28 februari 2010

Lyssna och lär om soja

Jag älskar P1. Public service rules! Speciellt gillar jag när de väljer att göra hela programserier om sånt som är viktigt, och som många inte har koll på.

Enter Matens pris en programserie i fem delar där de granskar vad vår billiga mat kostar egentligen, för de andra som får betala den: Människorna som blir sjuka och dör i andra länder, djuren i fabrikerna och naturen och ekosystemen som utarmas.

Det första programmet sändes idag. Reportrarna åkte till Brasilien och kollade på sojaodlingarna, där fodret till våra svenska kött- och mjölkdjur produceras. Bekämpningsmedel som varit totalförbjudet i EU i decennier används helt ogenerat. Arbetarna skadas och dör av det. Jorden utarmas, resistenta sjukdomar på grödorna sprider sig och stenrika sojabönder blir ännu rikare och vårt kött blir billigare att köpa.

Snälla snälla, ta en halvtimme och lyssna på programmet!

Om du inte har tid, skumma i alla fall igenom den här sammanfattningen av programmet.

Svenska kött- och mjölkbönder har inga problem att köpa sojan från det här cyniska industrijordbruket. Och svenskarna har inga problem att köpa det billiga köttet som är resultatet av utnyttjandet av jord och människor.

Jag tror ju på konsumentmakt, som ni vet. Det jag köper har betydelse, och det jag inte köper har också betydelse. Om inte Lantmännen anser sig vara tillräckligt betydelsefulla för att ställa krav på schyst producerat djurfoder, så får jag ta ställning genom att anse mig tillräckligt betydelsefull att kunna påverka Lantmännen. Inte köpa kött och mjölk från djur som utfodrats med den onda sojan. Vill inte stödja skiten med mina pengar.

En krass och enkel tumregel: Allt kött och alla mjölkprodukter som inte är ekologiska kommer från djur som har utfodrats med den här billiga sojan. KRAV-märkta produkter gör det inte.

Här är ett tidigare inlägg om sojaindustrin.

Dagens bild


Älvsborgsgatan, Södermalm söndag kl 12:52.

Tja... man ska väl inte klaga på stockholmarnas vilja att återvinna sina sopor?

26 februari 2010

Prestationsångest

Konstaterar att den dära nomineringen och omröstningen ger lätt prestationsångest. Hur ska jag kunna kläcka ur mig regelbundna klokskaper värdiga en nominering till Sveriges bästa gröna blogg?

Hjälp!

Och speciellt nu, när jag är så extremt trött. En kombination av rekordlång att-göra-lista på jobbet, där inget tycks bli tillräckligt klart att bocka av och lite för långa OS-curlingnätter gör att jag inte känner mig helt fokuserad just nu. Fast i natt är näst sista curlingmatchen, måste ju se finalen...

Och så är det fredag.

24 februari 2010

Håller lunchnyårslöftet

Meddelar härmed stolt att jag håller mitt nyårslöfte. Jag ger mig själv MVG för januari och februari. Några enstaka luncher har jag hämtat upp, men jag snittar faktiskt på mindre än en hämtlunch i veckan (löftet var max två i veckan).

Det går ganska bra att få med kolleger ut på lunch, vissa lättare än andra. Men det är inte heller ovanligt att jag helt enkelt tar lunch på egen hand. Jag jobbar med engagerade kolleger i kontorslandskap och även om jag innerligt älskar mina arbetskamrater, så är det inte dumt att ha lite tid för sig själv mitt på dagen ibland.

Karin - Engångslunchförpackningarna: 1 – 0.

Sedan skulle en utmaning kunna vara att leta lunchsällskap bland andra än bara närmsta jobbarkompisarna på sjätte våningen. Vågat, eller hur? Du som läser här kanske befinner dig i Stockholm city och vill ha lunchsälle nån dag? Mejla vettja!

