16 januari 2012

En film till om det vi köper

Vad säger ni, ska vi fortsätta med ett inlägg till på temat mitt ansvar för det jag köper? (Varning för deppigt surinlägg.)

Igår kväll var det dokumentären om modets offer i Dokument utifrån. (Kolla på SVT Play fram till 14 februari)

Det jag såg var till största delen inga nyheter. Fokus låg på kemikalier i kläder och skor - både utifrån perspektivet att vi har på oss giftiga kläder och att detta drabbar dem som tillverkar kläderna tusenfalt värre än oss som köper dem.

Vet ni, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den här sortens information längre. En del av mig vill veta mer, lära mig allt om alla missförhållanden och berätta om det. En annan del orkar inte mera. Jag tvingar mig att titta på när oskyddade människor sprider gift för hand på bomullsfälten, jag ser bilder på döda och totalt förgiftade vattendrag i Bangladesh, oskyddade människor som arbetar med kemikalierna i fabrikerna. Och sen då?

Jag får en känsla av att vad jag än köper, så finns det alltid någon annan som betalat priset för det. Även om jag köper kläder i ekomaterial som ekologisk bomull, bambu eller hampa, så har jag ingen aning om under vilka förhållanden plagget tillverkats. Och igår lärde jag mig till exempel att färgen svart är oerhört svår att göra bra utan mycket kemikalier. Vad betyder det? Är mina svarta bambutrikåkläder färgade under såna förhållanden jag såg på filmen igår?

Jag är som ni vet en stor förespråkare för konsumentmakt, men här känner jag banne mig inte att jag har mycket makt. Det känns som jag knappt kan köpa nånting med gott samvete längre.

Nej skärpning - ingen vinner på att jag deppar ihop över det här. Vi får väl bli bättre på att fråga då, helt enkelt. Och visst finns det företag som jobbar hårt med att få fram schyst producerade kläder och skor. Det är dem vi måste uppmuntra.

Och så samlar jag ihop mig, slutar deppa och författar genast ett mejl till några av de nätbutiker som jag brukar handla ifrån och frågar vad de kan säga om färger och kemikalier och arbetsförhållanden.

Det var längesen jag mejlade företag slår det mig nu.

3 kommentarer:

Ciqi sa...

Hej!
Det är intressant det här som du skriver om konsumentmakt. Jag har också funderat mycket på det, och känner av och till samma trötthet som du beskriver.
Man gör ju det man kan tänker jag, och jag försöker att informera mig så mycket som möjligt om vilka val som är bra för människor och miljö, men för att vi ska nå en verklig förändring tror jag att det krävs beslut på samhällsnivå. Det är på sätt och vis lite sorgligt, för vägen till påverkan blir så lång för oss icke-politiker då! Men: det finns alldeles för många saker att hålla reda på för att en enskild konsument ska kunna välja rätt varje gång. Vi måste ha ett samhälle som tar ansvar för hur produktion/konsumtion fungerar.

med vänliga hälsningar Ciqi, Arboga

Kurt Leonardsson sa...

Detta är en mkt viktig bit att ta tag i och belysa på fullaste allvar ! Hur länge ska vi tillåta denna förstörelse av vår miljö utan att agera ? Vi är många som sett detta och börjar starkt ifrågasätta våra ledares avsikter och vilja !

http://chemtrails-sverige.blogspot.com/

Melissa sa...

Meddela gärna om svaren du fick från företagen du mailade. Jag ska också skriva till dem och fråga. Hej och hå! Kämpa på!