29 april 2010

Omöjligt att genomföra

Peppad av cyklister i andra städer som kommenterade mitt inlägg om enkelriktade gator, så skrev jag till Trafik- och stadsplaneringskontoret i Stockholm. De svarade först väldigt trevligt om att de tolkat mitt mejl som ett förslag att skapa en motriktad cykelfil på Malmskillnadsgatan. För cykling mot enkelriktat kan man inte tillåta generellt, det står i lagen. Mitt förslag skulle behandlas av en trafikingenjör. Det lät ju något...

Svaret kom snabbt:

"En motriktad cykelbana på Malmskillnadsgatan bedöms inte vara möjlig att utföra. Det skulle medföra att ett stort antal parkeringsplatserlängs sträckan måste tas bort. Med dagens krav att ytterligare utöka antalet parkeringsplatser
ser vi det som omöjligt att genomföra."

Ja, bilarna måste ju stå nånstans också.

Jag kanske skulle börja åka bil till jobbet?

28 april 2010

Avfallskvarnar, bara näst bäst

Jag har förstått att alla inte tycker att det är en bra idé med avfallskvarnar. Kritiken handlar om att kvarnarna inte är det effektivaste sättet att omvandla köksavfallet till biogas. Att det är bättre att samla in och transportera det som det är och sedan röta till biogas.

Jag, som blivit fru Avfallskvarn med alla och envar (visar just nu upp min diskbänk i veckans Mitt i Södermalm), tycker självklart att det vore världsbäst om kvarnarna vore den ultimata lösningen att återvinna matavfall. Men jag böjer mig för dem som vet bättre. Herregud, jag gick helklassisk humanistisk på gymnasiet, och den lilla undervisning jag fick i biologi och kemi sträckte sig till att kunna rabbla ädelgaserna i rätt ordning. Och man lärde sig inte så mycket om rötslam och biogas på latinlektionerna. Önskar så ofta att jag kunde mer…

I Nykvarn, där vi bodde förut samlades matavfallet in i fina gröna påsar. Jätteenkelt, vi slängde allt i samma tunna och sedan skildes de gröna påsarna maskinellt från resten av soporna och togs om hand för återvinning.

Stockholm har som bekant ingen insamling alls av matavfallet. Ner i sopnedkastet bara. Så länge det inte finns något bättre alternativ så tänker jag använda min avfallskvarn med gott samvete.

27 april 2010

Möte med en eko-skeptiker

Häromkvällen var jag ute på lokal med vänner och deras vänner, som jag inte träffat förut. Bland dem träffade jag på något så ovanligt som en eko-skeptiker. Det vet jag inte om jag träffat någon förut. Det jag menar är alltså en person som av ideologiska skäl vägrar köpa KRAV-märkt.

Ekologisk odling tar för mycket mark i anspråk, var det främsta argumentet. Ekologisk mat skulle inte räcka till alla. Ekologisk odling är ett slöseri med jordbruksmark, och det där med kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel är inte så farligt, det vägs upp av att det kan produceras så mycket mer mat på liten yta.

Jaha. Jag blev ärligt talat rätt ställd. Jag kom mig inte riktigt för att argumentera, dels för att jag var så överraskad och dels för att jag inte ville ha någon konflikt där och då. Men tydligen måste man börja fila på sina snabbargument för ekologiskt jordbruk om man skulle behöva dem snabbt någon gång.

Ja, sedan gick konversationen över till nästa ämne, då sagda person hävdade att det sannolikt ligger i generna att män gillar hårdrock och kvinnor gillar vispop. Joråsatt...

26 april 2010

Breaking the law

Jag är helt med på att cykel räknas som ett fordon och ska följa trafikreglerna. Att inte stanna för rött är en styggelse, liksom att inte stanna för gående vid övergångsställen.

Fast det där med enkelriktat. Poängen med det måste väl först och främst vara att det inte får plats med två mötande bilar, och därför får man bara åka åt ett håll? Eller att leda bort störande trafik från innerstaden? En cykel är helt tyst och tar max en meter i anspråk. Om man håller höger och är inställd på att mötande har företräde, är det då så himla petigt?

Att cykla lagligt söderifrån till min arbetsplats på Malmskillnadsgatan, skulle innebära en omväg på en och en halv kilometer! Alternativet är att leda cykeln de sista tvåhundra metrarna. Och det är inte för att gatan är särskilt smal. Malmskillnadsgatan har gott om plats för mötande trafik. Det finns nog andra bra anledningar till den ganska konstiga lösningen, där man bara kan komma till mitt jobb från ett håll (norrifrån) men åka därifrån åt tre håll.

