29 december 2012

Låt proffsen sköta fyrverkerierna

Giftigt, farligt, snyggt.
Jag har bloggat några år nu. Ibland känner jag att det går lite på tomgång och att jag redan sagt det jag vill säga. Så här inför nyår känns det lite extra mycket på det viset, men för nytillkomna läsare kommer här årets nyårsdrapa om fyrverkerier.

Jag börjar med att länka till Naturskyddsföreningen, som uppmanar alla som köper fyrverkerier att ställa miljökrav. Kanske inte så lätt när de allra flesta (6 av 8 i en undersökning av Kemikalieinspektionen) innehåller hexaklorbensen, som tillhör ett av världens tolv värsta miljögifter, "the Dirty dozen", tillsammans med ökända kemikalier som DDT och PCB. Ämnet är förbjudet i Sverige sedan 1980. Alla undersökta fyrverkeripjäser innehöll dessutom en eller flera av tungmetallerna bly, kvicksilver, kadmium och krom.

Jag fattar inte. Varför är det okej och festligt att förgifta allas miljö på nyårsafton helt plötsligt? 

Sedan är det nästa bisarra grej. Det är allmänt accepterat att några timmar runt midnatt på nyår använda sprängämnen på fyllan och dessutom låta barn vara med och till och med tända på själva. Det skjuts mitt i bostadsområden, raketer skjuts in på balkonger och fönster. Hundratals bränder. Folk skadas för livet. Dödsfall inträffar. Och skräpet i parkerna på nyårsdagen - varför ska vi tycka att det är okej? 

Och alla skräckslagna djur...

Visst, det finns lagar och ordningsstadgar om hur fyrverkerier ska hanteras ansvarsfullt. Men jag tycker att svenskarna har förbrukat det förtroendet för länge sen. Tyvärr. 

Förra året läste jag om Irland. Bara professionella fyrverkare med licens får köpa och skjuta. Tänk om vi kunde ha det så. Fyrverkerierna skulle koncentreras till avgränsade tider och till säkra platser. Det skulle bli snygga fyrverkerier. I licensen skulle kunna ingå en försäkran om att inte skjuta pjäser med förbjudna gifter. 

Kan vi inte bestämma det? Bra. Tack för mig.

23 december 2012

God Jul!

Snällt julbord för två.
Kära läsare, det är den tid på året då det bara återstår att önska god jul. Jag hoppas att ni, precis som jag, ser fram emot många lediga dagar, mumsig och snäll mat, bra böcker och så lite krav som möjligt att prestera.

Eftersom min man och jag åker till olika städer på julafton tjuvstartade vi redan igår och körde hela rejset med julmusik, julbord, tomtepynt, julgodis, julfilm och klappar under den pyntade krukväxten. I morgon bitti drar jag till mamma i Skövde som vanligt på julen. Jag är utlovad veganjansson. Tar med mig seitanskinka, rödbetssallad, göttbullar och grönkålspaj och en laddning av den fantastiska chokladfudgen från receptboken Julbakverk utan ägg och mjölk. Jag kommer inte att vara hungrig.

Vill du ha lite gröna jultips skickar jag vidare till Naturskyddsföreningen. (Ja, hur sopsorteras julklappssnören nu igen…?)

Jag inser att det är lite sent att komma med julklappstips så här kvällen före dopparedan, men varsågod i alla fall. De här är bara att pröjsa och printa ut ett gåvobevis:

  • Stöd någon av Naturskyddsföreningens projekt. Min favorit i jultider är att ge bort ålar (alltså fiskerätter, som innebär att färre ålar får dödas)
  • Plantera träd. Vi-skogen är ett säkert kort.
  • En julgåva till Djurens Rätts viktiga arbete.
  • Något av Världsnaturfondens projekt
  • Och självklart finns det många seriösa organisationer som gör ett jättejobb mot världens orättvisor och katastrofer. Jag nämner ingen, så glömmer jag ingen heller. 
God Jul!

16 december 2012

Ny bok om djurrätt och kristen tro


Ny bok!
I höstas bestämde sig den första församlingen i Svenska kyrkan, Södra Sandby i Skåne, att sluta servera kött vid sina arrangemang. Anledningen de angav var miljö- och klimatskäl och en syn på jorden som ett lån från Gud som vi måste förvalta på ett ansvarsfullt sätt. 

