27 januari 2011

Diplom!

Puh! Årets miljörevision på jobbet klarades av igår och vi fick godkänt och glada tillrop från miljörevisorerna.

Det här året har mycket gått av bara farten. Jag blev nästan förvånad när jag sammanställde listan över allt vi faktiskt gjort. Medan jag har suckat över surdegarna (svårigheterna med hur man följer upp att riktlinjer följs, de alldeles för många korta flygresorna, att för få gått den obligatoriska miljöutbildningen och sånt) så har det puttrat och bubblat miljöarbete i hela organisationen!

Ett exempel är det nya bilavtalet, som de som måste använda bil i tjänsten kan få. Antingen kan man få tjänstebil, som då givetvis är en miljöbil. Eller så får man reseersättning om man använder egen bil, och då får man högre ersättning om man har en miljöbil. Och så den vegetariska måltiden på utbildningarna. Och installation av LED-lampor och rörelsedetektorer för automatisk tändning och släckning. Och tagit bort alla pappershanddukar på toaletterna. Och bytt leverantör så vi får mer miljövänliga kontorsvaror. Och installerat grenuttag med strömbrytare på allas skrivbord. Och infört källsortering av plast, pappersförpackningar och metall i alla personalkök. Och säkerställt att alla skrivare är grundinställda på dubbelsidig utskrift. Och börjat klimatkompensera alla bilresor via CDM-projekt, flygresorna kompenserade vi redan året innan. Och köpt 7 ton ekologiskt livsmedel. Och...

Nästa vecka ska miljögruppen ha en heldag och göra en handlingsplan för 2011. Har du några tips?

Jag lämnar blankt

Jag anmälde mig just till en konferens med jobbet. Rutan med specialkost lämnade jag blank. Fräscht!

24 januari 2011

Eating animals - en till milstolpe

Det finns några milstolpar, där jag tvingats stanna upp och fundera över världen och min egen tillvaro. Några av de milstolparna är filmer och böcker. Här är några av dem.
  1. Darwins mardröm. Jag såg den ensam på Zita 2006. Jag vet egentligen inte vad som var så speciellt med den - en film om människorna vid Victoriasjön i Tanzania. Deras kamp mot hungern och deras arbete på fiskfabrikerna med nilabborren. Filéerna som flygs till Europa, så vi kan äta billig fisk. Ja, så som världen fungerar, helt enkelt - vi har inte kolonier i Afrika, men vi kan ändå hämta vad vi vill ha där. Det kostar inget. Men bilden av flygplanet som lyfter med fiskfileerna över stranden där barnen slogs om fiskrenset att koka soppa på, någon mer symbolisk blid är väl svår att hitta. Vad håller vi på med? Var finns jag i det här ruttna systemet?
  2. En obekväm sanning. 2006. Inte så mycket att säga, eller hur? I need to wake up. En riktigt spark i baken, ja nu jäklar! Gick hem och bytte till lågenergilampor som alla andra, men filmen peppade mig också att börja tjata på min arbetsgivare om allt vi skulle kunna göra. Typ stänga av våra datorer när vi gick hem på eftermiddagen
  3. Tyst hav. 2009 Isabella Lövins bok om vansinnet med fisket. Om de utrotningshotade fiskarterna som vi fortsätter att fiska, för om vi inte gör det så gör någon annan det. Det var den jag läste när jag började blogga, och peppade mig att ta reda på mer och mer om det som är viktigt.

    och nu
  4. Eating Animals. Boken av Jonathan Safran Foer om köttindustrin och djurfabrikerna. Jag har läst en dryg tredjedel och tankarna snurrar hela tiden. Boken är så mycket mer än det uppenbara: Att djuren i djurfabrikerna lider ohyggligt och köttindustrin leder till gigantiska miljö- och klimatproblem. Det vet vi redan. Men boken ställer frågor som är tabu om man inte vill framstå som galen aktivist eller extremist. Om vårt förhållande till djurs lidande, till exempel. Hur vi rättfärdigar handlingar, som de flesta individer skulle anse som rentav onda, med att alla är delaktiga i skulden. Det majoriteten gör kan inte vara fel. Eller?
    Boken har inte översatts till svenska än, men det är väl på gång, hoppas jag. Jag vill att fler läser. Jag har ett behov att prata om det här.
    ------
    Jo, den kommer snart ut på Svenska. Äta Djur kommer ut i mars enligt förlaget.

