25 september 2011

Matens pris och en smula hopplöshet


Jag läser Matens pris. Det går inte speciellt fort, för jag har haft svårt den senaste veckan att hitta ro att ta det lugnt och läsa. Men hittills har jag läst kapitlen om den odlade fisken, om sojan som djuren utfodras med, om "naturbetesköttet" och om den "klimatvänliga" kycklingen. 

Det här är ännu en sån där bok som man behöver lägga ifrån sig ibland för att ta ett djupt andetag. Okej, jag äter inte kött eller fisk, och det är väl skönt för det egna samvetet och så. Men vad sjutton hjälper det?? Jag kan sitta i min lilla bubbla på Södermalm och vara duktig och äta tofu och hemodlad squash hur mycket jag vill. Prispressen på mat leder i alla fall till att människor i Brasilien dör av livsfarliga kemikalier och att levande djur behandlas som köttpaket i fabriker. Och så mycket vansinnigheter så man vet inte ens var man ska börja. 

Vad ska jag göra då?? 

Som sagt, djupt andetag… Visst måste jag tro på att det jag håller på med har betydelse, visst har jag inflytande som konsument. Det jag köper och inte köper har betydelse varje dag. Men ändå, när man ställs inför fakta är det inte bättre än att det ibland känns en smula hopplöst.

Läs boken! Texten på baksidan utlovar dessutom att den ska vara mer hoppfull på slutet. Ser fram emot det.

Här kommer några citat som jag markerat hittills:

"På fyra decennier har våra matvanor ändrats radikalt. Tvåbarnspappan i matbutiken äter dubbelt så mycket ost, grädde, yoghurt och fil som hans föräldrar gjorde när han föddes. Och när hans föräldrar åt i genomsnitt 55 kilo kött varje år äter han 85 kilo. Förklaringen är enkel: Tvåbarnspappan har råd. Under hans livstid har de faktiska priserna på animalieprodukter minskat med i genomsnitt cirka 30 procent. Prisraset har skett tack vare att mjölk- ägg- och köttproduktionen ändrats i grunden. Målet har varit att få djurens kroppar att bli så snabbväxande och produktiva som möjligt. Att det har lyckats beror till stor del på en liten gul böna. [soja]" 
"2009 producerades det över 222 miljoner ton soja i världen. Utslaget på hela jordens befolkning innebär det uppemot 33 kilo sojabönor per person och år eller nästan ett hekto per dag. Det motsvarar i princip dagsbehovet av protein för en vuxen människa. Med andra ord skulle vi kunna ersätta alla de djur och fiskar vi äter med den soja som redan odlas. Men faktum är att bara en bråkdel av världens sojaproduktion går direkt till människoföda. Nästan nio av tio sojabönor krossas och mals istället ner till kraftfoder till djur."
Och så en litet citat tillägnat alla som omsorgsfullt väljer svensk kyckling till sin hemlagade mat:
"Fyra av fem kycklingar som serveras på restauranger, skolor och sjukhem kommer från andra länder."

4 kommentarer:

Maria sa...

Hörde du ekot i morse? De talade om att kommuner försöker upphandla krav-märkt kött (ur ett djurskyddsperspektiv) men att de ständigt förlorar i den juridiska omprövningen. Detta har gjort att de inte vågar chansa och därför köper vilket kött som helst. Det blir för besvärligt med kostnader för rättskostnader och tiden det tar.

Karin sa...

Ja, jag hörde. Så himla sorgligt när det finns engagerade människor som vill göra världen lite bättre. Hoppas att uppmärksamheten kan leda till rimligare regler.

naturensunder sa...

Vet precis vad du känner och pratar om lite hopplöst men ändå inte. "Den människa som flyttar ett berg, börjar med att bära bort små stenar", klychigt men sant. Det du gör och skriver om gör mycket! Goo girl!/ Bloggande ekomamma

Anonym sa...

Hej !

Jag tror det är viktigt att börja någonstans.Att påverka med det lilla man kan.
Jag tror på att vara aktiv. Att sprida och förmedla information, som du gör med din blogg exempelvis.
Några kommuner i Sverige har ju nu fått ställa krav på sin mat.

Mvh Frida