23 januari 2013

Bra jobbat, Köttguiden!


Bara rött i klimatkolumnen för nötkött...
Så här dagen efter den något urspårade köttskattsdebatten känns det skönt att kunna tipsa om något sakligt i ämnet mat, klimat och miljö. Det är forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet som i samarbete med bland annat Naturskyddsföreningen och Coop tagit fram Köttguiden.

Det är rena julafton för en mat- och miljönörd som en själv! Här hittar vi saklig info om hur och hur mycket olika typer av kött påverkar miljö, klimat och djurskydd. Vi får en hjälp i märkningsdjungeln av KRAV, Svenskt Sigill, svenskt och utländskt kött. Ost finns också med på ett hörn. Som en snabbvariant kan du kolla vad som fått rött, gult eller grönt ljus, och på webbplatsen finns det fördjupningar.

Grymt bra jobbat, säger jag!

Och extra mycket gillar jag att köttguiden även innehåller rubriken "Andra proteinkällor", med fina baljväxter som får skönt grönt ljus.

köttguiden.se
Ladda ner den översiktliga listan


När kommer appen?

22 januari 2013

Dagen K som i #Köttskatt

Ja vad ska en säga? Vaknade till halvsjunyheterna i morse och fick höra att Jordbruksverket anser att vi måste minska på köttkonsumtionen i Sverige, eftersom den har ökat så de senaste decennierna. Och vips var dagens storm i sociala medier ett faktum: Köttskatten.

Jag trodde första att jag drömde, men faktiskt - de hade som en tänkbar lösning att lägga skatt på kött som ett ekonomiskt styrmedel. Wow! Jag tänkte att det här blir en bra dag.

Efter att ha hängt med ett tag i twitterflödet visade det sig dock att Jordbruksverket var noga med att säga att de inte föreslår någon köttskatt, utan bara ville nyansera debatten

Bortsett från adrenalinpåslaget av att läsa hur kränkta en del blir vid blotta tanken på att det ska kosta att förstöra planeten, och Annie Lööfs tröttsamma inlägg om glada svenska kossor, så var det fint att kött- och klimatfrågan fick en hel dag i hetluften. 

Jag har väl inte så mycket mer att tillägga. Ni vet vad jag tycker. Jorden, klimatet och djuren mår skit av att människor i rika länder ska äta enorma mängder kött. Det måste minska. Vi kan inte förlita oss på en förhoppning om den medvetna konsumenten som väljer vego till vardags och svenskt eko- och naturbeteskött till fest. Det ser vi på siffrorna - köttkonsumtionen har ökat med 50 procent på 20 år. Billigare kött = mera kött. 

Dyrare kött = mindre kött.

Jag gillar tanken på en punktskatt på industrikött, precis som vi har skatt på bensin och tobak. Men först, varför inte skippa de vettlösa subventionerna till köttindustrin? Jag fattar inte att vi fortfarande håller på med det.

Och en grej till. Det där med öppna landskap. Jag köper det. Betande kor och får bidrar till en biologisk mångfald som är bra. Men hur vi går därifrån till att vi måste ta deras mjölk och döda dem när de knappt blivit vuxna för att äta upp dem, det hänger jag inte riktigt med på. 

Men okej, om vi säger att bönderna måste kunna sälja kött och mjölk för att vi ska kunna ha kor som betar - varför är den allra största delen av svenskt kött från djur som ätit ohållbart importfoder? Varje kött- och mjölkdjur som äter foder som odlats istället för mat till människor innebär en onödig miljö- och klimatpåverkan. Öppna landskap-argumentet håller bara så länge korna enbart betar svenskt gräs.

21 januari 2013

Pelle Strindlund om Jordens herrar på lördag

Obligatorisk läsning.
Veckans tips till stockholmare och hitresta i helgen: På lördag kl 18 kan du lyssna på Pelle Strindlund som föreläser utifrån sin bok Jordens herrar. Min personliga uppfattning är att boken är ett måste för alla som någon gång har funderat över vår syn på djuren, hur vi behandlar dem och om det egentligen måste vara så.

