30 november 2010

Vems vintertristess?

Alltså den här filmen. 

Den dyker upp ibland på teve, och varje gång är det något i mig som inte vill tro att den är på riktigt. Jag förväntar mig alltid en knorr på slutet som förklarar ironin. Det är ju en alldeles fantastisk reklamfilm MOT att flyga till Kanarieöarna. Om du gillar isbjörnar alltså.

Bota vintertristessen. Eh... Jag tror inte att lite winter blues är isbjörnarnas största problem just nu. Smältande polarisar ligger nog högre på listan.

Eller är det jag som inte har någon humor?

29 november 2010

En liten demonstration


Klimatmötet i Cancún inleds idag. På vägen hem från jobbet gick jag förbi Rosenbad, där 15 organisationer (Naturskyddsföreningen, Greenpeace m fl) hade samlat ihop folk till en ljusmanifestation och för att påminna den svenska regeringen om vad som krävs för ett rättvist, ambitiöst och bindande klimatavtal.

Det var kallt, men väldigt fint med alla ljus.

Dagens överraskning - vegetarisk kinamat

Jag och kollegan tog en extra promenad på lunchen idag och gick till restaurangen Lao Wai på Luntmakargatan. Hade fått den rekommenderad för ganska länge sen, men inte tagit mig dit förrän nu.
Vilken fantastisk liten restaurang! Väldigt enkelt inredd, men snyggt och fräscht. De har bara en rätt på lunchmenyn, idag var det "Kryddstarka glasnudlar från Sichuan med chili, svamp, kryddgrönt, sojaköttfärs med mera". Underbart lagomstarkt kryddat med mycket koriander.

De serverar bara vegansk mat, tydligen. Vad är oddsen för det på en kinesisk restaurang? Jag tänker på hur svårt det brukar vara att hitta en enda vegorätt, förutom trist wokade grönsaker, på en vanlig kinakrog.

Och de jobbar med väldigt mycket kärlek till maten. Här är några exempel:

"Vår mat innehåller varken ägg eller mjölkprodukter. Vi använder de ingredienser som lämpar sig bäst för det kinesiska köket och avstår från all undermålig ersättning. Kryddorna köper vi hela och mal. Nötter och frön rostar vi själva. Alla såser tilllagas på plats. Vi använder inga konserver. Till våra tofurätter använder vi färsk ekologisk tofu. Endast färska grönsaker förekommer i vårt kök. Vi använder inte glutamat."
85 spänn för en lunch. Gå dit om du kan!

28 november 2010

Cancún minus en dag

Nej, bara för att jag har en miljöblogg har jag inte bättre koll på klimatmötet i Cancún än någon annan. Det börjar alltså i morgon. Om vi jämför hur hajpat det var inför Köpenhamn förra året, så är det i princip tyst nu.

Egentligen vet jag bara en sak om mötet. Det kommer att gå åt helvete. Det upprepas som ett mantra, om och om igen: Det finns inget att hoppas på. Det finns inte en chans på jorden att länderna kommer att enas om ett avtal.

Det känns ju som en halvbra utgångspunkt. Men allvarligt - de flesta som åker dit måste väl ändå ha i uppdrag att försöka? Det kommer väl i alla fall inte bli sämre än det var före mötet? Eller? Kan vi inte vänta till efter mötet med att rapportera att det gått åt skogen?

I morgon efter jobbet tänkte jag gå till ljusmanifestationen utanför Rosenbad (15.30-17.30).

4 saker

Jag blev utmanad att svara på lite personliga frågor. Det blir man ju inte så ofta, så varför inte svara dårå?