22 februari 2010

Vore skönt med lite värme

Är det bara drygt två månader sedan klimatmötet i Köpenhamn? Det känns som en smärre evighet. Och ett vackert lager av snö har lagt sig som en skön filt över landskapet och den kallaste vintern på över 20 år vittnar om att det nog inte var så farligt ändå. På med långkalsongerna, och ja tack, lite klimatförändringar skulle sitta fint nu...

Och så håller de på med nåt fuffens i FN:s klimatpanel, det har man ju hört. De har säkert bara hittat på det där med global uppvärmning, vi hade minus 21 i morse!

Jag ska erkänna att klimatförändringarna inte alls upptar mina tankar lika mycket som de gjorde i höstas. Jag har omedvetet låtit mig vila från de värsta tankarna på vad vi har att vänta om vi inte gör tillräckligt.

Men idag vaknade jag till i alla fall. Vetenskapsradion gör en intressant granskning av de fel som upptäckts i IPCC:s senaste rapport, som ju givit bränsle åt klimatskeptikerna. Jag har haft lite svårt att förhålla mig till det där och inte alls haft på fötterna att säga varken till eller från om de påstådda felaktigheterna.

Det jag lärde mig i morse var att felen i rapporten bara berör uppvärmningens konsekvenser, inte det faktum att människan påverkar klimatet. Där är forskarna överens. Kärnan i klimatpanelens forskning står fast - det blir varmare och det är människans fel.

Ja tänk om det vore så väl att det bara blev lite varmare och skönare...

Som grädde på moset hade tidningen Metro resespecial i morse. En sida ägnades åt så kallade "sistachansen-resor", med topp fem på resmål man bör ha sett innan klimatförändringarna förstört dem, bland annat Victorafallen, djuren i Everglades och Stora Barriärrevet. Maldiverna fick ett helt uppslag. Det är så cyniskt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.

Nominerad grön livsstilsblogg!

Wow, min blogg är nominerad i en tävling!

En lagom dos grönt är en grön konsumentsajt som bland annat tipsar sina läsare om hållbara produkter. Nu har de utlyst en tävling för att utse Sveriges bästa gröna bloggar. Och någon har nominerat min blogg!

Jag blev helt rörd av nyheten och fick sedan hybris när jag såg i vilket celebert sällskap jag befinner mig. Att få nämnas på samma lista som Klotet eller Camino, vad kan jag ha gjort för att förtjäna det?

Tack snälla den som nominerade mig!

Man kan rösta fram till den 7 mars i en första omgång och sedan blir det en finalrunda också. Man kan tydligen vinna priser om man röstar också.

  • Rösta på min blogg här
    Helt skamlöst upplyser jag om att det är tillåtet att rösta en gång om dagen fram till den 7 mars.

20 februari 2010

Vem har bestämt att vi ska ha isbergssallat?

Vem är det som har hittat på vilka de svenska måste-ha-året-runt-grönsakerna ska vara? Jag menar alltså den klassiska svenssonsalladen med isbergssallat, gurka och tomat.

Fråga: Om vi nu bestämt oss för att ha importerade växthus- och konstgödselodlade slentriangrönsaker hela vintern, varför har vi då valt de mest smaklösa man kan komma på?

Jämförelsevis är de inte ens speciellt nyttiga. Vitkål har nio gånger mer c-vitamin än isbergssallat. Broccoli har 20 gånger mer! Rotsaker som rödbetor och morötter är suveräna att laga god mat med, och supernyttiga. Och blomkål...

Vinterimporterad isbergssallat och gurka utnämns härmed av mig till svenskarnas onödigaste slentrianmat. Om vi ändå ska köpa importerade grönsaker, varför inte köpa det som åtminstone smakar något och tillför måltiden något mer än mest bara vatten? Och vänta med sallad-gurka-tomatsalladen tills man kan köpa svenska grönsaker som smakar sommar?

