29 april 2013

Vego - "Närproducerat" kött och mjölk: 1 - 0

Det känns alltid lite som medvind när en av ens gamla käpphästar syns i morgonens nyheter. Idag presenterade Svenska miljöinstitutet, IVL en rapport som visade att det där med närproducerat inte alls är så viktigt ur klimatsynpunkt som många verkar tro.

Så vi tar det en gång till: Det är viktigare vad jag väljer att äta och hur den är odlad än var den kommer ifrån.

Jag klipper från IVL:
"– Debatten om klimatsmart mat har varit felfokuserad, vilket lett till att många konsumenter idag tror att närodlat alltid är det klimatsmartaste valet. Men vår undersökning visar att transportavståndet egentligen kan ha ganska liten betydelse, säger Stefan Åström, forskare på IVL Svenska Miljöinstitutet.

En betydligt större utsläppsminskning får man däremot då nötkött byts ut mot vegetariska alternativ i matkassarna. Allra lägst utsläpp har matkassen innehållande säsongsanpassad vegetarisk mat.

– Genom att äta säsongsanpassad vegetariskt mat kan utsläppsmängden av växthusgaser halveras. Ett försiktigt överslag visar att om alla svenskar skulle göra ett sådant dietval skulle växthusgasutsläppen minska med cirka 3.6 miljoner ton koldioxid, säger Stefan Åström."
Tyvärr blir det kommunikativt svårt här. För jag vill inte klanka ner på närproducerat. Det är kanon om vi kan slippa onödiga transporter av mat, och det är nödvändigt med bra svensk matproduktion - problemet är när det nära blir allena saliggörande. Jag blir smått provocerad att kalla kött och mjölk för närproducerat när det i själva verket gått åt enorma mängder importerat foder. Den enda transporten man fokuserar på är den allra sista, och den är bara en metanprutt i universum i sammanhanget.

Närproducerat blir intressant först när man jämför äpplen med äpplen och biff med biff. Och inte ens det räcker. I min bok vinner ett ekologiskt polskt äpple över ett skånskt besprutat och konstgödslat. Och en KRAV-märkt biff vinner över den omärkta, även om den senare kommer från en granne på landet.

På min priolista för mat står: 1. Vego, 2. Eko, 3. Rätt säsong, 4. Närodlat - i den ordningen. Jackpot för alla fyra de fåtal gånger det funkar. Men oftast gör det inte det, och då har jag kommit långt bara genom att välja vego.

Skrivet om rapporten

24 april 2013

Enzo

Samma visa igen. Ett kortre uppehåll från bloggen och vips så har det gått en månad sedan senaste inlägget. Inte för att det saknas saker att skriva om, herregud det händer saker hela tiden. Men kanske mer för att en paus från sociala medierna ger en rätt skön insikt om att livet och samhället pågår även om inte jag har synpunkter på det just nu.

Att den senaste veckan varit helt upp och ner har knappast gett mig mer energi att blogga och twittra heller. 

Enzo 2001-2013
Det var förra veckan som jag var tvungen att ta farväl av min fantastiska katt Enzo. När vi fått beskedet att hans njurar var slut sa veterinären: "Du känner honom, du kommer att veta när det är dags." När Enzo sedan slutade äta och kräktes visste jag att han mådde illa och att vi var tvungna att ta beslutet att låta honom somna. Det fanns inget mer att göra för honom.

Vi fick nästan tio år tillsammans. Han flyttade till oss som tvååring. Att försöka förklara det band vi fick mellan oss är ingen idé. Det var ordlöst. Tryggt och varmt. Unikt. 

Herregud vad vacker han var.

Det har gått en vecka nu. Jag saknar honom hela tiden. Mina händer minns precis hur han kändes. Jag ser honom i ögonvrån om någon lagt en vit tröja nånstans. Men trots alla tårar är sorgen ändå inte så svår att bära som jag befarat. Känslan av tacksamhet över att få ha levt med honom och vara människan i hans liv är trots allt större än sorgen över att han inte finns här längre. 

En tanke jag bär med mig är att sorgen och saknaden efter honom är priset jag betalar för förmånen att få ha levt med honom. Det är värt det tusen gånger.

5 april 2013

"Eftersom vi gör det är det okej"

Jag vet att det är lite sent, men nu tar jag mig äntligen tid att rekommendera en halvtimme riktigt bra radio. På påskafton intervjuades Svenska livsmedelsföretagens styrelseordförande Göran Holm av ekots suveräna miljöreporter Malin Olofsson.

Hon ställde alla de där frågorna man själv hade velat ställa. Om producenternas ansvar för de förhållanden maten produceras under. Som till exempel det där med den brasilianska sojaproduktionen för Sveriges alla kött- och mjölkdjur. De sterila sojafälten som besprutas med kemikalier som är förbjudna i EU. Människor som blir sjuka och dör av det. Den sojan importerar vi så att vårt "närproducerade" svenska kött ska bli så billigt som möjligt. 

Det är apropå den cyniska sojaimporten som lyssnarna bjuds på det här närmast filosofiska uttalandet:
- Är det här okej?
- Nej, på sikt är det inte okej.
- Är det okej nu?
- Ja, eftersom vi gör det så är det okej.
Kunde det sägas bättre? 

Eftersom vi gör det, så är det okej. 

Det var en del som föll på plats när jag hörde honom säga det. Det är mycket som varit okej genom den mänskliga historien. Slaveri, förbud för kvinnor att rösta eller att röka på krogen till exempel. Det var okej eftersom vi gjorde det då. Nu är det till exempel okej att konsumera 85 kilo kött per person och år och att flygsemestra flera gånger om året. Trots att vi vet vad det får för konsekvenser. 

Den sorgliga insikten är att det som de flesta gör helt enkelt är okej, eftersom de gör det. Fast det inte alls är okej egentligen.

Vem bestämmer vad som är okej? Göran Holm på Livsmedelsföretagarna? Eller får jag bestämma också?

Jag tycker inte att det är okej med köttindustrin och de mängder kött och mjölk som vi i rika världen konsumerar. Jag tycker inte heller att det är okej att slentrianflyga på semester. Varken nu eller på sikt.

Lyssna på Ekots Lördagsintervju

Lyssna: Göran Holm 20130330 12:56

Och läs Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman.