24 november 2012

Det går att vara teknikoptimist, men...

Effektivare teknik hjälper sådär när vi bara vill ha mer.
Bild: Christer Sanne


Tekniken då? Vi effektiviserar och uppfinner och det kommer hela tiden nya prylar som är mer energieffektiva och "klimatsmarta". Vi har ju till och med fått höra att det är lugnt att bygga gigantiska förbifarter, eftersom bilarna ändå inte kommer att släppa ut något när motorvägen väl är klar. Joråsatt...

På Naturskyddsföreningens konferens Hur gör vi då? igår valde jag att gå på seminariet om just teknikutveckling som svaret på klimatfrågan. Jag gick därifrån med känslan att det inte är fel att hoppas på den nya tekniken, men att det verkligen inte räcker med att fortsätta business as usual och vänta på alla fantastiska uppfinningar som ska rädda oss. Det handlar om vad vi gör med dem också.

Så här: Ser vi tillbaka på tekniken vi använder har den tveklöst blivit effektivare. Problemet är när vi bara använder prylarna mer och köper allt mer och större. Det mest talande exemplet är flyget: Flygmotorerna har de senaste 40 åren blivit 1,7 % mer effektiva per år. Samtidigt rapporteras att flygresandet ökar med 5 % per år... 

Kort sagt - förbättrad effektivitet äts upp av ökad konsumtion. 

En annan aspekt är att vi i väst förbättrar vår produktionsteknik, men sedan köper vi i alla fall våra prylar från andra länder med sämre möjligheter att producera effektivt. 

Okej det var lägesrapporten. Men vad gör vi åt det då? Christer Sanne lade upp en bild som jag tar med mig:
Tänkbar hållbar livsstil 2030: 
Levnadsstandard som 1990. 2030 års teknik. 10 timmar mer fritid/vecka.
(1990. Tja, det var väl inte så pjåkigt då? Jag var 20 år, klädd, mätt och belåten och hade just tagit studenten. Jag hade dittills i min livstid rest på totalt två flygsemestrar till Kanarieöarna och Rom. Resor till övriga Europa hade jag gjort med båt, tåg och buss. Det var inget konstigt med det, och framför allt var det billigare än flyget. Svenskarna åt 25 kg mindre kött per person och år än nu.)

Det var på det här seminariet som Oksana Mont berättade att The Swedish Tvättstuga är ett föredöme i världen, att collaborate consumption är framtiden för maskiner som vi inte behöver äga själva och på så vis öka utnyttjandet av det vi har tillverkat. Bilpooler är en självklarhet, men hur kan vi utveckla det till fler områden?

Johan Ehrenbergs engagerade dragning om solenergi och Egen el gjorde mig både hoppfull och frustrerad. Vi kan redan idag rädda världen med den teknik som finns. Vi måste bara bestämma oss. Att solenergin i Sverige inte kommit längre är helt obegripligt, och jag blir tokig när jag tänker på det!

23 november 2012

Tankar efter konferensen Hur gör vi då?


Det snurrar på rätt bra i skallen efter dagens fantastiska konferens. Jag har varit på fullsatta Hur gör vi då? Ekonomin, klimatet framtiden, arrangerad av Naturskyddsföreningen. Jag vet inte riktigt var jag ska börja berätta. Några citat från dagens talare, kanske:

Om sakernas tillstånd:
  • Sverige har inte så bra miljörykte som vi tror. Inte alls bäst i klassen.
  • Är vi smartare än jäst? (Snabb tillväxt och sedan kollaps.)
  • Sverige satsar mer på att subventionera godis än på framtidslösningar för energi.
  • Varför är vi så dåliga på solenergi i Sverige?
  • Vi är nu i den antropocena tidsåldern. Människan vid rodret när det gäller planetens förändring. 
  • Några har stulit ljuset. 10% av mänskligheten släpper ut 80% av utsläppen.

Hur gör vi då?
  • Täck volvos fabrik på Hisingen med solceller och driv 60 000 elbilar 
  • Vi måste ta lika stort ansvar för vår egen närmiljö som för Borneos regnskogar. Allt är sammanlänkat.
  • Titta på alla goda exempel på länder som gått före med politiska klimatbeslut.
  • Collaborate consumption: The Swedish Tvättstuga är en förebild i världen
  • Nej företagen flyttar inte när miljöreglerna blir hårdare. Vi har möjligheter att beskatta dåligt och uppmuntra det som är bra.
  • Tänkbar hållbar livsstil 2030: Levnadsstandard som 1990, 2030 års teknik och 10 timmar mer fritid/vecka.

