31 januari 2012

Miljödiplom 2012

Då har det gått ett år till, tydligen. En milstolpe i vårt miljöarbete på jobbet passerad när vi idag blev godkända för vårt fjärde miljödiplom!

Rent formellt går det till så att det kommer en extern miljörevisor och träffar oss som sitter i miljögruppen. Vi går igenom alla papper som jag slitit med att få ihop under december och januari, med svar på frågor om allt från miljöutbildningar och information till inköpsrutiner och hur vi tvättar våra tjänstebilar. Och så kollar vi på vår miljöhandlingsplan för 2011 och berättar hur vi lyckats med att få det gjort som vi tänkte att vi skulle göra.

Jag vet att vi jobbar på bra, och är väl egentligen inte direkt orolig för att bli kuggad. Men ändå, känslan av att det ska komma någon och kolla är alltid lite märklig. Desto skönare när man får betyg i stil med "jag är imponerad". Skönt!

Några av de saker vi gjort under 2011
  • Ännu fler kolleger har gått utbildning i grundläggande miljökunskap
  • Eco-drivingutbildning kommit igång, 21 utbildade
  • Mera vegetariskt på utbildningar och konferenser
  • Köttfri måndagslunch för dem som vill - 48 kolleger anmälda
  • Stor energieeffektiv renovering av gamla hissar och värmecentralen
  • Mera LED-lampor och närvarostyrd beslysning
  • Högre milersättning för tjänsteresor som görs med miljöklassad bil
  • Klimatkompensation även för bilresor


Här är en lite längre lista inklusive grejer vi gjort redan före 2011.

30 januari 2012

Äppelkaka och omtänksamhet

Nu runt månadsskiftet är det ett år sedan jag bestämde mig för att sluta med mjölk och ägg och äta veganskt. Ni som följt mig vet hur glad jag är över det beslutet, och hur jag kan gå igång när jag hittat någon ny maträtt jag inte visste fanns förut. Och ni vet vilken svada jag kan få över kärlekslösa restaurangrätter eller ledsam okunskap bland matproffs om hur man lagar god och näringsriktig mat utan djur.

Men nu ska jag berätta vad som gjorde mig rörd på riktigt: Det är när arbetskamraten Hanna bakar äppelkaka på helgen för att ta med till eftermiddagsfikat på jobbet. Och hon bakar den på mjölkfritt margarin och köper med sig en bytta tofuglass. Det var så snällt och jag blev så glad och överraskad! Och jättegott var det.

Inte för att det gör mig ett dugg de gånger någon bjuder på fikabröd på jobbet och jag väljer att avstå kakor med mjölk och ägg. Att avstå är mitt eget val och inget jag tänker på alls. Jag hoppas bara ingen tycker att jag är tråkig som tackar nej. 

Men hur det än är - fika och kakor är framför allt socialt (ja gott också) och det är kanske därför jag blev så rörd av Hannas äppelkaka och tofuglass. Hon hade bakat till oss jobbarkompisar och hon ville bara att alla skulle vara med. 

26 januari 2012

Köttsubventioner och valfrihet

Jag vet inte om ni orkar läsa de tröttsamma debattinläggen från LRF som menar att alla som säger att vi borde äta mindre kött inte förstår hur miljö- och klimatvänlig den svenska köttproduktionen är.

Jag orkar knappt heller, om jag ska vara ärlig, men jag är glad att det finns andra som orkar, och som dessutom ger riktigt bra svar på tal. 

Jonas Paulsson från Köttfri måndag svarar så himla bra i GP idag:
"Paul Christensson [LRF] betonar konsumentens valfrihet. Men resonemanget haltar eftersom konsumenten i dag inte betalar det fulla priset för vad överkonsumtionen av animaliska produkter innebär i form av negativ miljöpåverkan och försämrad folkhälsa. I dag tvingas i stället varje enskild skattebetalare att finansiera svensk köttproduktion, genom skattsedeln och jordbrukssubventioner. Det innebär en kraftfull och allvarlig styrning av konsumentens val av mat."
Ja vad det är knäppt. Vad är det för valfrihet?

I vilket fall som helst är det kul att det numera är 48 personer på mitt jobb som anmält sig till köttfrimåndagslunchklubben. Det droppar in nya lite då och då också. Bästa kollegerna!