Det är fantastiskt bra! Klimat och miljö är ett alldeles tillräckligt skäl att bli vego, och det är också det som nästan alltid anförs när kommuner, företag och organisationer väljer att minska på konferensköttet, införa köttfria måndagar osv. På mitt jobb har vi, som jag berättat förut, bestämt att ha en vegomåltid på alla tvådagars konferenser och utbildningar. Vi är tydliga med att berätta att det är av klimatskäl. 

För vad skulle folk säga om vi gjorde det för djurens skull? 

Förvirrade djurrättsveganer vill väl ingen seriös organisation bli sammankopplad med? Nej, för Guds skull, det är klimatet och miljön. Och global rättvisa, möjligtvis.

Vad vill jag säga med här nu då? Jo, jag tänker på modiga skåneförsamlingen som väljer bort köttet. Vad hade hänt om de sagt att de gör det för djurens skull? För att grisar, kor och kycklingar också är en del av skapelsen och att vi som kristna visar vår kärlek genom att inte bidra till lidandet i djurfabrikerna. När vi säger att vi älskar vår nästa betyder det även djuren. Vad hade hänt då? Hade kyrkorådet röstat för idén då? Jag vet faktiskt inte.

Idag var jag på en bokrelease arrangerad av Djurens Rätt där Pelle Strindlunds och Annika Spaldes bok Kärlekens väg, om djurrätt och kristen tro släpptes. Jag fick med mig ett exemplar hem och kommer att läsa den i jul. Förväntningarna är hyfsat höga med tanke på vilket enormt intryck Pelle Strindlunds förra bok Jordens herrar gjorde på mig för snart två år sedan - då jag blev övertygad om att fortsättningsvis äta veganskt. 

Den nya boken utlovar en historisk resa bland helgon och kristna djurrättsengagerade, vad står i bibeln, vad sa och gjorde Jesus och hur kan vi tolka det? "En etiskt fördjupning i medvetna livsval" står det på baksidan. Sånt går jag igång på, dårå...

Det vore kul om fler läste så kan vi diskutera sedan. 


11 december 2012

Föräldravrålet



Så här skrev min kompis Lotta på Facebook idag:
"För mina barns skull går jag till jobbet varje morgon och försöker få Göteborg att ta sitt klimatansvar. För mina barns skull avstår jag från semesterresor med flyg. För mina barns skull bor vi i en lägenhet i stan. För mina barns skull försöker jag välja mat med mindre klimatbelastning. För mina barns skull engagerar jag mig i miljöfrågan på fritiden. Jag vill kunna se dem i ögonen och säga att jag gjorde vad jag kunde. Nu vill jag att även politikerna gör sitt för att undvika oåterkalleliga, katastrofala klimatförändringar som kommer att drabba de som är barn idag, även i Sverige. För mig har klimatfrågan haft högsta prioritet i många år. Från och med nu vill jag att även politikerna ger klimatet högsta prioritet!
Skriv på Föräldravrålet du med!"

Jag är inte förälder själv. Men det här uppropet, Föräldravrålet, som startade i morse sätter fingret på precis vad klimatfrågan handlar om: Vilket ansvar tar vi här och nu för hur världen ser ut när ungarna blivit vuxna? För det är tyvärr inte längre bort än så. Det är så illa att vi som är vuxna nu faktiskt inom bara några decennier kan behöva svara på frågan från dagens barn och från dem som ännu inte är födda: Gjorde du något för att förhindra detta? 

I min vardag gör jag allt jag kan, men det räcker inte. Jag instämmer i vrålet till politikerna: Visa lite ryggrad! Klimatet måste få högsta prioritet. Vi kan och ska gå före i Sverige. Fattar ni?



10 december 2012

Sluta leta - Recept på perfekta veganpannkakor


Skulle haft en bild på pannkakorna, men de var
uppätna innan någon hann säga mobilkamera.
Som ny vegan var det lite av ett mysterium att det går att göra goda pannkakor utan ägg och komjölk. Men visst går det. Jag har hittills gjort ett recept med vete- och sojamjöl och bakpulver. De blir goda, men en får vara hyfsat flink vid stekningen så de inte fastnar.

Igår fick vi hem en härlig fyradagars matkasse från Gröna kassen. Ett av recepten var crepes. Till pannkakorna var det bara dinkelmjöl, sojamjölk och salt. Jaha, skulle det funka?

Det blev de bästa pannkakorna ever! Till och med den första laggen blev snygg.