Har du inte läst boken får du en snabbversion av författaren själv på lördag. Har du läst boken är det intressant att träffa författaren, tänker jag. 

Föreläsningen är på Galleri Obstinat på Birkagatan 27 kl 18 lördagen den 26 januari. Det är dessutom vernissage på en konstutställning på temat. 

PS. Har du inte möjlighet på lördag finns föreläsningen på youtube. Eller läs boken. Eller åtminstone den här fina recensionen.

15 januari 2013

Förändring tar tid och trägen vinner

Kommer ni ihåg när folk tyckte
schyst kaffe smakade illa?
Kommer du ihåg för sådär tio år sen, om du möjligtvis jobbade på en arbetsplats som bestämde sig för att byta ut det gamla kaffet till Fairtrade-märkt? Jösses vad det kunde knorras ibland! Det skulle vara det gamla kaffet! Rättvisemärkt smakade blahablaha. Detta bestämde sig alltså vuxna människor för på allvar, och det köptes demonstrativt egna kaffepaket. Ja hjälp, jag hade faktiskt förträngt det lite, men blev påmind idag.

Idag fick jag förmånen att prata mat och klimat och om köttets klimatpåverkan i synnerhet för förbundsstyrelsen i organisationen jag jobbar. Åh vad roligt det var! Tanken var att peppa styrelsen och ge dem bakgrund och fakta kring varför vi valt att byta ut en köttmåltid mot vego på alla våra utbildningar och konferenser. 

Det blev jättebra diskussioner med kloka styrelsen, inte minst om varför vi, som inte är en miljöorganisation, ska bry oss om klimat och miljö. En insikt att klimatfrågan inte är en isolerad miljöfråga, utan handlar om alla människors förutsättningar att kunna leva och arbeta. Om det vittnar representanter för våra systerorganisationer i länder som redan drabbats av klimatförändringarna.

Det här att vi har en vegetarisk måltid på våra konferenser kan verka futtigt i sammanhanget, men jag tycker att det är ett väldigt modigt beslut. För som ni vet får inget vara enkelt, och visst kommer klagomålen som ett brev på posten från kursdeltagare som inte förstår eller ens vill förstå poängen att avstå kött en lunch. "Och så blir man ju inte mätt…" 

Men vi håller i det här. Sådär 2800 måltider byttes ut till vego på våra konferenser under 2012. Och vi kör köttfri måndagslunch bland oss anställda. Vi pratar om det, är stolta över det vi gör och det ger ringar på vattnet.

Förändringar tar tid. Men trägen vinner och hut går hem. Om några år kommer ingen människa fatta att det kunde anses kontroverisiellt med en vegolunch. Det var som sagt väldigt längesen jag hörde nån säga att Fairtrade-märkt kaffe smakar illa.

14 januari 2013

Vilse i mataffären

Så mycket mer än tofu.
Asiatiska matbutiker. Sedan jag upptäckte att det finns en massa fin tofu i olika varianter och former, så går jag dit regelbundet och bunkrar tofu. Det finns flera asiatiska butiker både i kvarteren nära mitt jobb och här på Söder.

Jag älskar att gå in i dem, men känner mig samtidigt så frustrerad över alla spännande burkar och smaker som jag inte vet vad jag kan använda till. Alla olika smaker av soja, och kryddpastor och såser. Tiotals olika varianter av nudlar. Burkar med mock duck….

Ibland vill jag köpa allt jag ser, men istället blir det ingenting, för jag vet inte vad jag ska göra med grejerna.

Det kanske kan bli ett projekt - att helt enkelt köpa på sig lite intressanta grejer från de asiatiska butikerna och börja experimentera? Det finns ju google.

För det är möjligtvis ingen av er som läser som kan dela med er av era bästa vegetariska tips om vad jag borde köpa och laga från de asiatiska matbutikerna?

2 januari 2013

Hur mår maten?