23 januari 2011

Rekommenderar: Matkorn

Skön söndag. Långpromenad med hunden i Tanto, soffhäng, rafflande handboll och tid att göra storkok med vegopannbiffar. De blev riktigt bra idag, dessutom.

Tallriksmodellen!
Och så testade jag att koka matkorn. På paketet stod det "istället för ris, bulgur eller couscous". Jag har ju efterlyst bra alternativ till klimatboven ris, som vi svenskar äter så onödigt mycket av. Jag kokade ett par portioner (12 minuter, bara) och serverade till vegobiffarna och stuvad spenat. Det var mycket godare än jag väntat mig! Lite lagom tuggmotstånd, skönt mättande och en bra mild smak som kompletterade resten av maten. Jag kan tänka mig att det är super att ha i en matig sallad, men annars helt enkelt som en bra kolhydrat till vilken mat som helst. Det är dessutom mer proteinrikt än vanligt vitt ris och ska vara nyttigt på alla möjliga sätt.

Enligt maken ingår ketchup på
allt som på något sätt liknar pasta.

Och nu fick jag rekommenderat att testa mathavre också. Will do.

21 januari 2011

Plötsligt händer det...

Jag hade ett ärende till Drottninggatan på lunchen idag och slank in på en restaurang på Gamla Brogatan, precis vid PUB. Jag var ensam och ville bara ha lite snabbt käk.

Och plötsligt händer det! På den lilla restaurangen, som utifrån ser ut som ett sånt där pasta- och salladsställe som det går tretton på dussinet på, så erbjuder de fyra olika vegetariska rätter som är helt KRAV-märkta. Kan detta vara sant? Jo, de har precis börjat med detta, och får mat levererad från ett vego-ekoställe vid Hornstull.

Inte nog med att jag fick den efterlängtade ekologiska lunchen som jag tjatat om så länge, det var också en välkomponerad vegetarisk måltid som var jättegod. Kikärtsgryta med mycket spenat, rött råris och en fantastisk vitlöksröra till. 89 kr.

Enda nerköpet (som jag väljer att ignorera just idag, för att jag blev så glad) var att maten levereras till dem i engångs portionsförpackningar i plast.

Kom igen nu cityjobbare: Gå dit och ät och säg snälla saker till dem! In & Out Bistro, Gamla Brogatan 11.

18 januari 2011

Vegokorv? Nä, bara skoja

Vegetarisk? Haha, gick du på den lätta?
Läs Terra Novas inlägg om Pressbyråns lilla marknadsföringsgrej. Vad är det frågan om?

Jag såg själv på Twitter igår, att Pressbyrån nu tänkte börja servera vegokorv, och gjorde glatt en retweet på det.

Nähä, det var alltså bara ett skämt. Så tokiga tänkte de nog inte vara ändå. Lång näsa till mig som trodde det.

Var det så bort i tok, att tänka sig lite enkel snabbmat utan kött? Jag vet inte.

Och hur svårt skulle det vara för snabbmatskedjorna att erbjuda hela sin meny i vegetarisk variant? På Taco Bar kan man få varenda rätt på deras centralstyrda meny med kött, bönor eller soja (chilliveggie). Välj direkt i kassan - inga problem!

En skickligt gjord sojaburgare skulle på McD eller BK utan tvekan smaka ungefär som en kött-dito – det är ju geggan runt om burgaren som ger smaken. Men nej, det enda som erbjuds är ett vegetariskt ”alternativ”. På McD står den vegetariska burgaren inte ens på menyn, utan man måste fråga speciellt och sedan vänta i skamvrån i tio minuter.

Vad är problemet?

16 januari 2011

Tryckkokare?

Ska man ha en tryckkokare?

Jag har aldrig ägt någon, och nog aldrig ens sett någon användas. Men de fåtal personer som jag hört berätta om sina grytor brukar få något lyriskt i blicken. Fördelarna ska vara koktiden. Och det betyder mindre energiförbrukning. Bra. Och om det går fortare att koka kikärter eller potatis, så är det inte mig emot.