Jag bryter med friskt mod mot lagen varje morgon och cyklar mot enkelriktat de tvåhundra metrarna norrut på Malmskillnadsgatan. Ni kan ju gissa vad som händer. Säkert någon gång i veckan kommer bilister som medvetet kör så långt till vänster som möjligt och prejar ut mig för att markera att jag gör fel, trots att gatan gott och väl är bred för två mötande bilar. Det har hänt att de har bemödat sig med att veva ner rutan och påpeka att det är enkelriktat och det minsann gäller cyklar också.

Vill man att folk ska cykla i städerna måste det bli bättre. Säkrare. Enklare. Och ska det vara enkelriktat för cyklister, ska det banne mig finnas någon poäng med det.

Nu har jag gnällt. Tack.

22 april 2010

Earth Day

Idag var det Earth Day. Den ska tydligen ha firats hela mitt liv, men jag har aldrig känt till den förrän nu.

Nej jag firade inte. Visste inte riktigt hur. Det blev en helt vanlig dag, en torsdag i april med ruggigt cykelväder, inga vidare storverk uträttade på jobbet, men jag blev rätt nöjd med storkoket bönbiffar på kvällen. En omgång tvätt blev det också. Och en skön timme i soffan med det nya numret av Effekt.

Om jag anstränger mig, så tycker jag ändå att jag kan se den här alldeles vanliga torsdagen som min Earth day. Det är ju i vardagen jag påverkar och kan göra skillnad. Idag har jag inte ätit kött, inte använt onödiga kemikalier, cyklat till jobbet, inte flugit, inte kört bil, använt miljömärkt el till min belysning, tvätt och matlagning, delvis varit klädd i ekologisk bomull och bambu, inte köpt onödig plast och inte använt engångsmaterial, sorterat mitt avfall och lagat mat med nästan uteslutande ekologiska råvaror ...
Det tänkte jag göra imorgon också.

I vilket fall som helst vill jag gärna dela med mig av den fina filmen jag fick från Greenpeace. Vacker...


20 april 2010

Motorväg vs. kollektivtrafik

Okej, det är inte kört, alltså.

Tidigare gick ju Socialdemokraterna ut och sa att de ville ha förbifart Stockholm. Hur frustrerande som helst - om både alliansen och S vill bygga motorväg, hur skulle man då kunna rösta bort skiten?

Nu presenterar de rödgröna en kompromiss, som jag inte vet vad jag ska tycka om riktigt: En folkomröstning i Stockholms län om två år. Motorväg vs. kollektivtrafik. Inte så svårt val, eller?

Tar ett djupt andetag. Lite mer hoppfullt än förut i alla fall. Alltid nåt.

19 april 2010

Teperson

Konversation på ett möte idag:

- Vilka vill ha kaffe och vilka vill ha te? Karin, du är en teperson, eller hur?
- Nä, jag tar gärna kaffe. Varför trodde du jag ville ha te?
- Ja, jag tänkte eftersom du är miljöintresserad och så.

Jaha.

15 april 2010

Dagens film: King Corn

Jag har betat av ännu en film i min hög med dokumentärer jag beställde från Amazon. Det är ju lite farligt att gå in där och leta efter en film, eftersom man då får en radda med rekommendationer på liknande filmer. Så det slutade med en kanske något för dyr hög med dokumentärfilmer som inte alltid är så upplyftande. Men riktigt bra filmer hittills.

Dagens film var King Corn. En lite annorlunda dokumentär om två amerikanska collegekompisar som visade på det absurda med den amerikanska majsen. Efter att ha konstaterat med ett labbtest att deras eget hår består av majs, så bestämde de sig för ett lite annorlunda grepp att göra film. De lånade ett tunnland åker i Iowa och odlade helt enkelt majs där. Vi fick följa dem hela vägen när de får statliga subventioner för att odla (annars skulle det gå med förlust), hur de köper utsäde med tillhörande bekämpningsmedel, och hur de konstaterar att majsen de odlat inte går att äta som den är. Den måste processas. De försöker följa vad som händer med majsen de odlat, men det är svårt. Det mesta hamnar i djurfoder (åh, dessa bisarra och grymma feedlots!) och det blir sötningsmedel och tusen andra processade ingredienser i den amerikanska maten. Diabetes exploderar som folksjukdom i USA.

Filmen hade trots sitt sorgliga budskap en ganska skön stämning. Ingen hängdes ut som skyldig, à la Uppdrag granskning. Det handlade mer om hur människor är fångar i ett system och väl gör så gott de kan.

