1 en timmes valdebatt om miljöfrågor med alla riksdagspartier. På tiden, tänkte jag och bänkade mig till direktsändningen.

Nån mer som lyssnat?

Det var bland det sämsta i debattväg jag någonsin tvingat mig att lyssna på. Hur svårt kan det vara för kunniga miljöpolitiker att säga vad de skulle vilja åstadkomma om de får makten? Nej istället blev det en uppvisning i att gapa i munnen på varann och klaga på motståndarnas usla politik. Värst var vänsterpartisten, som inte kunde vara tyst en enda gång när någon annan pratade.

Inte ett dugg klokare blev jag. Suck...

Tre veckor till valet. Undecided.

26 augusti 2010

Varg!

Nu har jag bokat! Jag fick ett presentkort på att träffa kolmårdsvargarna i födelsedagspresent av syrran. I slutet av oktober ska vi dit. Toklängtar.

Tills dess får jag hålla till godo med en varg i mer behändigt format:


Observera att hon har fin rosett för att vi placerade oss på tredjeplats på den senaste agilitytävlingen. Jag var stolt så jag kunde spricka. Maiden själv ser mest ut att tycka att det ser fånigt ut med rosetten.

Och ikväll drar höstens agilityträning igång på Brukshundklubben.

25 augusti 2010

Efterlängtad valdebatt

Med tanke på hur tyst det varit om miljö och klimat i valrörelsen hittills, förutom vallöftet om supermiljöbilspremien (detta fantastiska ord!) som seglade upp igår, så är den här debatten extra välkommen: Naturskyddsföreningen ordnar en valdebatt om framtidens miljöutmaningar på Södra Teatern i Stockholm den 31 augusti.

Jag vill så gärna gå och lyssna, men det är tveksamt om jag kommer iväg sådär en vanlig arbetsdag. Men om jag trixar lite, kan man kanske ta extra lång lunch och gå dit.

Om man vill kan man bidra med frågor som man vill att politikerna ska svara på. Jag skickade med en fråga om det finns tankar på politiska beslut som leder till att det blir billigare att åka tåg än att flyga. Folk flyger ju inrikes som galningar!

Och nej, jag har inte bestämt vad jag ska rösta på än.

24 augusti 2010

Karikatyr

"Cyklande miljötrendiga stockholmare har tagit miljöpartiet till sitt hjärta" står det på DN:s förstasida idag.

Det är inte direkt första gången man hör det där ordet. Miljötrendig. Eller eko-chic.

Förra söndagen fanns ett långt reportage i Svd av Mustafa Can om "det gröna Södermalm". Också det apropå att Mp är så starka här. Han radar upp klyscha på klyscha om eko-chica medelklassöder, och jag antar att jag ska känna mig träffad. Jag bakar både surdegsbröd, handlar ekologiskt och tror att jag kan påverka klimatförändringarna med mina egna vardagsbeslut.

Även om det är intressant och lite kul att låta någon analysera och karikera ens egen livsstil, så stör jag mig på sättet att beskriva verkligheten. Att miljömedvetenhet och insikten om att människan pajar planeten enbart skulle vara en trend för den välutbildade medelklassen i storstaden. Som det är något man hakar på, på samma sätt som uppvik på jeansen, iPhone eller Odd Molly.

Eller det är kanske inte verklighetsbeskrivningen jag stör mig på, förresten. Det ÄR ju en trend. KRAV ökar mitt i den ekonomiska krisen, och det erbjuds fler och fler ekologiska och klimatsmarta varor och tjänster som folk gärna lägger sina pengar på.

Det som stör mig är när det beskrivs nedsättande. Att alla vi som hänger på miljötrenden skulle vara en skock får som är värda att förlöjligas. På samma sätt som jag inte förstått varför man ska skämmas för att man anses vara politiskt korrekt.

Det är väl skit samma vad man har för motiv? Är det sämre att göra ett bra miljöval för att det är "trendigt" än av andra skäl? Om du börjar cykla till jobbet för att du tycker det ser rätt ut eller om du gör det för att du vill vara duktig eller kanske bara för att få motion - det ger samma effekt för klimatet.