23 januari 2012

Brev till bambuförsäljare

Hur gick det med mina mejl till nätbutikerna som säljer bambukläder? Jag deppade ju loss förra veckan efter att ha sett dokumentären Modets offer och tänkte att inget går väl att köpa med gott samvete längre.

Men svaren jag fick var i alla fall lite plåster på samvetet. Jag skickade till de nätbutiker som jag köpt bambutextilier från.

Frågan jag skickade var:

Jag har handlat hos er tidigare och har en fråga som jag hoppas att ni kan svara på. Igår såg jag dokumentären Modets offer på Dokument utifrån, om kemikalier och människor och miljö som utnyttjas. Jag lärde mig t ex att färgen svart är väldigt svår att få till utan att tillsätta mycket kemikalier.Min fråga till er är hur mycket känner ni till om hela tillverkningsprocessen av kläderna ni säljer? Jag tänker på färger, kemikalier och arbetsförhållanden för dem som tillverkar det ni säljer.

De här är svaren jag fick:
Från Greentex
Det stämmer allt det du säger! Idag finns egentligen inget färgningsmedel som inte innehåller kemikalier förutom om man växtfärgar textiler. Dock finns det olika grader av styrka! Fördelen med Bambu är att den tar till sig färg på ett bättre sätt än vad till exempel bomull gör. Det kräver alltså inte alls lika mycket kemikalier och är därför ett bättre alternativ!
Jag har själv sett denna dokumentär som är skrämmande. I dokumentären  behandlas textilerna manuellt. Vi arbetar själva  med en fabrik som byggdes år 2000. Färgningen av textiler sker maskinellt och ingen arbetare är i kontakt med textilerna under processen. Jag har själv följt våra strumpors alla led.

När vi började med bambuprodukter valde vi att göra ett oanmält besök på en av "våra" fabriker för att titta på just arbetsförhållande. Vi såg en ren och snygg fabrik med enbart vuxna arbetare och inget som tydde på oegentligheter. Vill poängtera att ingen visste att vi skulle komma. När det gäller processen att få fram material och färgning har vi tillverkarens ord på att det sker med de miljövänligaste metoder man idag har tillgång till.

Alla bambukläder hos Bambubutiken är producerade på fabriker med strikta avtal och kontroller  ang. arbetsmiljö, löner, förbud mot barnarbete mm.( Enligt ILO´s bestämmelser). Mekaniskt framställning är den bästa som inte behöver några tillsatser alla, man maler sönder blad & grenar till en massa som sedan bereds, spinns till trådar osv. Den kemiska framställningen görs med hjälp av kaustiksoda ( som är miljömärkt) ock hjälper till att mjuka upp fiberna från cellosan i bambun. Slutprodukten testas förstås och är helt fri från tillsatser. När det gäller färgen måste vi kolla med våran leverantör. Återkommer med det svaret.

En intressant grej - jag frågade en av butikerna om de brukar få sådana här frågor. Men det händer typ aldrig, tydligen.
- En gång var det en dam som var orolig att bambun skulle ta slut för pandorna, mer än så är det inte.
Folk undrar mer över bambulhalten i våra produkter.

Kanske vi som försöker hitta schysta grejer borde anstränga oss lite mer att ställa frågor även till ekoreko-butikerna?

22 januari 2012

Resan till ingenstans



De senaste 24 timmarna har jag spenderat på Östersjön. Kryssning med Cinderella. Japp.

Ett och annat ögonbryn höjs bland trogna bloggläsare. Åker Karin med de där dieselmuskedundren, det trodde jag inte. Typ.

Det trodde inte jag heller, men nu var jag en snäll förtroendevald i Hyresgästföreningen och anmälde mig till konferensen.

Jag fattar absolut varför föreningar förlägger sina konferenser och utbildningar på kryssningsbåtarna. Deltagarna stannar garanterat kvar tills utbildningen är slut, och framför allt är det billigt. Ingen konferensanläggning kan tävla om de priser som rederierna erbjuder.

Men vad det är bisarrt! Vad håller vi på med? Vi kör alltså dessa dieseldrivna monsterbåtar fram och tillbaka, dag efter dag, över känsliga Östersjön. Inte för att någon behöver åka någonstans, utan för att vi av skatteskäl ska kunna köpa billig alkohol! Eller finns det någon annan anledning, upplys mig gärna! 

