29 december 2012

Låt proffsen sköta fyrverkerierna

Giftigt, farligt, snyggt.
Jag har bloggat några år nu. Ibland känner jag att det går lite på tomgång och att jag redan sagt det jag vill säga. Så här inför nyår känns det lite extra mycket på det viset, men för nytillkomna läsare kommer här årets nyårsdrapa om fyrverkerier.

Jag börjar med att länka till Naturskyddsföreningen, som uppmanar alla som köper fyrverkerier att ställa miljökrav. Kanske inte så lätt när de allra flesta (6 av 8 i en undersökning av Kemikalieinspektionen) innehåller hexaklorbensen, som tillhör ett av världens tolv värsta miljögifter, "the Dirty dozen", tillsammans med ökända kemikalier som DDT och PCB. Ämnet är förbjudet i Sverige sedan 1980. Alla undersökta fyrverkeripjäser innehöll dessutom en eller flera av tungmetallerna bly, kvicksilver, kadmium och krom.

Jag fattar inte. Varför är det okej och festligt att förgifta allas miljö på nyårsafton helt plötsligt? 

Sedan är det nästa bisarra grej. Det är allmänt accepterat att några timmar runt midnatt på nyår använda sprängämnen på fyllan och dessutom låta barn vara med och till och med tända på själva. Det skjuts mitt i bostadsområden, raketer skjuts in på balkonger och fönster. Hundratals bränder. Folk skadas för livet. Dödsfall inträffar. Och skräpet i parkerna på nyårsdagen - varför ska vi tycka att det är okej? 

Och alla skräckslagna djur...

Visst, det finns lagar och ordningsstadgar om hur fyrverkerier ska hanteras ansvarsfullt. Men jag tycker att svenskarna har förbrukat det förtroendet för länge sen. Tyvärr. 

Förra året läste jag om Irland. Bara professionella fyrverkare med licens får köpa och skjuta. Tänk om vi kunde ha det så. Fyrverkerierna skulle koncentreras till avgränsade tider och till säkra platser. Det skulle bli snygga fyrverkerier. I licensen skulle kunna ingå en försäkran om att inte skjuta pjäser med förbjudna gifter. 

Kan vi inte bestämma det? Bra. Tack för mig.

23 december 2012

God Jul!

Snällt julbord för två.
Kära läsare, det är den tid på året då det bara återstår att önska god jul. Jag hoppas att ni, precis som jag, ser fram emot många lediga dagar, mumsig och snäll mat, bra böcker och så lite krav som möjligt att prestera.

Eftersom min man och jag åker till olika städer på julafton tjuvstartade vi redan igår och körde hela rejset med julmusik, julbord, tomtepynt, julgodis, julfilm och klappar under den pyntade krukväxten. I morgon bitti drar jag till mamma i Skövde som vanligt på julen. Jag är utlovad veganjansson. Tar med mig seitanskinka, rödbetssallad, göttbullar och grönkålspaj och en laddning av den fantastiska chokladfudgen från receptboken Julbakverk utan ägg och mjölk. Jag kommer inte att vara hungrig.

Vill du ha lite gröna jultips skickar jag vidare till Naturskyddsföreningen. (Ja, hur sopsorteras julklappssnören nu igen…?)

Jag inser att det är lite sent att komma med julklappstips så här kvällen före dopparedan, men varsågod i alla fall. De här är bara att pröjsa och printa ut ett gåvobevis:

  • Stöd någon av Naturskyddsföreningens projekt. Min favorit i jultider är att ge bort ålar (alltså fiskerätter, som innebär att färre ålar får dödas)
  • Plantera träd. Vi-skogen är ett säkert kort.
  • En julgåva till Djurens Rätts viktiga arbete.
  • Något av Världsnaturfondens projekt
  • Och självklart finns det många seriösa organisationer som gör ett jättejobb mot världens orättvisor och katastrofer. Jag nämner ingen, så glömmer jag ingen heller. 
God Jul!

16 december 2012

Ny bok om djurrätt och kristen tro


Ny bok!
I höstas bestämde sig den första församlingen i Svenska kyrkan, Södra Sandby i Skåne, att sluta servera kött vid sina arrangemang. Anledningen de angav var miljö- och klimatskäl och en syn på jorden som ett lån från Gud som vi måste förvalta på ett ansvarsfullt sätt. 

Det är fantastiskt bra! Klimat och miljö är ett alldeles tillräckligt skäl att bli vego, och det är också det som nästan alltid anförs när kommuner, företag och organisationer väljer att minska på konferensköttet, införa köttfria måndagar osv. På mitt jobb har vi, som jag berättat förut, bestämt att ha en vegomåltid på alla tvådagars konferenser och utbildningar. Vi är tydliga med att berätta att det är av klimatskäl. 

För vad skulle folk säga om vi gjorde det för djurens skull? 

Förvirrade djurrättsveganer vill väl ingen seriös organisation bli sammankopplad med? Nej, för Guds skull, det är klimatet och miljön. Och global rättvisa, möjligtvis.

Vad vill jag säga med här nu då? Jo, jag tänker på modiga skåneförsamlingen som väljer bort köttet. Vad hade hänt om de sagt att de gör det för djurens skull? För att grisar, kor och kycklingar också är en del av skapelsen och att vi som kristna visar vår kärlek genom att inte bidra till lidandet i djurfabrikerna. När vi säger att vi älskar vår nästa betyder det även djuren. Vad hade hänt då? Hade kyrkorådet röstat för idén då? Jag vet faktiskt inte.

Idag var jag på en bokrelease arrangerad av Djurens Rätt där Pelle Strindlunds och Annika Spaldes bok Kärlekens väg, om djurrätt och kristen tro släpptes. Jag fick med mig ett exemplar hem och kommer att läsa den i jul. Förväntningarna är hyfsat höga med tanke på vilket enormt intryck Pelle Strindlunds förra bok Jordens herrar gjorde på mig för snart två år sedan - då jag blev övertygad om att fortsättningsvis äta veganskt. 

Den nya boken utlovar en historisk resa bland helgon och kristna djurrättsengagerade, vad står i bibeln, vad sa och gjorde Jesus och hur kan vi tolka det? "En etiskt fördjupning i medvetna livsval" står det på baksidan. Sånt går jag igång på, dårå...

Det vore kul om fler läste så kan vi diskutera sedan. 


11 december 2012

Föräldravrålet



Så här skrev min kompis Lotta på Facebook idag:
"För mina barns skull går jag till jobbet varje morgon och försöker få Göteborg att ta sitt klimatansvar. För mina barns skull avstår jag från semesterresor med flyg. För mina barns skull bor vi i en lägenhet i stan. För mina barns skull försöker jag välja mat med mindre klimatbelastning. För mina barns skull engagerar jag mig i miljöfrågan på fritiden. Jag vill kunna se dem i ögonen och säga att jag gjorde vad jag kunde. Nu vill jag att även politikerna gör sitt för att undvika oåterkalleliga, katastrofala klimatförändringar som kommer att drabba de som är barn idag, även i Sverige. För mig har klimatfrågan haft högsta prioritet i många år. Från och med nu vill jag att även politikerna ger klimatet högsta prioritet!
Skriv på Föräldravrålet du med!"

Jag är inte förälder själv. Men det här uppropet, Föräldravrålet, som startade i morse sätter fingret på precis vad klimatfrågan handlar om: Vilket ansvar tar vi här och nu för hur världen ser ut när ungarna blivit vuxna? För det är tyvärr inte längre bort än så. Det är så illa att vi som är vuxna nu faktiskt inom bara några decennier kan behöva svara på frågan från dagens barn och från dem som ännu inte är födda: Gjorde du något för att förhindra detta? 

I min vardag gör jag allt jag kan, men det räcker inte. Jag instämmer i vrålet till politikerna: Visa lite ryggrad! Klimatet måste få högsta prioritet. Vi kan och ska gå före i Sverige. Fattar ni?



10 december 2012

Sluta leta - Recept på perfekta veganpannkakor


Skulle haft en bild på pannkakorna, men de var
uppätna innan någon hann säga mobilkamera.
Som ny vegan var det lite av ett mysterium att det går att göra goda pannkakor utan ägg och komjölk. Men visst går det. Jag har hittills gjort ett recept med vete- och sojamjöl och bakpulver. De blir goda, men en får vara hyfsat flink vid stekningen så de inte fastnar.

Igår fick vi hem en härlig fyradagars matkasse från Gröna kassen. Ett av recepten var crepes. Till pannkakorna var det bara dinkelmjöl, sojamjölk och salt. Jaha, skulle det funka?

