10 mars 2011

Ännu mer om kött (tänker hon inte på annat?)

"Totalt ökade konsumtionen av gris-, nöt- och lammkött under 2010 med 3,5 procent, vilket motsvarar drygt 20 000 ton. Störst var ökningen för grisköttskonsumtionen med en ökning på 4 procent eller drygt 13 000 ton."(Pressmeddelande idag från Kött- och charkföretagen)
Jag ser det ju själv. Den här bloggen har kommit att handla väldigt mycket om kött på senaste tiden. Oproportionerligt mycket, tycker kanske den genomsnittlige miljöbloggläsaren. Det finns ju så mycket annat att skriva om, så varför håller jag på och deppar ner mig om djurfabriker och slutar med mjölkprodukter och allt vad jag ägnar mig åt?

Jag håller med - jag tänker mycket på kött på sistone. Faktum är att jag till och med hindrat mig själv från att skriva här bara för att ransonera lite bland inläggen om kött och djurfabrikerna. Tänker att ingen orkar läsa.

Å andra sidan är det här min alldeles egna blogg, och om den är enkelspårig så beror det väl på att jag själv är lite enkelspårig nu.

Jo, köttfrågan hör hemma på en miljöblogg, det är det inget snack om. Det handlar om ett galet utnyttjande av jordens resurser när fler och fler människor äter mer och mer kött. Att minska sitt köttätande är bland de allra viktigaste vardagsgrejer du kan göra för klimatet och miljön (sojafälten i Brasilien, t ex). Men det är inte klimataspekten, eller ens de globala orättvisorna som kommer med köttätandet, som fått mig att fundera så mycket på sistone. Det har varit självklart för mig länge. Och djurfabrikerna och hela köttindustrin som var anledningen till att jag valde att bli vegetarian för drygt tio år sedan.

Jag tänker nog bara mer på djuren själva just nu, och då blir det så starkt. På att grisar är väldigt lika hundar i beteende och behov. Jag blir provocerad av någon som upprör sig över att man äter hundar i Kina samtidigt som vi här i Sverige föder upp och slaktar miljontals grisar varje år. En griskulting i naturlig miljö är lika lekfull och nyfiken och busig som en hundvalp. En vuxen gris som mår bra är klok, vaken och läraktig och trogen sin flock, precis som en hund. Och så tänker jag på bilderna från grisfabrikerna och ser framför mig att de istället är fyllda med miljontals hundvalpar, nyfödda och upp till ett halvår och deras mammor, som tvingas föda kull efter kull tills de slits ut. Hur de halvårsgamla rädda och förvirrade transporteras för att ställa sig på kö till den effektivt uttänkta slakten. Ja ni förstår - det gör för ont att tänka så. Men jag kan liksom inte inte tänka på det längre. Har vi människor verkligen rätt att föda upp djur för att äta dem? Vad är det som ger oss den rätten i så fall? Har djur till och med rättighet att leva sitt liv för sin egen skull och inte för människans skull?

Det som ändrats hos mig på sistone är kanske helt enkelt att köttfrågan kommit att handla mer om moral och värderingar än om krass resursförbrukning. Och det som hjärtat är fullt av...

Jag har just läst ut Pelle Strindlunds Jordens herrar, och jag gissar att boken har effekt på var och en som läser den. Återkommer om den.

Några andra som också läst och funderar:
Göran Greider
Karin Långström Vinge
Nina Lekander har läst Eating Animals

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller med dig! Blir ofta ledsen när jag tänker på alla stackars kloka grisar som föds upp bara för att slaktas och bli till korv. Alla som har känt en gris vet hur intelligenta de faktiskt är. Jag förstår inte hur man kan kalla sig djurvän och samtidigt äta kött från djurfabrikerna!

Anonym sa...

Men Snälla, skrivs det mycket om kött? Hur mycket skrivs det inte om jämställdhet mellan män och kvinnor t.ex. Det ältas år efter år och det finns otaliga andra exempel på frågor som det är pk att diskutera. Inga oviktiga frågor, men det hemska, kriminella djurplågeriet, som en majoritet uppehåller genom sin konsumtion och vanor, har bemötts med en fnysning av de aningslösa. Nu är det djurens tur. Den hemska sanningen ska visas upp så att de som försvarat/försvarar detta får stå för sina åsikter. Jag ser djurens lidande varje dag. Det finns inga gränser för vad människan utsätter dem för. Med vilken rätt????

Karin sa...

Nja, jag menade inte att det skrivs för mycket om kött i allmänhet, utan att jag själv, när jag skrev det här inlägget, hade skrivit väldigt mycket om djurfabriker och veganmat.

Jag håller med dig om det du säger. Det är helt galet att de som står upp och tar ställning för en värdig behandling av djur blir marginaliserade och förlöjligade. Men kan man inte märka en liten liten förändring i den allmänna attityden? Köttfria måndagar t ex, vem hade vågat föreslå det för bara tio år sedan?