Men blir maten lika god? Hur är det med näringsämnen?

Måste läsa på, känner jag. Jag har kollat runt lite, och de flesta sidorna handlar om att det är bra att koka kött i tryckkokare. Det är ju inte aktuellt här, men hur är det med linsgrytor eller rotsaker och grönsakssoppor?

De är skitdyra, men det dyker upp några begagnade då och då på Tradera.

Kom igen alla frälsta - övertyga mig! Eller avråd mig...

Och en grej till: Om man nu ska ha en - vad är skillnaden mellan de dyra och inte riktigt lika dyra?

13 januari 2011

Trist flygstatistik

Statistiken på hur mycket tjänsteresor vi gjort på jobbet med flyg under 2010 kom idag. Less.

Vår resepolicy säger att vi inte ska ta flyget om resan understiger 50 mil om det inte finns väldigt speciella skäl. Men vilka speciella skäl det kan finnas för 86 (!) flygresor mellan Stockholm och Göteborg kan jag inte ens gissa. Eller för 26 resor mellan Stockholm och Sundsvall. Växjö med sina 46 mil är för all del gränsfall, men det är ändå utanför policyn. 40 resor.

Liten undran: Hur många minuter tjänar man på att ta flyget till Göteborg, transfer till och från flygplatsen inräknat, jämfört med X2000?

Vi upptäckte det här redan förra året, och frågan togs upp i ledningsgruppen. Bot och bättring lovades. Nu är det sämre.

Det måste gå. Tips, någon?

Tröst: De allra allra flesta följer resepolicyn. Och det är bra.

12 januari 2011

Livet och flyget

Jaha.
Överallt nu, tycker jag. Reklamen för charterresorna och lågprisflyget. Det dagliga fikasnacket om vem som ska resa vart. Berättelserna om stränderna och hotellen. Livet är inte dagarna som passerar, det är dagarna du minns, meddelar Fritidsresor. Det är helt enkelt en mänsklig rättighet att slippa vintern och mörkret. Att komma bort. Leva lite.

Nej, jag går inte på det. Mitt liv är alla dagar. Både dagarna jag minns och de som jag helst vill glömma. Det är dagarna som passerat obemärkt och de som jag ser fram emot. Men framför allt är livet just nu. Och här. Och det är faktiskt inte så dumt, tycker jag. Allt jag behöver och blir glad av finns här, mitt framför näsan.

Jag begriper att jag provocerar nu. Varför ska jag, som helt enkelt inte gillar solresor, klaga på dem som tycker att det är härligt? Det är väl inte min sak att bestämma vad som gör andra glada? Jag fattar att solsemestrarna är något som väldigt många ser fram emot och som blir årets höjdpunkt. Och det finns många flygresor som är välmotiverade. Det är inte det.

Men jag blir ledsen över att det är så allmänt accepterat att skita i den enorma klimatpåverkan som flyget innebär. Att flygresorna ständigt ökar, varje år. Att de resor som vi i de rika länderna ser som en mänsklig rättighet, är fullständigt otänkbara för de flesta människor i de länder vi reser till. Att turistindustrin är makalösa på att exploatera natur och utnyttja människor, och att de västerländska resebolagen håvar in den allra största delen av pengarna vi lägger på en resa. Att det är vi som reser mest, som drabbas sist av klimatförändringarna.

Det är… inte schyst. Bara.

Att resa ska inte kosta något heller. Det ska vara billigt, billigt. Det har vi vant oss vid nu. Du kan flyga till Rom för ett par hundra, men om du vill ta tåget till Paris kostar det 2500. Vem sjutton tar tåget till Europa? Då är man ju dum.

11 januari 2011

Släng ut en hund om dagen

Jag försöker att inte se saker i svart eller vitt. Jag anstränger mig verkligen för att förstå hur man tänkte på SVT när man bestämde sig för att köra programidén Huset fullt av hundar. Ja, det blir förstås bra underhållning - folk gillar hundar. Bra. Och det är ju bra att uppmärksamma hemlösa djur. Okej.

