15 februari 2011

Om kött, norm, moral och extremism

Vad mycket bra det finns att länka till den här veckan.

Idag blir det länk till Göran Greiders recension i Aftonbladet av Pelle Strindlunds bok Jordens herrar:
"I dag kan ingen försvara slaveriet, men det fantastiska är att de mest upplysta och progressiva människor i sitt försvar av köttätande omedvetet argumenterar på samma sätt som slavhandlare en gång gjorde: Vi har rätt att exploatera de afrikanska vildarna eller döda någon miljon kycklingar om året eftersom vi är intelligentare. Framför allt har vi mer makt än djuren och därför har vi rätt att döda och äta dem. Så ser det alltigenom ohållbara grundargument ut som ständigt återkommer när människor pressas på varför det är moraliskt acceptabelt att äta kött – och när de sagt det ser de ofta litet bedjande ut, som om de visste att något inte stämmer."
Jag har inte läst boken själv. Jag sätter upp den på listan. Men det jag läser om boken får mig att tänka på en sak som jag funderar på ibland: Det där med att bli kallad fanatisk och extrem, fastän man bara tagit ställning för en sak som de allra flesta egentligen anser vara moraliskt rätt. Människor kan bli provocerade av att andra engagerar sig mot djurens lidande, som om det engagemanget stod i motsats till någon annans engagemang för mänskligt lidande. "Hur kan folk lägga kraft och pengar att rädda hemlösa katter när det finns barn som svälter?"

Det blir lite märkligt. De, som de flesta innerst inne vet har rätt, blir förlöjligade och marginaliserade. Man pratar om militanta veganer och extrema djurrättsaktivister. Personer som valt att avstå produkter från djur kallas fanatiska. Snacka om härskarteknik. "Vi vet att ni har rätt, men ni är så få och vi andra så många, att vi kan låtsas som att det är så här världen ska se ut. Det har funkat hittills. Den som följer normen kan väl inte ha fel?"

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du säger så kloka ord! Tack för boktipset, har reserverat ett ex på bibblan :)

Laks sa...

Folk känner sig kränkta när någon gör annorlunda är dem själva. Att säga "jag är vegetarian" bland en massa köttätare tolkas som en förolämpning. Och jag tror att anledningen till att det uppfattas så är för att dem flesta vet,och känner att det är omoraliskt att äta djur som plågats hela sina korta liv.