Det blev de bästa pannkakorna ever! Till och med den första laggen blev snygg.

Har fått OK från Gröna kassen att dela med mig av receptet, så bokmärk detta till nästa gång du är sugen.
Veganpannkakor 4 port
9 dl sojamjölk
6 dl dinkelmjöl
0,75 tsk salt
75 g margarin

Smält margarinet (mjölkfritt om de ska vara helt veganska), vispa ihop mjöl, salt och mjölk och margarin. Det var allt.
(Mjölet jag fick med i kassen var ett virvelmjöl i dinkel. Jag vet inte än hur viktigt det är att det just det mjölet.)

9 december 2012

Ge upp? Not an option

Ni som läste mitt förra inlägg och följde mig på Twitter igår vet att jag var rejält låg efter resultatet i Doha. Jag vet inte vad jag hade väntat mig egentligen, men resultatet gav en hisnande insikt hur enormt svårt det är att vända skeppet. Politiskt ledarskap för klimatet är svårt nog att få till i en liten demokrati som Sverige - hur svårt är det inte då att få alla världens länder att gå åt rätt håll samtidigt?

Men som flera av er har sagt är det inte ett alternativ att ge upp. Tvärtom. Saknas det politiska ledarskapet är det ju ännu viktigare vad vi själva gör. Och även om varje enskild handling i sig inte gör någon skillnad på jordens medeltemperatur, så kommer den att ge ringar på vattnet. 

Jag fick jättefin uppmuntran av en bloggläsare efter mitt deppinlägg. Carolina berättade att det jag skriver här uppmuntrar henne att peppa sin omgivning på olika sätt. Hon skrev att hon äter vego alla vardagar tack vare mig. (Ja, det kom allt en tår när jag läste.) 

Nu kavlar vi upp ärmarna, alltså. Här kommer ett förslag på ett par enkla grejer att göra redan nu medan du sitter vid datorn.

1. Gå med i Naturskyddsföreningen. 
Även om du inte tänker bli aktiv medlem och gå på möten, så har ett medlemskap stor betydelse. Varje medlem gör Naturskyddsföreningens röst mera inflytelserik. En medlemsavgift är inte bara en slant till föreningens verksamhet - ännu viktigare är att miljöns röst blir starkare i samtal med politiker och i opinionen. 192 000 medlemmar idag - borde vara många fler med tanke på hur många som bryr sig. Ja, att vara medlem i Naturskyddsföreningen är lite som att rösta. Varje år.

(Vet att många som läser här redan är med, men kanske inte alla)

2. Namninsamlingar
Ännu ett sätt att göra sin röst lite hörd utan att ens behöva lyfta på rumpan. Radikalisera klimatpolitiken nu och Flygskatt.nu är två som är igång nu. Skriv på!

Sen finns det tusen saker att göra, både i den egna vardagen, som konsument, resenär, anställd, förälder och vid varje måltid vi äter. Det är också ett viktigt ledarskap - att bestämma sig för vad som är viktigt och stå för det även om någon tycker att en är besvärlig.

Sådär - lite muntrare redan.

7 december 2012

När allt jag gör känns futtigt

En vän twittrade just en fråga till mig. "Frustrerad över ännu ett klimatmöte som inte verkar leda nånvart. Har du hört nåt hoppfullt"

Ja, vad ska jag säga? Jag har försökt att sätta mig och få ur mig något vettigt om klimatförhandlingarna i flera dagar nu. Men det är tomt, liksom. Jag kommer inte på något att skriva. Jag följer rapporteringen från Doha, läser bra debattinlägg, bloggar och tweets. Det är mycket klokt och viktigt som sägs - mer än på länge, rycker jag. Men jag får inte ur mig en rad själv.

Det är som att vad jag än säger så är orden så futtiga.
Vad jag än gör så är det så futtigt.
Maktlösheten som en våt förlamande filt över mig.

Sorgen över allt vi bara förstör, som vi snart inte kan göra något åt. Det enorma ansvaret att bo i den rika världen och tillhöra den den sista generationen som levt gott på oljan, och den första generationen som är medveten om vad vi gör och vad som måste göras. Och den enda generationen som kan göra något innan det är för sent.

Jag kan inte lämna över ansvaret till någon annan. Men jag vet inte vad jag ska göra mer än att hoppas på mirakel i förhandlingarna mellan världens ledare.

Vill inte känna så här. Jag ska försöka samla mig. Jag vet att jag visst kan påverka, både med de val jag gör i vardagen och genom mina försök till att inspirera andra här. Det är en tröst. Men jag vill mer.

24 november 2012

Det går att vara teknikoptimist, men...

Effektivare teknik hjälper sådär när vi bara vill ha mer.
Bild: Christer Sanne


Tekniken då? Vi effektiviserar och uppfinner och det kommer hela tiden nya prylar som är mer energieffektiva och "klimatsmarta". Vi har ju till och med fått höra att det är lugnt att bygga gigantiska förbifarter, eftersom bilarna ändå inte kommer att släppa ut något när motorvägen väl är klar. Joråsatt...

På Naturskyddsföreningens konferens Hur gör vi då? igår valde jag att gå på seminariet om just teknikutveckling som svaret på klimatfrågan. Jag gick därifrån med känslan att det inte är fel att hoppas på den nya tekniken, men att det verkligen inte räcker med att fortsätta business as usual och vänta på alla fantastiska uppfinningar som ska rädda oss. Det handlar om vad vi gör med dem också.

Så här: Ser vi tillbaka på tekniken vi använder har den tveklöst blivit effektivare. Problemet är när vi bara använder prylarna mer och köper allt mer och större. Det mest talande exemplet är flyget: Flygmotorerna har de senaste 40 åren blivit 1,7 % mer effektiva per år. Samtidigt rapporteras att flygresandet ökar med 5 % per år... 

Kort sagt - förbättrad effektivitet äts upp av ökad konsumtion. 

En annan aspekt är att vi i väst förbättrar vår produktionsteknik, men sedan köper vi i alla fall våra prylar från andra länder med sämre möjligheter att producera effektivt. 

Okej det var lägesrapporten. Men vad gör vi åt det då? Christer Sanne lade upp en bild som jag tar med mig:
Tänkbar hållbar livsstil 2030: 
Levnadsstandard som 1990. 2030 års teknik. 10 timmar mer fritid/vecka.
(1990. Tja, det var väl inte så pjåkigt då? Jag var 20 år, klädd, mätt och belåten och hade just tagit studenten. Jag hade dittills i min livstid rest på totalt två flygsemestrar till Kanarieöarna och Rom. Resor till övriga Europa hade jag gjort med båt, tåg och buss. Det var inget konstigt med det, och framför allt var det billigare än flyget. Svenskarna åt 25 kg mindre kött per person och år än nu.)

Det var på det här seminariet som Oksana Mont berättade att The Swedish Tvättstuga är ett föredöme i världen, att collaborate consumption är framtiden för maskiner som vi inte behöver äga själva och på så vis öka utnyttjandet av det vi har tillverkat. Bilpooler är en självklarhet, men hur kan vi utveckla det till fler områden?

Johan Ehrenbergs engagerade dragning om solenergi och Egen el gjorde mig både hoppfull och frustrerad. Vi kan redan idag rädda världen med den teknik som finns. Vi måste bara bestämma oss. Att solenergin i Sverige inte kommit längre är helt obegripligt, och jag blir tokig när jag tänker på det!

23 november 2012

Tankar efter konferensen Hur gör vi då?


Det snurrar på rätt bra i skallen efter dagens fantastiska konferens. Jag har varit på fullsatta Hur gör vi då? Ekonomin, klimatet framtiden, arrangerad av Naturskyddsföreningen. Jag vet inte riktigt var jag ska börja berätta. Några citat från dagens talare, kanske:

Om sakernas tillstånd:
  • Sverige har inte så bra miljörykte som vi tror. Inte alls bäst i klassen.
  • Är vi smartare än jäst? (Snabb tillväxt och sedan kollaps.)
  • Sverige satsar mer på att subventionera godis än på framtidslösningar för energi.
  • Varför är vi så dåliga på solenergi i Sverige?
  • Vi är nu i den antropocena tidsåldern. Människan vid rodret när det gäller planetens förändring. 
  • Några har stulit ljuset. 10% av mänskligheten släpper ut 80% av utsläppen.

