27 februari 2011

Argumentkullerbytta om päls

Men vad är det här för argumentkullerbytta? Daniel Björk hävdar i dagens SvD att det är hyckleri att vara emot pälsindustrin. "Det är ju så mycket värre med kycklingarna som vi äter."

Med den typen av argument skulle man alltså inte få kritisera en enda företeelse så länge det finns saker som är värre. "Hur kan du kritisera Khadaffi när det är så utbrett med dödsstraff i Kina?" eller "Hur kan du uppröras över svenska kycklingbroilerfabriker - det är ju så mycket värre med kalkonfabrikerna i USA."

Jag är ledsen och arg för att det verkar som det blivit inne med päls igen. Och varje person som har på sig päls eller pälsdetaljer bidrar till att det blir mer accepterat.

Jag är också ledsen och arg över svenska kycklingfabriker. Och grisfabriker. Och vargjakten. Och sojaimporten. Och alla onödiga kemikalier. Och att Sverige är en monarki. Och att barn mobbas i skolan. Och rasism och svält och orättvisor och...

Eller måste jag bestämma mig för vad som är värst och förändra det innan jag kan vara upprörd över något annat?

26 februari 2011

Coop och jätteräkorna (borta!)

Plötsligt händer det. Jag har ju ondgjort mig flera gånger över att det annars väldigt medvetna Coop Extra på Medborgarplatsen säljer jätteräkor med grön hyllmärkning och kallar dem ekologiska. Så himla fult, med tanke på att räkorna inte har någon tredjepartsmärkning alls, och som vi vet finns det inga hållbart odlade jätteräkor.

Jag sa till dem några gånger, men de höll inte med mig då.

Nu är de borta! Jag har kollat två gånger, och det finns inga jätteräkor alls att köpa där längre. Nöjd. Det är klart att det har betydelse om vi säger till.

24 februari 2011

Fortfarande mätt

Nu har det gått några veckor sedan jag slutade köpa hem mjölk och ägg. Först ska jag säga att det går kanonbra hemma. Det man behöver finns i affären, enkelt. Till frukost blir det havregrynsgröt med krossade lin- och hampafrön, äppelmos och sojamjölk. På kvällarna blir det ofta någon soppa eller gryta och en macka till det. På helgen gör vi kanske en god pasta med tofu eller sojafärs eller kanske bön- och nötbiffar. Om man söker på veganrecept inser man att det allra mesta går att laga som vanligt, bara med lite andra ingredienser.

Det var det lätta. Nu till det svårare.

Det var precis som jag trott. Om man vill äta lunch ute på restaurang så är det snudd på omöjligt att klara hundra procent strikt vegetariskt. Det är inte helt omöjligt att hitta, men ska man göra det varje dag, så får man äta utan sällskap.

Så jag tror att jag har landat i en egen princip att följa:

1. Strikt vegetariskt hemma
2. På restaurang: välj strikt vego om det finns, annars välj mat med så lite mjölk/ägg som möjligt. Beställ strikt vego på konferenser.
3. Om jag blir bjuden hemma hos någon: Ät lakto-/ovo-vegetariskt om det inte bjuds något hel-vego.

Det här funkar för mig. Jag har största respekt för dem som fixar sin vardag utan att köpa något alls från djurfabrikerna. Jag önskar att det var lättare. Ändå är jag stolt över den förändring jag gjort. Jag gissar att jag minskat mina inköp av ägg och mejeriprodukter med över 90 procent.

Tidigare inlägg om mina veganambitioner:
Hemmavegan
Mätt och belåten

23 februari 2011

Slösigt med Stockholms matavfall

Jamen precis! Läser i MiljöAktuellt att man analyserat hur stora värden som eldas upp i Stockholm i stället för att utvinna biogas av matavfallet. Det uppskattas till 200 miljoner kronor om året!

Vad är det som är så svårt för Stockholm, när det finns en massa andra stora städer som ordnat smidig återvinning av matavfall?

Själv har jag ju avfallskvarn, så mina matrester återvinns. Men även om jag tycker att avfallskvarnar är en bra grej, så säger flera experter att det effektivaste sättet att få energi från matavfallet är att samla in det och köra det till rötning. Så där gjorde vi i Nykvarn, där vi bodde förut. Jättesmidigt - vi slängde matavfallet i en speciell påse och lade den sedan i samma soptunna som övriga sopor.

Ärligt talat, så är jag väldigt dåligt påläst om vad problemet är i Stockholm - varför det är så usla möjligheter att återvinna sina matrester för invånarna i Sveriges huvudstad och tidigare miljöhuvudstad i Europa. Måste skriva och fråga. Eller någon läsare kanske vet?

