30 augusti 2011

LCHF och miljö

Det där med LCHF-dieten, som Sveriges Radio snackade om idag. Alltså, jag försöker att tänka nyanserat, men jag kan inte hjälpa att jag blir provocerad. Det självklara avslöjandet var att LCHF-dieten har mycket större miljö- och klimatpåverkan än vanlig rekommenderad kost.

Ja, vem trodde inte det? Kött och mejeri är sämre för miljön än vegetabilisk mat. Det är ju lektion 1A i kursen om mat och miljö, det vet väl alla.

Att bota välfärdssjukdomar som fetma genom att äta mer kött och mejeri känns inte lite cyniskt. Den rika världens invånare är överviktiga för att de äter mer kalorier än de gör av med, inte för att de får för lite kött och smör. Framför allt med tanke på att vi ständigt ökar vår köttkonsumtion.

Nej, jag läste en mycket bättre definition av förkortningen LCHF idag: Low Calories, High Friskisandsvettis. 

Disclaimer: Jag utger mig inte för att vara expert på näringslära, och kan inte mer om LCHF-dieten än att man äter mer fett och hoppar över kolhydraterna. Och folk får väl äta vad de vill så länge de mår bra. Jag stör mig bara på att man inte ifrågasätter vad det faktiskt innebär att äta sig mätt på nästan uteslutande animaliskt fett och protein. Och även om det finns LCHF-vegetarianer, så är de allra flesta inte det.

Och som av en händelse hittar jag den här artikeln i dagens Miljöaktuellt: "Forskare: Därför är baljväxter framtidens hållbara livsmedel"

26 augusti 2011

Mera brev!

En sådan här kommentar från en bloggläsare kan få vilken jobbspeedad miljöbloggare som helst att bli på gott fredagshumör:
Åå. Du inspirerar ju mig så mkt att ta kontakt med restauranger. Så nu har jag mailat favvokrogen i Uppsala om att de borde skippa scampi (öste givetvis beröm också). Fick artigt svar, att de känner till problematiken och letar alternativ. Lite uselt tyckte jag, är väl bara att sluta. Inte som att menyn står och faller med scampin. Men, men... Så jag svarade igen att vi blir allt fler som undviker restauranger med scampi, och kan Yasuragi (som du ju fixat!) sluta så borde de kunna.

Känns skitbra! Nu ska jag gooogla runt på andra av mina favvorestauranger i stan, läsa menyerna och börja mailbomba. Kul!

/Karolina
Jag blev så glad att jag tycker att kommentaren förtjänar ett eget inlägg. Tack Karolina för att du berättade.

Vad kul det vore om det var ännu fler läsare som mejlat sina restauranger om att ha en schystare meny, typ mer vego och mindre scampi. Berätta i så fall!

Trevlig helg :)

25 augusti 2011

Kolla skorna!

Nästa fredag är jag bjuden på finbaluns. Jubileumsfest med jobbet, minsann. Samtidigt ska vi byta namn på hela organisationen. Helt otroligt att det bara är en vecka kvar - vi har jobbat som galningar, och nu kör vi rakt in i kaklet. Puh!

Och så till väsentligheterna.

Jag är ingen modebloggare, men… Fatta vilka skor jag har köpt till festen! Min skogarderob är annars väldigt blygsam. Jag gissar att jag har växlat mellan ett par, tre olika festskor sedan nittonhundratalet. Lite feg och alldeles för praktiskt lagd för att ge mig på riktigt högklackat.

Festklänningen har hängt i garderoben, också sedan nittonhundratalet, så den var redan fixad. Och jag hade bestämt mig - jag ska ha balla skor på festen nästa fredag. Måste våga.

My precious...
Titta vad jag hittade! På Green Laces, en liten butik på Bondegatan, stod det sista paret och väntade på mig, precis i min storlek. Herregud vad fina!

Och det fanns mycket mer fina skor. Inget läder i hela butiken och ett löfte om att skorna var tillverkade under schysta förhållanden, både för miljö och människor. Dyra skor, tycker säkert många. Ja, visst är det dyrare än i dussinbutikerna. Men det är som med den ekologiska maten - det är inte de schysta grejerna som är för dyra, det är de oschysta som är för billiga.

Respekt till alla som vågar starta företag och sälja snälla saker, trots den närapå hopplösa konkurrensen från det som bara ska vara billigt, billigt.