Hur gör vi då?
  • Täck volvos fabrik på Hisingen med solceller och driv 60 000 elbilar 
  • Vi måste ta lika stort ansvar för vår egen närmiljö som för Borneos regnskogar. Allt är sammanlänkat.
  • Titta på alla goda exempel på länder som gått före med politiska klimatbeslut.
  • Collaborate consumption: The Swedish Tvättstuga är en förebild i världen
  • Nej företagen flyttar inte när miljöreglerna blir hårdare. Vi har möjligheter att beskatta dåligt och uppmuntra det som är bra.
  • Tänkbar hållbar livsstil 2030: Levnadsstandard som 1990, 2030 års teknik och 10 timmar mer fritid/vecka.

Det jag hade hoppats på inför dagen var en känsla av handling istället för den frustration jag annars vant mig att leva med när det gäller klimatet. Det jag fick var både och - en ännu tydligare bild av allvaret vi står inför alldeles nu, men också en känsla av att det går. Det måste gå. Vi kan om vi bestämmer oss. 

Den starkaste känslan är att vi måste få politiken med oss i arbetet, vi måste agera som medborgare och rösta på politiker som vågar fatta nödvändiga beslut. För framtiden kan inte räddas enbart av engagerade individer. 

Så högst på min önskelista efter dagen står 
  1. Modiga politiker. 
  2. Kloka medborgare som röstar på dem.

Allt på Youtube
Hela dagen har webbsänts och finns uppklippt och sparat här.  Ta er tid att kolla.
Mina favoriter: 

22 november 2012

Hur gör vi då?

Jag är laddad för morgondagen. Tagit dagen ledig från jobbet och kommer att vara med på Naturskyddsföringens stora konferens om klimatet: Hur gör vi då? Ekonomin klimatet och framtiden.

Här är bara en påminnelse för alla som ha möjlighet att följa med via webbsändningen. Och på twitter via #hurda.

Hörs!

18 november 2012

2800 färre köttluncher! Hjälp mig att räkna

Nu är det snart två år som vi använt oss av våra riktlinjer på jobbet som säger att vi på alla konferenser och utbildningar som är längre än en dag ska servera minst en vegetarisk måltid för alla deltagare. Förra veckan gjorde vi ett snabbt överslag vad det innebär i rena siffror.

2800 det senaste året.

Från 1 november 2011 till 31 oktober 2012 har uppskattningsvis 2800 konferensköttluncher bytts ut till dito vegoluncher enbart på grund av vårt (tycker jag) rätt modiga beslut. 

Jag ser framför mig ett groteskt berg av 2800 kycklingfiléer, oxjärpar, fläsknoisetter och laxar som aldrig blev köpt det senaste året, utbytta mot vegolasagne, grönsaksbiffar och tzayspett. Och blir varm i hjärtat.

Förutom att detta känns väldigt fräscht, innebär det också en rejäl skillnad i klimatpåverkan. Synd bara att jag inte har kunskaper att räkna ut hur mycket. Finns det någon som kan hjälpa mig? 

Jag skickar ut en fråga till alla er som är bra på att räkna på mat och klimatpåverkan:

Hur stor skillnad gör 2800 utbytta köttmåltider när det gäller klimatpåverkan? Tänk ett medelvärde på vad som brukar serveras till lunch på vanliga svenska kursgårdar, utbytt mot vad de serverar som vegetariskt "alternativ". Jag fattar att det inte går att få exakt, men en grov uppskattning?
Går det dessutom att räkna på vattenförbrukning och annan miljöpåverkan är det ännu bättre.

Tack!

16 november 2012

Närodlad kyckling?

Ibland är det extra kul att vara miljöansvarig på jobbet. Speciellt när jag får frågor från engagerade kolleger som undrar vad som är bäst att göra i olika situationer. Idag kan jag rapportera om följande mejlkonversation om matens klimatpåverkan:

Kollega:
Hej Karin,
Jag ska beställa lunch till en konferens. Vilken av dessa nedan är mest klimatsmart? Landet är ursprungslandet på huvudråvaran.
- Lenrimmad torsk med musselsås & strimlade grönsaker, Norge
- Baconlindad kycklingfilé med couscous & russin, Sverige     
Jag: 
Vilken bra fråga!
Om vi utgår från vår policy måste du först kolla vad det är för torsk. Om den är odlad, KRAV- eller MSC-märkt är det okej, annars är den rödmärkt på WWF:s fiskguide och går alltså bort. Om torsken är okej (alltså gul- eller grönmärkt) så vinner fiskrätten i klimatmatchen. Gäller bara att hålla tungan rätt i munnen :)

Kollega:

Tack :)
Lutar åt kycklingen som är närodlad. Trevlig helg!
Jag:
Är kycklingen odlad?
Nä skämt åsido, var är kycklingens och grisens foder odlat? Säkerligen soja från Brasilien om det inte är KRAV-kött. Inte speciellt närodlat.
Kollega:
Det är inte lätt att vara rätt. Jag ska ringa dem på måndag, frågan är ju vilka svar de kan ge.
Jag:
Ja det där med närproducerat är verkligen ett missbrukat ord. Lycka till!
Och för alla som tycker det verkar krångligt att hålla koll på vad som är minst dåligt: Välj vego.

10 november 2012

Minskad köttkonsumtion 2012

En får vara glad för det lilla. Hörde på radion idag att köttkonsumtionen inte förväntas öka i år, utan snarare minska lite. Istället för 86,3 kg 2011, så beräknas konsumtionen sjunka till 85,5 kg kött per person. 

1990 åt vi 60 kg per person och år. Då ingick även undertecknad i statistiken, eftersom jag då var en alldeles vanlig 20-årig köttätare. Om jag åt 60 kg per år eller inte har jag ingen aning om, men jag vet att jag aldrig tänkte tanken att det vore gott att få äta sådär 25 kg till per år. 

Det jag vill säga är att även om det är skönt med en nyhet om att konsumtionen minskar så är den ändå helt från vettet. 

Förklaringen till den lilla minskningen tros vara att priset på kött ökat. En självklarhet: Dyrare kött = mindre konsumtion. För mig får priset gärna öka rejält mycket mer. Varför inte börja med att sluta ge mina skattepengar i subventioner till köttindustrin? Och sen skulle det sitta fint med en köttskatt. Paybacktime, liksom.

Om någon sedan börjar klaga på näringsbrist för att hen inte har råd att äta 85 kilo kött om året, kan vi kanske påminna om hur mycket kött vi åt per person på det glada 80-talet utan att svälta.

Vi behöver noll kilo kött för att må bra. 

4 november 2012

En ärlig fråga om flygresor

En årlig rättighet. 
Det där med att alla flyger så mycket hela tiden, vad handlar det om egentligen? Vi måste minska våra utsläpp, men istället ökar flygresorna. Rent krasst har vi inte råd med större växthusgasutsläpp än ett par ton totalt per år, inklusive allt vi gör. En enda semesterresa t o r till Asien går på 3-4 ton! Måste du mellanlanda blir det ännu mer.

Jag tror att människor egentligen är smarta och har förmåga att se konsekvenser av sina handlingar. Jag räknar med att det inte undgått någon hur stor klimatpåverkan en enda flygresa har. Och jag förutsätter att alla (utom möjligtvis ett gäng klimatförnekare med noll trovärdighet) har koll på att det är vår generations ansvar att stoppa klimatförändringarna för kommande generationers skull.  

Ändå ökar flygresorna varje år. Fikabordsdiskussioner och Facebookstatusar handlar så här års dagligen om solsemesterplaner, weekendresor till New York, två veckor i Thailand över jullovet och så en skidresa till Alperna i vår. Det har blivit helt självklart att oreflekterat flygsemestra ett par-tre gånger om året (eller mer!) för alla som har råd. Ingen ifrågasätter det.

Och vem vill förstöra stämningen genom att kritisera en väns semesterplaner? Vem vill vara så missunnsam? Inte jag i alla fall. Jag vågar aldrig säga något direkt till någon - vad skulle det leda till? Jag fegar ur och håller käft och väntar tills jag kommer hem och gömmer mig bakom tangenterna och skriver här istället. Inte så konstruktivt, jag vet.

Jag vet inte hur jag ska säga det här utan att trampa någon på tårna. Men jag har en fråga till alla som semesterflyger en eller till och med flera gånger per år. Det är en helt ärlig fråga, och handlar inte om att "sätta dit" någon och ge dåligt samvete. Jag förstår bara inte: 

Hur kan kloka människor som känner till vilken enorm klimatpåverkan en flygresa innebär göra det så obekymrat och så ofta?  Är det någon som kan förklara?

Jag vägrar att godta svaret "För att vi skiter i konsekvenserna". Det är inte möjligt. Många av er har dessutom barn - jag tänker inte gå med på att ni struntar i det.

Är det kanske så enkelt som ett ordspråk jag hörde: "Ingen ensam droppe känner sig ansvarig för översvämningen." Det alla andra gör kan jag inte behöva ta ansvar för. Det har blivit en rättighet att "komma bort lite" bara för att vi kan och har råd. Att som enskild person avstå skulle inte göra någon skillnad.

Eller är det historien som vi bär med oss? Historien om nittonhundratalets oöverträffade tekniska framgångar som lärt oss att allt går att lösa med en ny uppfinning. Allt går framåt, vi är oövervinnerliga. Någon annan har alltid löst problemet förut, så det ordnar sig nog. Och så kan man ju klimatkompensera. Och så har jag en miljöbil. Ja då så.

Nej, jag vet inte. Hur tänker du som orkat läsa ända hit?

31 oktober 2012

En riktigt bra konferens om klimatet: Hur gör vi då?



Klimatförändringarna. Frustrationen över alla rapporter om ökad köttkonsumtion, över att flygresorna ökar, över köp- och slängsamhället och den gnagande känslan att mina tafatta försök till en medveten livsstil knappast har betydelse. Det känns som allt ska bero på vad vi gör som privatpersoner och att allt ska lösas genom konsumentmakt. Och vi får för Guds skull inte "tvinga" någon att göra rätt för klimatet. Våga inte utmana "det fria valet" att äta mer och mer kött, vad du än gör! 

Och frånvaron av politiska beslut som har verklig betydelse. Jag köper mina lågenergilampor och lagar min linsgryta samtidigt som lågprisflyget skeppar hela Sveriges befolkning jorden runt flera gånger om året och det kostar en förmögenhet att ta tåget till Paris.

Ja, är det någon som känner igen sig?

Därför känns det väldigt uppfriskande med Naturskyddsföreningens stora konferens Hur gör vi då? Ekonomin, klimatet och framtiden. Konferensens utgångspunkt är att det krävs en radikal förändring av samhället och av det ekonomiska systemet för att minska utsläppen så mycket som behövs. Att vi behöver lyfta blicken från min egna privata koldioxidbantning och se på hela samhället och det ekonomiska system vi lever i.

Konferensen tar in perspektiven från både ekonomer, miljövetare, företagsrepresentanter, politiker och ideella organisationer, för att svara på frågan på Hur gör vi då?.

Japp, jag ska gå på konferensen (Jag är faktiskt ditbjuden att följa konferensen som bloggare, vilket jag är rejält mallig över.) Den är på Folkets hus i Stockholm fredagen den 23 november. Det kommer att bli en jättespännande dag, med heta talare. Nån av er som läser som ska dit? Vi kanske ses? Du kan anmäla dig fram till den 9 november, men jag hörde att det var väldigt stort intresse, så skynda dig i så fall. 

Om du inte ska dit så kan du hänga med på webbsändningen ändå. Det funkar fint, det gjorde jag med Naturskyddsföreningens förra stora konferens Rädda mannen. Ja, och så på twitter förstås via taggen #hurda

Återkommer om detta. Så klart.

30 oktober 2012

Bra svar om fluorkarboner, Fjällräven

Det är banne mig inte lätt att hänga med. Dagen efter att Greenpeace presenterade sin rapport om att de hittat fluorkarboner i fritidskläder som enligt tillverkarna ska vara giftfria, så kommer svaret från Fjällräven, som var en av de varumärken som kritiserades.

Jag tycker att deras svar är väldigt trovärdigt. De använder inte PFC i tillverkningen, så de låga halter som upptäcktes måste ha kommit dit på något sätt som de inte har kontroll över. De tar allvarligt på det och kommer gå till botten med det. Läs gärna deras frågor och svar, jag tycker att det uttrycker en ärlig vilja att göra rätt. 

Och vi konsumenter då - vad sjutton kan vi göra mer än att lita på det tillverkarna säger? Allra skönast är det med tredjepartsmärkningar, så klart. Men i brist på det är det enda vi kan göra att alltid ställa frågan, och försöka vara så pålästa vi kan. Lite magkänsla också, tror jag. 

Men först av allt tänker jag att vi ska ställa frågan hur mycket vi behöver nya grejer. 

29 oktober 2012

Men Fjällräven, ni sa ju att era jackor var schysta

Vad less jag blir. För ett tag sedan, när jag skrev om miljöproblemen med Goretex och andra funktionsmaterial i fritidskläder, så läste jag på Fjällrävens sida om att de helt slutat med fluorkarboner.

Idag publicerar Greepeace en rapport där de testat kläder av ett antal olika märken, bland annat Fjällräven. Och det visade sig inte alls vara PFC-fritt. 

Ja vad ska jag säga? Jag kan bara stämma in i uppmaningen från Greenpeace Sverige:
"Förhoppningen är att undersökningen blir en väckarklocka för Fjällräven och de andra att ta kontroll över produktionen av sina kläder och få bort farliga kemikalier ur sina kläder. Vi vill lita på att friluftskläder som säljs som fria från fluorkarbonider och annan smörja faktiskt ÄR det! Kan Fjällräven bli en ledargestalt för  i branschen? Upp till bevis nu!"
---------------
Edit 2012-10-31:  Bra svar från Fjällräven

27 oktober 2012

Ledig helg och schyst shopping

Njuter av den första helt oplanerade helgen på två månader. Ledig! Vackert väder, mätt i magen efter en stadig lunch med potatisgratäng, tzay och citronfräst grönkål, nybakta bullar på diskbänken och rosor på kinden efter långpromenaden med hunden på Södermalm.

Nu kan det bli vinter!
Äntligen kom jag också iväg till min favoritskoaffär Green Laces för att köpa de där fina snug bootsen som verkar så goa till vinterkylan. Fina va? (Det är alltså konstaterat att det inte behövs skinn för att göra snygga och bekväma skor, men det visste ni säkert.)

Och ett par fina lila vantar och kakboken Chokladbakverk utan ägg och mjölk. Måste baka allt!

Shoppingkvoten uppfylld. Nu blir det kaffe och bulle. 

Hejdå!

26 oktober 2012

Dagens modigaste

En yngre kompis berättade för mig idag att hon har en killkompis som bestämt sig att gå från att vara köttätare till att bli vegan.

Ingen han känner är vegan. Men han bestämde sig bara. "För djurens skull, men mest för miljön." Min kompis hade frågat honom om han fick mycket pikar och kommentarer från gänget han umgås med.

"Ja, varje dag".

Min kompis berättade också att hon var den enda som sagt till honom att hon tyckte att han fattat ett bra beslut.

Jag tänker att jag har haft tur. Visserligen är jag också den enda vegan jag känner, men jag slipper att bli trackad. Visst får jag frågor och kommentarer om min kost, men det är oftast bara en bra ingång till ett bra snack. Många vill veta mer om vad jag äter, helt enkelt. Någon gång har jag blivit ifrågasatt utifrån fördomen att jag kommer att få näringsbrist, och sedan är det den tröttsamma gamla kommentaren om att vegomat som "liknar kött" är konstigt och dubbelmoral eller nåt. Men det är lugnt.

Att vara 25 år och den enda i sitt killgäng som valt att vara vegan är sjukt modigt. Det är det enda jag vill säga. Och att de trista kommentarerna kommer att bli färre och försvinna, just för att sådana som han vågar och orkar bryta normen.

22 oktober 2012

Acta tandkräm - snart svanenmärkt igen

Älska seriösa
miljömärkningar!
Det där jag skrev igår om Acta tandkräm och svanenmärkningen var inte riktigt hela sanningen, fick jag reda på idag. Jag hade missuppfattat det svar jag fick av Svanen, där det stod att Cederroth bytt tillverkare av Acta och i samband med det skedde även en omprövning av licensen. Jag var lite väl snabb och tolkade svaret som att de förlorat Svanenmärket i samband med bytet. Och blev lite less.

Men som du kan läsa i kommentaren till inlägget (av Cecilia på Svanen) så var det snarare så att kraven för att svanenmärka tandkräm har blivit hårdare, och Cederroth bytte då tillverkare för att kunna möta upp kraven. Nu under hösten har det blivit ett glapp med märkningen på grund av att det dragit ut på tiden med licensen. Sånt kan ju hända.

Jag fick också ett liknande svar idag från Cederroth, och de utlovar nya svanenmärkta fina tandkrämstuber  om ett tag igen. 

Bra va? Även om jag gick igång på detta lite i onödan, så känns det bra att lära sig att de seriösa tredjeparts-miljömärkningarna är levande och omprövas efter hand. Det är inte bara ett märke som sätts på av slentrian, det betyder något. 