Den var sevärd. Och så älskade jag slutscenen :-)

Vill du låna den går det bra att mejla mig på karinsmiljoblogg[a]gmail.com

14 april 2010

Balkonggolv



Sådär, visst blev det ganska fint på balkongen? Jag glömde att ta en före-bild, men ni får föreställa er en sunkig gammal grön filtmatta som legat ute sommar och vinter sedan innan vi flyttade in.

Fyrkanterna är gjorda av värmebehandlad furu, som väl ska vara okej ur miljösynpunkt. Men tyvärr var jag tvungen att ta poolbilen till en köplada utanför stan. Butikerna inne i stan erbjöd bara mahogny och andra tveksamma träslag.

De ljumma vårkvällarna kan få komma när som helst nu. Jag är redo.

13 april 2010

Om miljökrav vid upphandling

Idag var vi på utbildning på jobbet. Miljöanpassade inköp. Vi ville få mer kött på benen om hur vi ställer bra miljökrav i våra upphandlingar. Den största insikten efter dagen var hur jäkla svårt det är att göra rätt.

Suck... Det är så mycket som ska vägas in. Vi ställer för all del miljökrav redan nu, och vi har en hel del detaljerade riktlinjer för vilka varor som ska ha vilken miljömärkning, och vi ställer krav på ett aktivt miljöarbete hos våra leverantörer. Fast problemet är att vi köper så olika saker. Hur ska man kunna ställa samma typ av miljökrav på den egenföretagare som säljer en enstaka konsulttjänst som på en byggentreprenör, en leverantör av kopiatorer eller en konferensanläggning?

Och hur följer vi upp att de håller vad de lovar?

I vissa fall är det fullständigt självklart att leverantören ska ha en miljöcertifiering (ISO 14001 osv), men det funkar inte alltid att ställa de kraven på ett litet tjänsteföretag.

I vilket fall som helst var det rätt personer som var med på kursen - fastighetsansvarig, IT-avdelning, ekonomiavdelning och andra bra personer. Vi kommer fortsätta diskutera hur vi kan gå vidare för att bli bättre. Det är ju det allt handlar om. Hela tiden bli lite bättre, små och stora kliv framåt.

Tips på bra och tillgängliga upphandlingspolicyer, någon?

9 april 2010

Tack snälla sponsorerna!



I dag fick jag en påse med grejer som pris för att jag vann omröstningen om Sveriges bästa gröna livsstilsblogg. Lite av varje var det.

Det tjusigaste priset var en weekend med hyrbil, fria mil och allt från Hertz. Dessutom fick jag tre månaders medlemskap i deras bilpool Sunfleet. Nu är vi för all del medlemmar i en annan bilpool med bilen direkt i vårt garage, men den här erbjuder billiga helgpriser, vilket inte vår bilpool har. Så det kan vara praktiskt i sommar, tänker jag mig.

Vän av ordning kanske tycker att bilar är provocerande som priser i en miljöbloggstävling, men jag håller inte med. Hyrbilar och bilpooler som används bara när man verkligen behöver det, är bra. Vardagsslentrianbilåkning i egen bil när man lika gärna kan åka kollektivt, gå eller cykla är dåligt.

Sedan fick jag några lågenergilamor och en sån där superbra tygpåse från abob Jag har redan en, som jag har i handväskan och använder så fort jag behöver en påse. Har du ännu inte hittat den perfekta tygpåsen: abob är grejen!

Sen var det Lantmännens sponsorbidrag... Jag vet att det är oartigt att skåda given häst i mun och jag vill inte vara otacksam, men... hur tänkte de nu? Har de läst några av de bloggar som tävlade?

Jag fick: en påse vetemjöl, müsli, pasta, matkorn, hamburgerbröd(!) som håller en månad i rumstemperatur, samt det allra bästa: Kakmix! De tycker att jag, istället för att blanda ihop ägg, socker, kakao, smör och mjöl, ska blanda deras e-nummerstinna pulver med vatten. Det jobbigaste med att göra en sockerkaka är som alla vet att smörja formen och sedan diska skålen. Det måste man ändå göra med deras industripocesstillverkade kemikaliekaka, så vad är poängen?

Ingen av maten var ekologisk. Nu är det för all del lite exotiskt för mig att ha konstgödlat vetemjöl i skafferiet, det har jag inte haft sedan förra seklet, tror jag. Och det blir nog bra pannkakor på det också, det går åt. Men kakmixen, vad ska jag göra med den...

