30 september 2011

Människorna vid räkodlingarna

Om någon mot förmodan trodde att jätteräkor "bara" var ett miljöproblem kolla gärna på Naturskyddsföreningens nya film som visar människorna vid odlingarna.

Och en äcklig bild på hur man sprutar in skitigt vatten i räkorna för att öka vikten.





En lite kortare variant från SVT Play om du inte har tid att se alla 12 minuter:


26 september 2011

Korv - kan det vara sant??


Det är helt otroligt vilket engagemang den där korven i Göteborg lett till.  I fredags började en enda 7 /11-butik vid Järntorget tydligen att sälja vegokorv på prov. Vips, så har det spridits i sociala medier och korven säljer slut stup i kvarten. Facebook-eventet Bevara vegankorven har just nu över 700 deltagare. 

Om testet slår väl ut är det stor chans att både 7/11 och Pressbyrån kommer att börja sälja vegokorv i alla sina butiker. 

Ja, så stort är tomrummet. Blotta tanken på att snabbt och nästan överallt kunna få något matigt i magen när en är på språng och är sugen är nästan hisnande. Kan det vara sant? En korv istället för en chokladbit eller en sötsliskig bulle? Ännu svårare har det så klart blivit sedan jag slutade med mjölken - mina blodsockerhöjare har reducerats till sesamkakor, nötmix och mörk choklad.

Men korv… *hoppas*

Och när Pressbyrån börjar servera vegokorv, som dessutom är vegansk, då är allt förlåtet.

25 september 2011

Matens pris och en smula hopplöshet


Jag läser Matens pris. Det går inte speciellt fort, för jag har haft svårt den senaste veckan att hitta ro att ta det lugnt och läsa. Men hittills har jag läst kapitlen om den odlade fisken, om sojan som djuren utfodras med, om "naturbetesköttet" och om den "klimatvänliga" kycklingen. 

Det här är ännu en sån där bok som man behöver lägga ifrån sig ibland för att ta ett djupt andetag. Okej, jag äter inte kött eller fisk, och det är väl skönt för det egna samvetet och så. Men vad sjutton hjälper det?? Jag kan sitta i min lilla bubbla på Södermalm och vara duktig och äta tofu och hemodlad squash hur mycket jag vill. Prispressen på mat leder i alla fall till att människor i Brasilien dör av livsfarliga kemikalier och att levande djur behandlas som köttpaket i fabriker. Och så mycket vansinnigheter så man vet inte ens var man ska börja. 

Vad ska jag göra då?? 

Som sagt, djupt andetag… Visst måste jag tro på att det jag håller på med har betydelse, visst har jag inflytande som konsument. Det jag köper och inte köper har betydelse varje dag. Men ändå, när man ställs inför fakta är det inte bättre än att det ibland känns en smula hopplöst.

Läs boken! Texten på baksidan utlovar dessutom att den ska vara mer hoppfull på slutet. Ser fram emot det.

Här kommer några citat som jag markerat hittills:

"På fyra decennier har våra matvanor ändrats radikalt. Tvåbarnspappan i matbutiken äter dubbelt så mycket ost, grädde, yoghurt och fil som hans föräldrar gjorde när han föddes. Och när hans föräldrar åt i genomsnitt 55 kilo kött varje år äter han 85 kilo. Förklaringen är enkel: Tvåbarnspappan har råd. Under hans livstid har de faktiska priserna på animalieprodukter minskat med i genomsnitt cirka 30 procent. Prisraset har skett tack vare att mjölk- ägg- och köttproduktionen ändrats i grunden. Målet har varit att få djurens kroppar att bli så snabbväxande och produktiva som möjligt. Att det har lyckats beror till stor del på en liten gul böna. [soja]" 
"2009 producerades det över 222 miljoner ton soja i världen. Utslaget på hela jordens befolkning innebär det uppemot 33 kilo sojabönor per person och år eller nästan ett hekto per dag. Det motsvarar i princip dagsbehovet av protein för en vuxen människa. Med andra ord skulle vi kunna ersätta alla de djur och fiskar vi äter med den soja som redan odlas. Men faktum är att bara en bråkdel av världens sojaproduktion går direkt till människoföda. Nästan nio av tio sojabönor krossas och mals istället ner till kraftfoder till djur."
Och så en litet citat tillägnat alla som omsorgsfullt väljer svensk kyckling till sin hemlagade mat:
"Fyra av fem kycklingar som serveras på restauranger, skolor och sjukhem kommer från andra länder."