När såg du en gris senast?
Nej just det,  svenska grisar får inte
gå ut och böka, om de inte är KRAV.
De senaste dagarna har jag läst boken "Hur mår maten?" av Per Jensen. Boken är en saklig beskrivning av hur djuren i det svenska lantbruket har det, sett med en erfaren etologs ögon och utifrån hans mångåriga forskning. Vi får en genomgång, djur för djur, vad de har för naturliga behov, och sedan en beskrivning av deras historia som husdjur, hur de avlats, lever sina liv och dör i slakterierna. Den handlar inte om avarterna eller olika brott mot djurskyddslagen, utan om hur det går till i allmänhet i Sverige för de miljontals djur som föds upp för att förse oss med kött, mjölk och ägg.

Jag tycker att boken var fantastiskt intressant, välskriven och lättläst trots sitt tunga ämne. Alltihop är så sorgligt! Ja - svenska djur har det på många sätt bättre än djur i andra europeiska länder och utanför EU. Men att andra har det värre är inte på långa vägar samma sak som att svenska djur har det bra! 

Jag kan inte bestämma mig för om gris- eller kycklingkapitlet gjorde mig mest ledsen. Jenssen gör en oerhört kärleksfull etologisk beskrivning av grisar, hur intelligenta, nyfikna och sociala de är. Själv får jag alltid en inre bild av att vi skulle behandla hundar på samma sätt som grisar i fabrikerna - och mår illa. Men grisar är egentligen mycket lika hundar. Och intensiteten i kyckingproduktionen, som på senare decennier har tagit den mänskliga cynismen till nya höjder. Ja, här i Sverige.

Saker jag lärde mig i boken:
  • På femtio år har den genomsnittliga produktionen hos de vanligaste lantbruksdjuren fördubblats: Hönsen lägger dubbelt så många ägg, korna mjölkar dubbelt så mycket, grisarna växer dubbelt så snabbt och slaktkycklingar växer flera gånger snabbare.
  • Djuren har varit domesticerade i tusentals år, men deras grundläggande beteenden och behov är i stort sett oförändrade. 
  • Intressant fråga: Varför blir vi så upprörda av när fransmännen får levern på gässen att svälla upp tio gånger för att få gåslever, när svenska mjölkkor har juver som är minst tio gånger större än normalt?
  • En vanlig svensk slaktkyckling växer från 50 gram till 2 kg på 35 dagar, sedan slaktas hen. Slaktkycklingars föräldrar måste dock leva tills de blir könsmogna. Deras kroppar är egentligen för snabbväxande för att klara av det och efter normal slaktålder ökar dödligheten vecka för vecka. För att de inte ska växa ihjäl sig får de för lite mat, till en början bara halv ranson. De är ständigt hungriga.
  • Svenska grisar gasas vanligtvis med koldioxid i slakterierna för att bedövas innan de dödas. Gasen utlöser en reflex som får djuret att hyperventilera och får en stark känsla av kvävning. Det kan ta upp emot en halv minut innan de förlorar medvetandet.

Faktalistan kan bli hur lång som helst, men jag tycker ni ska läsa boken själva. Trots att jag inte håller med om författarens grundinställning - att djuren finns för vår skull och det är i sin ordning att vi utnyttjar och dödar dem. Jag inser att det är normen som råder och det är ändå uppfriskande med någon som vet vad han snackar om kritiserar vår svenska djurskyddslagstiftningsshybris. Han skriver som det är - vi äter för mycket kött och det är för billigt. 

På slutet tar han upp exemplet med Ängavallen, där djuren faktiskt verkar ha ett fint liv och till och med "slakten är ett litet solskenskapitel" (eh…). Gården är ett argument för att en värdig djuruppfödning för mat skulle kunna vara möjlig. Och okej då. Den dagen ALLA djur har det som på Ängavallen, kom tillbaka då och fråga om jag vill ha en korvmacka, så får vi se. Innan dess avstår jag till 100 procent, så kan alla köttätare som bryr sig om hur djuren mår bestämma sig att bara köpa från gårdar typ Ängavallen. Jag tror inte att det räcker till alla, så jag avstår.