Ingen som åker på en cinderellakryssning i januari kan övertyga mig att de gör det för de fantastiska skärgårdsvyerna.

Alltså, om folk verkligen gillar att spendera ett dygn på de där båtarna för att festa och äta buffé, varför inte helt enkelt låta folk gå ombord och sedan låsa dörrarna ett dygn och låtsas att de lämnat svenskt territorium, och sedan öppna taxfreen och all-you-can-drink-ölkranarna i buffén? 

Jag tycker verkligen att det är helt vrickat.

Jaja, nu vet jag hur det är att åka på Cinderella. Förutom att själva konferensen inte gav så mycket som jag hoppats, så var det en okej resa. Träffade lite nya människor. Helt okej mat. 

Men det är trist att medlemsavgiften i en förening jag är medlem i går till de här meningslösa båtresorna.

20 januari 2012

Man ba: kom IGEN!

En grej till - den här krönikan av Nina Åkestam är ett måste för alla som liksom jag häpnar över vilka proportioner "debatten" kring köttfri måndag tagit i vissa fall.

Så himla skönt skrivet. Läs!

Fiskar och fiskars mat

Nu känner jag att jag inte riktigt hänger med igen. Jag har inte haft ro eller riktig ork att blogga på kvällarna och inte har jag hängt med i vad som sagts bland mina favoritbloggar. Min RSS-lista har 103 olästa inlägg. Jag inser mig besegrad, markerar alla som lästa, tar helg utan att stressa upp mig över det jag kan ha missat. Se där, det gick!

Men innan jag stänger datorn vill jag skicka er vidare till Naturskyddsföreningen som släppte en viktig rapport igår. Vad åt din fisk till middag? Om fisk och odlad fisk i synnerhet med fokus på vad den odlade fisken äter.

Jag låter inslaget här tala för sig själv, och unnar mig en djup suck över galenskapen med fisket som det inte verkar finnas någon ände på.



16 januari 2012

En film till om det vi köper

Vad säger ni, ska vi fortsätta med ett inlägg till på temat mitt ansvar för det jag köper? (Varning för deppigt surinlägg.)

Igår kväll var det dokumentären om modets offer i Dokument utifrån. (Kolla på SVT Play fram till 14 februari)

Det jag såg var till största delen inga nyheter. Fokus låg på kemikalier i kläder och skor - både utifrån perspektivet att vi har på oss giftiga kläder och att detta drabbar dem som tillverkar kläderna tusenfalt värre än oss som köper dem.

Vet ni, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den här sortens information längre. En del av mig vill veta mer, lära mig allt om alla missförhållanden och berätta om det. En annan del orkar inte mera. Jag tvingar mig att titta på när oskyddade människor sprider gift för hand på bomullsfälten, jag ser bilder på döda och totalt förgiftade vattendrag i Bangladesh, oskyddade människor som arbetar med kemikalierna i fabrikerna. Och sen då?

Jag får en känsla av att vad jag än köper, så finns det alltid någon annan som betalat priset för det. Även om jag köper kläder i ekomaterial som ekologisk bomull, bambu eller hampa, så har jag ingen aning om under vilka förhållanden plagget tillverkats. Och igår lärde jag mig till exempel att färgen svart är oerhört svår att göra bra utan mycket kemikalier. Vad betyder det? Är mina svarta bambutrikåkläder färgade under såna förhållanden jag såg på filmen igår?

Jag är som ni vet en stor förespråkare för konsumentmakt, men här känner jag banne mig inte att jag har mycket makt. Det känns som jag knappt kan köpa nånting med gott samvete längre.

Nej skärpning - ingen vinner på att jag deppar ihop över det här. Vi får väl bli bättre på att fråga då, helt enkelt. Och visst finns det företag som jobbar hårt med att få fram schyst producerade kläder och skor. Det är dem vi måste uppmuntra.

Och så samlar jag ihop mig, slutar deppa och författar genast ett mejl till några av de nätbutiker som jag brukar handla ifrån och frågar vad de kan säga om färger och kemikalier och arbetsförhållanden.

Det var längesen jag mejlade företag slår det mig nu.

14 januari 2012

Större ansvar, ju mer jag vet?

Lyssna: Konflikt
Mera radio idag. Konflikt i P1 följde upp avslöjandet för något år sedan där vi fick reda på att färdigpackade mackor och sallader som säljs i butiker, automater och på tåg och flyg inte sällan är tillverkade under slavliknande förhållanden av anställda utan arbetstillstånd. Ett hänsynslöst utnyttjande.