Men erkänn att det var rätt vaket av mig att se detta :)

21 oktober 2012

Acta inte längre svanenmärkt

Slut.
Tandkrämen var slut här hemma. Jag hatar när tandkrämen tar slut, och därför brukar jag bunkra upp ett litet lager när jag väl kommer ihåg att köpa. Jag kom alltså hem med fyra tuber Acta-tandkräm.

Jag köper alltid Acta, eftersom den ju är Svanenmärkt. Bara en av två tandkrämer som har Svanenmärket, den andra är Zendium. Jag gillar Acta.

Men...

När jag öppnade den första nya tuben härom kvällen såg jag att den inte alls hade något svanenmärke. Jag kliade mig i huvudet och undrade om jag kommit över så gamla tuber att de var från tiden före märkningen.  För inte kan det vara så att de slutat miljömärka tandkrämen - varför skulle de göra det om de nu redan gjort förändringen till det bättre?

Ingen mer svan.
Men jovisst - Acta är numera inte längre Svanenmärkt. Enligt Svanen har Cederroth, bytt tillverkare av Acta, och valt att inte längre miljömärka tandkrämen. Jag noterar också att innehållsförteckningen är annorlunda jämfört med den gamla svanenmärkta tuben. Jag mejlade Cederroth och frågade om detta, men fick inget svar.

Ja men tack så mycket då. Borde det inte komma fler miljömärkta produkter istället för färre?

Edit 22 oktober: Jag var lite snabb här. Acta kommer att bli svanenmärkt igen, enligt Cederroth. Läs mer här.

19 oktober 2012

Topp fem i mitt kök

Tips om kul matsida i all enkelhet. Det är ett gäng duktiga vegoprofiler som listar sina fem viktigaste grejer i köket på vegokoll.se. Jag antecknar till exempel att en kan hyvla rökt tofu och ha på mackan, det måste jag testa!

I mitt kök då? Viktigaste topp fem på mat som alltid ska finnas i mitt kök för att det ska vara komplett:
  1. Havregryn - gröt varje morgon helg och söcken. Mmm...
  2. Naturell tofu - marinerar helst själv
  3. Citronsaft, ljus soja och rökarom - Blandas som smaksättning till allt möjligt, t ex tofu.
  4. Linser och bönor - Kikärter, svarta och borlotti-bönor är favoriterna.
  5. Mjölk - Alpro sojamjölk till frukostgröt och kaffe, Oatly ekologiska havremjölk att dricka till mat och nybakta bullar. Alpro mandelmjölk när jag vill lyxa.
Fick jag bara ta fem?
Äsch, jag bestämmer själv på min egen blogg och lägger till

  • Sojafärs och sojastrimlor - mat, helt enkelt
  • Kål (vit och röd): Bästa vardagsråkosttillbehöret med lite senapsvinaigrette. 
  • Nötter och frön. (Valnötter, cashew, pumpafrön, linfrön). I mat och som mellanmål.
  • Havre- och sojagrädde
  • Jordnörssmör
  • Lök och vitlök


8 oktober 2012

Goretex, ett sista inlägg


En liten vända till om goretexjackora bara. Jag fick lite bra info på Twitter från författaren till Den flamsäkra katten, Magnus Hedenmark. Till exempel att giftet från en goretexjacka (eller motsvarande) sprids framför allt när jackan tillverkas och när den slängs och bränns upp, men inte så mycket däremellan. Min amatöranalys är alltså att de jackor som redan finns ska banne mig användas så länge det bara går. Skadan är redan skedd, det blir inte sämre för att de används. Men köp aldrig nya!

Ett annat svar jag fick av experten var detta, på frågan om vad som är bäst att göra med jackorna som redan finns: 
"Ett riktigt dilemma faktiskt. Återanvända tills de slutförvaras tillsammans med kärnbränsle?"

Jag blir galen på att alla perfluorerade ämnen är tillåtna i våra kläder och skor och stekpannor och skidvalla och allt vad vi måste ha det i. Det är inte rimligt att vi som enskilda konsumenter ska kunna hålla reda på vad som är okej att köpa. Hur kan det vara tillåtet?

Danmark har förresten förbjudit ftalater. Heja! Sverige är hopplöst efter.

7 oktober 2012

Okej med begagnad goretex?

Apropå mitt inlägg i förrgår om fluorkarboner i funktionskläder (t ex goretex), så fick jag en väldigt bra fråga av en kompis. Den är så bra att jag kunde ha ställt den själv. Och jag har tyvärr inget bra svar. Frågan löd:
"Jag handlar ju mycket på begagnat. Är det lika illa att köpa Goretex då, tycker du? Själv har jag tänkt att det är bra att saker som redan är tillverkade används upp innan de slängs, men samtidigt ökar ju andrahandsvärdet om det finns en marknad. Kommer gifterna ut hela tiden eller är det främst vid tillverkningen? Lite intressant att höra fler åsikter om det."
En grundregel jag har är att begagnat alltid är bättre än att köpa nytt, om jag nu bestämt att jag behöver köpa något över huvud taget. Men betyder det att jag kan köpa giftiga kläder med gott samvete, bara för att de är begagnade? Jag vet ärligt talat inte. Jag vet inte hur fluorkarbonerna sprids, om det kanske är "mindre kvar" när jackan använts ett tag och den därför är mindre giftig?

Som sagt så äger jag två goretexjackor, varav den ena är ett begagnatköp från Tradera. Spontant tänker jag att det bästa är att använda dem så länge det bara går, nu när de och alla fluorkarboner ändå finns. Det finns inget sätt att bli av med gifterna utan att de hamnar i naturen. 

Frågan är vad som händer när jag köper en begagnad goretexjacka. Okej, jag tar hand om en som redan är tillverkad, men innebär det att säljaren går och köper en ny? Å andra sidan - om jag inte köper den, skulle det göra någon skillnad? Å andra sidan igen - jag skulle inte köpa en begagnad dun- eller skinnjacka, så varför skulle jag egentligen vilja ha en begagnad giftig jacka?

Sedan finns ju aspekten att använda sin konsumentmakt positivt och uppmuntra de företag som gör bra kläder utan gifter. Jag blir inte klok på det här!

Förlåt, det här är inget svar alls på någon fråga. Mer en bön om goda råd från dig som läser. Och är det någon som vet mer hur det funkar tekniskt med kemikalierna i funktionskläder, hur de sprids i naturen m.m.?

5 oktober 2012

Läst på om funktionsjackor och gifter

Jag, hunden och min giftiga
goretexjacka.
I vintras deppade jag rätt rejält efter att ha läst Naturskyddsföreningens bok Den flamsäkra katten. Det fanns mycket att uppröra sig över, men det där med Goretex och funktionskläder var en nyhet för mig. Att mina jackor är behandlade med cancerframkallande, reproduktionsstörande perfluorerade ämnen som inte bryts inte ner i naturen. Giftet jag har i mina jackor finns också i isbjörnarnas blod. Jäkla skitvärld!

Ja, och nu då? Jag tänkte bara att det kunde vara idé att påminna om detta inför vintern och för alla som eventuellt funderar på att köpa jackor och skor med funktionsmaterial. Själv behöver jag inte - jag har mina giftjackor och tänker använda dem så länge jag kan. Någon ny behöver jag inte.

Men finns det inget som är okej då? Outdoorbranschen brukar vara rätt mån om sin miljöprofil tänker jag, så det borde finnas nånting att välja på, eller? Jag har försökt forska lite och blev faktiskt lite hoppfull. Det är inte helt bra än, men det rör på sig och det verkar finnas lite alternativ i alla fall.

Det är alltså det vattenavstötande ytskiktet (DWR) som det oftast handlar om, och det som är svårast att göra effektivt utan fluorkarboner. Det finns en miljöstandard för textilier som heter BlueSign, som innebär att mängden fluorkarboner ska vara väldigt väldigt låg. Den kan du kolla efter, fast helst vill du ju inte ha något gift alls i kläderna. 

Och som jag förstått det finns det faktiskt funktionsjackor nu som är helt utan perflurorerade ämnen. Fjällräven har till exempel helt tagit bort dem, och förklarar tydligt vad det innebär för plagget - att du själv får återimpregnera ibland, helt enkelt. Och både Lundhags och Haglöfs har en del giftfria jackor vad jag förstår.

