31 december 2014

Shopstop kläder 2014: Mål!

Ett helt år utan att köpa kläder. Så löd nyårslöftet för 2014. Nyår inträffade mitt under Hållbar konsumtion, en av kurserna på Hållbar samhällsutveckling som jag pluggade förra läsåret. Kursen rörde om i skallen på flera sätt, men just det här med kläderna är så extra galet. Som en repetition och för alla som eventuellt missat:

  • Mellan 2000 och 2009 ökade svenskarnas konsumtion av textilier med 40 procent. Men vi lägger inte mer pengar på kläder, utan de har blivit billigare. 
  • I Sverige slänger vi cirka 8 kg textilier per person i hushållssoporna varje år.
  • Att köpa en ny kjol jämfört med att byta ut ett trasigt blixtlås kräver över 60 gånger mer resurser.
  • Till ett par bomullsjeans går det åt ca 11 000 liter vatten till odling och produktion och massor med kemikalier vid färgning, där arbetsförhållandena ofta är mycket dåliga.
Som jag skrivit om tidigare, så har det här att inte köpa kläder varit någon stor sak för mig. Det är liksom bara att inte handla, och ha på mig det jag redan har. Men det är klart att jag speciellt nu när det gått ett tag börjat se fram emot 2015. Jag har en liten önskelista:
  1. Strumpor. Jag hade inte bunkrat något innan mitt shopstop, och strumpförrådet var lite slitet redan innan. Nu under hösten har flera par åkt i soporna och jag behöver verkligen nya.
  2. Jeans. Jag använder jeans nästan jämt. I höstas dog mitt äldsta par på riktigt efter att ha lappats några gånger. Nu går jag runt på fyra par i olika stadier av slitning, och behöver ett par oslitna för snyggdagar.
  3. Nåt festigt. Någon fin topp eller klänning som gåbortkläder. 
Jag ska också vara öppen med att jag gjort undantag för några grejer som har med min träning att göra. Jag var tvungen att köpa lite varmare träningskläder nu när jag börjat löpträna även på hösten, och när jag fick två blånaglar vid mitt första 15-kilometerslopp gick jag och köpte ett par nya skor i bättre storlek. Och så fick jag ju en t-shirt när jag sprang midnattsloppet. 

Det finns många sätt att reflektera över sin klädkonsumtion - köpa begagnat och leta efter miljömärkt textil och läderfria skor. Jag tror absolut att nya material och schyst produktion är en del av lösningen. Men långt ifrån hela. För om problemet med dagens modeindustri är att vi tillverkar, köper och slänger mer kläder än vi någonsin behöver, kan lösningen inte vara att bara byta till lika mycket ekorekokläder. Det är hela synen på vad vi faktiskt behöver som måste ändras. För mig blev ett år utan nya kläder en övning i just det. Att ställa mig frågan ”behöver jag det här?”. Och uppenbarligen gjorde jag inte det.

Jag inbillar mig inte att klädindustrin revolutioneras till det bättre för att jag inte köpte nytt under 2014. Men ändå. Det har åtminstone fått mig att tänka på ett nytt sätt.

Jag kan verkligen rekommendera shopstop, i vilken form man än väljer. Någon som är sugen på ett nyårslöfte 2015?

GOTT NYTT ÅR 2015!!

30 december 2014

Fyrverkerier: Heja Mörbylånga!

Baksmälla.
För övrigt anser jag att fyrverkerier och andra sprängämnen borde vara förbjudna att köpa och skjuta för alla som inte har licens och vet vad de gör.

Jag läste att Mörbylånga på Öland faktiskt infört ett sådant förbud. Heja! Först i Sverige med att göra det enda rätta. Men tyvärr blev det överklagat, så beslutet gäller inte denna nyårsafton. Men kan de i Mörbylånga så borde det gå i andra kommuner också. Dags att skriva medborgarförslag, vänner?

Istället för att skriva årets arga rant om fyrverkerier skickar jag er vidare till alltid lika kloka Richard Söderbergs inlägg om varför fyrverkerier borde förbjudas. Lite välgörande  konstruktiv nyårsilska, helt enkelt. 

29 december 2014

Nyord 2014: Köttnorm

Att 2014 inneburit ett stort kliv framåt för intresset för vegetarisk mat kan vi konstatera. Inte mindre än tre helvegetariska matmagasin (Vego, Vegourmet och Vegmat) har sett dagens ljus, de svenska vegoföretagen Anamma och Oatly växer så det knakar, Livsmedelsverkets kostråd modiferades så de är mer vegovänliga och listan kan bli hur lång som helst. Malou i TV4 vågade sig på att vara vegan (utan att någon kallade henne militant vad jag hörde). Och bara att havre-cremefraichen kom...

Idag tog sig dessutom ordet köttnorm in på språkrådets nyordslista. Nyorden är en lista på tidstypiska nya svenska ord, som alltså säger något om vilka fenomen som diskuterats de senaste åren.

Ord är bra, speciellt när de hjälper oss att se det som annars är osynligt. Med köttnormen i ordförrådet är det lättare att se och ifrågasätta varför kött och andra animalier är så självklara för vad de flesta anser vara mat. Varför "det vegetariska alternativet" ska stå sist på restaurangernas menyer, som ett undantag. Varför vegetarisk mat ska skrivas in i rutan för avvikande kost i en konferensanmälan. Varför den som säger att den äter veganskt behöver ha ett skäl att göra det. Varför föräldrar som ger sina barn vegetarisk mat anses pådyvla barnen sina värderingar, medan de som ger barnen kött inte anses göra det. Varför annars tänkande människor går i taket över förslaget om en vegetarisk dag i skolan.

Ordet köttnorm gör det tydligare att det är just en norm det handlar om, och inte en av Gud given självklarhet att äta kött. Det är en norm för att det flesta gör det, inte för att det är rätt att göra det.

Japp köttnormen finns därute, överallt. Jag ser det som min uppgift att utmana den och flytta på den, en millimeter i taget. Och 2014 har den banne mig fått maka på sig så det märks. 2015 kommer det att gå ännu lite lättare.

Andra intressanta ord som kom med på listan är matnationalism och plastbanta, men de förtjänar alldeles egna inlägg.

27 december 2014

Men hur får du i dig protein?

Jag tänkte inte bli långrandig om detta med träning och veganmat, men vill bara få det ur mig nu när jag vet själv att det går utmärkt att kombinera.

Som alltid när man snackar vego, och framför allt när man kombinerar med träning, är det proteinmyten som frodas. ”Hur får du tillräckligt med protein?” Jag förstår varför man ställer frågan, eftersom en vanlig uppfattning är att protein är lika med kött. Och det stämmer så klart att kött är proteinrikt, men verkligen inte den enda proteinkällan.

Protein finns det mer eller mindre av i de allra flesta livsmedel. Men vi som väljer bort kött behöver ersätta proteindelen på tallriken med något annat proteinrikt, annars känner man sig inte mätt. Det är lektion 1 för både lakto-ovo-vegetarianer och veganer. Det finns massor att välja på. Bönor, linser, tofu, sojaprotein, nötter och frön. Präktigt hemkokta bönor och linsgrytor eller halv- och helfabrikat för lata dagar. Det finns också protein i grönsaker och rotfrukter. Och spenat och grönkål så klart.

Enligt livsmedelsverket är det lagom med 0,8 gram protein per kilo kroppsvikt och dag. Väger du 70 kg blir det 56 gram protein. Det är inga som helst problem för någon som ätit sig mätt på vanlig mat som till en del bestått av något proteinrikt som t ex baljväxter, nötter eller frön.  Inte ens ansträngande, jag lovar! Den som vill fylla på med extra protein vid träning kan med fördel fylla på med nötter till mellanmål eller kanske en smoothie med hampa- eller chiafrön.

Medelkonsumtion av protein i Europa ligger på ca 67-114 gram per dag vilket är i överkant och kan leda till problem enligt forskning. Här finns överkurs för den extra intresserade. Och en artikel från i våras om hälsorisker med för mycket protein.

Inga konstigheter alltså. En kortversion skulle vara att 1. Det är inte svårt att få i sig vegetariskt protein och 2. Äter man varierat med sunt förnuft så man blir mätt får man i sig det protein man behöver.

Och så ett boktips för den som ännu inte är övertygad om att träning + vegomat = sant. I boken Ät och spring berättar amerikanen Scott Jurek om sitt liv som ultramaratonlöpare i världstoppen. Han springer alltså galna lopp på över 20 mil i öknen och tycker det är kul.  Joråsatt... Vegan har han varit hela tiden. Andra kända elitidrottarveganer är Martina Navratilova och Lars Frölander. Och Carl Lewis tog OS-guld som vegan. Själv tänkte jag springa halvmaran i september.

26 december 2014

Energikick

Energikick efter träning. 
Det här är ingen matblogg. Och det är definitivt ingen träningsblogg. Med det sagt, över till dagens ämne - bästa energibollarna efter ett träningspass.

Jo, det är mer än en gång jag hört "jag skulle inte kunna äta veganskt, för jag tränar så mycket". Jag har sällan haft något bra svar där, eftersom jag själv varit mest soffpotatis/kontorsråtta med mycket lite kunskap om vad man behöver äta när man tränar mycket. Men det senaste året har jag genomgått något slags personlighetsförändring och tränar nu flera gånger i veckan. Sent ska syndarn vakna.

Med träningen kommer också intresset för bra mat för att orka. Jag har läst på och testat vad som passar mig och kan jag ge ett ärligt svar om någon undrar: Jo, det går utmärkt att träna mycket och äta veganskt - både för mig och tusentals andra, från motionärer till elitidrottare.

Det är inget att tjafsa om. Jag äter det jag tycker är gott, försöker variera och tänka på att få i mig det som kroppen behöver i form av protein, fett, kolhydrater, vitaminer och mineraler. Alltså precis så som jag åt förut, men när jag tränar äter jag lite mer bara, gärna energirik mat.

Ett bra mellanmål när man har tränat är de här energibollarna, som är sötade med dadlar och fulla med energi från nötter och frön. Gott i magen, och känner jag mig riktigt hälsosam fixar jag en frukt- och grönsakssmoothie till min boll.

Energibollar

  • 2 dl urkärnade dadlar
  • 3 dl blandade nötter, t ex sötmandel/cashew
  • 1 msk chiafrön
  • 3 msk kakao
  • 2 msk kokosolja
  • 2-3 msk kallt kaffe (eller vatten)

Mixa nötterna grovmalet först, och mixa sedan ner resten. Reglera med kaffe eller vatten så smeten blir bra att forma till bollar. Förvara i kylskåp.

22 december 2014

Odlad ål då?

Här kommer ett inlägg till om ål på förekommen anledning. Det kom en kommentar på mitt förra ålinlägg från en person som menade att det var okej att köpa odlad ål. Det stämmer verkligen inte. Ål kan inte föröka sig i fångenskap, och man fångar alltså in vilda glasålar och föder upp. Ålar som om de hade fått vara kvar i havet och bli vuxna skulle kunna simma till Sargassohavet och bli fler ålar. Ja ni fattar.

Jag blir så vansinnigt provocerad av att företag lurar sina kunder att tro att det är okej, när de självklart måste veta att det är tvärtom.

Saxade två citat: 
"Fortfarande tror en del att ”odlad ål” är bättre än vildfångad. Men det stämmer inte, menar WWF. Ingen ål för kommersiellt bruk kan idag förökas i fångenskap.  Odlad ål är ung, vildfångad ål – glasål – som sätts i fångenskap för att matas så de växer sig stora. De kommer från samma hotade bestånd som den övriga vildfångade ålen." (WWF) 
"Istället är den odlade ål som säljs egentligen vildfångad ål som fångats som ålyngel och fötts upp i fångenskap. Men har alltså fiskat ålyngel från samma akut hotade bestånd som man fiskar vuxna ålar. Där de fiskas finns enligt forskarna inget lokalt överflöd och många glasålar dör dessutom i fisket eftersom de är väldigt känsliga." (Naturskyddsföreningen)

21 december 2014

Julstök

100 % veganiserad jumat.
Hur går det med julstöket? Planen här är att ta det så lugnt som möjligt, men man vill ju ändå få lite julstämning. Så pyntlådan åker fram idag och igår bakade jag årets vegoskinka. Ja, jag vet att det är lite överkurs att göra egen hemma när det finns utmärkta att köpa, men nu har det blivit lite tradition och den är både god och rolig att göra.

Jag kommer inte att göra så jättemycket julmat, utan äter en rejäl julbordsbuffé på Hermans ikväll och tar med mig några av måste-favoriterna till svärföräldrarna där vi ska vara på julafton. Här är listan på julmat jag ska göra i år:

Jag vill också skicka er vidare till dagens kloka debattartikel på Svt opinion av Helen Alfvengren. 
"Tunga, trovärdiga avsändare som FN, Naturskyddsföreningen och Livsmedelsverket säger alla att vi måste minska på kött och mjölk för djurens, hälsans och miljöns skull. Tyvärr vet vi inte hur vi ska agera då. För det är norm att äta djur." 
Hennes poäng är att det aldrig har varit lättare att hitta god helt vegetarisk mat, men att det fortfarande av många anses vara extremt att vara vegan. Trots att 10 procent av svenskarna är vegetarianer eller veganer.

Nej det är inte extremt att äta veganskt. Det är självklart, roligt, enkelt och gott.

Kommer du att veganisera något på julbordet?

18 december 2014

Förbifarts-less idag

Ja, vad ska man säga om förbifarten? Jag vill liksom inte tro att det är sant att bygget verkligen ska bli av.

Vi ska lägga groteskt mycket pengar på en motorväg som kommer att öka bilismen, när vi i själva verket skulle behöva rusta upp kollektivtrafiken. Vi tror att vi är ett föregångsland för klimatet, men ändå tycker en majoritet av de folkvalda att förbifarten är en bra idé. Naturskyddsföreningen sammanfattar detta väldigt bra i sin kommentar idag.

Jag vill inte vara en av dem som klankar ner på Miljöpartiet för detta. De har varit tydliga med att motarbeta förbifarten hela tiden, men om det bara är mp och v av riksdagspartierna som vill stoppa vansinnet så räcker det inte långt.

Ja, man har de politiker man förtjänar. Det är ju själva kärnan i demokratin.


Ja, jag är riktigt ledsen idag. Det skär djupt i hjärtat att tänka sig att vi nu ska lägga motståndet bakom oss och välja en annan strid. Men så är det nog. Fan.

16 december 2014

Mera havremjölk!

Godaste mjölken om du frågar mig.
En följetång i vegosfären under hösten har varit Svensk Mjölks stämning av havredryckföretaget Oatly. I oktober blev Oatly stämda för vilseledande marknadsföring. Mjölkbranschen var sura för formuleringar som "No milk. No soy. No badness." och "It's like milk, but made for humans". Så får man inte säga, för då låter det som Oatly menar att mjölk är dåligt och att den inte är gjord för människor. Och sen var det igång...

Vi var många som tyckte det var humor, men egentligen är det ganska sorgligt att det hela är på allvar och enormt mycket pengar inblandade för företagen. 

Anyway, alla vi som står på underdogen Oatlys sida har glatt oss åt utvecklingen. Oatly har fått enormt mycket uppmärksamhet, och det tvivelaktiga med svenskarnas överkonsumtion av den heliga komjölken har kommit upp till diskussion, inte bara i vegankretsar. 


Fast jag väntar fortfarande på att iKaffe ska dyka upp i en butik nära mig. Har ännu inte fått testa.

15 december 2014

Nej, lammkött är inte alls klimatsmart

Jag fick ett hedersuppdrag i min roll som miljösamordnare på jobbet. Jag ska vara jury i en tävling där medlemmar skickar in sina förslag på bra klimatsmarta måltider. Den som vinner får presentkort på mat, så jag tar uppdraget på största allvar. Över hundra bidrag har kommit in, så nu sitter jag och betygsätter olika måltiders miljöpåverkan, de tävlandes kreativitet och hur gott det verkar vara. Än så länge har jag hunnit igenom knappt hälften av bidragen, men jag ska självklart inte avslöja mina favoriter här.

Men en grej slår mig. Hyfsat många bidrag har med lammkött i sina måltider med motiveringen att lamm är klimatsmart. Och vid andra tillfällen har folk blivit förvånade när jag visat tabeller på klimatpåverkan från olika sorters kött: Va? Jag trodde lammkött var klimatsmart?
Utsläpp av växthusgaser per kilo produkt. Diagram från Livsmedelsverket

Nånting måste industrin ha gjort för att få allmänheten att tro att lamm är bra ur klimatsynpunkt. Men faktum är att det är tvärtom. Lamm ligger på andra plats efter nötkött i klimatpåverkan. Det är för att får är idisslare och släpper ut metan, precis som korna.

Apropå idisslare och metan - som diagrammet från Livsmedelsverket visar så hamnar alltså ost på tydlig tredjeplats i klimatpåverkan från vanliga livsmedel. Vilket väl tyvärr inte bådar gott för de som skickat in lasagner till tävlingen, även om de är vegetariska.

14 december 2014

Varför är det fortfarande lagligt att fiska ål?

Ät aldrig aldrig ål. Foto: WWF
Ska vi snacka julmat? Sorgligt nog behöver vi även den här julen fortsätta tjata om att under inga omständigheter köpa ål. Tydligen gör folk det fortfarande. Och även om det är fler och fler restauranger och butiker som slutar sälja, så finns det några som envist fortsätter. 

WWF presenterade häromdagen sin årliga ålrundringning för att kolla vilka som säljer ål till jul och vilka som inte gör det. Nej jag blev inte särskilt förvånad att hitta de stockholmsbaserade fiskbutikerna och -restaurangerna Melanders på listan över dem som envist fortsätter med ålen. Jag minns min brevväxling med företagets VD för fem år sedan. Kortfattat skiter de i att ålen är utrotningshotad, eftersom det finns kunder som köper ål. Om någon frågar, så kan de tänka sig att svara att den är rödlistad, annars är det liksom inte deras ansvar. 