20 september 2011

Miljöutbildning


Idag körde vi ett till utbildningspass i grundläggande miljökunskap för kollegerna på mitt jobb. Att alla ska få de där tre utbildningstimmarna ingår i vår miljödiplomering. Men att få hela personalstyrkan utbildad har visat sig vara lite av ett sisyfosarbete. Nyanställningar, sena återbud och en del som inte tycker att de hinner gör att jag inte tror att det är möjligt med hundra procent av våra över 200 anställda utbildade. Men i år har vi betat av ett stort gäng i alla fall.

En extern utbildare håller i utbildningen, men jag som miljösamordnare får också ha ett pass om hur vi jobbar och hur miljödiplomeringen fungerar. Jag älskar de där passen. Det är rätt gött att få ägna en halvtimme åt att räkna upp allt vi gjort för miljön under de här tre åren vi hållit på. All energianvändning vi minskat, hur vi blivit mer medvetna om vad vi köper och hur vi reser. Återvinningen av sopor. Klimatkompensation. Och min favorit - vad vi bjuder på för mat på våra konferenser och utbildningar. 

Ja, en bra miljödag på jobbet, helt enkelt. Och snart är det dags att ta tag i nya miljömål för 2012. Spännande.

Men först kurera en äcklig förkylning som jag trodde att jag var av med. Då blev jag sämre med feber och snor. Tack för det, dårå.

18 september 2011

Kom igen, SJ - bättre mat nu!


Tåg är miljövänliga, men det
är hopplöst att få miljövänlig mat
när man reser...

Det där med maten på tåg är egentligen för sorgligt. Jag mejlade ju SJ:s kundtjänst för någon vecka sedan, apropå intervjun i Pinto magasin där pressinformatören var orolig för att maten inte skulle smaka något om den inte innehöll mat från djur. (Jo han sa så!) Jag vet att fler också mejlat. Jag har inte fått något svar från SJ.

Idag åkte jag tåg - har varit hemma hos mamma i Skövde. I bistron tog jag en kopp kaffe och en delicatoboll, och passade på att fråga om de hade någon vegetarisk mat utan mjölk/ägg. Nej, för det första var all vegomat slut, och någon veganrätt serverar de aldrig. Det visste vi ju redan.

Hörni, är det inte dags för kampanj?

Jag har bestämt mig för att vid varje tågresa, gå till bistron och fråga efter vegetarisk mat utan mjölk och ägg. Jag vet ju att det inte finns, men borde inte tjatfaktorn bli rätt hög om vi är många som gör det varje resa? Även om du inte äter veganskt till vardags, vore det inte fräscht om ett såpass miljöprofilerat företag som SJ kunde se miljövinsten med att folk äter mindre kött (och mjölk). EN rätt som både veganer och laktosintoleranta kan äta?

Är du med? 
1. Mejla SJ:s kundombudsman och fråga efter bättre vegomat
2. Gå till bistron varje tågresa och fråga efter vegomat utan ägg och mjölk.

Let's do it!

15 september 2011

Dags att läsa

Efterlängtad bok.
Äntligen har jag haft tid att leta upp en bokhandel där Matens pris inte var slut. Nu har jag ett ex och ska sätta tänderna i den i helgen.

Tills dess skickar jag er vidare till Naturskyddsföreningens intervju med en av författarna Malin Olofsson:

- Idag betalar vi inte matens verkliga pris. Den betalas av arbetare, djur och natur ofta långt härifrån. Skulle maten producerats på ett schysst sätt skulle vi få betala mer för den. Men som jag ser det så skulle det vara värt det. I genomsnitt lägger vi i Sverige idag bara 13 procent av vår hushållskassa på mat, så det finns marginaler.

13 september 2011

Idol: Pelle Strindlund

Har du en halvtimme över? Ta dig en stund att lyssna på En bok, en författare med ett samtal med Pelle Strindlund där han utvecklar tankarna i sin bok Jordens herrar.

Jag läste boken i vintras, strax efter att ha läst Äta djur av Jonathan Safran Foer. Jag hade redan funderat ett tag på att sluta med mjölk och ägg och äta veganskt av miljöskäl, men de här böckerna inspirerade mig att våga prova till slut. Miljöargumentet finns kvar, men det jag läste hjälpte mig att reda ut för mig själv att jag inte kan blunda för lidandet i djurindustrin ens för ägg och mjölk. Då blev steget inte svårt längre. (Här kan du läsa mer om mina matval)

Pelle Strindlund, vilken modig människa! Jag kan bara gissa hur provocerade folk kan bli av hans övertygelse och hans lugn. Mig inspirerar han att utmana mig själv att hitta egna sätt att leva efter mina värderingar.