Jag har själv blivit helt såld på den hemmagjorda pizzasalladen, alltså en vitkålssallad med en ättiksdressing som gör att man kan göra en rejäl laddning som klarar sig länge i kylskåpet. Gott till det allra mesta. Bästa receptet är som sagt med ättika istället för vinäger - så här gör jag:
Vitkålssallad
1/2 vitkålshuvud
1 vitlöksklyfta
0,5 dl olja
1 dl matättika (=1 msk koncentrerad ättika + 0,8 dl vatten)
2 tsk salt
1-2 krm grovmalen svartpeppar
2 tsk strösocker
1 tsk dijonsenap eller senapspulver
1-2 tsk oregano

Strimla vitkålen fint. Lägg den i kallt vatten medan du fixar dressingen.
Pressa vitlöken och blanda allt utom vitkålen i en kastrull och koka upp.
Häll av vattnet från vitkålen, blanda ner såsen och rör om. Låt stå i kylen i minst 2-3 timmar. Rör om salladen lite då och då. Förvara ordentligt övertäckt.

18 februari 2010

Coop och jätteräkorna (igen)

Kommer ni ihåg den där jäkla gröna hyllmärkningen vid jätteräkorna på Coop Medborgarplatsen? (Beklagade mig över detta för ett par veckor sedan) Jag borde väl släppa och gå vidare, men det stör mig att den gröna skylten fortfarande är kvar.

Att prata med personalen hjälpte inte, som sagt. Jag mejlade Coops kundkontakt och fick svar efter en vecka, där de drog sitt vanliga försvar om att Coop helt enkelt har en annan uppfattning än Naturskyddsförenigen i räkfrågan. Huvudargumentet är "Det faktum att vi säljer ekologiska räkor gör att det blir tydligare för konsumenterna att alla andra räkor produceras på ett miljömässigt sämre sätt.".

Ja, de kallar räkorna "ekologiska", eftersom de märkts av tyska Naturland.

Det finns tre problem med detta:
  1. När räksugna konsumenter får se en påse på Konsum som det står "ekologiska" på, så blir de jätteglada och resonerar: Vad bra, det finns snälla jätteräkor. Vilket har en tendens att sätta sig i ryggmärgen som ett försvar att kunna köpa jätteräkor var som helst. Alla är inte dåliga.

  2. Nej, räkorna är inte ekologiska. Bara för att de är producerade på ett mindre dåligt sätt, betyder det inte att de är hållbart producerade. Det skulle helt enkelt bli för dyrt, och det skulle inte gå att få ekonomi i odlingarna.

  3. Räkorna på Coop Medis är inte alls märkta av Naturland som de sa. Det är producenten själv, Pandalus, som helt enkelt skrivit att de är "miljövänliga" på påsen. Inte så värst trovärdigt.
    (Den här tredje punkten skickade jag tillbaka som en fråga till Coops kundkontakt. Efter tre påminnelser och tio dagar, fortfarande inget svar på detta.)
Snabblektion om varför man aldrig ska köpa jätteräkor.

17 februari 2010

Miljötips från förr



(Jag lyckades inte göra bilden större, men om du klickar på den kan du läsa texten)

15 februari 2010

Nu blir det reklam

När man betalar in medlemsavgiften till en förening är det lätt att tänka att nu bidrar jag med en slant till verksamheten och jag får delta i föreningens eventuella aktiviteter. En tidning brukar man få också. Det är ju så det mesta funkar - jag pröjsar och för det får jag en vara eller tjänst som förhoppningsvis motsvarar summan jag lagt ut.

Naturskyddsföreningens fina tidning Svensk Natur damp ner i brevlådan förra veckan, och jag läste ledaren. Den handlade om hur föreningen lovade att vara en nagel i ögat på varenda politiskt parti inför valrörelsen. De kommer att granska partiernas miljöprogram och lovar att "varken Sahlin, Reinfeldt eller de andra partiledarna ska komma undan miljöfrågorna, ens under valrörelsens slutskede. Vi ska slita som bävrar fram till den 19 september."