Varför denna ironi?

Nej hörni. Jag tänker inte låta mig nedslås av karikatyren, även om jag vet att jag passar mycket väl in på den.

23 augusti 2010

Fylla jämnt

Jag fyllde 40 i somras. Grattis till mig : -) Jag blev uppvaktad både på själva födelsedagen och på en fest i lördags (som egentligen höll på lite för länge för att det skulle vara värdigt att gå upp på morgonen och städa lokalen, tack snälla make och syster för hjälpen!).

Jag tycker det är svårt att önska sig presenter. Har alltid tyckt det. Vill jag ha något, så ser jag väl till att spara ihop till det, och så vet jag att jag får precis det jag vill. Jag är praktiskt lagd på det sättet.

Men jag fick så fina och genomtänkta presenter! Trots att jag kan tänka mig att jag inte är jättelätt att hitta på något till. Lyssna på det här: Jag ska träffa vargar på Kolmården, jag ska gå ayurvedisk matlagningskurs, jag ska på lyxbehandling på ekosalong, jag ska på karaokekväll och på Dramaten. Och så ska jag tydligen dricka gott vin.

Och så fick jag en ny hushållsassistent, som fick ersätta den gamla ärvda, som faktiskt var samma årgång som mig, och börjat bete sig lite ålderssvagt.

Men det mest fantastiska var ändå historien om hur kollegan som skulle köpa födelsedagskortet från arbetskamraterna gått runt från butik till butik i Stockholm för att fråga om de hade miljömärkt papper i korten. Tydligen var det inte så gott om det, men varje butik fick höra önskemålet från en medveten kund.

Jag kan inte hjälpa att jag blir lite fuktig i ögat när jag tänker på det.


Vilken fantastiskt fin present!

Slappat klart

Men hur svårt kan det vara att komma igång att skriva här?

Jag har hittills aldrig haft svårt att komma på något att skriva om, snarare är det tvärtom - det finns för mycket att säga. Men efter sommarpausen verkar det vara hopplöst att komma igång. Vaddå för?

Nu har jag i alla fall så smått landat i vardagen. Dags att ta upp lite goda vanor, kanske? Kicka igång den här bloggen, så ni inte tror att jag dragit nåt gammalt över mig.

Så får det bli.

11 augusti 2010

Vem köper pälsar nuförtiden?

Igår kom minkfrågan upp till debatt efter Djurrättsalliansens dokumentation av de svenska minkfabrikerna. Jag tittade lite på deras film och som alltid när man ser systematisk misshandel av djur så mår man illa och skäms för att bo i ett land där det tillåts.

Det värsta var att se hur stressade de var, så långt ifrån ett naturligt beteende man kan tänka sig. Bara vidrigt.

Ja, nu är det ju inte tillåtet att plåga djur i Sverige. Det var statssekreteraren på jordbruksdepartementet väldigt tydlig med i debatten i P1 Morgon igår. "Djur ska ha det bra", var typ det enda svaret Magnus Kindbom (c) hade på frågorna han fick om politikernas ansvar.

När man snackar minkfarmer har jag alltid undrat vilka som köper minkpälsar nuförtiden. Jag har aldrig ens hört talas om någon i min generation som ens skulle komma på tanken. Men tydligen går mycket av de svenska minkpälsarna på export.

Jaha.

Om inte svenskarna vill köpa pälsar känns ju Eskils knarkargument för att ha kvar svenska minkfarmer ännu tokigare.

Nej, snälla, förbjud svenska minkfarmer nu! Det är ingen idé att hänvisa till våra fina djurskyddslagar som ändå inte följs, eftersom kontrollen är så usel.



§ 4 - Sveket mot minkarna from Djurrättsalliansen on Vimeo.

9 augusti 2010

Valet: Frustrerad

Ju mer valet närmar sig, desto mer störd blir jag på de färdiga regeringsalternativen.