Så här:

4 TV-program jag tittar på

  • På spaning i NY (NYPD Blue) Älskar gamla polisserier. Vi köper boxar och betar av ett avsnitt varje kväll :-)
  • Nyheter
  • Idol
  • Veterinärprogram

4 saker jag gjort idag

  • Tagit sovmorgon
  • Fikat saffransbulle med maken på stan
  • Lagat spagetti och sojafärssås. Proppmätt.
  • Vinkat av maken som drar på tjänsteresa till Kiruna (!) ett par dagar

4 saker jag längtar efter

  • Hem när jag är borta
  • Lediga dagar
  • Glögg och pepparkakor
  • Våren

4 saker på min önskelista

  • Ekologiska lunchrestauranger i city
  • Ett vettigt klimatavtal
  • Riktigt bra vinterhandskar
  • Snabbare nätverk på jobbet
Ja det var allt. Som sig bör skickar jag den här enkäten vidare till alla som har lust att svara.

27 november 2010

Lästips

"Jag litar på att de som försöker göra världen bättre kommer att lyckas med mer än de som kritiserar de som försöker."
Tipsar om ett riktigt bra inlägg på Dyrare mat.nu.

Ha en skön lördag!

26 november 2010

På anslagstavlan

Kolla vad jag hittade uppsatt på anslagstavlan vid lunchrummet på jobbet.

Det är en sida ut Naturskyddsföreningens bilaga i DN igår, där man bland annat kan läsa om varför det alltid är fel att köpa jätteräkor. Det är inte jag som satt upp den. Okej, jag erkänner att jag plockade fram bilagan och vek upp sidan och lade den synligt på bordet, men därefter har någon pinnat upp den synligt på väggen. Gilla!

17 november 2010

Fantastisk nutidshistoria

Lite off miljötopic kanske, men jag måste ändå tipsa om guldgruvan jag upptäckt för ett tag sedan: P3 Dokumentär. Jag är annars nördigt trogen P1 och orkar aldrig byta kanal, men det dära internettet har sina fördelar. Man kommer åt hela underbara Sveriges Radios arkiv med bara ett par klick och det var så jag hittade P3 Dokumentär.

Programmet är en fantastisk källa för att lära sig mer om det där jag bara minns fragment av från nyheterna från olika delar av mitt 40-åriga liv. De har intervjuer med dem som var med, och man får höra hur det gick sen. Eftersom jag missat programmet fram tills för några veckor sedan har jag fem års fullspäckade dokumentärer att ta mig igenom. Laddar hem poddradio och har det med mig överallt.

Mina favoriter hittills:
  • Smuggelhärvan på nordkoreanska ambassaden (jösses!)
  • Hormoslyret (Tack ni som protesterade!)
  • Sjukhusmorden (Sveriges största massmord)
  • Sunday Bloody Sunday (otroligt bra program)
  • Veganrörelsen (att bli definierad som terrorist pga sin kost)

De jag ser extra mycket fram emot:
  • BT Kemi
  • Fermenta
  • Hallandåsen
  • HIV-skräcken
Kolla arkivet!

----------
PS. Jag fick en fantastisk komplimang idag från en annan miljöbloggare. Fredrik på helt nya Rotkamp skickade fred och kärlek och sa att min blogg är verkligen fet! Lever gott på det en stund :-)

16 november 2010

Läste i tidningen...

Kolla, vilken kul nyhet: Helt utan konstgödsel har man tredubblat majsskördar i södra Afrika. Tydligen finns det ett speciellt akaciaträd som liksom lever i symbios med odlingarna och gödslar bara genom att stå där mitt i åkern och tappa löven ibland.

Jag läser vidare i artikeln och lär mig att kombinationen jordbruk och trädplantering kallas agroforestry och är ett växande inslag i såväl klimat- som jordbruksforskningen. Och att en annan fördel, förutom att det blir bättre skördar, är att småbönderna blir självförsörjande på virke och bränsle.

