28 mars 2010

Matens pris och handeln

Eftersom jag gjort det till min söndagstradition att säga något om veckans program av Matens pris, känner jag att jag måste göra det även denna söndag, nu när sista avsnittet sänts.

Programmet summerade de tidigare programmen och hade tagit dit representanter från Ica, Coop och Axfood för att fråga vilket ansvar handeln har för att maten svenskarna köper innebär lidande för människor, djur och miljö. Svaren blev ungefär så mesiga som man kunde förvänta sig.
  1. Vi visste faktiskt inte att det var så här illa.
  2. Vi säljer det kunderna vill ha.
  3. Kunderna borde också ta ansvar. Faktiskt.
Det finns aldrig bara en skyldig till det som blivit fel. Vi är alla en del av systemet och får göra så gott vi kan utifrån våra egna förutsättningar att göra världen bättre. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker handeln har mer ansvar än vad de vill erkänna. I hela kedjan från jord till matkasse, har jag en känsla av att det är butikskedjorna som plockar hem största vinsten.

Om H&M, KappAhl och IKEA kan besluta om uppförandekoder med miniminivåer för hur deras varor produceras, varför skulle det inte kunna vara möjligt för maten? Axfood har valt bort rödlistad fisk i sitt sortiment av etiska skäl. Blir de fattigare för det?

Lantmännen, som köper in den giftbesprutade sojan för att sälja till Sveriges bönder, säger att det inte skulle funka att köpa ekologisk soja, eftersom den är dubbelt så dyr. Ett annat sätt att se på det är att man kan få soja som orsakar död och förödelse för halva priset. Vilket är helt i sin ordning. Skit brukar vara billigare än bra grejer: Barnarbetskraft är billigare än vuxenarbetskraft. Kött från djur som misshandlats är billigare än från djur som behandlats väl. Om vi har bestämt att det finns en gräns för vad vi ska acceptera för att få billiga produkter i de fallen, varför skulle vi acceptera Brasiliens bekämpningsmedel?

Vi har råd.

I vilket fall som helst är det spännande med det som börjat röra på sig i de här frågorna. Dyrare mat nu startade en tankesmedja idag med syftet att vara ett forum för diskussion om matens verkliga pris. Heja!!

4 kommentarer:

Maria sa...

Vi har råd och det är verkligen på tiden att vi inser det. Toppen att du tar upp det här!

Ivan L sa...

Håller med om din recension. Jag blev också besviken på sista avsnittet då jag inte tyckte att de pressade handeln tillräckligt. Däremot gillar jag inte upplägget att det ska handla om dyrare mat. Ett sådant resonemang cementerar det grundläggande problemet på livsmedelsmarknaden, nämligen den dåliga och osunda konkurrensen.
Varannan svensk matkrona (49%) passerar ICA:s inköpsavdelning. Det ger dem alldeles för stor makt i förhållande till producenterna, och ensidigt fokus på pressade inköpspriser. Att lönsamheten är desto bättre i detaljhandeln ser man på alla flotta stormarknader. Vi kunder betalar för alla dessa överdimensionerade lokaler med lyxiga butiksinredningar.
LRF:s representant var lite inne på detta men det borde ha tagits upp som ett huvudtema. Mer makt åt odlarna och mindre åt mellanhänderna så kan vi få bättre kvalitet för samma pengar.

Karin sa...

Ivan, jag håller verkligen med om det du säger.
Jag gillar Dyrare mat-konceptet, men jag tror inte att man får tolka namnet alltför bokstavligt. De har valt en provokativ ingång med sitt namn, och det tycker jag är bra. Sedan är problemet mycket större än bara själva prislappen. Den usla konkurrensen bland butikskedjorna, EMV-upphandlingar som tvingar producenter att pressa matkvalitet och arbetsvillkor till det yttersta med mera.

Drömmen är ju att matbutikerna skulle konkurrera med bra kvalitet istället för billigt och billigare.

Ivan L sa...

Här i Göteborg är vi så lyckligt lottade att vi kan handla ekologisk och närproducerad mat från små distributörer som håller låga priser. Det gäller bara att upptäcka dem. Jag är supernöjd med min senaste hemleverans av torrvaror och grönsaker med minimalt med emballage. Ekologisk pasta i storpack till lägre pris än ICA/Coop och då vet jag att producenten ändå fått mer betalt.