Alla utrotningshotade djur är värda att bry sig om. Men tyvärr är det svårt, eftersom det finns många man inte känner till och det dessutom är svårt att veta vad man som enskild kan göra åt det. Men en ganska enkel grej man kan göra är att avstå från att äta dem. Jag känner verkligen extra varmt för ålen. Det är ett så fascinerande urtidsdjur, en fisk som funnits genom årmiljonerna, med en otrolig och lång livscykel. Så här skriver WWF:
Fakta: Den mytomspunna ålen har en fascinerande biologi. Den föds på stora djup i Sargassohavet utanför den amerikanska ostkusten, dit den också återvänder för att fortplanta sig. Rekryteringen av ålyngel har minskat dramatiskt och beståndet har rasat till några få procent jämfört med 1970-talet. Överfiske, miljögifter och vandringshinder i form av kraftverksturbiner tros vara några av orsakerna.
Detta akut utrotningshotade fantastiska djur väljer svenska företag och privatpersoner att fånga in, döda och äta upp. Sverige är dessutom ett av de länder som fiskar mest ål i hela EU. Jag blir tokig! För mig är det som att tänka sig att skjuta en sibirisk tiger och sälja den bara för att någon kan tänka sig att köpa den.

Hurt kan det fortfarande vara lagligt att fiska ål?

Jag är helt säker på att du som läser min blogg aldrig skulle komma på tanken att äta ål. Men kan vi inte komma överens om att göra vårt bästa för att föra detta vidare till alla som kanske inte vet. Och bojkotta restauranger och butiker som envisas med att sälja ål. Och låt dem veta varför. Idag drar jag iväg några mejl till de några av de här företagen, som finns med på WWFs ållista.

JA - vi säljer/serverar ål:
STOCKHOLM
Birgitta Åhs fiskaffär, Östermalmshallen
Göta Fisk & Delikatesser
Lisa Elmqvist, Östermalmshallen                                                                                                          
Melanders – (i Östermalmshallen, Söderhallarna, Täby centrum, Nacka Forum restaurang och butik,  Hötorgshallen och  Waxholm)

SUSHIRESTAURANGER
Misato sushi    
Seikoen
Pongo  
Sushi Genkai

ÖLAND
Borgholms Kök & Bar
Ölands Fisk & Rökeri
Kårehamns fisk & havskök

SKÅNE
Buhres Fisk, Kivik
Herrestad Gästgivaregård, Ystad
Hotel Svea, Simrishamn
Kåseberga Fisk, Löderup
Nya Rökeriet, Simrishamn
Sankt Markus vinkällare, Malmö
Skillinge Fisk, Simrishamn

GÖTEBORG
Restaurang Kometen
Tärnans fisk
Feskarbröderna

BLEKINGE
Eriksberg, Karlshamn

13 december 2014

"Har du slutat med bloggen?"

"Man kan ju få nya intressen..."
- Ska du inte blogga något snart, du har ju inte skrivit något sedan den 13 oktober. Har du slutat med bloggen?

Det var min man Jesper som levererade den sanningen igår kväll. Och jag tvingades formulera det jag bara skjutit upp den senaste tiden.

- Jag vet inte… Kanske. Inte för att det inte finns något att skriva om, men jag tar mig inte tiden längre. Och det är så svårt att komma igång efter ett uppehåll. Jag kanske faktiskt är klar med bloggen, svamlade jag till svar.

Med lite illa dold besvikelse i rösten svarade min äkta hälft:
- Ja, så kan det ju vara. Och du har ju ägnat mer och mer tid åt träning och så på sistone - man kan ju få nya intressen…

De där orden högg.

Jag gillar verkligen den nya sidan hos mig själv som upptäckt att jag kan springa och hålla mig i form. Jag har inte sportat i hela mitt liv, och nu vid 44 års ålder har jag börjat träna tre-fyra gånger i veckan, har gymkort, blivit medlem i Vegan Runners IK och just anmält mig till halvmaran nästa år. Framgångarna med bättre millöptider och starkare kropp gör mig glad pigg och jag vet att det är bra för mig. Och träningen är ett intresse jag delar med min man och mina vänner, så bara jätteroligt, visst.

Men Jespers fråga igår ställde saken lite på sin spets. Vad är det jag vill? Vad har jag för bild av mig själv? Ja det är definitivt inte en bild av någon som lägger all sin tid på att själv må bra och lämnar åt andra att göra något åt skiten i världen.

Jag började blogga för snart sex år sedan och det här har blivit en plattform för min egen utveckling, ett sätt att lära mig mer och utmana mig själv - och samtidigt har det blivit mitt bästa sätt att bidra till något bra. Jag lär mig saker, stärker mig i min övertygelse om vad som behöver göras och har här chansen att föra det vidare till fler. Ska jag bara ge upp det nu för att det är svårt och komma igång och jag hellre går till gymmet eller läser en bok om löpträning?

Ni hör ju själv. Det är inte okej. Jag vill inte vara den personen. Jag ska inte lägga ner bloggen. Det vore att slänga bort det jag kan göra och göra bra. Min lama ursäkt för att inte skriva har varit att jag har ju redan skrivit om det mesta, vad finns det kvar? Men det är skitsnack. Det finns knappast mindre att höja rösten för nu än för fem år sedan.

Tack för sparken i baken Jesper. Jag är sugen på att skriva nu. Så stay tuned för en fortsatt blandning av högt och lågt, argt och hoppfullt om klimat, kemikalier, rättvisa, politik, förbifarter och flygplatser, vego och djurrätt. Och kanske lite träningsrelaterat nu också :)

Nu ska vi åka till Högdalen och gå på vegansk brunch på Cyklopen. Spännande premiär.

13 oktober 2014

Köttfri måndag - mer än bara måndag.


Som ni vet har jag alltid hejat på köttfri måndags-idén. Men ska jag vara ärlig, så känns det ibland rätt frustrerande. Vadå EN dag i veckan? Det förslår ju liksom inte riktigt med tanke på hur ohållbart mycket kött svensken äter i genomsnitt. Nä, kom tillbaks när ni åtminstone har varannan köttfri dag så lovar jag applådera. 

Så kan det kännas. Men nu visar det sig att min lite trista inställning nog är helt i onödan. För en köttfri måndag är i många fall mycket mer än bara den där måndagen. Visar i alla fall min egen lilla undersökning.

På mitt jobb är det ett stort gäng som lovat att äta vegetariskt på alla måndagsluncher. Alltså inte ens en hel köttfri måndag, utan bara lunchen. Varje måndag skickar jag ut ett mejl till dem med en påminnelse och någon peppande miljö/klimat/vego-relaterad information. Förra veckan skickade jag med en fråga om de köttfria måndagsluncherna innebar något mer än själva lunchen. Här är några exempel på svar:
”För min del har det definitivt inneburit fler vegomåltider överlag – både för mig och familjen. Jag är inte vegetarian (inte min familj heller), men ”uppropet” och medvetenheten kring frågan har gjort att det är något vi pratar mycket om hemma. Vi försöker att äta mer klimatsmart och har kommit en bit på väg när det gäller alternativ till kött (bönor, linser, soja, tofu).”
”Jag kommer nog aldrig bli vegetarian, men köper i allt högre utsträckning ekologiskt kött/kyckling. Och i mindre mängder (blandar rivna morötter i köttfärssåsen etc.)  Sammanfattningsvis är måndagsmejlen inte bara en påminnelse om en köttfri lunch, utan en allmän påminnelse om att skärpa till mig kliMATmässigt.”
”Jag sa för några år sedan att jag kommer aldrig att bli vegetarian, jag gillar kött för mycket för det. Jag har omvärderat min syn på kött, gillar det fortfarande, men behandlar det som jag gjorde med barnens lördagsgodis: Vi äter kött när det är fest!”
Så jag får ge mig. Alla sätt att minska köttkonsumtionen är bra, även små steg. Det handlar om att utmana sina egna vanor. Att flytta lite grand på normerna. Man måste börja någonstans.

Så heja köttfri måndag! 

9 oktober 2014

Pick on someone your own size, LRF Mjölk



Igår kom nyheten att mejeriernas branschorganisation LRF Mjölk alltså stämmer det skånska havremjölksföretaget Oatly för vilseledande marknadsföring. Så här skriver LRF själva på sin Facebooksida
”I sin marknadsföring använder företaget Oatly en retorik som vilseleder konsumenten, till exempel genom uttryck som ”no milk, no badness” och ”like milk but made for humans”. Det är inte okej.”
Nähä. Inte okej.

Men vad håller de på med?! Man kan tycka vad man vill om komjölkens förträfflighet eller dålighet. Självklart svämmar kommentarsfält över med gräl om hur bra eller dåligt det är med mjölk. Ni vet min åsikt om det - vi behöver inte dricka komjölk, det är dåligt för klimatet, mjölkindustrin går inte att skilja från köttindustrin och vem har egentligen kommit på att vuxna avvanda människor ska dricka andra däggdjurs mjölk?

Men. Hur intressant det än är att diskutera mjölk, så är det här en fråga om vilseledande marknadsföring. Och det är nu det blir komiskt. För vad är det som är vilseledande? No milk, no badness? Ja, för det första säger inte Oatly det. Rätt citat är No milk. No soy. No badness. De berättar alltså att deras produkt inte innehåller dåligheter, något som väl livsmedelsproducentr med självaktning borde kunna säga. Ja, mejeribranschen får ju tolka det som de vill (och om de tror att "badness" syftar på mjölken så får det stå för dem) men jag ser bara ett kul sätt att berätta för mjölk- och sojaalergiker och andra som inte vill ha komjölk att Oatlys havremjölk är fritt fram.