Ja, så det kanske inte är hopplöst i alla fall om någon av er behöver en ny funktionsjacka så småningom. Några enkla kom ihåg bara:
  • Skit i Goretex!
  • Fråga alltid om plagget innehåller fluorkarboner (PFOA/PFOS)
  • Om det inte finns något helt fluorkarbonfritt är lägstanivån att i alla fall välja BlueSign-märkt.
  • Och när du ändå är på gång att vara en schyst konsument: skippa dun också.

Jag hittade också ett par nätbutiker med ekoprofil som säljer outdoor-kläder, t ex EcoActive.se och Greenoutdoor.se. Kolla med dem, men fråga om plagget innan du köper något.

Okej?

-----------------
Fler inlägg om funktionskläder och goretex

3 oktober 2012

Fairtrade Challenge - alla måste fika


Fairtrade Challenge vet ni vad det är va? Det är Fairtrades sköna initiativ som är inne på sitt fjärde år nu. Poängen är att uppmana så många som möjligt att på samma dag fika med någon Fairtrade-märkt vara och i förlängningen få fler att få upp ögonen för vad Fairtrade och schysta produktionsvillkor handlar om. Och i detta fikaälskande land har vi fikat som galningar och slagit rekord varje år.

Den 18 oktober är det årets Fairtrade Challenge. På mitt jobb tar vi detta på största allvar. Alla olika avdelningar fikar, och vi uppmanar alla som är medlemmar i organisationen som jag jobbar för att delta. Vi har ett fikalag som brukar ta hem vinsten i vår kategori dessutom, så vi har en position att försvara :)

Nu är det två veckor kvar och jag som är självutnämnd fikamästare på min avdelning måste börja fundera seriöst på vad det blir att bjuda på. Även om vi tekniskt sett är hemma redan med att kaffet i automaten är Fairtrade, så duger det självklart inte. Bakning med bananer och choklad känns som en given ingång när det gäller att få med så mycket Fairtrade-grejer som möjligt, men idéer mottages tacksamt.

Så om du inte anmält dig, din arbetsplats, din förening, ditt kompisgäng, eller vilka du nu tänker fika med den 18 oktober, gör det pronto.

26 september 2012

Är ingen matbloggare, men…

Kung Markattas bild
…måste bara skicka er vidare till det här soppreceptet. Det var Kung Markatta som hade butikspromo på Coop igår och bjöd på tomatsoppa med kokosmjölk och tofu. Jag hade tänkt att laga en annan soppa, men Markattans marknadsföringstrick och trevliga försäljare knockade mig. Jag plockade med mig en burk kokosmjölk och gick raka vägen hem och lagade soppa. Len i smaken och mättar gött.

(men strunta i det färdig-ostade knäckebrödet)

Annars: Ledsen om det är dålig fart på bloggen, men det är som det är. Jag är mitt uppe i en termin med komvux-matte och jag sitter över böckerna hela tiden känns det som. När jag inte är på jobbet eller agilitybanan. Är lite vaknare på twitter, häng med där om ni inte gör det än :)

12 september 2012

Köttkonsumtion är visst en politisk fråga

Det där med politiska beslut om köttfria dagar för skattefinansierade måltider.

Jag säger bara: Hatten av till alla som orkar fortsätta driva frågan, för maken till tröttsam debatt har väl ingen sett? Jag blir nästan fysiskt trött av att läsa om folk som rasar mot förslag om köttfria måndagar eller om dem som orkar uppröra sig över en köttfri musikfestival. Det är därför jag sällan har kommenterat frågan, även om jag tycker att det är en viktig grej att jobba för. Jag orkar bara inte när allt blir så dumt! Jag blir lite för arg för mitt eget (och debattens) bästa.

Det ena motargumentet är knasigare än vad det andra är trångsynt. 
  • Sjuka ska inte behöva äta vegetariskt
    För att…?
  • Barnen blir inte mätta
    Ge dem mer vällagad mat, då.
  • Barn slänger den vegetariska maten
    Laga godare mat!
  • Växthusodlade tomater är inte klimatsmartaKöp säsongsanpassad vegomat då, det finns annat än tomater
  • Problemet är bara att vi inte köper svenskt kött
    Nej, problemet är att vi äter för mycket kött

Och det tröttsammaste (och vanligaste) av alla: 
  • Det handlar om valfrihet. Ingen får TVINGA mig. Politiker kan inte bestämma vad jag ska äta!

Nej, politikerna kan inte tvinga dig att äta, men de kan bestämma vad de vill köpa för mat för skattepengarna. Sedan får du bestämma om du vill äta eller inte. Är det så motbjudande att äta en måltid utan kött eller fisk, så får du väl avstå. Är du på sjukhus kan du ändå inte beställa in din favoriträtt varje dag, eller? Och får skolbarnen välja sin matsedel som det är nu?

Gaaah!!
Vad är det med just köttätandet som gör att det verkar vara tabu att fatta politiska beslut om? Tänk på alla andra sätt politikerna berövar oss friheten: Jag får inte hälla färg i avloppet vilket skulle vara rätt bekvämt. Jag måste ha körkort när jag kör bil, och dessutom måste jag vara nykter. Jag får inte ens knarka lite. Eller sparka nån på smalbenen fastän jag skulle ha god lust ibland. Åh denna ständiga begränsning av min frihet!

Senast jag kollade var politiska beslut till för att, i de fall vi tycker att det behövs, begränsa individens frihet om det som hen vill göra är farligt eller förstör för andra. 

Svenskarnas köttätande har förlorat alla proportioner på senare decennier. Det är en stor och viktig klimat- och miljöfråga. Vi måste äta mindre. Vi vet ju det. Självklart är det en politisk fråga att minska köttkonsumtionen. Och maten vi köper för våra skattepengar är väl den bästa att fatta politiska beslut om?

Varför, snälla VARFÖR, menar så många att minskad köttkonsumtion inte får vara en politisk fråga?

2 september 2012

Tipsar om en vegopodcast

Undrar just om jag håller på att överdosera, men kan inte riktigt sluta.

Jag pratar om en veganpodcast som jag fick tips om och började lyssna på. Vegetarian food for thought heter den och drivs av en engagerad kvinna i Californien. Nu kan jag inte sluta lyssna, och jag har över sex års program att ta igen.

Jag gillar hennes ton. En blandning av lektioner om mat och näring, fakta och tankar om djurrätt, och om att leva som vegan i en värld där kött är normen. Hon är tydlig med sina åsikter, men har en ödmjuk inställning till sin omvärld, tror på dialog och förståelse. En hel del humor också.

Är det fler som lyssnat på Colleens podcast? Om inte - gör det!


Och som en bonus när vi ändå är inne på temat sympatiska amerkanska veganer: Song A Day Man med Vegan Myths Debunked. Hur söt som helst :)

30 augusti 2012

Åh, vad fint Eskilstuna!

Bild: E-tuna energi & miljö
På Aktuellt i går kväll: inslaget om återvinning, apropå den statliga avfallsutredningen som nu är klar. Utredningen föreslår att kommunerna ska ta över ansvaret för återvinningen och helt enkelt göra det lättare för hushållen att slänga rätt.

Nördigt, jag vet, men jag blev nästan lite rörd och blank i ögonen av att se reportaget från Eskilstuna. Precis så enkelt kan det alltså vara: Olika färger på påsarna för matavfall, pappersförpackningar, plast, metall, tidningar och övrigt. Påsarna läggs i samma soptunna och sedan maskinsorteras alltihop. Ingen kan klaga på att det är jobbigt att sortera och ingen behöver ta bilen till återvinningsstationerna.

Jamen det går ju alltså! Jag har sett det själv. Mina svärföräldrar bor i Eskilstuna och har fina färgglada påsar under diskbänken och slänger sedan allt i samma tunna. Hur lätt som helst.

Jag fattar att detta inte är ett system som kan införas gratis och i morgon, men om det går i Eskilstuna, varför skulle det inte gå i Skövde eller Stockholm? Om vi vill.

Det ska bli intressant att se vad utredningen leder till i förlängningen. Kanske att hyresgästerna i Stockholms allmännytta får återvinna sitt matavfall? Nej, får inte bli för optimistisk nu...

22 augusti 2012

Att ständigt utmana sig


- Utmanar du dig själv hela tiden?

Jag fick frågan för ett tag sedan av en kompis.

Jag blev lite ställd. Utmanar mig själv? Eh...nä, det kan jag inte säga. Visst - jag har många gånger utmanat mig själv att testa nytt eller att försöka dra ner på någon av mina laster. Men hela tiden? Nej.

För visst är det så att utmaningen ligger i själva förändringen av ens vanor? När jag väl vant mig vid det nya är det inte någon utmaning längre.