-------------
Edit. 10/4: My mistake, hamburgerbröden håller inte en månad, det var jag som tolkade bäst före-datumet fel. 05 04 2010 betyder inte 4 maj, utan 5 april. Det är fem dagar sedan. Brödet var mögligt. Vilket jag uppskattar - riktigt bröd ska mögla. Fast det hade så klart varit bättre att få det medan det fortfarande gick att äta.

7 april 2010

Dumt!

Alltså, vi ska inte ha någon ny motorväg. Det kan bara inte vara så att vi satsar miljonersmiljarders på att bygga fet motorväg för bilar i Stockholm. Det är så dumt att jag får andnöd. Världen behöver inte fler bilar. Stockholm behöver bättre kollektivtrafik.

Fast vad ska vi göra? Om både Alliansen och S går ut och säger att de tänker bygga förbifarten, vad finns det kvar att hoppas på? Jag vet faktiskt inte vad jag ska tro. Det är liksom för osannolikt att tro att en stor majoritet av våra folkvalda faktiskt tycker att det är en bra idé.

Är det kanske vår tur nu, vi som var för unga för att rädda älvarna eller almarna? Var ska jag kedja fast mig?

5 april 2010

Kattpraktiskt



Till alla kattägare: Praktisk pryl, som kanske inte är så miljörelaterad, men jag vill ändå tipsa om Furminator. Vi snackar om det ultimata verktyget för att minimera katthår. Jag fattar inte riktigt hur den funkar, men det som händer är att du kan dra ur högvis med död underull från din katt utan att förstöra pälsen. På bilden ser ni Blända efter några minuter med Furminatorn. Det är bara att kamma igenom katten, som för det mesta tycker att det är jätteskönt - Blända spinner och ålar runt för att jag ska komma åt överallt (utom svansen - ingen får kamma Bländas svans!)

Ni fattar själv vilken skillnad det är att kela med katten före och efter en behandling. Hon ser lika fin och fluffig ut i pälsen, men hårar mycket mindre.

Fast kan ska komma ihåg att ha oömma eller väldigt få kläder på sig när man jobbar. Katthåren blir extremt elektriska och flyger runt och fastnar överallt. Har man möjlighet att vara utomhus är det nog en bra idé.

Om vi sen ska anstränga oss att göra en miljökoppling till detta så skickar jag er vidare till mitt gamla inlägg om Peewee kattlåda. Där kan man snacka miljövinst - att byta från klumpbildande lersand till superdrygt luktfritt träpellets är nog en av de största miljöinsatserna du kan göra som kattägare.

4 april 2010

Vårliga inköp

Nu är det vår på riktigt och nu är det äntligen cykeldags! I fredags köpte jag min nya Lifebike, exakt samma elassisterade cykel som den som blev stulen i vintras, fast en årsmodell nyare. Batteriet ska visst vara lite bättre, annars ser den ut och känns precis som den förra. Jag köpte till och med en likadan cykelväska igen.

Och över den som ens tänker tanken att pilla på den, där den står i cykelgaraget, må det vila en evig förbannelse... "Jag vill ha det fetaste låset ni har" sa jag i cykelaffären. Och det fick jag. Vågar inte säga vad jag betalade.

Nästa utmaning: Trätrall till balkongen. Det är ett projekt som jag funderat på alla fyra vårar jag bott här, men det har inte blivit av. Nu har vi en sån där sunkig grön matta, impregnerad med många års gammal smuts och fukt. Enligt principen "aldrig ett oreflekterat inköpsbeslut" så hamnar jag som vanligt framför datorn och lär mig att det fins svanenmärkt trall. Det vore ju fint, men det verkar inte finnas den där enkla varianten som man köper i kvadrater och pusslar ihop. Att snickra själv är inte ett alternativ här.

Så det som finns att välja på (om man inte vill ha tryckimpregnerat och giftigt trä) är värmebehandlat virke. Det ska finnas i vanlig svensk furu, och det borde man kunna köpa med gott samvete. Jag ska gå en vända och kolla hem- och trädgårdsbutikerna på Söder. Slipper helst ge mig ut till stormarknadsladorna.

Glad påsk!

1 april 2010

Skickar vidare

Ljuvligt med påskledigt, jag behöver det verkligen. Fem hela oplanerade dagar att göra precis vad jag känner för...

Jag behöver inte ens blogga själv, inser jag. Jag har nämligen sådan tur att det finns andra som skriver det man själv tänker men inte lyckats formulera. Jag ska vara så fräck att jag ännu en gång skickar er till Mattias på Dyrare mat nu, så ni får läsa hans kloka och välformulerade tankar om argumentet att vi inte har råd att betala vad maten egentligen kostar.