19 juni 2012

Välkomna kära bi-grannar



Nu har de flyttat in, alla mina 50 000 grannar. Jag bor som sagt på en gård som haft turen att ingå i Stockholmshems projekt att tillsammans med Bee Urban sätta ut bikupor i några bostadsområden. 

I samband med binas ankomst har jag fått lära mig en del som jag inte riktigt hade koll på. Framför allt hur uselt ställt det är med världens bin och andra pollinatörer, som är så oerhört viktiga för ungefär precis allt som växer och som vi sedan ska äta. Bekämpningsmedel och monokulturer i jordbruket är en stor del av problemet. 

Ännu en anledning att väja ekologiskt - förgifta inte de livsviktiga bina! 

Och för alla som undrar - nej det är inte farligt med en bikupa utanför dörren. Bin är snälla, de vill bara äta på dina blommor. De går inte på människor, de vill inte ha din saft eller din macka. I så fall är det en geting. Och dem är jag fortfarande lika löjligt rädd för som jag alltid varit. 

Mer om bin på Naturskyddsföreningen.se Jag har satt in en slant till Rädda bina som välkomstpresent till mina nya grannar. Nu får de gärna börja jobba på mina tomatplantor :)

3 kommentarer:

Marit sa...

Karin, hur står du i honungsätare-men-vegan-frågan? Jag tänkte äta honung först men insåg att jag nästan aldrig gör det ändå, plus att det finns en mängd bra ersättare så det löste liksom sig självt.
Douglas Couplands Generation A är förövrigt en underhållande roman om den skrämmande bifrågan.

Karin sa...

Bra fråga Marit!
Jag börjar med att citera mig själv från fliken ovan "Mitt kostval":
"Jag äter vegetarisk mat utan mjölk och ägg. Vegan? Ja, kanske det - men själva ordet är så laddat med värden som jag inte lever upp till, så jag undviker helst etiketten. Samtidigt är det ett enkelt sätt att beskriva vad jag inte äter."

Jag har stor respekt för alla som lever fullt ut utifrån principen om alla djurs rättigheter att inte bli utnyttjade, och att det för dem även gäller honungsbin. Men jag själv väljer att äta honung ibland.

Självklart har jag funderat på honung och bin i samband med mitt beslut att börja äta veganskt. Men jag landar i att bikupor inte på något sätt kan jämföras med sättet att utnyttja djuren som det sker i kött- och mjölkindustrin. Så länge jag vet att honungen kommer från kupor där drottningarna inte vingklipps (förbjudet i KRAV-biodling) så har jag kommit fram till att jag gärna bidrar till tambinas fortlevnad. De behövs.

Och miljö- och klimatargumentet som finns mot att konsumera kött och mjölk finns ju inte alls när det gäller honungsbin.

Ja, hjälp vad det finns mycket att ta ställning till. Men det är intressant och viktigt att fundera på vad ens värderingar betyder för de beslut jag tar.

Hur tänker du, Marit?

Catarina sa...

Jag blir mer och mer intresserad av att skaffa bin själv. Nu när vi har satt 30 äppelträd så vill vi absolut att det ska finnas bin i trakten så att vi får mycket äpplen. Det är skrämmande att de är hotade pga av bekämpningsmedel osv men det känns ju som en självklarhet att ett bi dör av ett insektsgift. Mycket pga det så har jag börjat odla mycket grönsaker själv. Man får ju i sig de gifterna själv också annars tyvärr.