25 september 2010

Mer om luncher

Jamen precis, äntligen lite fokus på min gamla käpphäst: Lunchrestaurangmaten. Naturskyddsföreningen har gjort en undersökning som bekräftar det uppenbara: Hur noga du än är med att köpa ekologisk mat och aldrig skulle köpa en dansk fläskfilé - du har har ingen aning om vad du får på din 75-kronorslunch.

Fast en sak kan du vara nästan säker på i alla fall. Om du är köttätare får du inte svenskt kött på tallriken. Så här rapporterar Naturskyddsföreningen:
"Mängder av kött importeras och utgör huvuddelen, 80 procent, av det kött som serveras på restaurang. Importkött kommer från länder som ofta tillåter skadliga bekämpningsmedel och genmodifierat foder. Nötkött från Brasilien orsakar i genomsnitt dubbelt så stor klimatbelastning som svenskt nötkött och det bidrar ofta till regnskogsskövling, stor vattenförbrukning och spridning av giftiga bekämpningsmedel."
Vad ska vi göra åt det här? Själva idén med restauranger är ju bra! Man låter proffsen fixa ett lagat mål mat varje dag, det är trevligt att äta ute och miljömässigt borde det vara bättre att flera äter ur samma gryta än att var och en står med sin egen kastrull på sin egen spis. Men utbudet är uselt! Även om det finns hundratals restauranger att välja på, åtminstone i Stockholm, där jag jobbar.

Jag har inget svar. Det är en enorm prispress på lunchrestaurangerna, taskiga arbetsvillkor för många som jobbar där och råvarorna måste vara billigast möjliga.

Och varför ska det VARA SÅ SVÅRT att laga vegetarisk mat som inte bara är en kötträtt utan kött?

Dagens klag.

16 september 2010

Mera vegoluncher

Jag fick en fråga häromdagen från utbildningsgruppen på jobbet. De hade tagit ett beslut om att byta ut en lunch mot vegetarisk kost vid varje utbildningstillfälle som vi arrangerar i organisationen. De ville ha hjälp med att ta fram lite information till utbildarna om bra skäl att äta mindre kött. Det kunde jag plocka fram på två minuter, haha!

Jag jobbar i en medlemsorganisation med många ideellt engagerade. För dem arrangerar vi massor med utbildningar, landet runt, året runt. Vi snackar alltså RÄTT många luncher på ett år.

Initiativet kom från utbildningsgruppen själva, alltså inget som miljögruppen satt upp som mål. Visst känns det fräscht?

Det ska bli jätteintressant att höra reaktionerna på detta.

12 september 2010

Det viktigaste är inte att vinna, men...

Jag har aldrig tävlat i någon sport förut. När jag var liten var det scouterna och kommunala musikskolan som gällde, och där tävlades det inte alls. Jag sportade helt enkelt inte.

Men nu så. Vad förvånad jag blev över kicken det är att tävla i en sport! Att träna för att utvecklas och sedan testa hur bra man blivit på en tävling. Adrenalinkicken när det går bra. Wow!

I lördags var det klubbmästerskap i agility i min brukshundklubb. Det går inte att beskriva hur barnsligt lycklig jag var över att vi vann!! Maiden och jag är klubbmästare i Agility 2010. Åh, den kommer jag att suga på länge. Vi fick kitchig pokal och allt :-)


Inget fel på entusiasmen hos det här ekipaget.

9 september 2010

För lite miljö i valrörelsen - vem bestämmer det?

Jag tänkte på en grej. En vanlig analys i de olika mediernas valbevakning är att miljö- och klimatfrågorna lyser med sin frånvaro i valrörelsen. Det kommenteras både här och där.

Jag håller med. Världens viktigaste utmaning har reducerats till käbbel om supermiljöbilspremie eller snabbtåg, som om det skulle vara den enda mirakelkur vi behöver.

Men om Sveriges nyhetsredaktioner tycker att det är för lite miljö och klimat i valdebatten, varför ställer de inte fler och bättre frågor till politikerna om det? Eller är det bara partierna själva som bestämmer vad som ska synas i media?

8 september 2010

Reklampaus

I egenskap av miljöbloggare fick jag en present av Scandic hotels häromdagen. Tack och bock.

Jag blir lite kluven inför det där med att bli kontaktad av företag som vill berätta hur bra de är. Det är inte alls ovanligt med mejl från företag och organisationer som hoppas bli nämnda i bloggen. Jag har ju liksom en fåfäng självbild av att vara oberoende och vilja bestämma själv vad jag ska skriva om. Att få en present från en hotellkedja borde inte påverka mig att göra reklam för dem. Eller hur?