Gödselträd :)

Miljösamordnardag

Äntligen har jag ägnat nästan en hel arbetsdag åt att vara miljösamordnare. Den här hösten har det varit så fullt upp med mitt vanliga informatörsjobb att jag ständigt har skjutit miljösamordnandet framför mig. Ett dåligt samvete, men idag lade jag undan allt annat för att gå igenom årets miljöplan och göra en uppföljning över hur det går. Vilket var jätteskönt. När jag väl fått tag på alla som hade ansvar för de olika åtgärderna, så kändes det nästan under kontroll. Det mesta är klart eller i alla fall ordentligt på gång, och det som inte är det har goda skäl. Det är allt från att byta till mer miljövänlig leverantör av kontorsvaror till smarta energisparlösningar med närvarovakter och LED-lampor. Skrivare som grundinställts på dubbelsidig utskrift och miljövänligare profilprodukter i medlemsshopen.

Sen är det bonusgrejerna. Saker som medarbetare tagit initiativ till helt utanför miljöhandlingsplanen. Min favorit: På alla våra utbildningar som vi arrangerar för aktiva medlemmar serveras numera en helt vegetarisk måltid. Om vi gör en uppskattning så har vi ungefär hundra utbildningar med ett lågt räknat snitt på 15 deltagare på ett år. Det är 1500 köttmåltider som byts ut till vego på ett år. Och samtidigt får ett antal konferensanläggningar en spark i baken att fundera på hur man gör bra vegomat. Något som inte är en dag för tidigt.

Hurra för utbildningsgruppen!

11 november 2010

Det går framåt

Finns det fler därute som liksom jag suttit många timmar framför teven och kollat på Djurpolisen på Animal Planet, ofta med lipen i halsen. Programmet är väldigt amerikanskt och samma programidé som Cops, fastän det handlar om att sätta dit djurplågare och rädda djur från sina plågoandar.

Jag har alltid tyckt att amerikanarna ligger före oss där. Har man brutit mot djurskyddslagen, så kommer specialutbildade poliser från deras djurskyddsavdelningar och sätter folk på plats och tvekar inte att hämta djur som far illa. "Is this your dog, sir?"

Nu läste jag att stockholmspolisen nu har bildat en djurskyddsgrupp. Tre inspektörer ska jobba heltid med djurskydd i Stockholms polisdistrikt. Det går framåt. Får vi hoppas. Det finns en del att göra.

Amenvaf...

Från MiljöAktuellt igår

Det skulle ju bli exportförbud, läste jag förra veckan. Men nähä, fransoserna tycker att det är bättre att tjäna pengar på ålen, så länge den finns.

Ja, för sjutton, kör på! Snart är den utrotad och slut och då kan vi inte exportera ett enda yngel.

9 november 2010

Sordin

Jag fick en ny kommentar på mitt gamla inlägg om jätteräkor, som jag så väl känner igen mig i. Marie skriver att hon försökt berätta om att jätteräkor är onda för ovetande vänner, men att hon slutat med det för att inte lägga sordin på stämningen och få ovänner.

Jag vet precis hur hon känner sig. Att befinna sig i valet och kvalet om man ska ta upp frågan och försöka hitta någon smart och lättsam kommentar som inte ska uppfattas som kritik och som inte ska få en att framstå som så jäkla präktig. Så ibland säger man saker och ibland säger man inget alls.

Nu har jag ju det ganska bra förspänt, eftersom alla som känner mig väl vet om vad jag tycker, till exempel om jätteräkor. Det knasigaste är när jag inte sagt ett knyst och ändå får "Förlåt, Karin" från någon som sitter med en tallrik scampi. Är det mig man ska be om ursäkt?

Äsch, jag vet inte. Finns det något smidigt och lättsamt sätt att prata om medveten konsumtion utan att riskera att göra vänner ledsna eller irriterade. För det är ju inte speciellt konstruktivt.

Vad tror ni? Är det bättre att vara tyst?

7 november 2010

Wolf Day!