Om du missat vad det handlar om, så är det alltså en ny dokusåpa som SVT planerar, där olika familjer får sex hundar var. De filmas under en vecka och får varje dag rösta ut den hund som de inte vill ha, tills de till slut bestämmer sig för vilken som ska få stanna.

Nu är inte jag någon expert, men är det inte rimligt att förutsätta att hundar som är hemlösa av någon anledning också har farit illa på ett eller annat sätt? Det jag känner till om organisationer som jobbar ideellt med att omplacera hundar och katter är att man är extra noga med att hitta rätt hem, göra hembesök och intervjuer. Att tänka sig att skicka iväg en hel flock med hundar som inte känner varandra till en okänd miljö med nya människor finns inte på kartan.

Hur mår hundarna som utsätts för detta?
Och vilka signaler sänder det ut om hur man kan behandla djur?

Det finns en namninsamling om man vill vara med och säga ifrån.

10 januari 2011

Revisionsmånad

Nämen om man skulle titta in här lite. Jag har haft jullov och varit väldigt lite vid datorn. Skönt.

Men idag var det rivstart på jobbet. Det kändes riktigt bra dessutom. Allt är fortfarande under kontroll, skrivbordet är städat, mejlboxen är rensad inför nya året och uppgiftslistan är synkad med Office OneNote. Mmm…

Januari är miljörevisionsmånad. Jag började dagen med att mejlbomba ett helt gäng med kollegor med frågor om sådant som ska vara med i utvärderingen. Hur mycket KRAV-märkt mjölk har vi köpt, hur många bilkilometer har vi kört i tjänsten, hur mycket fjärrvärme har gått åt, har vi bytt till bättre IT-utrustning, hur många kuvert har vi köpt och tusen sådana frågor. Det är ett himla pill att sammanställa, fick jag erfara förra året då jag gjorde detta för första gången. Nu är jag mer förberedd.

Svaren börjar redan komma in. Bland annat kom beskedet att vi minskat elförbrukningen med 21 000 kWh jämfört med förra året på huvudkontoret. Yes! Jag återkommer med fler rapporter efter hand.

Det kan kännas jäkligt pilligt och tradigt att hålla på med den här sortens utvärdering, men jag måste ändå säga att det är värt besväret. Det blir så tydigt vad vi faktiskt åstadkommer, och man kan verkligen se utvecklingen från år till år. Och så gillar jag tabeller :-)

3 januari 2011

Nyårslöfte -11

Gott nytt år!

Jag njuter av mitt jullov och gör så lite som möjligt. Jag har gått långa promenader med hunden, gjort fint hemma och har precis sträcktittat färdigt på Våra vänners liv på SVT play, som undgått mig hela hösten. Å vad jag älskar bra TV-serier! Veckans projekt är också att lägga ut auktioner på Tradera med grejer som jag inte behöver längre. Min ridutrustning, bland annat. Det är lite vemodigt att göra sig av med, men allt har sin tid. Nu är det hundsport som gäller för mig, och det passar mig så mycket bättre.

Nyårslöfte då? Det ska väl varje sann miljökämpe avge? Ärligt talat så har jag inte kommit på något. Jag har ju ägnat mig åt att försöka leva mer miljövänligt i några år nu, och det som är lätt att ändra på har är jag redan hemma med.

Min kompis A kör hardcore i år. Hennes löfte handlar om att inte slänga någon mat alls, och att inte köpa något som hon absolut inte behöver och om hon måste ska hon först kolla om hon kan låna eller köpa begagnat. En rätt skön utmaning för den som har tre små barn och hus. Men jag är säker på att hon fixar det, och hennes man är med på löftet. Respekt!

Jag vågar inte gå lika långt som min kompis, men mitt löfte skulle kunna vara att alltid ställa frågan om jag verkligen behöver en sak innan jag köper den. Det borde inte vara så svårt. Ett mätbart mål, nästan i alla fall. Jag kan notera alla prylar och kläder jag köper och utvärdera efter hand. Det är inget löfte om att köpa mindre, men att åtminstone fundera på vad jag gör. Okej, det får bli mitt löfte 2011.