Å andra sidan står det varje företag fritt att försöka nå ut på alla sätt de kan komma på. Jag jobbar ju själv med kommunikation och marknadsföring, och det vore väl skam om jag hade synpunkter på ett kreativt försök att nå ut i rätt sociala medier med ett budskap.

Så jag biter i det sura äpplet och medger att jag gillar det jag fick av Scandic, både presenten och deras pressmeddelande om hur de jobbar med att minska sin vattenförbrukning i hotellkedjan. Det senaste är att de helt tagit bort flaskvatten och ersatt med hemmakolsyrat kranvatten i snyggt designade vattenkaraffer i återvunnet glas. Det var en sådan jag fick hemskickad. Den kommer att bli använd.

Även om det säkert finns mycket kvar att göra, är det klart att det är bra och jätteviktigt när ett så stort företag tar viktiga beslut om hållbarhet. Är man stor måste man vara snäll. Dessutom ger det ringar på vattnet med signaler både till andra företag och alla anställda.

Scandic har vad jag förstår beslutat om att inte servera scampi/jätteräkor heller. Och så får man ta med sig hund till de flesta av deras hotell. Okej, bra hotell :-)

7 september 2010

Tågluff för medelålders

Den här sommaren har flera vänner till mig tågluffat i Europa. De har kommit hem helt lyriska över hur kul det varit.

Tågluff... Nostalgiska minnen från 1992 dyker upp. Trötta ryggsäcksryggar, solkiga sovsalar på italienska vandrarhem, ransonerade resecheckar, drickyoghurt och baguetter på stationsgolv och... ja mest underbart äventyr :-)

Fast som bekväm medelålders, ej längre fattig, person, skulle jag vilja ge mig ut igen? Hmm... vet inte.

Men så kommer vännerna och berättar att man inte alls måste bo i parker eller ens på vandrarhem, utan istället ta tåget till någon intressant stad och ta in på något trevligt centralt hotell och turista som vilken storstadsweekendturist som helst. Man behöver ju inte flänga runt heller, utan se ett par tre ställen, äta gott och turista bekvämt och unna sig förstaklass på tåget om man har lust att betala för det. Ta med lite bra böcker, gärna ljudböcker, och njuta av landskapet man får se medan man åker.

Vad tror ni? Kan det bli en revival för tågluffandet, fast i den mer bekväma varianten? Jag är på!


Måltid någonstans i norra Italien 1992. Allt har sin tid.

1 september 2010

Med pannan i djupa veck

Men vad ska man göra med det här valet? Jag har aldrig haft så svårt att bestämma mig.

Miljö- och klimatfrågorna hamnar så klart i topp för mina hjärtefrågor. Men, som Naturskyddsföreningen konstaterar, så är miljöfrågan varken höger eller vänster. Det finns partier med både bättre och sämre ambitioner i båda blocken. Men tyvärr har partierna bestämt sig för att det bara finns två alternativ att rösta på. Höger eller vänster. Färdiga paket, sakfrågorna förhandlade och klara i två manifest där miljöfrågorna får plats på ett litet hörn.

Det är klart att det är nära till hands att rösta på mp i riksdagsvalet. Men jag hör faktiskt till dem som anser att man inte med nödvändighet måste vara vänster för att vara miljöengagerad. Och någonstans djupt i min socialliberala själ gör det ont att tänka sig en regering med vänsterpartister.

Suck... jag gillar ju miljöpartiet. Men måste jag för den skull rösta in Lars Ohly i regeringen?

Å andra sidan, finns det egentligen något alliansparti med en ärlig miljöprofil?

En strategi är kanske att invänta de sista opinionsmätningarna och helt enkelt rösta på det mest miljövänliga partiet i det vinnande laget.

Fy vad det är svårt med demokrati ibland! Kanske kommer allt att uppenbaras de närmsta veckorna. En nåd att stilla bedja om...

-----
Annars är det bara bra med mig. Idag känner jag mig rik som ett troll. Jag fick åka till en kompis villaträdgård igår och plocka så mycket äpplen jag ville. Jag skämdes inte att plocka tills ryggen nästan inte bar när jag skulle bära iväg med dem. Ikväll ska jag koka tokiga mängder äppelmos till höstens och vinterns grötfrukostar. Tror ni att jag känner mig duktig eller?