Jamen vi har ju världens bästa djurskyddslagar!
- Ja, det är så man försvarar förtryck. I sydstaterna på 1800-talet sa man att industriproletariatet i England hade det mycket värre än slavarna här i södern, de har det bra. På samma sätt försvarar vi oss här. Men varför har vi då två miljoner hönor i burar så trånga att de inte kan sträcka på vingarna? 
- Om du skulle behandla ett sällskapsdjur på det sättet, så skulle du dömas direkt för djurplågeri. Men det är okej att spärra in hönor i äggindustrin, trots att vi inte behöver äta ägg.

9 september 2011

Bistro-önskan skickad till SJ

Måste puffa för det nya vego-webbmagasinet Pinto.

Idag hade de en liten intervju med SJ om deras vegetariska utbud i bistron. Skönt att få en spark i baken att sätta sig ner och mejla det jag tänkt länge.

Så här skrev jag till SJ:s kundombudsman:

Hej,
Jag tycker det är synd att det inte finns bättre vegetarisk mat på tågen. Alltså minst någon vegetarisk rätt som man kan äta även om man inte vill ha ägg eller mjölk. Det brukar ju finnas något lakto-/ovovegetariskt, men det finns vad jag vet ingen lag på att den vegetariska rätten måste vara full av ost och smör. Om ni vill göra mackor, varför inte använda mjölkfritt margarin och pålägg? T ex hummus eller tofu eller någon sojamjukost eller seitan eller någon annan av alla goda helvegetariska produkter som finns.

Ni behöver inte marknadsföra rätten som vegansk eller ens vegetarisk om ni är rädda att folk ska vara skeptiska. Skriv bara vad det är: Vem blir inte sugen på mackor med rökt tofu, avocado, eller hummus eller Pasta med pesto (utan parmesan) och grönsaker... Våga testa!

Med vänlig hälsning Karin

Skriv du också!

8 september 2011

Slakterisubventioner och dissade matmiljömål

Ibland är det bara så frustrerande. Jag tänker på det där med att staten vill subventionera slakteriindustrin med 90 millar om året.

Hur ska folk fatta att vi inte behöver äta så jäkla mycket kött om det bara blir billigare och billigare att köpa? Hur ska folk inse att det är ett helt galet sätt att förbruka jorden och utnyttja djuren om staten pumpar in pengar i industrin, så att det ska bli billigare att köpa kött?

Ni får säga vad ni vill om konkurrens från andra länder och ont importkött, jag vill inte att mina skattepengar ska gå till köttindustrin.

Jadå. Javisst, jag fattar att det är en väldigt komplex fråga med jordbrukspolitik och internationell handel och EU och allt. Jag vill bara säga att jag tycker att det är en ding ding värld när skattepengar går till att öka konsumtionen av kött, när det är glasklart att det motverkar ungefär varenda miljömål man kan tänka sig.

Och vad var det där med Livsmedelsverkets rekommendationer, som blev ingenting efter att EU-kommissionen och jordbruksmnistern sagt ifrån? Kul att ha lagt ner det jobbet...

Men ordet är fritt och jag säger nu, det som Livsmedelsverket inte får säga:

  • Ät mindre kött. 
  • Ät grönsaker efter säsong, helst närodlade och ekologiska.
Sådär, vad sa du nu, Eskil?

Och här kan du förresten läsa de förbjudna miljösmarta matvalen.

Och ett riktigt bra inlägg om detta på Dyraremat.nu

3 september 2011

Jobbubbla och finfest

Jag hinner inte riktigt med.

Så mycket som jag jobbat de senaste veckorna har jag aldrig gjort förut, och den senaste veckan har jag och  jobbarkompisarna kört rakt in i kaklet. En deadline med en ny webbplats som skulle lanseras på kvällen i går, och inget var klart förrän i sista minuten (så klar som det gick i alla fall). Och så stora festen igårkväll, då vi bytte namn på hela organisationen som jag jobbar för. Och för säkerhets skull körde vi en arbetsdag till idag på lördagen.

Visst är det märkligt hur man kan bli fysiskt utmattad, fastän man bara sitter på sin bak och skriver på en dator hela dagarna?

Festen ja! Fantastiskt att få vara med om! Alla var så fina, och jag hade fått ta på mig min fina velour(!)klänning och mina galna partypjuck. Tänk att jag klarade att gå i dem!

Under tiden jag vistats i min jobb-bubbla har jag noterat viktiga saker som glidit förbi mig i periferin, som jag vill få koll på och blogga om.



Men jag tror att allt får vänta några dagar. Behöver stänga av och koppla ner. Sova och gå långa hundpromenader. Och sätta på en tvättmaskin, kanske.

Hörs snart!