I SJs restaurangvagnar serveras fortfarande mat från företaget Eat Food Factory, som en underleverantör till SJ:s leverantör. 

Åh vad det är svårt att försöka handla schyst! För vad innebär den här informationen? Kan jag inte handla i restaurangvagnen längre? Kan jag förutsätta att maten är tillverkad av det där ruffel-och-båg-företaget? Eller är det enklast att låtsas som jag inte hörde det där programmet?

Är det så att jag har större ansvar, ju mer jag vet? Och kan jag slippa ansvar om jag inte vet?

Men vad kan jag egentligen veta? Företagen jag handlar av har sina uppförandekoder, jobbar med CSR och lovar att de gör sitt bästa för att det ska vara schyst tillverkat. Vad kan jag göra mer än att tro på det de säger? 

De senaste åren har jag intagit en ganska skeptisk hållning till det mesta i affärerna, framför allt kläder. Jag har lärt mig om resursslöseriet och miljöförstöringen med bomull och om förhållanden i klädfabrikerna. Jag köper mindre kläder och letar ekologiska material. Ändå har jag inga garantier för hur det jag köper tillverkats. Jag är utlämnad till att lita på vad försäljaren lovar. 

Oj vad det här blev flummigt. Jag blev nog bara väldigt berörd av berättelserna i programmet och försöker förstå vad det har för betydelse för mig. Inte för att jag har några problem att avstå att handla i bistrovagnarna, där finns bara Delicatobollar till mig (SJ tror ju inte att man kan laga mat utan kött och mjölk). Men jag inser ännu en gång att det finns så mycket skit som jag inte vet om. Och tyvärr tror jag nog att jag har ansvar för det jag köper även om jag inte ser eländet bakom.

13 januari 2012

Anti-antibakteriella prylar

Oj, nästan en hel vecka utan ett inlägg. Jag skyller på rivstarten på jobbet som varit värre än vanligt. Jag har verkligen behövt kvällarna till att slappna av utan dator och jag känner inte att jag riktigt hängt med i vad som varit på gång när det gäller miljönyheterna den här veckan.

Jo i morse hade ju ekot sin viktiga grej om det där med antibakteriella prylar. Djup suck... Ironiskt, när man tänker på det, egentligen. Är det vår renhetsiver som kommer att ta kål på oss en dag, när bakterierna blivit så resistenta mot våra strumpor och diskbänkar att vi inte kan få en fungerande antibiotikakur mot en urinvägsinflammation? Ja inte vet jag.

En enkel regel: Köp aldrig prylar med antibakteriella egenskaper. Även om mössförsäljaren bedyrar att "det är så lite silverjoner i mössan att det omöjligen gör någon skillnad när det kommer ut i avloppet". Jag höll faktiskt av misstag på att köpa en mössa med silver i för något år sedan, men upptäckte det när jag stod i kön att betala. Citatet ovan är från den gången.

Om du missade ekot i morse:


Lyssna: Medel mot bakterier på köksbänken hotar miljön

Trevlig helg! Nästa vecka har vi miljörevision på jobbet. Heja oss!

7 januari 2012

Nej, inte min Goretexjacka!

Vackra Enzo, säkert med mycket höga halter av bromerade flamskyddsmedel
i blodet :(
Trodde ni att jag hade koll? Fel.

De senaste dagarna har jag äntligen tagit mig tid att läsa boken Den flamsäkra katten - om kemisamhället, hälsan och miljön, som gavs ut av Naturskyddsföreningen i höstas.

Att det är illa ställt med kemikalierna i allt vi har omkring oss, visste jag. Men att mina funktionsjackor och stekpannor skulle bestå av onda evighetskemikalier hade jag inte koll på. Faktiskt. Okej, att teflonpannor var tveksamt hade jag väl hört talas om, men inte riktigt varför. Men mina funktionskläder! Min enda riktiga svaghet när det gäller kläder. Borde jag ha vetat?