18 februari 2011

Kalas på dagis!

Nämen kolla, det var tydligen kalas på dagis idag. Dagisfrökens fina Wita fyller fem år och bjöd alla kompisar på godis.
Födelsedagsbarnet i mitten. Min Maiden längst till höger.
(Bild lånad från VipDogs blogg)
Ibland undrar jag varför jag jobbar på kontor...

Trevlig helg alla! I morgon tar jag och maken bussen till Trosa och lyxar på finhotell. Det är bra.

15 februari 2011

Om kött, norm, moral och extremism

Vad mycket bra det finns att länka till den här veckan.

Idag blir det länk till Göran Greiders recension i Aftonbladet av Pelle Strindlunds bok Jordens herrar:
"I dag kan ingen försvara slaveriet, men det fantastiska är att de mest upplysta och progressiva människor i sitt försvar av köttätande omedvetet argumenterar på samma sätt som slavhandlare en gång gjorde: Vi har rätt att exploatera de afrikanska vildarna eller döda någon miljon kycklingar om året eftersom vi är intelligentare. Framför allt har vi mer makt än djuren och därför har vi rätt att döda och äta dem. Så ser det alltigenom ohållbara grundargument ut som ständigt återkommer när människor pressas på varför det är moraliskt acceptabelt att äta kött – och när de sagt det ser de ofta litet bedjande ut, som om de visste att något inte stämmer."
Jag har inte läst boken själv. Jag sätter upp den på listan. Men det jag läser om boken får mig att tänka på en sak som jag funderar på ibland: Det där med att bli kallad fanatisk och extrem, fastän man bara tagit ställning för en sak som de allra flesta egentligen anser vara moraliskt rätt. Människor kan bli provocerade av att andra engagerar sig mot djurens lidande, som om det engagemanget stod i motsats till någon annans engagemang för mänskligt lidande. "Hur kan folk lägga kraft och pengar att rädda hemlösa katter när det finns barn som svälter?"

Det blir lite märkligt. De, som de flesta innerst inne vet har rätt, blir förlöjligade och marginaliserade. Man pratar om militanta veganer och extrema djurrättsaktivister. Personer som valt att avstå produkter från djur kallas fanatiska. Snacka om härskarteknik. "Vi vet att ni har rätt, men ni är så få och vi andra så många, att vi kan låtsas som att det är så här världen ska se ut. Det har funkat hittills. Den som följer normen kan väl inte ha fel?"

14 februari 2011

Den sjuka sjuka fiskeindustrin

Isabella Lövins blogg tipsade om den engelska kampanjen Fish Fight som protesterar mot att hälften av all fisk som fiskas i Nordsjön slängs överbord. All fisk som slängs överbord dör.

Du kan läsa mer och stödja kampanjen på fishfight.net

Sprid gärna vidare. Vore schyst om den kunde uppmärksammas i Sverige också!

Varför fiskesubventioner?

Kan någon påminna mig nu igen: Varför har vi fiskestöd? Varför går mina skattepengar till att understödja en fiskeflotta som fiskar fastän fisken håller på att ta slut?

Det måste ju finnas någon poäng med det. Eller?

Här är en Svd-krönika från igår om fiskesubventioner.

Och när vi ändå är igång - förklara gärna poängen med jordbruksstödet också. Jag fattar nog lite trögt.

11 februari 2011

Mätt och belåten

Förvånad, faktiskt. Det är ju mycket lättare än jag trott att undvika mjölk och ägg.

Det är snart två veckor sedan beslutet att sluta med mjölk och ägg. Planen är som sagt att köra helt veganskt hemma, men inte låta det hindra vardagen om det inte finns veganrätter på restauranger eller om jag blir bjuden. Men om jag ser tillbaka på den gångna veckan så har jag lyckats äta veganluncher alla dagar utan att ens anstränga mig. Jag har med mig en burk hemmagjord hummus till morgonmackan på jobbet, och tycker att kaffet är lika gott utan skvätten mjölk - det tar bara lite längre tid att dricka.

Det jag insett är att en hel del vanliga vegolunchrätter som jag brukar äta faktiskt lagas utan mjölk och ägg. Min favorit-curry med tofu (gaeng ped pak) på Pong har en bas på kokosmjölk. Den goda grönsakswoken med jordnötssås på kvarters-thaien är vegan. En av de två dagens lunch på Martins gröna på Regeringsgatan är alltid vegan. Och en vanlig indisk Dal masala tror jag i alla fall är utan yoghurt, men det måste jag fråga nästa gång.

Ikväll lagade vi en grym pastasås med rökt tofu här hemma. Älska tofu!