Inga konstigheter, egentligen. Det är självklart vad man kan förvänta sig av landets största miljöorganisation. Men när jag läste om det kändes det liksom extra rätt att vara medlem i Naturskyddsföreningen. För mina 24 kronor i månaden bidrar jag inte bara till föreningens resurser, utan jag har gjort föreningens röst starkare. Den hörs lite mer nu när jag är med.

Jag är ju själv anställd av en annan typ av medlemsorganisation och kämpar med att få alla och envar att förstå varför man ska vara medlem hos oss. När man ska "sälja" medlemskap är det så lätt att fokusera på vad man får för medlemsavgiften. Kanske borde vi bli bättre på att berätta vad man bidrar med för sin avgift? På vilket sätt världen blir lite bättre för att just vår förening får fler röster?

I vilket fall som helst: Ni miljönördar som läser här till vardags är säkert medlemmar i Naturskyddsföreningen sedan länge. Men om du inte är det, finns det inget att tveka på. Gå med! Sedan gör du vad du vill med medlemskapet, ingen kräver att du ska bli fågelskådare eller ens gå på deras lokala aktiviteter (även om det finns en massa intressanta grejer). Men din pinne i medlemsstatistiken visar att du tycker miljöfrågorna är viktiga. Då kan de göra ett bättre jobb.

Här blir du medlem i Naturskyddsföreningen

Och så en liten film:

11 februari 2010

Vill ha mer MRF-sortering!

Nu har vi bestämt oss att skicka våra återvinningsbara sopor på jobbet till MRF-anläggningen. Skönt beslut.

Snabb repetition: Med MRF kan man maskinsortera och återvinna sopor som slängts i samma kärl. Man lägger det som ska återvinnas, i vårt fall hård- och mjukplast, metall och pappersförpackningar, i samma kärl. Sedan maskinsorteras soporna automatiskt på något magiskt sätt på MRF-anläggningen. Enklast möjliga för användarna.

För oss på jobbet innebär det en stor förenkling jämfört med att ha separata soptunnor i köken. Framför allt var det bökigt för städarna som skulle ta med sig våra olika sopsäckar på vagnen varje dag, och det funkade inte riktigt logistiskt. Så det här blev som en skänk från ovan lagom tills vi skulle börja sortera på hela huvudkontoret. Den 1 mars kör vi igång, äntligen!

Hallå! Det är något som är fel här!
Alltså, tekniken finns sedan länge. Inte i Sverige, men i många andra länder har man kört det här systemet i många år. Brukar inte vi svenskar slå oss för bröstet som rätt framåt på miljöteknikområdet? Varför har vi inte byggt MRF-anläggningar, så att det äntligen kan bli rimligt att återvinna sina vardagssopor även för den stora delen av befolkningen som tycker att det är jobbigt och svårt att återvinna?

Så här enkelt skulle det kunna vara:
  1. Matavfallet slängs i avfallskvarnen (eller motsv. återvinning av matavfall)
  2. Återvinningsbart (plast, metall och pappersförpackningar) läggs i ett kärl.
  3. Ej återvinningsbart (brännbart) läggs i ett annat kärl
  4. Glas, tidningar, elektronik/farligt avfall m.m. sorteras för sig, precis som nu (eller så uppfinner vi ett bättre sätt)
Svårare än så behöver vi inte göra det. Tekniken är uppfunnen. Men vi kanske bara ska fortsätta som vi gjort hittills: Ska man ta miljöansvar ska det vara lite jobbigt.

Köttklister

Tänk att just jag får leva i en tid då jag har möjlighet att läsa och begrunda ordet köttklister. Vilken underbar glosa!

Jag känner att det bara kan bli bättre nu.

8 februari 2010

Mitt kök är på TV

Är det någon som missat att jag tycker att avfallskvarnar är en bra idé? I så fall kommer här en liten påminnelse:


Det var Stockholmshem som sålt in nyheten till ABC att de nu kommer att installera avfallskvarnar i ett antal hus. Vi har ju fått en kvarn installerad som testhushåll, så det passade ju bra att komma hit och fråga vad jag tycker.