Något av det jag lärt mig när jag läste boken:

  • Burfåglar som vistas i närheten av en teflonstekpanna som blivit för varm dör av teflonförgiftning med blödningar i lungorna. Eh...? 
  • Samma sorts ämnen som finns i nonstick-beläggningar i pannor och kastruller - perfluorerade ämnen - finns i funktionsmaterial typ Goretex. Ämnena är cancerframkallande, reproduktionsstörande och bryts inte ner. Naturen fylls bara på med mer och mer. Giftet jag har i mina jackor och stekpannor finns i isbjörnarnas blod. 
  • Om jag trodde att fiskeindustrin hade stort inflytande över fiskepolitiken, så är det en västanfläkt jämfört med kemikalieindustrins inflytande över kemikaliepolitiken. Och att stifta lagar mot kemikalier är et sisyfosarbete som är nästintill ogörligt med långt över 100 0000 ämnen som ska bedömas var för sig. Varje ämne får ett eget gränsvärde och bedöms utan hänsyn till den berömda cocktaileffekten.
  • Ämnen är tillåtna tills de bevisas vara farliga, inte tvärtom som man kanske skulle tycka var rimligt.
  • Förbjuds en kemikalie i EU är det ändå okej att importera varor som innehåller ämnet om de är tillverkade utanför EU.
  • Bisfenol A är hormonstörande och förbjöds i nappflaskor 2011 för att det är hormonstörande. Men det är tillåtet och finns i stora mängder i kvitton och insidan av konservburkar (!).
  • Svenska huskatter har 50 gånger högre halt av bromerade flamskyddsmedel i blodet än svenska människor. När de tvättar sig slickar de i sig kemikalierna som vår elektronik och möbler släpper ifrån sig varje dag.
Först ska jag bara säga att det är en bedrift av författarna att skriva en bok om ett så komplext och svåröverblickbart ämne som kemikalier och kemikaliepolitik. Som den naturvetenskapliga analfabet jag är blir jag lite yr i huvudet ibland, men budskapet går fram ändå på ett ganska underhållande sätt trots allvaret. 

Men sedan blir jag så less. Återigen är jag som alla andra ett offer för känslan att vara trygg och ombonad i säkra Sverige. Det kan väl inte vara tillåtet att sälja farliga kemikalier? Det finns gränsvärden och regler, bara att handla på. Jorå! 

Skit också. Jag gillar verkligen mina funktionsjackor. Fyra stycken har jag. Och två par regnbrallor som andas finfint. Tröstar mig med att jag köpt två av jackorna begagnade och fortsätter att använda dem. För det hjälper inte att slänga ett evighetsmaterial, väl? 

Gjutgärnsstekpannan jag fick av vännerna i 25-årspresent är numera nummer ett i köket i alla fall.

Det blev lite långt det här, men det finns så mycket att säga om det här. Jag ska forska mer i det där med funktionskläderna. Ligger mig varmt om hjärtat. 

------------------
Och om du missat Stefan Jarls film Underkastelsen kan du passa på nu. Den finns på SVT Play fram till den 5 februari.

2 januari 2012

Hur tänkte Max nu?

Max hamburgerrestauranger har hittills känts som ett relativt miljö- och klimatmedvetet företag. Trots att deras affärsidé är att kränga kött, så jobbar de med att redovisa klimatpåverkan och klimatkompenserar via trädplantering osv. Dessutom har de haft två vegetariska burgare på menyn. En ganska trist greenburgare och en vegansk falaffelburgare som inte är dum alls. Detta till skillnad från McDonalds som bara har en vegoburgare som de inte ens visar på sin meny.

Idag läste jag att Max tagit bort falaffelburgaren från sin meny. Jag har ingen aning om varför, men de har säkert sina skäl. Deras Facebooksida är full av protester från besvikna kunder.

Newsflash, kära hamburgerrestaruranger (och speciellt Max som vill profilera sig med miljö- och klimatmedvetenhet). Man har uppfunnit köttfria hamburgare som smakar mycket likt köttburgare och som skulle passa att stoppa stoppa i vilken som helst av era värdemenyer. Sluta sätta vegoburgaren i skamvrån!

Varför tror ni inte att veganer och vegetarianer också vill äta skräpmat ibland?


Restaurangkedjor som har fattat hur man gör: Taco bar och Texas burger. Allt på deras menyer går att få med vegetariskt "kött". Jättegott!

Fast hmm... Kanske är det så att de tagit bort falaffelburgaren för att ersätta den med bättre vegoburgare? 

Säg vad du tycker till Max: Facebook och Twitter