Den här veckan har jag alltså blivit mätt och belåten helt utan mjölk och ägg, med undantag av några fikakakor som jag inte har full koll på. Ja, fikat är svårast. Men jag tänker att det inte är hela världen med lite kakor om jag ändå minskat min förbrukning av mat från djur till nästan noll. Mitt mål är att påverka som konsument, inte att utöva en religion.

Trevlig helg på er, och vilka underbara bilder vi får från Egypten!!

10 februari 2011

Miljö 2011 på jobbet

Då kör vi igen då. Miljöåtgärder för 2011 beslutade och klara. Ledningsgruppen hade inget att invända om miljögruppens förslag. Vi har hittat på vettiga saker att förbättra inom alla områden: Utbildning, inköp/förbrukning, energi, resor/transporter och avfall.

Här är mina favoriter:

  • Kurs i eco-driving för de som kör mycket bil i tjänsten
  • Krafttag för att få hela personalen att gå kurs i grundläggande miljökunskap
  • En helt vegetarisk måltid på alla tvådagars kurser och konferenser
  • Satsning på att följa upp att våra största leverantörer följer våra miljökrav
  • Värmecentralen och alla hissar renoveras (stor energivinst)
  • Klimatkompensation även för bilresor (tidigare bara flygresorna)

Ja, och en massa annat, stort och smått. Det roligaste tycker jag förstås är den vegetariska måltiden vid alla konferenser. Ingen dramatisk grej egentligen, men jag vet att det kommer leda till att folk tvingas fundera och snacka med varandra om vad det innebär. Som en värderingsövning i praktiken, liksom. Sedan vet jag att alla inte tycker att det är kul och att det kommer att fällas spydiga kommentarer och en del kommer inte att fatta poängen. Men jag är ändå så stolt över att min arbetsgivare velat gå före och säga att varje beslut man tar för att försöka få en lite bättre värld är bra. Och vi får vara med och flytta lite, lite på den rådande normen om att mat per definition stavas kött. Heja oss!

7 februari 2011

Pangasius och WWF

Pangasiusodlingar i Vietnam.
Bild lånad från Sveriges Radio
Jag fick en fråga idag: Vad ska man tycka om WWFs fiskguide nu när de låtit sig påverkas av Vietnams regering att ta bort det röda ljuset från pangasius?

Ja, vad ska man tycka?

Missade du programmet Matens pris på P1 igår, så kan du lyssna och läsa om det här. Kontentan är att fiskodlingarna i Vietnam leder till hemsk miljöförstöring och till att vietnameserna själva svälter, eftersom fisken befolkningen annars lever på matas till fiskodlingarna. Ja, som det brukar med andra ord. Vi utnyttjar skamlöst natur och människor i tredje världen för att vi inte vill betala vad saker egentligen kostar. Billigt är gott! De jobbar så gärna för att vi ska ha det bra.

Ja, och så hade WWF insett det stora miljöproblemet med pangasiusodlingarna, och satt upp fisken på röda listan = köp inte. Då blev Vietnams regering rädda att förlora inkomsterna och hotade WWF att de inte skulle få vara kvar i Vietnam, vilket ledde till att WWF tog bort rödlistningen och flyttade pangasius till en helt ny kategori som döptes till "På väg mot certifiering".

Ja, vad ska man tycka? Jag tänker spontant på några saker:
  • Att det var dumt och oansvarigt av WWF att vika sig för hoten. Om nu Vietnams regering var så orolig för detta, så känns det som att WWF var den som hade det starkaste kortet. Att förlora i förtroende bland konsumenter är en oerhört stor risk att ta.
  • Att fler skulle kunna tänka efter hur rimligt det egentligen är att man betalar 29 kr kg för någon fisk, vilken det än är.
  • Att WWF inte satt gult eller grönt ljus på pangasius, så det är helt okej för alla som inte vill bidra till utnyttjandet att avstå även i fortsättningen.
  • Att WWF:s fiskguide fortfarande är ett bra och pedagogiskt stöd för den som försöker vara en medveten konsument, men ännu mer medveten är man om man enbart håller sig till MSC eller ännu hellre KRAV (eller kommer på att fisken mår bäst i havet och lagar något vegetariskt istället).
  • Att man, efter att ha upprört sig färdigt över förhållandena i Vietnam, kan ta en liten funderare över hur mycket norsk lax man köper. Fiskodlingar med rovfiskar är... bara väldigt kortsynt tänkande.
Ja, ungefär så. Vad tycker du?

Läs bra DN-ledare om detta

6 februari 2011

Hemmavegan

Hur i all sin dar berättar jag detta utan att bli påklistrad egenskaper eller åsikter jag inte har? Men okej. Rakryggat yppa sanningen: Vi har slutat köpa hem mjölk och ägg.