Oatly har hittat sin nisch och det går bra för dem. Riktigt bra faktiskt. Det är där skon klämmer för mejerierna. I butikernas kyldiskar trängs nu raderna av mejerivaror av ett ökande utbud av växtbaserad mjölk. Till och med mitt lilla Ica på hörnet har en nästan lika stor kyldisk med havre- soja- och nötmjölkprodukter som de har för komjölk. Det är klart att det är otäckt för en bransch som haft sitt på det torra i alla år allt sedan mjölkpropagandans tider, med kampanjer i skolorna typ ”Mjölk är livet”, mjölksubventioner och gudvetvad. Det är klart att de blir rädda när de inser att folk hittar goda skäl att välja en liter havremjölk à 20 kr litern istället för en komjölk för en tia. 

Nej hörni. All kärlek till Oatly, som inte förtjänar en stämning, men väl all den positiva uppmärksamhet som LRF oavsiktligt gett dem. 

Och apropå vilseledande marknadsföring… Hur var det nu i Bregottfabriken?

18 september 2014

People’s Climate March på söndag


På söndag tänkte jag vara med i världens största klimatdemonstration, People’s Climate March. Demonstrationer är planerade i 130 länder inför det extrainsatta FN-toppmötet i New York nästa vecka. 

Bara i New York förväntas hundratusentals människor delta. Jag tänker att det inte går att stanna hemma en sådan dag. I Stockholm går vi från Vasaparken till Mynttorget, start halv fyra. Manifestationer ordnas i flera andra städer också, kolla här.

Kommer du?

4 september 2014

Snabblektion 2 om kött och miljö

Som jag skryter om ibland så har vi en köttfri måndagslunchklubb på mitt jobb. Det är helt enkelt en lista med kolleger som lovat käka vego på måndagar och nu är det närmare 90 personer som gör det. För att ingen ska glömma får de också veckans tjatmejl från mig på måndagsförmiddagen, då jag skamlöst påminner om vilken veckodag det är. För några veckor sedan började jag smyga med lite snabblektioner om kött och miljö i de här mejlen och det visade sig att det var väldigt uppskattat. Och det krävs inte många tackmejl för att jag ska få blodad tand och vilja fortsätta.

Förra veckan skrev jag en snabbversion av det här inlägget om "klimatsmart" kyckling. Och i måndags blev det om vatten och djurfoder. Så varför inte publicera det här också? Så här skrev jag:

I hela världen räknar man med att 8 procent av människans totala vattenanvändning går till animalieproduktion, framför allt till bevattning av fodergrödor och betesmarker. I Sverige är jordbrukets vattenanvändning generellt inte ett problem, men eftersom vi importerar både kött och foder till svenska kött- och mjölkdjur påverkar det vi köper den globala vattenanvändningen. Förutom till bevattning används vatten bland annat till dricksvatten för djuren och inom slakt och förädling.

Om man räknar på svenskarnas totala vattenavtryck (alltså det vattnet som går åt för vår livsföring) ser vi att nästan en fjärdedel kommer från animalieprodukter. Till ett kilo nötkött uppskattas det att det gått åt ca 15 000 liter vatten!

Men det går ju åt vatten att odla vegetarisk mat också? Sant. Problemet är att det är så väldigt oekonomiskt att först ge maten till ett djur och sedan äta upp djuret. Ungefär 10 procent av energin som man ger ett djur i form av foder blir kvar i köttet när djuret slaktas. I den läsvärda boken Matens pris läste jag:
"2009 producerades det över 222 miljoner ton soja i världen. Utslaget på hela jordens befolkning innebär det uppemot 33 kilo sojabönor per person och år. Det motsvarar i princip dagsbehovet av protein för en vuxen människa. […] Nästan nio av tio sojabönor krossas och mals istället ner till kraftfoder till djur."
Slut på lektionen.

28 augusti 2014

Den klimatsmarta kycklingen...

Hej, nu var det ett tag sedan igen. Jag hoppas att septembernystartskänslan ska ge mig ny energi att bli mer aktiv med bloggen igen.

Såg ni Vetenskapens värld på SVT i måndags? Det var det andra avsnittet på temat kött som de sände, den första handlade om kött och hälsa och i måndags var det miljöaspekten. Eller egentligen bara klimataspekten. Det hela kokade ner till att "det bästa" köttet, om man vill äta hållbart, är att äta intensivuppfödd kyckling. Killen i programmet var till och med och hälsade på i en broilerfabrik och menade att det var trevligare där än han trott. Jag vet inte vad jag ska säga...

Jag kan inte sluta tänka på det där jag läste i Per Jenssens Hur mår maten? Att en vanlig svensk slaktkyckling växer från 50 gram till 2 kg på 35 dagar, sedan slaktas den. Slaktkycklingars föräldrar måste dock leva tills de blir könsmogna. Deras kroppar är egentligen för snabbväxande för att klara av det och efter normal slaktålder ökar dödligheten vecka för vecka. För att de inte ska växa ihjäl sig får de för lite mat, till en början bara halv ranson. De är ständigt hungriga.

Var var vi? Klimatet ja. För mig är enbart klimatpåverkan från kött absolut ett tillräckligt skäl för att äta vego. Men nu har vi ju lärt oss att kyckling är hyfsat klimatsmart, så då borde det väl vara okej? Eller?

Jovisst - nötkött bidrar till mer växthusgaser än fläsk och fågel, men å andra sidan bidrar fläskkött och kyckling till mycket högre utsläpp av kväve, fosfor och ammoniak. Och varför är det intressant? Allt jordbruk läcker växtnäring (kväve och fosfor) som leder till förändringar i sjöar och havsmiljö. Problemen med Östersjön och algblomningen är en konsekvens vi alla har sett. Även produktion av vegetarisk mat leder till utsläpp men produktion av kött, mjölk och ägg innebär mycket större utsläpp i relation till hur mycket näring som finns i maten. Dessutom bidrar jordbrukets ammoniakutsläpp, som till stor del kommer från djurhållningen, till mer kväveläckage.

Så enkelt uttryckt: Den intensiva djurhållningen som vi har nu är inte bara problematisk ut klimatsynpunkt. Framför allt gris- och kycklingindustrin står för stora utsläpp som leder till algblomning och knas med ekosystemen i sjöar och hav. Alltså ännu ett skäl att avstå från kött. Det finns faktiskt hur många som helst.



7 augusti 2014

Dags att klimatmaxa

Naturskyddsföreningens nya kampanj  #klimatmaxa sätter fingret på många frustrationer. Som till exempel att det är dyrare att ta tåget än flyget. Eller att man får lika mycket skatteavdrag för installation av golvvärme i badrummet som för solceller på taket och att städerna anpassas efter bilar istället för cyklar. Ja allt det där som jag som privatperson inte kan göra något åt med min berömda konsumentmakt, hur jag än försöker. Det är politiska beslut som gäller, och Naturskyddsföreningen serverar några förslag på silverbricka till politiker på alla nivåer.

De nämner inte minskad köttkonsumtion, vilket väl borde varit med i listan över saker som också behöver politisk styrning för att det ska hända något. Konsumtionsskatter på kött och mindre kött i offentlig upphandling är ett par förslag från mig, varsågod. Och flygskatt.

Valet i höst är så viktigt. Jag önskar att alla som säger att de bryr sig och är oroliga för klimatförändringarnas konsekvenser tog det på allvar och röstar på partier som vågar ta modiga beslut, även om de får konsekvenser som skaver lite. Och tänk om debatterna inför valet kunde ge mer utrymme åt miljö och klimat än pliktskyldiga 10 minuter på slutet? Well well…

Kanske kan sommarens extrema väder med otäcka skogsbranden bli lite av en väckarklocka?

1 juli 2014

Shopstop kläder 2014 – halvtid

Check! Ett halvår mitt år med shopstop på kläder och skor nu avklarat. Jag säger som jag sagt hela tiden. Det är liksom ingen stor sak. Jag har kläder i garderoben och med ny årstid plockar jag fram det som passade förra året. Att mina båda ljusa sommarjeans sprack vid knäna vid första användningen såg jag mest som en utmaning att kunna laga snyggt och jag har symaskin.

Det som händer när jag slutat shoppa kläder är alltså  inte en brist på kläder utan något annat, en förändring hos mig själv. Det är bara kläder och skor som jag sagt att jag ska avstå från att köpa under 2014, men på något sätt så har det lett till att jag inte shoppar alls. Visst – jag köper saker, men jag ”shoppar” inte i den meningen att jag går på stan för att se om det finns något. Det jag köper har utgått från ett behov eller en önskan om en speciell sak, och sedan har jag undersökt vad som finns att köpa och sedan handlat just den grejen.

Håller jag på att avgifta mig från shopping? Kanske. Det är i alla fall inget jag saknar, alltså det där planlösa flanerandet i butiker för att se om det finns något jag vill ha. Det är faktiskt bara skönt att slippa.

Om någon undrar så har jag alltså inte behövt fuska någon enda gång. Även underkläder och strumpor kommer att hålla året ut. Jag har aldrig varit någon storkonsument på nylonstrumpbyxor och har så det räcker. Min enda tveksamhet är att mina gummistövlar läcker lite och har gjort det de senaste åren. Beroende på hur blöt den här tråksommaren blir, så är det kanske just gummistövlar som kommer att behöva bli undantaget. Vi får se. Hur miljövänliga är gummistövlar, förresten? Ingen aning...

