30 december 2013

Förbjud privatpersoner att skjuta fyrverkerier

Lagom till nyår brukar jag skriva att jag tycker att fyrverkerier borde förbjudas för privatpersoner, eftersom svenskarna bevisar år efter år att de inte följer de regler som finns. Onyktra och minderåriga skjuter, man respekterar inte tiderna och skiter i att plocka upp skräpet efter sig. Och dessutom sprider fyrverkerierna kemikalier och tungmetaller. 

Att djur blir skräckslagna av smällandet är något som uppmärksammas varje år. Jag läste alldeles nyss på Smällarupprorets facebooksida att en hund nu blivit så skrämd av smällare att den rymt och sedan blivit ihjälkörd. Så vidrigt.

På Irland har de alltså förbjudit privatpersoner att köpa och använda fyrverkerier. Företag med licens har möjlighet att skjuta, vilket betyder att inga minderåriga eller onyktra eller bara allmänt omdömeslösa har möjlighet att hantera sprängämnena. Så borde vi ha det i Sverige också.


Jag blev kontaktad av SVT Debatt, som bad mig att skriva en debattartikel som de ville publicera nu före nyår. Javisst, tänkte jag. Idag ligger den ute. När jag skrev tänkte jag inte på att jag skulle utsätta mig för läsarkommentarer från en helt annan målgrupp än mina snälla bloggläsare. Jag försöker att inte ta åt mig av de rena elakheterna, men det är lite svårt att skaka av sig. Blä!


Gott nytt år!

20 december 2013

Köttrekord

Kött per person och år i Sverige. (Bild: Jordbruksverket)

Amen köttätare, nu får ni väl kamma er! Jordbruksverket rapporterar nu att köttkonsumtionen ökar under 2013 till rekordnivån på 88,5 kilo per svensk. Ja, och tar man bort alla oss som helt avstår kött och de som faktiskt äter mindre än tidigare från statistiken så vågar jag inte ens tänka på hur mycket vissa faktiskt äter. 1990 gick det åt 60 kg per skalle.

Jag vill bara gråta. Jäkla skitsamhälle som låter det här pågå, trots att alla med inflytande och som skulle kunna göra något åt det VET vad köttindustrin som den ser ut idag leder till.

På kursen jag läser nu, Hållbar konsumtion, har maten och speciellt köttet varit uppe mycket för diskussion. Jag har haft förmånen att grotta ner mig i forskning och rapporter om konsumtionens konsekvenser, vad den beror på och forskarnas idéer om vad vi kan göra för att minska problemen den leder till. En sak kan man säga är gemensam i texterna jag läst: Människors konsumtionsrelaterade miljöpåverkan är inte ett informationsproblem. Det går inte att få någon märkbar effekt genom att informera, inspirera, utbilda, miljömärka, tjata eller ens skriva ett argt blogginlägg. Det som har effekt är politiska och ekonomiska styrmedel. 

Typ som med rökningen. Förr rökte skitmånga och överallt. Forskningen visade att rökning är jättedåligt, samhället hakade på och försökte kampanja bort rökningen med Non smoking generation och allt. Funkade sådär, så då blev cigaretter skitdyra och det började bli förbjudet att röka inomhus på en massa ställen. Normer förflyttades och det blev socialt oaccepterat att röka inomhus eller nära barn. Till sist blev det till och med olagligt att röka på krogen, vem hade trott att det var möjligt? För inte ska väl samhället få inkräkta på FRIHETEN för någon?

Eller jo, det var ju precis vad som hände. Politiska beslut som inskränkte enskilda individers frihet att röka sig sjuka för det allmännas bästa att slippa vistas i rökiga miljöer och betala dyra onödiga cancerbehandlingar.

Det måste vara möjligt med köttet också, som är lika dåligt i de mängder vi äter nu. För klimat och miljö, men även folkhälsan. Och djuren, om någon orkar tänka på dem.

Att politiska styrmedel för att minska köttkonsumtionen fortfarande ska vara tabu är en gåta för mig. Vi har ett problem - det finns en lösning. Gör nåt!
  • Politiker kan inte bestämma vad vi köper hem från affären, men de kan besluta att inte bjuda på så mycket kött i offentligt finansierade måltider. Jag orkar inte lyssna på ännu en kränkt stackare som hävdar att man inte kan ha köttfria måndagar i skolan "för man måste få välja själv".
  • Låt köttet bära sina egna kostnader. Ta bort subventionerna till kött- och mjölkproduktion. Jobba med ekonomiska styrmedel, punktskatter eller differentierad moms eller vad man nu kommer på är bästa sättet. 

Så länge det är möjligt att köpa en kyckling för en tjuga kan vi informera ihjäl oss om fördelarna med vego-eko. Konsumtionen kommer öka nästa år igen.

3 december 2013

Frustration vid tandkrämshyllan

Jag fick ett mejl från en vän som får illustrera lite av den frustration som uppstår när man ska försöka göra kloka konsumentval. Den är gången gäller det hudvård och kosmetika, framför allt till barn. Hopplösheten som infinner sig när man ställer sig och läser den minimala innehållsförteckningen och inte begriper vad det står. Så lätt att bara ge upp. 

Så här skrev min kompis:
Hej Karin! Jag skulle behöva lite hjälp av dig! Jag blir galen av all information kring graden av farlighet i olika produkter vi använder dagligen - farliga för människor och farliga för miljön. Har du koll på vilken produkt som är minst farlig? Främst tandkräm, schampoo, balsam och duschkräm. För jag vet inte ens hur jag ska börja ta reda på det. Och dig litar jag på! Jag delade en länk nu på morgonen om barns tandkräm, som var det som utlöste att jag frågar dig. 
Mitt lite uppgivna svar blev så här:

Alltså kosmetika och hudvård är en jäkla djungel att försöka begripa sig på. Jag kan inte direkt säga att jag gjort det, eftersom man behöver vara minst kemiprofessor för att ha en chans. 

När det gäller tandkräm är det väl främst Triclosan man alltid ska undvika, men jag tror att det är ganska ovanligt i tandkräm nuförtiden. Själv använder jag Acta, som är en av två (tror jag) på svenska marknaden som är svanenmärkt (den andra är Zendium). Om man lyssnar på de mest ekoengagerade så är de kritiska till att använda fluor, men går man till tandläkaren så är de lika övertygade om att fluortandkräm är nödvändigt. 

Andra grejer som jag försöker undvika i kosmetika och hudvård är mineraloljor och parabener. Det är inte alltid lätt att utläsa på innehållsförteckningen, så därför väljer jag märken som tydligt säger att de aldrig använder det. Jag köper Maria Åkerberg och Weleda, men det finns fler bra märken, t ex Rosenserien (gillar deras deo). 

Av miljöskäl försöker jag undvika produkter med palmolja, men det verkar vara nästan hopplöst att hitta. Jag har beskrivit mina försök här.

Har du sett böckerna "Badskumt" och "Den onda badankan" av Katarina Johansson? Hon gör bra genomgångar av vad vi har i badrumskåpet. Den onda badankan fokuserar på barnens vardag. 

Jag vet inte om du blev klokare - jag känner mig ärligt talat inte speciellt klok när det gäller detta, utan litar på ett fåtal leverantörer och försöker använda så sparsamt med produkter jag kan helt enkelt.