17 december 2011

Finaste berömet


Jag fick en anonym hälsning i boggens gästbok.
Hej Karin! Tack för att du skriver så bra om olika miljöfrågor. Du är den vettigaste miljöbloggaren jag känner till. Du har inspirerat mig att utforska livet som vegan. Numera äter jag vegansalami på frukostmackan eller havremjölk med musli. Till middagen ger havregrädde det där lilla extra som jag inte trodde var möjligt utan grädde. Jag saknar egentligen ingenting! Men det är synd att quorn och sojaprodukter ofta innehåller ägg. Och tack vare ditt tips går jag numera runt i supersnygga och supersköna kängor från Green lacesSå tack för alla tips och den inspiration du ger. Hoppas att du fortsätter med bloggen!

Jag vet inte vem du är, men jag blev så otroligt glad för att du kostade på dig att komma med sådant fint beröm. Tack! Och att du dessutom blivit inspirerad att testa veganmat, bara bäst :)

Att börja äta vego eller veganskt, är ett beslut som rör en viktig del av den egna livsstilen. Det måste alltid vara ett genomtänkt beslut man tar själv. Andra kan väcka tankar, men inte bestämma. Att få vara den inspirationen för någon tycker jag är fantastiskt. Jag blir alldeles rörd.

Jag kommer själv ihåg hur det var när jag bestämde mig för att helt sluta med kött. Det var i slutet på 90-talet i efterdyningarna av någon av alla djurfabrikskandaler och galna kosjukor. Jag slutade äta restaurangkött, och köpte bara hem svenskt kött. Jag upptäckte alla baljväxter och lärde mig mer om vegomatlagning, och till slut åt jag nästan inget kött alls. Men jag hade inte tagit det där riktiga vegetarianbeslutet och jag åt kött om jag blev bjuden. Så höll det på ett tag. Jag umgicks inte med några vegetarianer alls. Så började det en ny tjej på mitt jobb (hej Anita!). Jag minns precis hur hon vid den medhavda lunchen berättade i förbifarten att hon inte ätit kött sedan tonåren. Så enkelt.

Sedan gick det rätt fort för mig att bestämma mig för att helt avstå kött och "komma ut" som vegetarian (nåja, fisk åt jag länge till). 

Lite samma historia var det när jag bestämde mig för att försöka med veganmat. Jag hade funderat ett bra tag (framför allt efter att ha läst Äta djur och Jordens herrar), men trott att det var för svårt. Så var det en bloggläsare, Mia B, som helt enkelt berättade att hon inte tyckte att det var svårt. Tack Mia, jag vet inte vem du är, men du inspirerade mig till att äta mat jag trivs bättre med :)

Låt oss inspirera varandra mer!

1 kommentar:

Nina sa...

Karin, å Karin! Du är värd allt beröm i världen! Tack för att du delar med dig.