Nu har jag en vecka och en dag på mig att lära mig gå...

23 augusti 2011

Anti Scampi!



Detta tål att upprepas tusen gånger: Köp inte jätteräkor. Aldrig. Jätteenkelt.

Ja inte för att jag egentligen tror att så många av mina bloggläsare köper jätteräkor (eller...?), men jag passar ändå på att sprida Naturskyddsföreningens nya Anti-Scampi-kampanj (kul namn). De har en Facebooksida, som man gillar om man vill stödja kampanjen, och så kan man passa på att dela videon till sina kompisar också. Min favorit Klara Zimmergren är speaker :)

Okej, att säga att det jätteräkan är en av världens största miljöbovar blir kanske lite vinklat - självklart är människan världens största miljöbov. Jätteräkan är bara utnyttjad i en cynisk industri som har enormt stora konsekvenser för djur, människor och ekosystem där räkorna odlas.

Och om man vill nyansera lite kan man väl inte säga att "Om du bara vill göra en enda pyttesak som är helt ovärderlig för miljön, då är det att avstå från jätteräkan". Njää... Jag kan komma på en lista med saker som är mer effektiva att göra för miljön (typ avstå kött och flyg), men de har alldeles rätt i en sak: Det är en pyttesak att avstå.  Helt onödig! Ät nåt annat!

Ja, dessa jäkla jätteräkor... De är ju inte ens goda.

Här har jag listat de viktigaste argumenten att aldrig köpa dem.

Och om du missat det kan du läsa om min allra största påverkansframgång som konsument - när Yasuragi Hasseludden slutade servera jätteräkor.

Gilla Anti-scampi nu då!

21 augusti 2011

Veganskt korvberg


Jag fick ett paket fullt med mat i veckan. Det var min beställning från Seitanfoods, en ny webbutik som säljer veganska och ekologiska korvar, pålägg och andra tofu-/seitanprodukter. Vegetabilisk chark, helt enkelt. Importerad framför allt från Tyskland.

De har en minsta beställningssumma på 500 kr, så min första beställning passade jag på att köpa ungefär ett paket av varje för att testa. Och wow, det är riktigt bra. Min favorit hittills är ToRo-grillkorven (bästa vegogrillkorven jag smakat) och de fantastiska små snacks-chorizosarna. Country-korvarna var lite torra att steka och äta som de är, men jag gjorde en grym korv stroganoff på dem idag! Salamin var riktigt bra på mackan, och jag kan tänka mig att den gör sig bra på varma mackor/pizza också.

Vi har mer kvar att testa från paketet, men hittills är jag en mycket nöjd kund. Dessutom lovar de att de kommer att ha goda ostar till försäljning också.

Jag fick en fråga om det där med vegokorv. Varför försöka göra mat som liknar kött - vad är poängen med det? Är man vegetarian vill man ju inte ha kött, då verkar det väl dumt att göra låtsas-kött? En bra fråga, som jag förstår att man kan undra över.

Men jag tycker att det är jättebra att det börjar komma mer mat som "liknar" kött. Framför allt innebär det att den som vill avstå kött av miljö- och djurrättsskäl, slipper avstå de maträtter som hen är van att laga. En grillad korv med bröd på sommaren, eller skinka och köttbullar på julafton. Ölkorv som tilltugg på festen - det är fullt möjligt att få tag på utan minsta lilla kött eller mjölk.

Och det blir bättre utbud hela tiden. Och godare. När fler köper kommer fler vilja tillverka.

Drömmen vore ju när snabbmatskedjorna kunde erbjuda hela sitt burgar-sortiment fast med vegokött. Nu är ju vegetarianerna förvisade till en enstaka burgare, som står undangömd på menyn. Ett föredöme är Taco Bar, som erbjuder hela sin meny med eller utan kött. Hur svårt kan det va?

----------
Seitan: Proteinrik mat, gjort på vetegluten. Ganska lätt att göra hemma.

18 augusti 2011

100

Där ser man. @Karinsmiljo har idag hela 100 följare på Twitter!

Hur ska jag fira detta?

17 augusti 2011

Slipper vargjakten i vinter

Åh vad skönt att läsa. Vi slipper licensjakten på varg nästa vinter. Vi slipper se bilderna på jägarna som stolt visar upp de döda vargkropparna, slipper läsa historierna om att det är helt friska vargar som dödas, och slipper höra om vargvalpar som blivit övergivna för att deras föräldrar skjutits.