Jag är evigt tacksam mot snälla reportern som klippte bort allt mitt svammel. Jag är mycket bättre på att uttrycka mig i skrift än att prata, och med en kamera i fejjan blir jag så medveten om vad jag säger att jag glömmer bort vad jag egentligen ville säga. Mitt miljösnack klippte de bort, men miljöfördelarna framgick av reportaget i alla fall, tycker jag. Grafiken var exemplariskt pedagogisk.

Kom igen nu då, fler avfallskvarnar i Stockholm!

6 februari 2010

Jätteräkor är aldrig ekologiska

Vad tråkiga de är.

Jag gillar ju den stora KRAV-märkta Coop Extra-butiken på Medborgarplatsen. De har det största utbudet av ekologiska varor jag vet, och butiken är fräsch och på gångavstånd från mig.

Men så säljer de jätteräkor. Och inte nog med det - de har satt en grön hyllmärkning på dem för att indikera att det är en ekologisk vara.

Ja, vad ska man säga? Vid två olika tillfällen har jag frågat butikspersonalen hur de tänker, men de hänvisar bara till någon chef som inte är där just då. De har båda läst på räkpaketet, där det minsann står att de är odlade "på ett miljövänligt sätt". Eh... ja om producenten säger att de är miljövänliga, då får vi väl tro på det, verkar de resonera. Att alla tredjepartsmärkningar (typ KRAV, EU-ekologiskt eller MSC) vägrar märka en enda jätteräka hör tydligen inte hit.

Att de två butiksanställda jag pratade med, som alltså jobbar på fiskavdelningen, inte verkade ha en aning om problemen som jätteräkor medför, gör att man känner sig lätt uppgiven...

Häromdagen mejlade jag butiken och frågade hur de tänker. Inget svar på det. Räkorna är fortfarande kvar, med samma ekogröna hyllmärkning. Så jag är ledsen, kära Coop Extra Medborgarplatsen, dags för uthängning på Internet.

4 februari 2010

Kändisar

Jag kände på mig att vi skulle gå långt tillsammans, jag och avfallskvarnen. På måndag kommer TV och gör ett inslag om oss.

Varken jag eller kvarnen har varit med i TV förut, så vi är lite nervösa.

Mental note: Måste tänka ut estetiskt och TV-mässigt matavfall att ha i vasken på måndag. Jag tänker lite apelsinskal, ett par äggskal, kanske ska jag skala ett par morötter. Och finns det teblad som gör sig extra bra på bild?

2010: Lite mindre storverk

Idag körde vi ett kreativt möte med miljögruppen på jobbet. Dags att sätta miljömål och göra en handlingsplan för 2010.

Vi är väl medvetna om att vi inte kommer att kunna fortsätta att uträtta storverk i samma takt som startåret 2009. Det kommer alltid finns saker att förbättra, men allteftersom åren går, kommer det största fokus att ligga på att hålla i det vi redan bestämt och förändrat. Bara för att vi beslutat en sak och skrivit det i en policy, betyder det inte att det blir så. Det blev vi ju smärtsamt medvetna om vid genomgången av flygresorna.

Hålla i. Hålla koll.

Mycket i år handlar om att fullfölja det som blev nästan-klart under förra året. Sopsorteringen, olika energisparförbättringar (LED-lampor, närvarovakter m.m.), bort med pappershanddukar på toaletterna, miljöutbildning för personalen och lite annat smått och gott. Och så installerar vi troligtvis en avfallskvarn prov i ett av köken :-)

Det lutar dessutom åt att vi kör på källsortering med MRF.

2 februari 2010

Den fantastiska sorteringsmaskinen?

Vi är ju ännu inte på bana med att sortera våra sopor i personalköken i hela huset på jobbet. Det har varit det ena och andra problemet, måste fixas kärl till köken, och stora kärl i soprummet och upphandlas hämtning och vilka säckar ska städarna ta varje dag och listan bara fortsätter.