Har fått OK från Gröna kassen att dela med mig av receptet, så bokmärk detta till nästa gång du är sugen.
Veganpannkakor 4 port
9 dl sojamjölk
6 dl dinkelmjöl
0,75 tsk salt
75 g margarin

Smält margarinet (mjölkfritt om de ska vara helt veganska), vispa ihop mjöl, salt och mjölk och margarin. Det var allt.
(Mjölet jag fick med i kassen var ett virvelmjöl i dinkel. Jag vet inte än hur viktigt det är att det just det mjölet.)

9 december 2012

Ge upp? Not an option

Ni som läste mitt förra inlägg och följde mig på Twitter igår vet att jag var rejält låg efter resultatet i Doha. Jag vet inte vad jag hade väntat mig egentligen, men resultatet gav en hisnande insikt hur enormt svårt det är att vända skeppet. Politiskt ledarskap för klimatet är svårt nog att få till i en liten demokrati som Sverige - hur svårt är det inte då att få alla världens länder att gå åt rätt håll samtidigt?

Men som flera av er har sagt är det inte ett alternativ att ge upp. Tvärtom. Saknas det politiska ledarskapet är det ju ännu viktigare vad vi själva gör. Och även om varje enskild handling i sig inte gör någon skillnad på jordens medeltemperatur, så kommer den att ge ringar på vattnet. 

Jag fick jättefin uppmuntran av en bloggläsare efter mitt deppinlägg. Carolina berättade att det jag skriver här uppmuntrar henne att peppa sin omgivning på olika sätt. Hon skrev att hon äter vego alla vardagar tack vare mig. (Ja, det kom allt en tår när jag läste.) 

Nu kavlar vi upp ärmarna, alltså. Här kommer ett förslag på ett par enkla grejer att göra redan nu medan du sitter vid datorn.

1. Gå med i Naturskyddsföreningen. 
Även om du inte tänker bli aktiv medlem och gå på möten, så har ett medlemskap stor betydelse. Varje medlem gör Naturskyddsföreningens röst mera inflytelserik. En medlemsavgift är inte bara en slant till föreningens verksamhet - ännu viktigare är att miljöns röst blir starkare i samtal med politiker och i opinionen. 192 000 medlemmar idag - borde vara många fler med tanke på hur många som bryr sig. Ja, att vara medlem i Naturskyddsföreningen är lite som att rösta. Varje år.

(Vet att många som läser här redan är med, men kanske inte alla)

2. Namninsamlingar
Ännu ett sätt att göra sin röst lite hörd utan att ens behöva lyfta på rumpan. Radikalisera klimatpolitiken nu och Flygskatt.nu är två som är igång nu. Skriv på!

Sen finns det tusen saker att göra, både i den egna vardagen, som konsument, resenär, anställd, förälder och vid varje måltid vi äter. Det är också ett viktigt ledarskap - att bestämma sig för vad som är viktigt och stå för det även om någon tycker att en är besvärlig.

Sådär - lite muntrare redan.

7 december 2012

När allt jag gör känns futtigt

En vän twittrade just en fråga till mig. "Frustrerad över ännu ett klimatmöte som inte verkar leda nånvart. Har du hört nåt hoppfullt"

Ja, vad ska jag säga? Jag har försökt att sätta mig och få ur mig något vettigt om klimatförhandlingarna i flera dagar nu. Men det är tomt, liksom. Jag kommer inte på något att skriva. Jag följer rapporteringen från Doha, läser bra debattinlägg, bloggar och tweets. Det är mycket klokt och viktigt som sägs - mer än på länge, rycker jag. Men jag får inte ur mig en rad själv.

Det är som att vad jag än säger så är orden så futtiga.
Vad jag än gör så är det så futtigt.
Maktlösheten som en våt förlamande filt över mig.

Sorgen över allt vi bara förstör, som vi snart inte kan göra något åt. Det enorma ansvaret att bo i den rika världen och tillhöra den den sista generationen som levt gott på oljan, och den första generationen som är medveten om vad vi gör och vad som måste göras. Och den enda generationen som kan göra något innan det är för sent.

Jag kan inte lämna över ansvaret till någon annan. Men jag vet inte vad jag ska göra mer än att hoppas på mirakel i förhandlingarna mellan världens ledare.

Vill inte känna så här. Jag ska försöka samla mig. Jag vet att jag visst kan påverka, både med de val jag gör i vardagen och genom mina försök till att inspirera andra här. Det är en tröst. Men jag vill mer.