Men sedan säger Carlgren att det bara är ett tillfälligt uppehåll. På det igen 2013... 

15 augusti 2011

Jobba jobba

Det är rätt galet på mitt jobb just nu. Jag jobbar på kommunikationsavdelningen på en stor organisation som kommer att byta namn, grafisk profil och webbplats om drygt två veckor. Samtidigt som det är helsnurrigt, så är det kul att få vara med om. Jag tror det blir bra.

Men jag måste erkänna att miljösamordnandet fått stryka lite på foten den här våren och sommaren. (För nya läsare är jag alltså miljösamordnare som en liten del av min tjänst, mesta delen är jag informatör.) Men idag kom en välbehövlig påminnelse från företaget som hjälper oss med miljödiplomeringen, att det är dags att boka in en revision i slutet av september.

Så jag bestämde mig för att ta två timmar från skapandet av nya webbplasen, och sätta mig och gå igenom miljöhandlingsplanen. Det var ett tag sedan, och jag hade lite ont i magen att jag skulle missat något viktigt.

Men det går ju finfint, verkar det som. Varje punkt i handlingsplanen har en ansvarig, och en snabb koll med alla berörda visade att det allra mesta var klart eller på gång. Gött!

På de två och ett halvt åren som vi jobbat strukturerat med miljön har det hänt så otroligt mycket, och det märks verkligen en medvetenhet och stolthet bland anställda. Kanske inte alla hela tiden, men det finns inte på kartan att någon skulle ifrågasätta vad vi håller på med och varför.

För tre år sedan hade vi inte ens en miljöpolicy.

11 augusti 2011

Skörd

Kom precis hem från odlingslotten. Nu är bästa tiden. Det har regnat ordentligt så man slipper vattna. Ogräset är inte alls lika aggressivt som i början av sommaren och varje gång går man hem med fina dyrgripar.

Idag tog jag hem plocksallad för de närmsta dagarna, en näve körsbärstomater och de sista underbara gulbetorna. Och så squash, förstås. Vi har två präktiga plantor, som får glädjefnatt varje gång de får vatten. Och efter den här rotblötan kunde jag ta hem några finfina frukter.

Min man har nån konstig hangup på att han inte gillar squash, så min plan är att göra riktigt bra mat utan att han fattar vad det är. Jag menar, vem kan bli ledsen av squashplättar, typ de här (fast med No Egg). Eller vad tror ni om den här soppan med stekt tofu och kantareller? Vegetarisk moussaka har jag också planer på.

10 augusti 2011

Guldfisken, forts.

När jag lade ut mitt förra inlägg om guldfisken var jag faktiskt lite orolig att jag skulle få beska kommentarer. Att ni skulle tycka att jag gått för långt när jag ägnar tid åt att bry mig om en akvariefisk.

Men tack snälla för uppmuntrande kommentarer och alla som tyckte att det var bra sagt. Det värmer.

Jag mejlade också ett frustrerat mejl till Jordbruksverket och till Djurens Rätt. Jag frågade om det fanns något jag kan göra. För en anmälan till Länsstyrelsen var väl ändå ingen idé?

Jordbruksverkets svar:
"Jag tycker visst att du ska vända dig till djurskyddskontrollanterna på Länsstyrelsen. Att ha fiskar på en offentlig plats som en restaurang är det samma som offentlig förevisning dvs. djurpark. Minsta volym är då 40 liter. De behöver inget djurparkstillstånd men måste hålla fiskarna enligt reglerna för djurparker. Restaurangens svar visar ju med tydlighet att de själva inte känner till reglerna."
Djurens Rätt svarade med ett fantastiskt engagemang! De blev väldigt upprörda över bemötandet och cynismen i restaurangens svar, och hjälper till att anmäla till Länsstyrelsen. Så nu får vi se.

Fint ändå att så många vill att det ska vara rätt. Vad som kommer att hända med fisken är självklart svårt att förutspå. Men när människor på ett cyniskt sätt ägnar sig åt djurplågeri, tycker åtminstone jag att det ska få konsekvenser.

8 augusti 2011

Bara en guldfisk

Ja det är bara en guldfisk. Och jag vet att många säkert himlar med ögonen och tycker att det finns viktigare saker att engagera sig i. Men jag hade en stund över istället för att hänga framför teven eller uppdatera Facebook, och skickade ett mejl där jag brydde mig om just den här guldfisken.