Jag har redan fått frågan om jag är militant, så den behöver du inte ställa. Vad jag vet så har jag inte blivit vidare personlighetsförändrad sedan mjölken och osten tog slut i kylskåpet, men det får väl andra bedöma. Å andra sidan har vi fyra ägg och en haloumi kvar, så det är väl först när vi ätit upp det som jag kommer bli så där fanatisk som veganer väl ska vara? Passa er ;-)

Visst har jag tänkt tanken förut. Om jag nu valt bort kött av etiska och miljömässiga skäl, borde jag inte fundera på mjölk och ägg också? Fast jag har bara sett hinder och problematiserat. Vad jobbigt på restaurangerna! Och hur kan man bli mätt på mat utan ost och grädde? Och så köper jag ju bara KRAV-märkt hemma. Då kan jag ha gott samvete.

Nu ska jag erkänna en grej jag inte hade en aning om när det gäller mjölk (Ja, förlåt, men jag är uppväxt i stan.) Jag hade ingen aning om att en mjölkko måste få en kalv varje år. Att mjölkkor i stort sett alltid är dräktiga. Att kalvarna som föds får vara med kon i ett dygn innan den skiljs från henne (3-4 dygn i KRAV-produktion). Några honkalvar växer upp till mjölkkor, resten blir köttdjur. Mjölken bidrar alltså till köttindustrin. Jaha. Jag trodde att jag var allmänbildad, men tydligen finns det luckor.

Jag har funderat mycket och jag vill bidra så lite som jag kan till det här systemet. Helt enkelt för att jag inte behöver det och för att det inte är svårt. Inte hemma i alla fall, och min underbara man tycker också att det är ett bra beslut. Det är bara att läsa på sin näringslära, lyssna på andras erfarenheter och börja botanisera i den enormt spännande matvärlden utan kött, mjölk och ägg. Nötter, tofu, fröer, bönor, spännande matoljor... Ja, man blir mätt. Ja, det är gott.

Beslutet gäller bara vår egen hemmamatlagning. På restauranger och om nån bjuder på käk kör jag på som vanlig svensson-vegetarian.

Tack Mia B för inspiration!

2 februari 2011

Jätteräkorna igen

Konversation med annars klok person idag:
Annars klok person: Vet du, nu finns det ekologiska jätteräkor!
Karin: Nä, det finns inga ekologiska jätteräkor. Ingen seriös tredjepartsmörkning som t ex KRAV eller MSC sätter sin stämpel på jätteräkor. Det är producenterna själva som hävdar att de är ekologiska i så fall.
Annars klok person: Okej, men jag äter dem i alla fall. Jag fuskar med det.

Ja det var ju ärligt i alla fall. Jag måste släppa det. Uppenbarligen köper folk jätteräkor, och det finns inget jag kan göra åt det.

Men jag fattar faktiskt inte - vad i smakupplevelsen hos en jätteräka kan rättfärdiga att man bara struntar i allt det innebär att producera den? Vad är det som är så oemotståndligt gott med dem att man kan blunda för skiten de för med sig?

Visst - så kan man säga om allt möjligt - hela köttindustrin, textilindustrin, flygresorna, you name it - det finns så mycket skit man kan bidra till i den här världen. Men att avstå jätteräkor handlar inte om att ändra livsstil, flytta till skogen och äta frön. Avstå ett specifikt skaldjur, bara. Jag lovar på heder och samvete - livet blir inte fattigare utan jätteräkor. Nej.

Nyårslöfte - rapport

Mitt nyårslöfte löd: Under 2011 ska jag alltid ställa mig själv frågan om jag verkligen behöver en sak innan jag köper den. Jag har begränsat löftet till rena prylar, alltså inte förbrukningsvaror, mat & dryck eller tjänster.

En månad har gått och jag klappar mig själv på ryggen. Jag har köpt några grejer, och alla utom en tycker jag att jag har täckning för:

  • En skyddsfilm till min iPhone (den förra höll på att trilla av)
  • En tryckkokare (begagnad - och jag tror att vi kan bli bra kompisar.)
  • En vegankokbok (Nja, egentligen kan man läsa allt det där och mycket mer på nätet, och tyvärr var boken inte lika omfattande som jag önskat. Tror jag säljer den sen.)
Ja mer var det inte. Och inte har jag lidit av något vidare shoppingsug heller. Jag gissar att det blir värre med våren och ljuset då man blir sugen på lite nya kläder. Vi får se. 

Annars snurrar mycket av mina tankar kring mat de senaste dagarna. Jag läste ut Eating Animals i helgen. Jag återkommer till det.