Den här textilfaktan har jag haft med förut, men tål att upprepas:
  • Mellan 2000 och 2009 ökade svenskarnas konsumtion av textilier med 40 procent. Men vi lägger inte mer pengar på kläder, utan de har blivit billigare. Prispressen gör knappast löner och arbetsförhållanden bättre för textilarbetare i låglöneländerna.
  • I Sverige slänger vi cirka 8 kg textilier per person i hushållssoporna varje år.
  • Att köpa en ny kjol jämfört med att byta ut ett trasigt blixtlås kräver över 60 gånger mer resurser.
  • Till ett par bomullsjeans går det åt ca 11 000 liter vatten till odling och produktion och massor med kemikalier vid färgning, där arbetsförhållandena ofta är mycket dåliga.
Sanningen om dagens modeindustri är att vi tillverkar, köper och slänger mer kläder än vi någonsin behöver. Jag behöver ändra min syn på vad jag faktiskt behöver. Ett år utan nya kläder en övning i just det. Att ställa mig frågan ”behöver jag det här?” och oftast blir nog svaret nej.

Läs mer: Klädfritt 2014? Inga problem (Krönika Fria tidningen i mars)

30 juni 2014

Byta till schystare spar och pension, lättare än jag trodde

Det här är verkligen min blinda fläck när det gäller hållbar livsstil. Mina sparpengar. Pensionen. Fondsparandet. Jag är skitnoga med vad jag gör med pengarna när jag köper saker och mat. Försöker göra något rätt varje dag.

Vad som varit svårt att greppa är att hållbar konsumtion gäller alla mina pengar, även dem jag ännu inte köpt något för. Att ha pengar på banken och i fonder är också att konsumera. Ska jag vara ärlig har jag insett detta ett tag nu, men inte orkat göra något åt det. Och så himla mycket pengar har jag inte på banken, speciellt inte nu när jag nallat på kapitalet för att ha haft råd att plugga. Men pensionen har ändå blivit en slant efter 20 års jobb…

Idag kom WWF med en välbehövlig spark i baken. I en ny rapport berättar de att vårt sparande orsakar typ lika stora klimatutsläpp som hela Sverige, eftersom vårt sparkapital investeras i bolag som orsakar gigantiska koldioxidutsläpp.

De skriver:
”Förutom våra egna årliga koldioxidutsläpp på 10,6 ton från bilen, biffen och bostaden bidrar vårt sparande på börsen med ytterligare cirka 8 ton per person och år. Dessutom tillkommer en andel i fossila reserver på omkring 753 ton i framtida utsläpp om de utvinns.”
Kolla snygg och informativ infographic här.

En riktigt bra väckarklocka. Tack. Jag måste få ändan ur vagnen och göra vad jag kan åt det här. Vad kan jag göra då?
  • Jag kollade snabbt mina sparfonder och mitt privata pensionssparande och hittade att en av dem inte var med på listan Svenska fonder UTAN direkta placeringar i de 200 företag (CT200) med världens största listade fossila reserver (kol/olja/gas).  Jag kunde byta till en schystare fond direkt i mobilappen, smidigt.
  • Sen då? Mina pensionspengar i allmänna pensionen. Hjälp, hur hittar jag dem? Eller det var inte så svårt förresten. Med mobilt bank-id kunde jag både kolla och byta fonder direkt i mobilen på pensionsmyndigheten.se. Där bytte jag till en blandning av fonder med miljö/etisk märkning och som dessutom fanns med på listan ovan som alltså inte placerar i fossilbränslen.
  • Och så var det tjänstepensionen, alltså den del av pensionen som min arbetsgivare pyntar. En snabb koll här berättar att som privatanställd tjänsteman förvaltar Collectum min tjänstepension och jag har ITP2-varianten. Där var det lite lurigare, men jag räknade ut att jag på Collectums hemsida bestämmer vilket fondbolag jag vill ha, sedan gick jag till det fondbolaget och valde exakt vilken fond jag ville ha. 
Vad enkelt det var ändå, när jag fick lite hjälp på traven. Det tog max en halvtimma. Ändå blir jag mörkrädd när jag läser WWF:s rapport och inser vad vi alla är med och deltar i utan att vara medveten eller ens känna att man har möjlighet att påverka.

Sedan är det ju pengarna på lönekontot. De ligger ju inte bara där i en fin hög på banken, utan blir ju också investerade så fort de kommer in den 25e varje månad. Jag lovar forska mer i det, men tills vidare, läs gärna på bloggen The heat is on om deras erfarenheter.

29 juni 2014

Om köttskatt och vad partierna säger

Mitt studieår med Hållbar samhällsutveckling är alltså över nu och jag är tillbaka på jobbet igen. Jag säger det igen - att pausa mitt i arbetslivet för att plugga är bland de bästa beslut jag tagit. Jag har lärt mig så mycket, ren allmänbildning kring hållbarhet och miljö, men även om mig själv och mitt eget förhållningssätt. Att kursen i miljöetik skulle sätta sig så i mitt huvud var till exempel inget jag riktigt räknat med, varken innan eller under tiden jag läste kursen.

I vintras var temat hållbar konsumtion och jag ägnade julhelgen åt att plöja vetenskapliga artiklar inför en kursuppsats om "Konsumtionsskatter som styrmedel att minska köttkonsumtionens miljöpåverkan" (om du orkar får du läsa). Eller mer poppigt uttryckt: Köttskatt, hur skulle det funka?

Mina slutsatser var kort och gott att konsumtionsskatter på kött är det enda rimliga om vi menar allvar med att den nuvarande köttkonsumtionen är helt orimlig. Vilket de flesta verkar vara överens om. Och tyvärr, trots att vi nog gör vårt bästa för att handla vego-eko-reko, så händer det inte mycket, så länge vi bara litar till information och miljömärkningar. Det händer inget förrän priset på de miljöpåverkande varorna visar vad varan egentligen kostar. (Sedan tycker jag så klart att det är jäkligt cyniskt att prata om priset på kött, när det faktiskt är individers liv vi pratar om, men så ser det ut i den här världen…). Vi har konsumtionsskatter på sådant vi tycker att vi borde konsumera mindre av och det funkar på tobak, alkohol och bensin. Varför inte kött?

Jag vet att det inte är okomplicerat. Svårigheter att sätta rätt skattesatser på olika köttslag och produktionsmetoder, skulle svenska jordbruket drabbas och är inte vad jag äter min egen ensak?

Trots det - konsumtionsskatt på kött är ett rimligt effektivt sätt att få ner den galna mängd kött svenskarna äter. Att många frågor ännu inte är lösta är inte så konstigt med tanke på att metoden hittills är helt oprövad. Reglerna kommer att behöva justeras efter hand och skatten behöver kompletteras med andra insatser, t ex offentlig upphandling och informationsinsatser. Att ta upp frågan på EU-nivå är också en viktig aspekt.

Så vad säger svenska politiker? Hur långt har tankarna kommit i partierna? Den ideella föreningen Svensk mat- och miljöinformation, som jobbar med hållbar livsstil med särskilt fokus på mat, har precis gjort en enkät till alla partier om hur de vill minska matens miljö- och klimatpåverkan. Inte överraskande är frågan om köttskatt inte het i regeringspartierna. De nämner knappt att köttkonsumtionen är ett problem, utan fokuserar mer på matsvinn och informationskampanjer.

Miljöpartiet och Fi däremot, nämner konsumtionsskatter på kött som konkret förslag medan Vänsterpartiet pratar mer om offentlig upphandling och konkreta siffror på hur köttkonsumtionen ska minska. Så diskussionen om minskad köttkomsumtion och köttskatt är i högsta grad levande i partier som har medvind nu. Det ska bli spännande att se hur det utvecklas. 

Läs gärna hela enkäten, det är riktigt intressant för alla oss mat- och miljönördar. 

15 maj 2014

Nej, inte förbifarten!

Nej nej nej...
Jag försöker förstå. Jag läser att regeringen har avslagit överklagandet av arbetsplanen för Förbifart Stockholm och att den då kan börja byggas redan nu i sommar före valet.

Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har hela tiden tänkt att det där projektet är så vrickat att det bara inte kommer att bli av. För varje dag som går och för varje ny rapport om klimatet blir det allt mer uppenbart att vi måste göra precis allt vi kan för att minska utsläppen. Fler nya motorvägar är helt otänkbart i det perspektivet.

Så himla onödigt att stressa på detta före riksdagsvalet.

Är så arg och besviken att jag inte kommer på mer att säga. Återkommer.

Om nyheten på
Supermiljöbloggen
SR Ekot

13 maj 2014

Miljörösta i EU-valet

Snygga röstkort på kylskåpet.
I förra EU-valet 2009 röstade inte ens varannan svensk. Jag fattar att det har många orsaker - man kan vara kritisk till hela EU, tycka att det är för långt till Bryssel eller helt enkelt inte förstå eller bry sig om vad som bestäms i EU-parlamentet. Och ska jag vara ärlig så tycker jag också att det är svårt att greppa hur EU-politiken funkar, trots att jag brukar utge mig för att vara hyfsat allmänbildad.