Så det enkla svaret är att jag går runt här och knappt utmanar mig själv alls när det gäller min livsstils miljöpåverkan. Kanske är det också förklaringen till att jag varit så usel på att blogga den senaste tiden. Allt det där som varit utmaningar de senaste åren - veganmaten, mindre klädköp, sluta med hämtluncher i engångsförpackningar och allt annat - det puttrar liksom bara på. Inget svårt alls, och inte mycket att säga om.

Kanske är det på tiden med lite nya utmaningar? Det finns ju massor att göra, så klart. Tips, någon?

12 augusti 2012

Samla in matavfallet då, Stockholm!



Avfallskvarnen och jag var med i Svenska Dagbladet idag. Trogna läsare känner till mitt vankelmod (t ex här och här) inför min avfallskvarn - jag gillar verkligen kvarnen, men är inte övertygad att det är det mest effektiva sättet att återvinna matavfall på. Men som det ser ut nu är kvarnen - även om det inte är det bästa sättet - min enda möjlighet att få återvinna matavfallet, eftersom min hyresvärd inte erbjuder något mer effektivt sätt. Och inga av mina 450 grannar i kvarteret kan återvinna sitt matavfall alls, eftersom vi är den enda lägenheten i kvarteret som har en kvarn. Ner i sopnedkastet och så eldar vi upp det. Jaha.

Allt det där har jag tjatat om förut, men jag tar det igen: Hur svårt ska det va för Stockholm att ta hand om sitt matavfall på ett vettigt sätt? Vi är ju hopplöst efter! Pinsamt är bara förnamnet, och att stans egna bostadsbolag dröjer så länge med att erbjuda hyresgästerna att sopsortera gör mig så frustrerad.

Som sagt, hur svårt kan det va? Fråga de kommuner som fattar hur man gör! Vad väntar vi på?

3 augusti 2012

Om ett intressant tågmöte och grisar som vill leka

Tåg är bra. Förutom det där med miljön och så, så är sannolikhetsfaktorn att få snacka med intressant människa, som du aldrig skulle snackat med annars, riktigt hög på tåg. Åker du dessutom som ensam människa med hund ökar sannolikhetsfaktorn exponentiellt.


Jag har en semestervecka kvar nu, och spenderar helgen med familj i Skövde. Jag tänkte bara kort dela med mig av behållningen av morgonens tågmöte i husdjurskupén på X2000 mellan Stockholm och Skövde.

Tjejen bredvid mig med den oemotståndliga hundvalpen visade sig plugga till husdjursagronom. Som hon uttryckte det: "Det finns så mycket att vara upprörd på inom djurindustrin. Jag bestämde mig för att utbilda mig till något där jag kan försöka förändra."

Nu jobbar hon med sitt examensarbete som handlar om leksaker och aktivering till grisar. För grisarna biter som bekant svansarna av varandra i brist på annat. De gillar att leka. De är ungefär som hundvalpar. De vill springa runt, leka och busa. De är sociala och nyfikna. Smartare än hundar, säger många.

Grisar i konventionell svensk uppfödning kommer aldrig ur sin box. De har ingenting som aktiverar dem. De lever på samma kvadratmetrar stallet i fem månader, sedan körs de till slakt.

Allt det där visste jag redan, men det blir liksom extra understruket när en student på SLU säger att Sveriges grisindustri definitivt inte är något speciellt att skryta med. Ja, det är sämre i Danmark, men är det verkligen ett argument? Eller som hon sa: "Om någon slår sitt barn i Sverige, kan den då försvara sig med att säga att barnen har det sämre i ett annat land?"

Inga djur hör hemma i fabriker. Svenska konventionellt uppfödda grisar bor i fabriker - allt annat är skitsnack. Sedan kan det vara bättre eller sämre ställt i fabrikerna, men kom inte och säg att griskultingar som aldrig får gå ut eller ens lämna sin box eller ens få en leksak att busa med, har det bra. Alla som någonsin lekt med en hundvalp, och tänker tanken att den skulle behöva leva sitt liv som en gris, vet det.

Först: En bra känsla att veta att jag inte sponsrar grisfabrikerna genom att köpa fläskkött. Och sedan: Insikten att mina skattepengar går till att subventionera grisfabrikerna som jag bojkottar. Och som en bonus på det: Insikten att de flesta helt enkelt inte bryr sig.

Vad ska vi göra?

Men kanske får griskultingarna leksaker nån gång i framtiden...


Jag lärde mig dessutom detta om betesdjurens nytta:

- Betande djur är bra för biologisk mångfald, det har bönderna alldeles rätt i. Men de välansade fyrkanterna utan varken buskar, träd eller stenar, som vi ser utmed Sveriges sommarvägar handlar inte om det. Det råder ingen större biologisk mångfald där. Naturbeteshagar ser ut precis som i fantasin - vildvuxna med blommor, träd och buskar. Underbart för bestesdjur och blommor och insekter, men hopplöst för stora jordbruksmaskiner.

Hur många svenska kor går i sådana hagar?

7 juli 2012

Läser på om avokado, transporter och säsong

Underbara avokado!
Med tanke på hur mycket jag älskar avokado är det rätt pinsamt vilken dålig koll jag har på den miljömässigt. Självklart vet jag att det är en ömtålig frukt som måste transporteras långt, men jag försvarar mig med att transport av livsmedel är en mycket liten del av dess klimatpåverkan, så länge det inte flygtransporteras. Och finns det ekologisk, köper jag alltid det. Ändå har jag nog haft en undermedveten känsla att det inte är rimligt att mumsa avokado året runt.

Men vänta nu, hur transporteras avokado? Jag googlar snabbt och får olika svar. Vissa säger att de flygtransporteras, eftersom de har så kort hållbarhet, andra säger att de transporteras med båt. Mejlar Ica och Coop för att fråga om de vet. Fick svar med en gång från Ica: "Vår avokado går med båt i containrar. Våra största länder där vi köper avokado är Sydafrika och Chile."

Okej. Båt. Pustar ut lite.

Men lika sorgligt som att inte ha koll på transporterna är att inte ha koll på rätt säsong. Inte heller det har jag, måste jag erkänna. Det var en lätt googling: Säsong för sydeuropeiska avokador är höst/vinter. Nu på sommaren finns bara sydamerikanska och sydafrikanska att köpa. 

Jaha… Jag som rynkar på näsan åt den märkliga vanan vi svenskar har fått de senaste decennierna, att ta för givet att all frukt och grönt ska finnas i butiken året om. Att vi självklart ska kunna köpa jordgubbar till nyårsafton och äpplen i mars. Jag har inte vetat ett dugg om avokado visar det sig. Kanske har jag inte ens velat ta reda på det. (Gud vad det är gott med avokado!)

Ändå: Det är tur att avokadons lågsäsong är nu när grönsaksdiskarna är fulla av underbara svenska läckerheter. Alltså de där små rödbetorna man köper i knippor och kokar - jag tröttnar aldrig. Färskpotatisen, jordgubbarna, spenaten, alla goda sallader, tomaterna…

Hej då avokado, vi ses i höst och vinter när det är säsong för medelhavsodlat.

5 juli 2012

99 procent vegan?

Inte veganskt, troligtvis.
Nu är det snart ett och ett halvt år sedan jag lade av med mjölk och ägg och började äta veganskt. Ja, jag säger för enkelhetens skull att jag är vegan om någon undrar. Det är relativt lätt att förstå vad jag menar med det - vegetarisk mat utan ägg och mjölkprodukter. Bara det kan vara tillräckligt komplicerat ibland. 

Men jag kan inte hjälpa att det känns som om jag egentligen inte borde använda ordet vegan, för jag vet att det för många betyder så mycket mer än bara att undvika det uppenbara. En riktig vegan har koll, vet allt om tillsatser, vilken tandkräm som är djurtestad, äter inte honung, vet vilka livsmedel som är berikade med d-vitamin från ullfett och vilket vin eller öl som inte klarnats med hjälp av fisk. Och skulle aldrig göra ett undantag när någon i välmening bjuder på mat med laktosfri grädde.