Vad är det för poäng med olika partier om de redan FÖRE valet har förhandlat och kompromissat om vilken politik deras regering ska ha om de vinner? Det är ju först efter valet som man vet vilka partier som fått mest röster och det är väl först då man kan börja kompromissa om sakfrågorna?

Och så fort ett parti sticker ut hakan i en fråga, så får de kritik för att de inte är överens med de andra partierna. Eh... om de var överens, så kunde de ju vara ett enda parti. Fast det kanske är det som kommer att hända så småningom. När partierna, istället för att driva och utveckla den politik som de själva vill, gör allt för att anpassa sig till sina kompisar, för att inte verka osams.

Jag vill rösta på ETT parti, inte på tre eller fyra.

1 augusti 2010

Bananflugor - The Saft Of Death

Det blir ingen riktig rötmånad utan den årliga invasionen av bananflugor, verkar det som. Var kommer de ifrån? Och hur kan de gå från noll till hundra på typ ett dygn?

Jag gillar djur, men har bestämt att flugor inte ingår i mitt ekosystem i köket. Bort!

Alla ni som är bra på husmorsknep har säkert redan koll på det här, men för mig var dödssaften en nyhet sedan en googlesökning förra året. Det finns alltså ett mycket effektivt och kemikaliefritt sätt att utrota bananflugor inomhus. Lite sött, lite vinäger eller ättika och vatten med ett par droppar diskmedel är allt som behövs.


Saft Of Death

Min blandning består av lite outspädd jordgubb-flädersaft, 2 tsk ättika, 2 tsk vinäger, 1 tsk honung och späd med lite vatten. Droppa i två-tre droppar handdiskmedel och ställ glaset där flugorna befinner sig. Flugstackarna tycker det luktar gott och hoppar så småningom i och drunknar, eftersom diskmedlet förstört ytspänningen. Du märker skillnad redan efter några timmar, men låt glaset stå i fred några dygn, så att alla eftersläntrare hittar dit.

Avfallskvarnen är förresten världsbäst på att förhindra flugor och dålig lukt så här års. Inga matrester som ligger och gror under diskbänken.

31 juli 2010

Liten semesterbikt

Fyra semesterveckor har gått, två kvar. Och ledigheten har hittills varit precis så härligt kravlös som jag föresatt mig. Sex nästan helt oplanerade veckor ger faktiskt nästan den där känslan av oändlighet, som sommarloven kändes när man var liten.

Insikt: Semestertider är unna-sig-tider, och det är väl bara att erkänna. Bilen till exempel. Inte mindre än tre gånger har jag tagit bilpoolsbilen istället för bussen till Nacka för att träna agility. Och en tur till Kungens kurva och IKEA. Och självklart hade vi hyrbil till vår hyrstuga i Sörmland, annat hade ju inte funkat.

Nej jag har inte dåligt samvete för lite extra bilturer, det är dessutom miljöbilar, jag bara konstaterar att det blir så.

Och sen blir det mycket äta ute - ajöss ekologiskt mat. Utbudet av ekologisk restaurangmat är fortfarande helt undermåligt, som bekant. Fast vi hittade en fantastisk halloumisallad på Barista på Götgatan. Ett riktigt bra eko-/fairtradefik.

Stugveckan i Sörmland var som ett besök i paradiset på alla sätt - mysig gammal stuga med egen sjötomt och brygga och underbart väder.


Och det är nu det är dags för den allvarliga bikten: Vi tog en halvtimmes tur i den lilla båten med den gamla utombordaren. Så var det sagt. Man räknar med att 20-30 procent av bränslet från gamla utombordare går rakt ut i vattnet oförbränt. Nu vet jag inte om just den motorn var en miljöbov av värsta sorten och jag vet inte huruvida den var tankad med den mindre miljöfarliga akrylatbensinen, men ändå... Det var en härlig kvällstur, men jag vet att den kostade.
Förlåt.

Nu ska jag snart gå ut och vinka till prideparaden :-)