Men vad jag än har för inställning till eller kunskaper om EU, så finns det där och jag måste förhålla mig till det. Och alldeles särskilt nu när det är val och det är mig det beror på vilken politik som ska drivas i parlamentet.

Mitt miljöengagemang handlade från början nästan uteslutande om min egen livsstil och min egen konsumtion. Men efter hand har jag insett hur helt avgörande det är med politik för att det ska hända något. Jag kan inte bara sitta hemma och vara nöjd med min hållbara livsstil om politikerna fattar beslut som drar åt helt andra hållet.

En annan insikt jag fått är att EU, trots sin tröghet och sina komplicerade strukturer, har en enorm styrka om vi använder samarbetet på rätt sätt. Av de fyra val jag får göra som svensk medborgare är EU-parlamentsvalet det viktigaste miljövalet. Det är så många stora miljöfrågor som bestäms på EU-nivå: klimatmål, kemikalier, jordbruk, hav och fiske... Ni vet allt det där som vi ofta får höra att Sverige är för litet för att kunna påverka?

Ni fattar vad jag är ute efter. Snälla, snälla rösta i EU-valet! Det finns så många anledningar, även om jag här bara nämner miljö och klimat. En bra idé är att kolla Naturskyddsföreningens granskning av hur partierna hittills röstat och jobbat med miljöfrågor.

Själv röstar jag på Miljöpartiet och Isabella Lövin.

Om du inte använder din röst kommer andra att använda din tystnad...

Sluta noja, börja blogga

Jag gillar verkligen inte när det blir så här långa uppehåll med bloggen. Dagarna går och för varje vecka blir det allt mer trögt att sätta sig ner och skriva. Det är som om tiden från tangenterna stod i direkt proportion till graden av prestationsångest att skriva något alldeles extra klokt. Men jag har varit med tillräckligt länge för att veta att när de här uppehållen kommer är det bara att ta det för vad det är och sedan sätta igång igen.

Jag har inte ens något att skylla på. Jag pluggar fortfarande och styr över min egen tid. Det är bara att sätta sig vid datorn och skriva. Trots att bloggen är över fem år har jag inte pratat klart om allt viktigt som finns att säga om hållbar livsstil, klimat, miljö och djurrätt. Och det finns så mycket nytt att lära sig.

Nej hörni, vi har verkligen inte pratat klart om det här. Här kommer en officiell spark i baken på mig själv och ett löfte att skriva oftare igen. Mer blogg, mindre prestationsångest.

Har ni önskeämnen är det bara att mejla eller kommentera här.

8 april 2014

Dokumentär: Years of Living Dangerously




Igår såg jag första avsnittet av den amerikanska jättedokumentärsatsningen Years of Living Dangerously. Det är en otroligt ambitiös serie om klimatförändringarna producerad av James Cameron och Arnold Schwartzenegger. Den första timmen ligger ute redan nu på YouTube och det är bara att ta en timme och titta.

Jag har läst om och funderat på klimatfrågan i stort sett dagligen i flera år och att det är illa vet både jag och du som läser detta. Ändå blev jag väldigt gripen. Jag gillar greppet med att dyka ner och verkligen utforska några få aspekter av klimatförändringarna, snarare än att bara rabbla allt elände på en gång. I första avsnittet fick vi en djupdykning i det amerikanska konservativa småstadslivet där så mycket är präglat av religion och vetenskapsskepticism. Om det inte regnar kan vi bara lita på Gud och be... En sådan kulturkrock, men ändå en så viktig aspekt eftersom det gäller det land som släpper ut mest växthusgaser. Harrison Ford åkte till Indonesien och lärde sig om avskogning, svarta kolrika jordar och palmolja och man vill bara gråta när man ser det.

Ett helt nytt perspektiv på klimatförändringarna var ändå NY Times-journalisten som åkte till Syrien och fick insikten att en stor bidragande faktor till inbördeskriget var åren av intensiv torka som drabbat landet och det var hunger som tvingat fram upproret. Klimatförändringar handlar inte i första hand om isbjörnar och höjd vattennivå. Det handlar lika mycket om hunger, politisk osäkerhet och krig.

Se första avsnittet här (59 min). 

6 april 2014

Prata om klimatet!


Föräldravrålet har som alltid bra idéer. Om du missat vad föräldravrålet är så är det alltså ett upprop från alla som fattar att barnen kommer att drabbas av klimatförändringarna och det är vi som är vuxna nu som måste fixa det. Det räcker inte med att bara leva klimatsmart själv, utan politiken och strukturer måste ändras och eftersom det går så sorgligt långsamt behöver vi vråla för att höras. Är man inte förälder själv kan man vråla ändå för alla ungar som ännu är för små för att kunna försvara sin egen framtid.

I morgon den 7 april har Föräldravrålet tagit initiativ till Prata om klimatet. Det är en dag som uppmanar till att prata med vänner, arbetskompisar och familj om klimatet. Det är inte lätt alla gånger, jag vet det. Risken är alltid att man snöar in på småsaker och enbart dryftar vem som källsorterar eller köpt en miljöbil och så kommer man inte längre. Eller att man hamnar i situationer där nöjda klimatpräktiga typer triggar dåliga samveten som inte leder någonstans.

Men vi kan väl försöka prata med varann, även om det är svårt? Själv pratar jag gärna om det egna ansvaret och viktiga vardagsval som kött, bil och flyg, men kanske ännu hellre om strukturer, normer och värderingar. Även de som åker på flygsemester varje år vet att det är dåligt, men varför ökar flygresorna egentligen? Varför går det knappt att resa utan att flyga längre? Vad har hänt med våra normer de senaste 20-30 åren då synen på hur mycket som var normalt att flyga vänts helt upp och ner? Vad är det för känslor som väcks när någon har åsikter om vad jag borde äta mer eller mindre av? Vad är jag själv villig att överlåta åt staten att styra för att min och alla andras livsstil ska bli mera rimlig? Är ständigt ökad tillväxt en förutsättning för välfärd? Och jag skulle gärna snacka mer om min frustration över hur lite plats klimatet får i media och framför allt i valdebatten.

Såg ni förresten DN:s 21 tips för att minska sina privata utsläpp? En bra lista. Det är den vanliga listan med köttet, bilen och flyget, men också andra intressanta grejer som t ex nr 16 om att gå ner i arbetstid, för då konsumerar du mindre och det där om bank och sparande (som jag själv har sorgligt dålig koll på). Ja varför inte snacka om den listan på fikat i morgon?

20 mars 2014

EU-parlamentarikerna miljögranskade

I eftermiddags hann jag tyvärr inte till Naturskyddsföreningens presentation av sin rapport med granskningen av de svenska EU-parlamentarikernas miljöinsatser. Men jag har läst rapporten nu och jag rekommenderar fler att göra det.

Huvudgrejen är att de granskat alla 20 svenska EU-parlamentariker och vad de gjort på miljöområdet under mandatperioden sedan 2009. Sju av dem får grön tumme upp och dessutom får Isabella Lövin (mp) och Åsa Westlund (s) guldstjärnor för extra bra jobb. Isabella för fiskepolitiken och Åsa för kemikaliepolitiken. Det gick inte så bra för moderaterna. Alla fyra fick dela på jumboplatsen.

Läs rapporten! Den är väldigt allmänbildande om EU-parlamentets roll och det jag tyckte var extra bra var sammanfattningen över viktiga miljöfrågor och beslut under senaste mandatperioden när det gäller fiske, jordbruk, kemikalier, luftföroreningar och klimat.

Så den 25 maj är det bara att gå och rösta. EU har inflytande över verkligt viktiga miljöfrågor, och det har stor betydelse vilka 20 personer som representerar Sverige. Personvalet är viktigt. Jag vet vem jag ska rösta på.

Och needless to say, sådana här granskningar är ännu en viktig anledning att vara medlem i Naturskyddsföreningen.

En krönika

Jag är lite mallig för jag har minsann fått börja skriva krönikor i en riktig papperstidning. Här är den som var med i Fria tidningen i lördags och som handlar om det där att inte köpa några kläder under hela 2014.

Fria tidningen: Klädfritt 2014? Inga problem

19 mars 2014

Kom på vår klädbytardag!


Som sagt, 2014 är det klädköpfria året för mig och några kompisar. Snart har första kvartalet gått och det är fortfarande inga som helst problem att avstå. 

Jag får alltså inte köpa nya kläder och skor, inte ens begagnat eller ekoreko under hela 2014. Däremot får jag byta kläder med andra. Lördagen den 5 april arrangerar Naturskyddsföreningen Sveriges största klädbytardag, där man alltså kan ta med sig plagg som man tröttnat på och förhoppningsvis hitta något mer spännande.

Mina klasskompisar på Hållbar samhällsutveckling ordnar ett klädbytarevent på Stockholms Universitet kl 11-16 lördagen den 5 april. Alla är välkomna, och det vore kul om så många som möjligt kom. Du kanske inte vill ha mina gamla grejer, men jag lovar att mina klasskompisar kommer att ha fina kläder att byta med. 

Komsi komsi...


18 mars 2014

Hur miljövänliga är svenska EU-politiker?

Superdubbelvalår och allt. Så viktigt och så spännande att se hur det går. För även om jag gör allt jag förmår för att köpa, äta, resa, energispara och återvinna rätt så vet jag att det inte förslår mycket om inte politiken är med på banan. Att rösta miljömedvetet ligger högt på priolistan.