Idag fick vi ett nästan oanständigt attraktivt förslag från återvinningsföretaget som hämtar våra sopor: Numera finns system för att maskinsortera och återvinna sopor som ligger i samma kärl. Vi skulle alltså kunna lägga det som ska återvinnas från köken (hård- och mjukplast, metall och pappersförpackningar) i samma säck! Den fantastiska anläggningen kallas för MRF - Material Recovery Facility - och det ska funka alldeles utmärkt, säger de.

Jaha, vad är haken? Jag sökte på nätet och hittade information om systemet, och det funnits MRF-anläggningar i Europa och USA i flera år, och det verkar faktiskt funka. En dyr investeringskostnad, så klart, men vad jag förstår konkurrerar företagen om de återvinningsbara soporna. Det finns pengar att tjäna och det företag som kan erbjuda bra tjänster och service får hämta folks sopor.

Det här är en business som jag har svårt att begripa mig på. Spontant känns det rätt att nappa på erbjudandet att få slänga allt (förutom matavfall, glas och pant) i samma säck och låta supermaskinen sortera soporna. Men har vi missat något då?

I vilket fall som helst ska vi få åka dit om ett par veckor på studiebesök. Jag är barnsligt förväntansfull att få se den fantastiska maskinen...

1 februari 2010

Snabbföreläsning om jätteräkor

Alla vet ju att jätteräkor är dåligt. Man ska få ett styng av dåligt samvete när man köper sin scampirätt eller struntar i att byta ut sushiräkan.

Jag vet inte hur många gånger detta dåliga samvete riktats mot mig, om vi är ett sällskap som äter tillsammans. "Förlåt, Karin, jag vet att det är dåligt att köpa scampi" Jag avstår konsekvent från att föreläsa. Vad är det jag ska säga? De vet ju.

Eller? Kanske borde jag ha en snabbföreläsning i bakfickan och snabbt punkta ner de viktigaste orsakerna till att aldrig köpa jätteräkor. För ibland får jag en vag känsla av att folk vet att det är dåligt, men inte varför. Bara att det är "dåligt för miljön" liksom.

Ska göra ett försök till snabbföreläsning.

Sex goda skäl att aldrig aldrig köpa jätteräkor, scampi eller tigerräkor:
  1. Mangroven som huggs ner för att anlägga räkodlingar ger inte längre skydd mot jorderosion, orkaner och tsunamis, vilket gör befolkningen väldigt sårbar.
  2. En räkdamm kan bara användas ett fåtal år. Sedan är jorden förbrukad och överges. Då är marken förstörd och helt obrukbar av salt. Nya dammar måste anläggas och förstöra mer mangrove.
  3. Mangroven som huggs ner är enormt viktiga ekosystem, där tropiska fiskar leker. "Fiskarnas barnkammare" brukar man tala om.
  4. Räkdammarna hindrar befolkningen att ta sig ut till havet och fiska. Kustbefolkningen tvingas ofta överge sina hem för att ge plats åt räkodlingar.
  5. Antibiotika och kemikalier används i överflöd för att få effektiv produktion. Läcker ut i naturen.
  6. Förhållandena i räkfabrikerna är under all kritik, barnarbete är vanligt, inget skydd kemikalier m.m.
Och så svaret på frågan som alltid kommer:
JA, alla jätteräkor är onda, det finns inga ekologiska scampi. KRAV eller MSC vägrar märka dem. Det finns varumärken som försöker påstå att de är miljövänliga och till och med ekologiska, men det är bara vad de själva säger. Hållbara räkodlingar skulle innebära ett så högt pris att det inte skulle finnas marknad för dem, och det finns helt enkelt inte.

Hmm... ni förstår problemet. Det blir en för lång föreläsning. Om någon har förslag på en smart sammanfattning i en enda mening får ni gärna bidra. Eller är det bäst att hålla tyst?

Läs på mer hos Naturskyddsföreningen
Wikipedia har en bra artikel också