Det jag hade hoppats på inför dagen var en känsla av handling istället för den frustration jag annars vant mig att leva med när det gäller klimatet. Det jag fick var både och - en ännu tydligare bild av allvaret vi står inför alldeles nu, men också en känsla av att det går. Det måste gå. Vi kan om vi bestämmer oss. 

Den starkaste känslan är att vi måste få politiken med oss i arbetet, vi måste agera som medborgare och rösta på politiker som vågar fatta nödvändiga beslut. För framtiden kan inte räddas enbart av engagerade individer. 

Så högst på min önskelista efter dagen står 
  1. Modiga politiker. 
  2. Kloka medborgare som röstar på dem.

Allt på Youtube
Hela dagen har webbsänts och finns uppklippt och sparat här.  Ta er tid att kolla.
Mina favoriter: 

22 november 2012

Hur gör vi då?

Jag är laddad för morgondagen. Tagit dagen ledig från jobbet och kommer att vara med på Naturskyddsföringens stora konferens om klimatet: Hur gör vi då? Ekonomin klimatet och framtiden.

Här är bara en påminnelse för alla som ha möjlighet att följa med via webbsändningen. Och på twitter via #hurda.

Hörs!

18 november 2012

2800 färre köttluncher! Hjälp mig att räkna

Nu är det snart två år som vi använt oss av våra riktlinjer på jobbet som säger att vi på alla konferenser och utbildningar som är längre än en dag ska servera minst en vegetarisk måltid för alla deltagare. Förra veckan gjorde vi ett snabbt överslag vad det innebär i rena siffror.

2800 det senaste året.

Från 1 november 2011 till 31 oktober 2012 har uppskattningsvis 2800 konferensköttluncher bytts ut till dito vegoluncher enbart på grund av vårt (tycker jag) rätt modiga beslut. 

Jag ser framför mig ett groteskt berg av 2800 kycklingfiléer, oxjärpar, fläsknoisetter och laxar som aldrig blev köpt det senaste året, utbytta mot vegolasagne, grönsaksbiffar och tzayspett. Och blir varm i hjärtat.

Förutom att detta känns väldigt fräscht, innebär det också en rejäl skillnad i klimatpåverkan. Synd bara att jag inte har kunskaper att räkna ut hur mycket. Finns det någon som kan hjälpa mig? 

Jag skickar ut en fråga till alla er som är bra på att räkna på mat och klimatpåverkan:

Hur stor skillnad gör 2800 utbytta köttmåltider när det gäller klimatpåverkan? Tänk ett medelvärde på vad som brukar serveras till lunch på vanliga svenska kursgårdar, utbytt mot vad de serverar som vegetariskt "alternativ". Jag fattar att det inte går att få exakt, men en grov uppskattning?
Går det dessutom att räkna på vattenförbrukning och annan miljöpåverkan är det ännu bättre.

Tack!

16 november 2012

Närodlad kyckling?

Ibland är det extra kul att vara miljöansvarig på jobbet. Speciellt när jag får frågor från engagerade kolleger som undrar vad som är bäst att göra i olika situationer. Idag kan jag rapportera om följande mejlkonversation om matens klimatpåverkan:

Kollega:
Hej Karin,
Jag ska beställa lunch till en konferens. Vilken av dessa nedan är mest klimatsmart? Landet är ursprungslandet på huvudråvaran.
- Lenrimmad torsk med musselsås & strimlade grönsaker, Norge
- Baconlindad kycklingfilé med couscous & russin, Sverige     
Jag: 
Vilken bra fråga!
Om vi utgår från vår policy måste du först kolla vad det är för torsk. Om den är odlad, KRAV- eller MSC-märkt är det okej, annars är den rödmärkt på WWF:s fiskguide och går alltså bort. Om torsken är okej (alltså gul- eller grönmärkt) så vinner fiskrätten i klimatmatchen. Gäller bara att hålla tungan rätt i munnen :)

Kollega:

Tack :)
Lutar åt kycklingen som är närodlad. Trevlig helg!
Jag:
Är kycklingen odlad?
Nä skämt åsido, var är kycklingens och grisens foder odlat? Säkerligen soja från Brasilien om det inte är KRAV-kött. Inte speciellt närodlat.
Kollega:
Det är inte lätt att vara rätt. Jag ska ringa dem på måndag, frågan är ju vilka svar de kan ge.
Jag:
Ja det där med närproducerat är verkligen ett missbrukat ord. Lycka till!
Och för alla som tycker det verkar krångligt att hålla koll på vad som är minst dåligt: Välj vego.