Ibland får man valuta för sin röst, som till exempel 2009 när jag fick möjlighet att vara med att rösta in Isabella Lövin i EU-parlamentet. Där har hon gjort enorma insatser för havet och kämpat med att vrida den galna fiskepolitiken åt rätt håll. 

På torsdag eftermiddag den 20 mars presenterar Naturskyddsföreningen en stor granskning av vad våra svenska EU-parlamentariker åstadkommit de senaste fem åren. Har de uppfyllt sina vallöften och hur engagerade har de varit i miljöfrågor? Jag tänkte gå på seminariet i Stockholm om jag hinner, det är gratis och bara att gå dit. 



Seminariet kommer också att webbsändas

11 mars 2014

Ekomat och närproducerat är inte varandras motsatser

Men sluta nån gång att framställa ekologisk och närproducerad mat som om de vore varandras motsatser! Det är precis så det låter när de som inte vill köpa ekologiskt säger att ”jag väljer hellre närproducerad mat”. Igår kväll var det en kökschef på en skola i Laholm som sa just detta i ett inslag i Aktuellt (inslaget börjar 7:30 in i sändningen). En centerpartistisk kommunpolitiker fyllde på med att försvara kommunens ointresse för ekologisk mat (trots det nationella målet på 25% eko i Sveriges kommuner) med:
- Jamen om det inte finns tillräckligt med svensk ekologisk mat riskerar vi ju att tvingas importera!

Eh… Jag trodde centern var för en fri marknad. Utbud och efterfrågan och sånt. Är inte hela poängen med marknadsekonomi att efterfrågan ska styra utbudet? Vill vi ha och betala för svensk ekologisk mat så kommer fler svenska bönder att ha möjlighet att ställa om till ekojordbruk. Har vi möjlighet att använda offentlig upphandling kan vi dessutom ge andelen ekologisk mat en ordentlig skjuts.

Och det här med närproducerat. Vad är det för skicklig marknadsförare som fått närproducerat att bli synonymt med miljövänligt? Visst, det är bra med närproducerat av flera skäl - matsäkerhet, biologisk mångfald, levande landsbygd, arbetstillfällen och annat - men när det gäller miljö är det skit samma var maten är odlad så länge den är hållbart odlad. Transporter är en fis i rymden i sammanhanget. 

Vi tar det en gång till: Bryr jag mig om miljö och klimat är det viktigare vad jag väljer att äta och hur maten är odlad än var den kommer ifrån. Tvingar du mig att välja mellan svenska besprutade morötter och polska ekologiska så blir det alltid de ekologiska som vinner. Men det är sällan ett problem, eftersom det oftast faktiskt finns svensk ekomat att köpa, även om en kommunpolitiker i Laholm (som av en händelse också råkar vara oekologisk lantbrukare) inte tror att det är möjligt att få båda.

På min priolista för mat står: 1. Vego, 2. Eko, 3. Närodlat  - i den ordningen och säsongsanpassat så mycket som möjligt. Jackpot för alla tre när det funkar.  

Ett bra klipp från i morse där Elin Röös från SLU och Emelie Hansson från Naturskyddsföreningen reder ut begreppen.


Och den här måste jag länka till också på Supermiljöbloggen. (Artikeln ligger under avdelningen "Dumheter")
Eskil Erlandsson: Ekologisk eller rättvisemärkt mat spelar inte så stor roll

10 mars 2014

Inne med baljväxter

Kul att de skriver om baljväxter i dagens Svd och menar att baljväxter blir nästa mattrend. För alla som skippar kött är bönor, linser, kikärtor och tofu ingen nyhet och knappast något som kan beskrivas som en trend. Men precis som det står i artikeln tror jag att baljväxterna bland många har haft ett skamfilat rykte som trist och mjöligt och smaklöst. Det är klart att om ens enda referens är vattnig ärtsoppa från skolbespisningen så är det begripligt. Det är inget fel på ärtsoppa (eller jo...), men det går ju inte att jämföra med en kryddig linssoppa eller en krämig kikärtsgryta. 

Kalla det trend eller inte, det vore fint om fler upptäckte alla fantastiska sätt att använda baljväxter. En bonus skulle också vara om det odlades fler sorters baljväxter i Sverige. Svenska sojabönor odlas redan, vi har ärter och bruna bönor. Goda bondbönor och andra baljväxter odlas i trädgårdar och kolonilotter. Mera sånt!

Baljväxter: Karins topplista
  • Marinerad tofu
  • Linssoppa (röda el gröna linser)
  • Hummus
  • Kikärtsgryta
  • Bönbiffar
  • Sojamjölk
  • Bönsallad med blandade bönsorter.

Baljväxter köps med fördel torkade, blötlägg och koka hela paketet på en gång. Frys in det du inte behöver. 


Häng på trenden nu!

Och följ BaljväxtakademinFacebook och Twitter för bra tips.

4 mars 2014

Klädköpfritt 2014

En klasskompis tyckte jag skulle hänga på hennes nyårslöfte och ha ett klädköpfritt år. Efter två avklarade månader är det bara att konstatera att det hittills varit ett oförskämt enkelt nyårslöfte. Ja jag vet inte vad jag ska säga mer om det här. Jag kommer under 2014 att använda de kläder och skor jag redan har eller byter med andra. Jag har en garderob full med hela och rena kläder så det är inte direkt någon uppoffring.

Jag slänger in lite textilfakta och tycker med ens att nyårslöftet känns lite extra bra.

  • Mellan år 2000 och 2009 ökade svenskarnas konsumtion av textilier med 40 procent. Men vi lägger inte mer pengar på kläder, utan de har blivit billigare. Prispressen gör knappast löner och arbetsförhållanden bättre för textilarbetare i låglöneländerna. 
  • I Sverige slänger vi cirka 8 kg textilier per person i hushållssoporna varje år. 
  • Att köpa en ny kjol jämfört med att byta ut ett trasigt blixtlås kräver över 60 gånger mer resurser.
  • Till ett par bomullsjeans går det åt ca 11 000 liter vatten till odling och produktion och massor med kemikalier vid färgning, där arbetsförhållandena ofta är mycket dåliga. 
 Over and out.

25 februari 2014

Alla gillar Anamma

Nu blir det reklam. 

Jag ska också ansluta till hyllningskören av Anamma vegetariskt, som gör kanonbra frysmat. Nu har de tagit bort ägg ur alla recept och är alltså 100 % vegetariska till skillnad från de andra vanliga varumärkena med fryst vegomat som brukar finnas i matbutiker. (Hälsans kök och Quorn innehåller ju ägg) 

Här kommer min kärleksförklaring:
  1. Gott! Nu har jag bara hunnit testa färsen och burgarna, men de får högsta betyg. Idag lyckades jag hitta scnitzlarna på Ica också. Har höga förväntningar. Vegobitarna ska vara grymma också har jag hört.
  2. Billigare. Nej fryst halvfabrikat är inte billigt och det ska inte vara det heller. Men Anammas grejer är märkbart billigare än annan vegetarisk korv och motsvarande. Anledningen är att frystransporter är dyrt och både Quorn och Hälsans kök tillverkar utomlands (Hälsans kök ända borta i Israel) medan Anamma tillverkas i Skåne. Korta frystransporter = mindre dyrt.
  3. Schyst. Svensktillverkat av nyttig GMO-fri soja från Europa och USA. Minimalt med tillsatser.

Ja jag vet att frysvaror inte vinner miljömatchen jämfört med torkade eller konserverade baljväxter som jag tillagar själv. Det går så klart åt mycket energi till frystransporter och butiksfrysar. Det och priset gör att frysvarorna får bli lite lyxvaror, som man kan ha hemma för de där dagarna man bara inte orkar vara kreativ eller hinner laga från grunden. Men miljömatchen mot kött vinner Anamma varje dag. 

16 februari 2014

Vegoforum 2014


Jag måste tipsa om Vegoforum 2014 för alla som har möjlighet att komma till ABF-huset i Stockholm på lördag den 22 februari. En heldag med kunskapspåfyllning på temat vego: Miljö, hälsa, djurrätt och så mat förstås. Jag har besökt vegoforum två gånger tidigare och precis som tidigare är årets program ambitiöst och spännande. Jag ser fram emot att lyssna på Fredrik Hedenus från Chalmers, som ska snacka mat och klimat och läkaren David Stenholtz som har ett pass om hälsa, träning och vegokost. Och så politikerdebatten så klart.

Fritt inträde, men ta med en slant till gofika eller mat.

Ses vi där?

12 februari 2014

Om att förändra strukturer

Två gånger den här veckan har jag fått förmånen att snacka hållbarhet, miljö, djurrätt och andra viktiga grejer med nya bekantskaper och människor jag inte träffar så ofta. Vad roligt det är. Tack Martin, Pelle, Ellen och Gabriella! (Note to self: Ta alla chanser du får att prata mer med nya människor)

Vid båda tillfällena kom vi in på den där frågan som jag brottas med ibland. Hur ska vi få till en förändring? Ska miljöproblem lösas med konsumentmakt eller är det politikerna som har bollen? Jag gissar att min blogg ger intrycket av att det viktiga är konsumentmakt och individens ansvar: Köp rätt grejer och framför allt inte så mycket. Lär dig hållbarhetsmärkningarna. Se över din livsstil. Och så vidare. Men jag hoppas att min övertygelse om hur viktigt det är med politiskt ledarskap också märks. Vi kan inte enbart konsumera eller miljömärka oss till ett hållbart samhälle - vi måste ha modiga politiker som vågar ta beslut som håller längre än nästa val. 