Jag är inte den personen. Jag köper aldrig hem något med kött, mjölk eller ägg, och jag frågar alltid efter vego utan mjölk och ägg på restauranger. Men…

  • Blir jag bjuden gör jag mitt bästa för att avstå utan att såra. Ibland betyder det att jag äter lite med mjölk eller ägg. 
  • Ekologisk svensk honung väljer jag att äta för att uppmuntra seriös biodling. 
  • Har på mig kläder i ylle och läder. Jag undviker att köpa nytt läder, men vårdar det jag redan har. 
  • Dricker öl och vin utan att veta om de klarnats med gelatin.
  • Har inte koll på om maten jag köper är berikad med d-vitamin från ullfett (lanolin)
  • Tänder ljus med stearin
  • Ger mina husdjur mat med kött. 
  • Säkert en massa annat som jag inte ens vet om...
Jag säger inte att jag har dåligt samvete för att jag inte har full vegankoll, och inte orkar lägga min energi på att avstå precis allt animaliskt. Jag har stor respekt för alla som gör det och skulle egentligen vilja orka hela vägen. Men jag är nog bara inte tillräckligt motiverad. Tänker att det enkla steget - att sluta äta ägg och mjölk annat än i undantagsfall - är det största och viktigaste. Jag vet att skillnaden mellan hur mycket mjölk, ost och ägg jag köpte före mitt beslut och nu är minst 99 procent. Det räcker för mig just nu. Att ha dåligt samvete för den sista procenten leder inte till något gott, tänker jag.

Larvigt, det här låter som ett försvarstal. Det är inte meningen, jag känner inte alls att någon anklagar mig för att vara en dålig vegan. Men visst är det intressant det där med etiketter? De finns ju till för att förenkla, men i det här fallet är det banne mig inte lätt. Kan man vara vegan till 99 procent? Eller är etiketten förbehållen dem som orkar ända till 100? Håller sådana som jag på att urholka veganbegreppet och förstör för dem som orkar hela vägen?

*kliar mig i huvudet*

27 juni 2012

Bra e-utbildning om miljö?

Jag fick en intressant fråga till bloggen idag:

Jag googlade på miljö på jobbet och din blogg kom upp först. En intressant blogg.
[...] 
En kund till oss har nu fråga efter en e-learning om miljöarbete på en arbetsplats. Jag har funderat och tänker mig en produktion med goda och enkla miljötips. Vet du om det finns miljöutbildning via nätet ? Var finns bra och enkla miljötips att hitta ?
Kanske du har idéer och vill hjälpa oss.
Hmm... Vi har ju en obligatorisk utbildning i grundläggande miljökunskap för alla anställda på jobbet, men den är en vanlig ledarledd utbildning som vi köper in. Jag har inte alls koll på e-utbildningar om miljö. Men jag kanske kan skicka ut frågan bland er läsare. Har ni koll på bra e-miljöutbildningar? 

Den andra frågan om bra och enkla miljötips är både lättare och svårare. För det finns väl ungefär hur många tips som helst, frågan är bara om det finns något bra ställe där allt är samlat. Naturskyddsföreningens Grön guide är självklart bra, men jag vet inte om du är ute mer specifikt efter vad man kan göra på jobbet. Det här har vi gjort på mitt jobb. Och här är mina egna miljötips.


25 juni 2012

Opera goes vego

Naturskyddsföreningen testar ett nytt sätt att väcka opinion. Nu kan vem som vill starta en egen insamling för den miljöfråga som hen själv brinner för. Bra idé! Just nu ligger nio insamlingar uppe, med allt från vargar till scampi, skog, hav och klimat.

Min favorit är operasångaren Rickard Söderberg som samlar pengar till Naturskyddsföreningens arbete med jordbruk och mat genom sin insamling Go Vego. En charmig liten video har han gjort också.




Ja det är bara att hålla med: Go vego. Jag måste genast sätta in en slant. Och kanske till vargarna också. Och klimatarbetet...

19 juni 2012

Välkomna kära bi-grannar



Nu har de flyttat in, alla mina 50 000 grannar. Jag bor som sagt på en gård som haft turen att ingå i Stockholmshems projekt att tillsammans med Bee Urban sätta ut bikupor i några bostadsområden. 

I samband med binas ankomst har jag fått lära mig en del som jag inte riktigt hade koll på. Framför allt hur uselt ställt det är med världens bin och andra pollinatörer, som är så oerhört viktiga för ungefär precis allt som växer och som vi sedan ska äta. Bekämpningsmedel och monokulturer i jordbruket är en stor del av problemet. 

Ännu en anledning att väja ekologiskt - förgifta inte de livsviktiga bina! 

Och för alla som undrar - nej det är inte farligt med en bikupa utanför dörren. Bin är snälla, de vill bara äta på dina blommor. De går inte på människor, de vill inte ha din saft eller din macka. I så fall är det en geting. Och dem är jag fortfarande lika löjligt rädd för som jag alltid varit. 

Mer om bin på Naturskyddsföreningen.se Jag har satt in en slant till Rädda bina som välkomstpresent till mina nya grannar. Nu får de gärna börja jobba på mina tomatplantor :)

18 juni 2012

Mitt proteintips


Inte komat
Kul att LRF inser problemet med all importerad fulsoja som behövs till Sveriges kött-och mjölkdjur. Jag såg idag att de utlyst en tävling bland sina medlemmar - proteintipset - som går ut på att försöka öka andelen svenskodlat proteinfoder. Hoppas, hoppas de får in bra tips. Kanske kan svenskt kött någon gång i framtiden kvala in att faktiskt vara svenskt, och inte bara en produkt som förädlats av giftbesprutad soja från Sydamerika.

Problemet är bara att, även om vi börjar odla goda svenska baljväxter, så räcker Sveriges mark inte tlll för att utfodra alla Sveriges kött- och mjölkdjur om svenskarna ska fortsätta konsumera så mycket som vi gör nu. 

Själv älskar jag proteingrödor. Baljväxter av alla de slag - ärter, bönor, linser! Ge mig hemskt gärna mera svenskodlat! Men varför vill ni ge dem till korna? De är skapta för att äta gräs.

Här är mitt proteintips: Forska och förädla proteingrödor så mycket ni bara kan, alla duktiga bönder. För att få ut så mycket protein som möjligt låter ni sedan människorna laga god människomat av det ni odlar. Slösa inte bort det genom att ge det till kor och grisar. 

Jag lovar köpa varenda böna jag kan!

11 juni 2012

Allt är förlåtet, SJ

Titta vad jag hittade på vegan.nu idag:
"Sedan förra helgen har SJ en ny vegetarisk rätt i sitt bistrosortiment: grönsaker i currysås, med ris. Bortsett från honung (vilket jag utifrån andra trådar har förstått att många har överseende med) innehåller den inga animaliska ingredienser. Av de två vegetariska trerättersmenyer man kan förbeställa i 1 klass är den ena (majskroketter med ratatouille) helt vegansk, medan den andras (linsgryta med aprikos och haricots verts) likt ovanstående innehåller honung (i förrätten, ej huvudrätten)."
Verkligen underbara nyheter, SJ! *dansar glada vegandansen*

Det börjar bli dags att åka lite tåg snart, tänker jag.

Är det gott också, så är allt detta gamla mög glömt och förlåtet:

(Fast köttfri måndag kan ni väl fundera en vända till på?)

10 juni 2012

Skämstopplistan

Ber om ursäkt för att jag är lite sen med en del grejer nu, men jag ville bara kommentera detta.

En av de nyheter som kom under min bloggpaus var att Sverige numera placerar sig på 13 plats i världen (!) när det gäller ekologiskt fotavtryck. Bara ett antal oljestater, USA, Canada, Australien och ett fåtal europeiska länder slår oss. Det är WWF:s Living Planet Report som sätter upp oss på topp 15-listan. Vi är med och drar vårt feta strå till stacken för att använda 50 procent mer resurser än världen har att erbjuda.

Hur känns det? Var inte vi bra på miljö här i Sverige? 



Kanske ännu mer intressant är Danmarks fjärdeplats. I mitt huvud är danskarna ett framåt folk när det gäller miljö. Vindkraft överallt, typ. Ja, förutom det där med grisindustrin, då. Och tittar man närmare på staplarna, så ser man också anledningen till att de har sämre ekologiskt avtryck än USA, och bara slås på fingrarna av tre oljestater. Danmark har världens i särklass sämsta per capita-siffror för odlingsmark. De miljontals grisarna i deras fabriker förbrukar extrema mängder foder, som inte odlas i Danmark.

Kan det bli tydligare än så, när världens största grisköttsexportör hamnar på eko-skämslistan tillsammans med de största oljeexportörerna? Världen har inte råd att producera så sjukt mycket kött som den gör nu.

Nuff said.

Skickar er vidare till den här debattartikeln av Jonas Paulsson som snackar lite klarspråk om vad som måste göras: Skatt på kött och flyg. Det får bara inte vara så billigt att förstöra så mycket.

Om ni missat uppropet Flygskatt.nu kommer en påminnelse här.