Förra söndagen fick jag vara med om något fantastiskt. Jag fick följa med in till Kolmårdsvargarna. Det var en födelsedagspresent av syrran, som också var med. Vi fick följa med in till flocken, runt tio vargar, med deras skötare och vara tillsammans med dem en dryg timme, samtidigt som vi fick lära oss massor om dem.

Nu är ju djurparksvargarna tama på så vis att de är vana vid och nyfikna på människor. Men jag var ändå lite förvånad över hur lugn jag kände mig hela tiden jag var därinne. Det kändes som en flock stora hundar. En del var nyfikna, andra betraktade oss mer på avstånd. Jag kände mig aldrig det minsta rädd.

Hej, Vem är du?

Måste kolla närmare...

Ja, jag är snygg varg.

Dags för lite snygga ylningar :-)

Varifrån kommer varghatet? En så nära släkting till våra mest älskade husdjur. De är vackra att se på och rent statistiskt, jämfört med andra faror, är det så oerhört få som råkat ut för att få sina husdjur skadade. Och det är ju inte en enda människa i modern tid som skadats av varg. Många många fler jakthundar vådaskjuts av sina hussar än de som blir skadade av varg.

Nej jag begriper det faktiskt inte. Jag mår mest illa när jag läser hur utbrett hatet kan vara. Var det tiotusen jägare som skulle jaga de där stackars 28 vargarna som skulle licensjagas förra januari? Sedan dess har minst lika många vargar till dödats i Sverige av olika anledningar.

Vågar man hoppas på att vi slipper licensjakten nästa år?

2 november 2010

En bra grej, förresten...

Jag kom på att jag faktiskt fick en bra nyhet idag trots att jag mest gick runt och var tjurig.

Jag fick ett samtal från en nyutsedd miljösamordnare i en annan medlemsorganisation av samma sort som den jag själv jobbar i. De har nu bestämt att de också ska miljödiplomera sitt kansli, på samma sätt som vi redan gjort. Hon ville ha kontakt med mig för att höra hur vi jobbar och utbyta erfarenheter. Trevlig tjej.

Det kan man väl vara lite nöjd med? Att man ringer till oss för att man hört att vi är bra på miljö. Och att vi inspirerar andra att jobba seriöst med att minska organisationens miljöpåverkan. Ringar på vattnet och så...

Grinig

En vanlig jobbtisdag i november.

Eller nej, den här dagen var helt enkelt extra grinig mot mig. Jag har suttit med en av de mest monotona och tradiga arbetsuppgifter som faller på min jobblott (inträffar bara tre gånger om året tack och lov), samtidigt som att göra-listan bara har blivit längre.

Dessutom var det dags för personalens utbildning i grundläggande miljökunskap. Den obligatoriska tretimmars miljöutbildningen för all personal som ingår i vår miljödiplomering. Vi kör två tillfällen per år för eftersläntrare och nyanställda. 25 anmälda till detta tillfälle. Av dem fick 11 personer förhinder som de meddelade mig igår och idag på förmiddagen.

Gissa om jag var en väldigt frustrerad miljösamordnare idag?

Nej, jag ska inte vara grinig. Var och en av dem som inte kom hade säkert goda skäl. Men det är klart att det ligger nära till hands att känna att miljöfrågan blir bortprioriterad. Men det är nog ganska naturligt. De första utbildningstillfällena blev överfulla. Då gick alla som var intresserade alldeles av sig själva. De som inte har gått nu, efter alla inbjudningar känner sig helt enkelt inte kallade. Det känns bara så jäkla tråkigt att behöva tvångskommendera sina kolleger.

Nåja, jag utgjöt min frustration för personalsekreteraren som lovade att det inte hade med mig eller ens med ämnet att göra. Det är likadant med andra obligatoriska utbildningar för all personal. Det är hopplöst att få dit alla, om man inte jobbar med order direkt till berörd medarbetare från närmaste chef.

Ber härmed offentligt om ursäkt till alla som råkade ut för min grinighet idag.

Imorgon ska det regna.