När jag fick svaret tappade jag en liten gnutta av tron på mänskligheten.

Så här skrev jag till en restaurang vi gått till härom kvällen:

Hej,Igår gick vi till er restaurang. När vi kom in såg vi en liten skål med någon företagslogga på. I skålen med max två liter vatten, simmade en ensam guldfisk.
Så oerhört onödigt! Fisken får leva sitt liv i en alldeles för trång behållare utan några växter eller andra fiskar.Enligt djurskyddslagen ska fiskar ha ett ordentligt utrymme (40 liter rekommenderas) och akvariet ska inredas så att det liknar fiskens naturliga miljö. Skålen får inte vara rund och fiskarna måste kunna gömma sig.
Vi vände när vi såg fisken, vi blev inte sugna på att äta hos er.
Här kan ni läsa mer om djurskyddslagen.
Hur tänker ni göra med fisken?
Hälsningar Karin

Så här svarade restaurangen (jag tror att det var restaurangägaren)

Hej Karin
Tack för att du försöker rädda världens fiskar, eloge till dig. Innan du vänder i dörren kan du komma fram och fråga dina undringar.
Fiskskålen om 10 liter som köptes från djuraffären innehöll 2 fiskar med växter och allt i, när NI gäster, inte kan hålla era fingrar ifrån skålen och tar sönder skålen måste vi kunna använda den största skålen som vi kan hitta. Att det finns en logga på den skålen SKITER jag i det fullständigt så länge fisken har nånstans den kan vara.
Fisk nr två som va i skålen lämnade oss tyvärr och fick en fin begravning.
Nästa ggn du kommer in och antyder på saker som du inte vet om fråga oss istället, för att sitta bakom en dator och skicka önödiga jävla mail.
Och du , du gjorde rätt att du vände i dörren håll dig borta också, för vi vill ha förstående och rakryggade gäster, inte gäster som antyder på saker och ting och sedan skickar skitiga mail.
Vår fisk är lyckligare än i djuraffärens påsar, tro mig vi har haft den i 2 år.
MVH


Jag vet inte vad jag ska säga...

Jag förstår att jag bara måste släppa och inte tänka på det mer. Att anmäla brott mot djurskyddslagen för en enda guldfisks skull förstår jag är lönlöst, och kanske inte ens önskvärt med tanke på hur mycket annan skit som skulle behöva städas upp bland vanvårdade djur. Men visst får man lust att sparka någon ansvarig på smalbenen?

Jag har inte svarat någonting än. Gissar att det inte finns något jag kan säga som övertygar någon.

6 augusti 2011

Bra mjölk utan komjölk

Något jag verkligen gillar är alla icke-vegetarianer som försöker dra ner på sin köttkonsumtion. De har förstått att kött är dåligt på en massa olika sätt och insett att de kan göra världen lite bättre genom att äta mindre kött, även om de inte kan eller vill sluta helt. Det finns en massa sätt: Köttfri måndag, bara vegoluncher till vardags, bara köpa KRAV-kött eller helt enkelt göra sitt bästa för att välja vego lite oftare än förut. Man måste inte bli 100 procent vego för att göra skillnad för miljön, klimatet, djuren och global rättvisa. Hundra procent vego är jackpot, men vilken som helst procent vego är bättre än hundra procent kött.

Min uppfattning är att fler och fler fattar att man inte måste vara vegetarian för att äta mer vegetariskt. (Sedan ökar köttkonsumtionen ändå, hur det nu går ihop...)

Mjölken då? Ur klimat- och miljösynpunkt är det i princip ingen skillnad på kött- och mjölkindustrin, även om ett glas mjölk har mindre klimatpåverkan än en biff. Och livet som mjölkko är långt ifrån så idylliskt som bregottreklamen låter påskina. Att insemineras varje år från ett års ålder, bli skild från kalven så fort den är född och mjölkas onaturligt mycket tills kon slits ut och slaktas vid 5-6 års ålder.

Någon som försöker minska på sin mjölkkonsumtion utan att bli vegan har jag inte hört talas om, ens bland dem som försöker dra ner på köttet.

Vem som inte är vegan eller laktosintolerant köper någonsin sojamjölk eller havregrädde?