Jag tror att de flesta håller med om det, även om det är lättare sagt än gjort. Men bilden saknar något. Vi har individens livsstil å ena sidan och politiken å andra sidan, men det finns ju så mycket däremellan. Och då pratar jag inte bara om engagemang i föreningar och partier eller opinionsbildning på olika sätt, utan hur jag som individ faktiskt kan påverka strukturer rent konkret. 

Okej, låter flummigt, men jag menar att jag har möjlighet att göra konkret skillnad på många fler sätt än bara genom att handla miljömärkt och rösta var fjärde år. Okej, jag äter vego och tar tåget, men hur ser det ut på mitt jobb? Hur jobbar vi med hållbarhet i min förening? Kan jag trycka på så att min hyresvärd eller bostadsrättsförening går före i miljöarbetet? Något slags ”gräv där du står-tanke” men ett litet kliv utanför mig själv som privatperson. 

Jag gissar att du som läser min blogg precis som jag gillar tanken på att gå före och leva mer hållbart än vad lagen kräver. Tänk dig att dina miljöval, vad det än gäller, även gällde på ditt jobb eller i din förening. Tänk vilken kick som infinner sig när ens eget initiativ leder till en mätbar förändring och normen förflyttats ett snäpp åt rätt håll. Det kan vara trögt, men det blir aldrig sämre av att försöka. 

Apropå jobbet - det här mejlet fick jag för kännedom från min vikarie som miljösamordnare på jobbet. Det var från byrån som räknar ut våra klimatutsläpp för vår klimatkompensation: 
”Här kommer er utsläppsberäkning för 2013 års tjänsteresor. I jämförelse med tidigare år har ni reducerat er klimatpåverkan med 47 %(!) som främst kan härledas till att ni flugit färre resor över 500 km. Samtidigt har ni ökat andelen km från miljöbilar och minskat km från övriga bilar. Bra!” 
Även om jag själv avstår från bil och flygresor resten av livet, så har mitt bidrag till miljöarbetet på jobbet ändå haft större betydelse. "Köttfri måndagslunchklubben" som jag startade på jobbet innebär sådär 4000 färre köttmåltider varje år och en ökad medvetenhet om köttets miljöpåverkan. Själv äter jag bara 365 vegoluncher per år. Sånt går jag igång på dårå.

-----------

4 februari 2014

Svenska räkor rödlistade


Jag äter själv inte fisk och skaldjur, men ni som gör det har alla skäl att göra det på det minst dåliga sättet. Överfiske, dumpning och annat oskick kommer nämligen att paja hela fisket om vi inte gör rätt. 

Idag blev WWF:s nya årliga fiskguide toppnyhet. Våra svenska räkor har nämligen rödlistats och kan alltså inte fiskas eller ätas med gott samvete. Alla som duktigt lärt sig avstå från jätteräkan får nu alltså även avstå våra färska svenska västkusträkor. ”Det är i första hand dåliga beståndsuppskattningar, risk för överfiske, dumpning av små räkor i havet, otydlig förvaltning och kontroll som ligger bakom,” skriver WWF och skickar samtidigt med en förhoppning om att det kommer att bli bättre ordning på räkfisket om några år med möjlighet att MSC-certifiera dem. 

Bättre än stenbitsrom.
Det finns redan nu KRAV- eller MSC-märkta nordhavsräkor från Barents hav, så det är de som gäller om du vill ha räkor. 

Även vanlig stenbitsrom har fått rött ljus. Men vet ni, det gör inget, eftersom tångkaviar är lika gott. Brukar finnas att köpa i vanliga butiker där fiskrommen står.

Till skillnad från elektroniken, som jag skrev om igår, är hållbarhetscertifierad fisk och skaldjur lätt att hitta. Varför helt enkelt inte bara strunta i att köpa något annat än KRAV-, MSC- eller ASC-märkt? (ja även på restaurang). Det är så sorgligt vad vi gör med havet och fisken och så enkelt att avstå från annat än märkt fisk. Ännu enklare att avstå helt, så slipper man hålla reda på märkningarna, men om du måste ha fisk så...

Liten fiskmärkningsskola:
  • KRAV: Hållbart fiske enligt svenska KRAVs krav(!)
  • MSC: Marine Stewardship Council, en global certifieringsorganisation för hållbart fiske
  • ASC: Aquaculture Stewardship Council, motsvarande globala certifieringsorganisation, fast för odlad fisk och skaldjur.

Snälla, kan ni inte lova det? Ja det gäller även den evinnerliga norska odlade laxen.

3 februari 2014

Schysta telefoner - Fairphone och TCO Certified

Fairphone - en schyst mobil.
Under januari levererade Fairphone sina smartphones till de första 25 000 personer som ställt sig i kö för att få köpa en. Fairphone är alltså något så modigt som ett nytt företag som gett sig sjutton på att tillverka en telefon med schyst material under schysta arbetsvillkor. Vilket verkligen är en utmaning. Elektronik innehåller så otroligt många komponenter från jordens alla hörn och bara tanken på att ha koll på hela produktionskedjan gör mig helt matt. Smartphones innehåller till exempel sällsynta jordartsmetaller som inte sällan kommer från konfliktfyllda områden. Tillverkningen av komponenterna sker på flera ställen och oftast i låglöneländer där det är svårt att garantera arbetsvillkoren. 

Det är också orsaken till att elektronikbranschen och speciellt smartphones ligger så hopplöst efter när det gäller etiska märkningar. Men det finns. I maj 2013 blev Samsung Galaxy S4 märkt med TCO Certified, som är en tredjeparts hållbarhetsmärkning både vad gäller miljö och arbetsvillkor. (Skrev om det här) Nu är det februari, och det är fortfarande bara en enda mobilmodell som är TCO-certifierad. 

Det märkliga med Samsung är att de verkar vilja vara hemliga. Inte ett ord om certifieringen på webbsidan, det står inget på förpackningar eller i reklamen. Varför det? Tror de inte miljö och hållbarhet är ett försäljningsargument? Det är klart att det är. 

I vilket fall som helst finns nu också Fairphone, som tvärtom bygger hela varumärket på att vara schyst. Vad jag förstår är Fairphone en vanlig android-smartphone med bra prestanda. De utlovar konfliktfria metaller, EU-godkända kemikalier, schysta löner och arbetsvillkor, program för avfallshantering osv. Telefonen kostar 325 euro, med det enda problemet att det är kö för att få köpa den

Även TCO-certifieringen (och alltså Galaxy S4) lovar det mesta av ovanstående, men är inte lika strikta när det gäller konfliktfria metaller. De har däremot striktare regler när det gäller kemikalier. Anyway, tanken är inte att jämföra Fairphone och TCO-certifieringen (finns ett försök här) utan bara att nämna att Fairphone inte är ensam om att jobba med hållbar elektronik. 

Men om någon skulle tvinga mig att välja, skulle jag nog ändå rekommendera Fairphone. Sådana modiga initiativ är värda att uppmuntras!  (Och ni fattar att rekommendationerna att köpa en ny telefon riktar sig bara till dig som inte redan har en fungerande?)


Själv har jag en Galaxy S4 som jag är väldigt nöjd med, men ännu nöjdare hade jag varit med en fet TCO-certifieringslogga på kartongen.

30 januari 2014

Gillar nya matmagasinet Vego

Sveriges första vegetariska magasin.
Jag går inte igång på magasin. Jag har alltid varit ganska likgiltig inför det enorma utbudet av mode- och inredningsmagasin. Snygga bilder, visst, men sen då? Och samma när det gäller matmagasin, speciellt sedan jag slutade med kött och de flesta recepten blivit ointressanta. Jag tänker att om jag vill ha inspiration så kollar jag väl en vegoblogg eller googlar. 

När nyheten om Matmagasinet Vego kom blev jag självklart jätteglad, men då framför allt för att den är ännu ett viktigt steg mot det som håller på att hända med synen på vegetarisk mat, och i det här fallet vegansk. Det rör på sig. Det skrivs i tidningar om gröna trender, kändisar kommer ut som veganer och vegetariska bloggar kammar hem strorslam i stora matbloggspriset. De traditionella matkasseföretagen lanserar vegetariska matkassar. Och nu alltså ett 100 procent vegetariskt matmagasin på svenska. 

Trots min självbild om att inte gilla matmagasin köpte jag så klart en prenumeration av Vego. Mer för att stötta ett bra initiativ än någon förhoppning om att jag skulle börja gilla att läsa långa reportage om gourmémat. Men till och med jag blev alldeles glad av den. Och hungrig! Tidningen är full med spännande recept med olika teman från husmanskost till teriyakotofu och jordgubbsglass, varvat med lagom intervjuer, tips och test. Snygg är den också. Jag vet att det kommer bli en del rätter ur tidningen framöver. 


Har du inte prenumererat än så gör det! Bara 99 kr för tre nummer. Även blandkostare får prenumerera ;)