10 november 2012

Minskad köttkonsumtion 2012

En får vara glad för det lilla. Hörde på radion idag att köttkonsumtionen inte förväntas öka i år, utan snarare minska lite. Istället för 86,3 kg 2011, så beräknas konsumtionen sjunka till 85,5 kg kött per person. 

1990 åt vi 60 kg per person och år. Då ingick även undertecknad i statistiken, eftersom jag då var en alldeles vanlig 20-årig köttätare. Om jag åt 60 kg per år eller inte har jag ingen aning om, men jag vet att jag aldrig tänkte tanken att det vore gott att få äta sådär 25 kg till per år. 

Det jag vill säga är att även om det är skönt med en nyhet om att konsumtionen minskar så är den ändå helt från vettet. 

Förklaringen till den lilla minskningen tros vara att priset på kött ökat. En självklarhet: Dyrare kött = mindre konsumtion. För mig får priset gärna öka rejält mycket mer. Varför inte börja med att sluta ge mina skattepengar i subventioner till köttindustrin? Och sen skulle det sitta fint med en köttskatt. Paybacktime, liksom.

Om någon sedan börjar klaga på näringsbrist för att hen inte har råd att äta 85 kilo kött om året, kan vi kanske påminna om hur mycket kött vi åt per person på det glada 80-talet utan att svälta.

Vi behöver noll kilo kött för att må bra. 

4 november 2012

En ärlig fråga om flygresor

En årlig rättighet. 
Det där med att alla flyger så mycket hela tiden, vad handlar det om egentligen? Vi måste minska våra utsläpp, men istället ökar flygresorna. Rent krasst har vi inte råd med större växthusgasutsläpp än ett par ton totalt per år, inklusive allt vi gör. En enda semesterresa t o r till Asien går på 3-4 ton! Måste du mellanlanda blir det ännu mer.

Jag tror att människor egentligen är smarta och har förmåga att se konsekvenser av sina handlingar. Jag räknar med att det inte undgått någon hur stor klimatpåverkan en enda flygresa har. Och jag förutsätter att alla (utom möjligtvis ett gäng klimatförnekare med noll trovärdighet) har koll på att det är vår generations ansvar att stoppa klimatförändringarna för kommande generationers skull.  

Ändå ökar flygresorna varje år. Fikabordsdiskussioner och Facebookstatusar handlar så här års dagligen om solsemesterplaner, weekendresor till New York, två veckor i Thailand över jullovet och så en skidresa till Alperna i vår. Det har blivit helt självklart att oreflekterat flygsemestra ett par-tre gånger om året (eller mer!) för alla som har råd. Ingen ifrågasätter det.

Och vem vill förstöra stämningen genom att kritisera en väns semesterplaner? Vem vill vara så missunnsam? Inte jag i alla fall. Jag vågar aldrig säga något direkt till någon - vad skulle det leda till? Jag fegar ur och håller käft och väntar tills jag kommer hem och gömmer mig bakom tangenterna och skriver här istället. Inte så konstruktivt, jag vet.

Jag vet inte hur jag ska säga det här utan att trampa någon på tårna. Men jag har en fråga till alla som semesterflyger en eller till och med flera gånger per år. Det är en helt ärlig fråga, och handlar inte om att "sätta dit" någon och ge dåligt samvete. Jag förstår bara inte: 

Hur kan kloka människor som känner till vilken enorm klimatpåverkan en flygresa innebär göra det så obekymrat och så ofta?  Är det någon som kan förklara?

Jag vägrar att godta svaret "För att vi skiter i konsekvenserna". Det är inte möjligt. Många av er har dessutom barn - jag tänker inte gå med på att ni struntar i det.

Är det kanske så enkelt som ett ordspråk jag hörde: "Ingen ensam droppe känner sig ansvarig för översvämningen." Det alla andra gör kan jag inte behöva ta ansvar för. Det har blivit en rättighet att "komma bort lite" bara för att vi kan och har råd. Att som enskild person avstå skulle inte göra någon skillnad.

Eller är det historien som vi bär med oss? Historien om nittonhundratalets oöverträffade tekniska framgångar som lärt oss att allt går att lösa med en ny uppfinning. Allt går framåt, vi är oövervinnerliga. Någon annan har alltid löst problemet förut, så det ordnar sig nog. Och så kan man ju klimatkompensera. Och så har jag en miljöbil. Ja då så.

Nej, jag vet inte. Hur tänker du som orkat läsa ända hit?