Varför det, egentligen? Att välja matlagningsgrädde av havre istället för dito av komjölk ger knappt någon skillnad i smaken. Ett glas havremjölk till maten är faktiskt enligt mitt tycke godare än vanlig mjölk. Pannkakor på sojamjölk smakar precis likadant som de som är gjorda med ägg och komjölk, fast man slipper magknipet om man ätit ett par för många pannkakor.

Så här kommer ett glatt tillrop till alla som inte är veganer, men som vill vara mer miljömedvetna i mataffären: Botanisera på mjölkersättningshyllan nästa gång du handlar. Testa, se vad du gillar.

Jag säger inte att det smakar likadant som komjölk - det vore ju konstigt. Och olika varumärken har olika recept, så man får smaka sig fram till sina favoriter. Men man kan använda mjölk, grädde och yoghurt av havre och soja på samma sätt som vanlig mjölk och det smakar gott. Kan det inte vara värt det då, av samma skäl som man minskar på sin köttkonsumtion?

Som bonus gör du en vegan glad, eftersom du ökar efterfrågan på mat utan mjölk och det kommer leda till ett ännu bättre utbud framöver :)

---------

Karins mjölkersättningsfavoriter

Alpro Sojadryck
Oatly havredryck
Oatly iMat matlagningsgrädde
Oatly vanlijsås
Go Green Visp (av havre)
Alpro Airy & creamy visp (bäst)
Alpro sojayoghurt
Carlshamns mjölkfria bordsmargarin
Tofutti Creamy smooth mjukost.

3 augusti 2011

Om kattsand och miljö

För ett tag sedan lade jag till en funktion i högermarginalen, där man kan se vilka blogginlägg som varit mest lästa den senaste månaden. Det är ständigt samma inlägg som hamnar högt på listan, ett över två år gammalt inlägg om… *trumvirvel* …kattsand!

Tydligen googlar folk på Peewee, och kommer till mitt inlägg från våren 2009 om bästa kattlådan. Det bjuder jag så gärna på. Om det är något enskilt varumärke jag kan tänka mig att göra gratisreklam för så är det just Peewee-lådan.

Är det inte dags för lite miljösnack med Sveriges kattägare? Jag tänker på kattsanden.

Min kvalificerade gissning är att majoriteten av de svenska katterna (det fanns uppskattningsvis 1,6 miljoner 2006) gör sina behov på klumpbildande kattsand. Det finns en uppsjö av varumärken som försöker överglänsa varandra i att lukta gott, var dryga och göra smarta klumpar. När Enzo kom till oss 2003 hade vi sådan sand ett tag och jag höll på att bli tokig av den fräna lukten från lådan och framför allt av allt grus som spreds i hela huset! Tungt var det att bära hem, och snordyrt var det också.

Klumpbildande kattsand är oftast gjord av bentonitlera som bryts i dagbrott. Inte sällan är är det amerikanska varumärken och den tunga sanden transporteras ända därifrån. Bara det är helt galet. Sedan är kattsanden omöjlig att återvinna. Den ska sorteras som brännbart, men lera brinner inte och ingen energi utvinns och den måste deponeras.

Ja ni fattar. Klumpbildande kattsand av bentonitlera har alla fel ur miljösynpunkt. Och så är det så populärt, trots att det finns träpellets, som tillsammans med Peeweelådan är smart, drygt, billigt, svenskt och helt återvinningsbart. Och inget toagrus på matbordet, tack för det!

Jag har redan skrivit om varför Peewee rockar, så det behöver jag inte göra igen. Med det här inlägget ville jag bara tillföra vilken dålig idé det är med långdistansimporterad lersand eller kvartssand (kristallsand) som inte kan återvinnas.

Och ja, visst finns det andra sorters kattströ som inte är lerbaserat. Det finns andra träbaserade varumärken än Peewee. Och det finns det pappersbaserade Toa-lätt (testat, men väldigt odrygt och luktar förfärligt efter någon dag bara), och en majsbaserad variant (har inte testat, men det är också importerat från USA). Kristallsanden är ej återvinningsbar kvartssand, ofta importerad från Kina.

--------
Disclaimer: Jag är inte alls expert på det här med kattsand, så fyll gärna på om du vet mer om kattsand och miljö eller om jag är ute och cyklar med det jag skrivit här. Skitsvårt att hitta info på nätet om detta.