14 januari 2012

Större ansvar, ju mer jag vet?

Lyssna: Konflikt
Mera radio idag. Konflikt i P1 följde upp avslöjandet för något år sedan där vi fick reda på att färdigpackade mackor och sallader som säljs i butiker, automater och på tåg och flyg inte sällan är tillverkade under slavliknande förhållanden av anställda utan arbetstillstånd. Ett hänsynslöst utnyttjande.

I SJs restaurangvagnar serveras fortfarande mat från företaget Eat Food Factory, som en underleverantör till SJ:s leverantör. 

Åh vad det är svårt att försöka handla schyst! För vad innebär den här informationen? Kan jag inte handla i restaurangvagnen längre? Kan jag förutsätta att maten är tillverkad av det där ruffel-och-båg-företaget? Eller är det enklast att låtsas som jag inte hörde det där programmet?

Är det så att jag har större ansvar, ju mer jag vet? Och kan jag slippa ansvar om jag inte vet?

Men vad kan jag egentligen veta? Företagen jag handlar av har sina uppförandekoder, jobbar med CSR och lovar att de gör sitt bästa för att det ska vara schyst tillverkat. Vad kan jag göra mer än att tro på det de säger? 

De senaste åren har jag intagit en ganska skeptisk hållning till det mesta i affärerna, framför allt kläder. Jag har lärt mig om resursslöseriet och miljöförstöringen med bomull och om förhållanden i klädfabrikerna. Jag köper mindre kläder och letar ekologiska material. Ändå har jag inga garantier för hur det jag köper tillverkats. Jag är utlämnad till att lita på vad försäljaren lovar. 

Oj vad det här blev flummigt. Jag blev nog bara väldigt berörd av berättelserna i programmet och försöker förstå vad det har för betydelse för mig. Inte för att jag har några problem att avstå att handla i bistrovagnarna, där finns bara Delicatobollar till mig (SJ tror ju inte att man kan laga mat utan kött och mjölk). Men jag inser ännu en gång att det finns så mycket skit som jag inte vet om. Och tyvärr tror jag nog att jag har ansvar för det jag köper även om jag inte ser eländet bakom.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det märkliga är att efter ha talat med facket (livsmedelarbetarförbundet) som har gjort inspektioner flertal tillfällen hos just denna tillverkare, insåg jag snopet att de inte hittat några "missförhållanden".
Antar att det var därför inte SR var så intresserad att ha dem med i programmet, vad vet jag.
Men att det var kallt i lokalen är fastställt genom kollektivavtal, som de hade tydligen. Det är pga hygienen. Ungefär som en brandman klagar på att det är varmt i hand arbetsmiljö :-)

dykis sa...

Ja,jag tycker det blir svårare och svårare att handla, men svårast är det med saker som barnen önskar och som ger "mamma" ångest.
Har du läst om fleece-partiklarna, vad tror du om det? http://www.nyteknik.se/nyheter/innovation/forskning_utveckling/article3298328.ece
Fleecetröjor som är så mjuka och varma, suck.

Karin sa...

Anonym: Tack för din kommentar. Jag det är alltid bra att tänka på att den här typen av reportage till sin natur blir "vinklat" åt ett håll för att göra berättelsen tydligare. Hela historien kommer inte med, helt enkelt. Men ändå tycker jag att det finns en hel del som talar sitt tydliga språk - att de faktiskt utnyttjat papperslösa och de anställdas egna berättelser om rädsla och smärta.

Och mitt inlägg var i första hand inte ett ett försvar för att allt i reportaget var sant, utan mer en frustration över hur mycket skit som ligger bakom det vi köper och som vi inte vet om eller väljer att blunda för.

Dykis: Ja, visst blir man frustrerad? Finns det öht något som är schyst att handla? Se där - fleecetröjorna hade jag inte koll på heller. Tack för länken.