25 februari 2014

Alla gillar Anamma

Nu blir det reklam. 

Jag ska också ansluta till hyllningskören av Anamma vegetariskt, som gör kanonbra frysmat. Nu har de tagit bort ägg ur alla recept och är alltså 100 % vegetariska till skillnad från de andra vanliga varumärkena med fryst vegomat som brukar finnas i matbutiker. (Hälsans kök och Quorn innehåller ju ägg) 

Här kommer min kärleksförklaring:
  1. Gott! Nu har jag bara hunnit testa färsen och burgarna, men de får högsta betyg. Idag lyckades jag hitta scnitzlarna på Ica också. Har höga förväntningar. Vegobitarna ska vara grymma också har jag hört.
  2. Billigare. Nej fryst halvfabrikat är inte billigt och det ska inte vara det heller. Men Anammas grejer är märkbart billigare än annan vegetarisk korv och motsvarande. Anledningen är att frystransporter är dyrt och både Quorn och Hälsans kök tillverkar utomlands (Hälsans kök ända borta i Israel) medan Anamma tillverkas i Skåne. Korta frystransporter = mindre dyrt.
  3. Schyst. Svensktillverkat av nyttig GMO-fri soja från Europa och USA. Minimalt med tillsatser.

Ja jag vet att frysvaror inte vinner miljömatchen jämfört med torkade eller konserverade baljväxter som jag tillagar själv. Det går så klart åt mycket energi till frystransporter och butiksfrysar. Det och priset gör att frysvarorna får bli lite lyxvaror, som man kan ha hemma för de där dagarna man bara inte orkar vara kreativ eller hinner laga från grunden. Men miljömatchen mot kött vinner Anamma varje dag. 

16 februari 2014

Vegoforum 2014


Jag måste tipsa om Vegoforum 2014 för alla som har möjlighet att komma till ABF-huset i Stockholm på lördag den 22 februari. En heldag med kunskapspåfyllning på temat vego: Miljö, hälsa, djurrätt och så mat förstås. Jag har besökt vegoforum två gånger tidigare och precis som tidigare är årets program ambitiöst och spännande. Jag ser fram emot att lyssna på Fredrik Hedenus från Chalmers, som ska snacka mat och klimat och läkaren David Stenholtz som har ett pass om hälsa, träning och vegokost. Och så politikerdebatten så klart.

Fritt inträde, men ta med en slant till gofika eller mat.

Ses vi där?

12 februari 2014

Om att förändra strukturer

Två gånger den här veckan har jag fått förmånen att snacka hållbarhet, miljö, djurrätt och andra viktiga grejer med nya bekantskaper och människor jag inte träffar så ofta. Vad roligt det är. Tack Martin, Pelle, Ellen och Gabriella! (Note to self: Ta alla chanser du får att prata mer med nya människor)

Vid båda tillfällena kom vi in på den där frågan som jag brottas med ibland. Hur ska vi få till en förändring? Ska miljöproblem lösas med konsumentmakt eller är det politikerna som har bollen? Jag gissar att min blogg ger intrycket av att det viktiga är konsumentmakt och individens ansvar: Köp rätt grejer och framför allt inte så mycket. Lär dig hållbarhetsmärkningarna. Se över din livsstil. Och så vidare. Men jag hoppas att min övertygelse om hur viktigt det är med politiskt ledarskap också märks. Vi kan inte enbart konsumera eller miljömärka oss till ett hållbart samhälle - vi måste ha modiga politiker som vågar ta beslut som håller längre än nästa val. 

Jag tror att de flesta håller med om det, även om det är lättare sagt än gjort. Men bilden saknar något. Vi har individens livsstil å ena sidan och politiken å andra sidan, men det finns ju så mycket däremellan. Och då pratar jag inte bara om engagemang i föreningar och partier eller opinionsbildning på olika sätt, utan hur jag som individ faktiskt kan påverka strukturer rent konkret. 

Okej, låter flummigt, men jag menar att jag har möjlighet att göra konkret skillnad på många fler sätt än bara genom att handla miljömärkt och rösta var fjärde år. Okej, jag äter vego och tar tåget, men hur ser det ut på mitt jobb? Hur jobbar vi med hållbarhet i min förening? Kan jag trycka på så att min hyresvärd eller bostadsrättsförening går före i miljöarbetet? Något slags ”gräv där du står-tanke” men ett litet kliv utanför mig själv som privatperson. 

Jag gissar att du som läser min blogg precis som jag gillar tanken på att gå före och leva mer hållbart än vad lagen kräver. Tänk dig att dina miljöval, vad det än gäller, även gällde på ditt jobb eller i din förening. Tänk vilken kick som infinner sig när ens eget initiativ leder till en mätbar förändring och normen förflyttats ett snäpp åt rätt håll. Det kan vara trögt, men det blir aldrig sämre av att försöka. 

Apropå jobbet - det här mejlet fick jag för kännedom från min vikarie som miljösamordnare på jobbet. Det var från byrån som räknar ut våra klimatutsläpp för vår klimatkompensation: 
”Här kommer er utsläppsberäkning för 2013 års tjänsteresor. I jämförelse med tidigare år har ni reducerat er klimatpåverkan med 47 %(!) som främst kan härledas till att ni flugit färre resor över 500 km. Samtidigt har ni ökat andelen km från miljöbilar och minskat km från övriga bilar. Bra!” 
Även om jag själv avstår från bil och flygresor resten av livet, så har mitt bidrag till miljöarbetet på jobbet ändå haft större betydelse. "Köttfri måndagslunchklubben" som jag startade på jobbet innebär sådär 4000 färre köttmåltider varje år och en ökad medvetenhet om köttets miljöpåverkan. Själv äter jag bara 365 vegoluncher per år. Sånt går jag igång på dårå.

-----------

4 februari 2014

Svenska räkor rödlistade


Jag äter själv inte fisk och skaldjur, men ni som gör det har alla skäl att göra det på det minst dåliga sättet. Överfiske, dumpning och annat oskick kommer nämligen att paja hela fisket om vi inte gör rätt. 

Idag blev WWF:s nya årliga fiskguide toppnyhet. Våra svenska räkor har nämligen rödlistats och kan alltså inte fiskas eller ätas med gott samvete. Alla som duktigt lärt sig avstå från jätteräkan får nu alltså även avstå våra färska svenska västkusträkor. ”Det är i första hand dåliga beståndsuppskattningar, risk för överfiske, dumpning av små räkor i havet, otydlig förvaltning och kontroll som ligger bakom,” skriver WWF och skickar samtidigt med en förhoppning om att det kommer att bli bättre ordning på räkfisket om några år med möjlighet att MSC-certifiera dem. 

Bättre än stenbitsrom.
Det finns redan nu KRAV- eller MSC-märkta nordhavsräkor från Barents hav, så det är de som gäller om du vill ha räkor. 

Även vanlig stenbitsrom har fått rött ljus. Men vet ni, det gör inget, eftersom tångkaviar är lika gott. Brukar finnas att köpa i vanliga butiker där fiskrommen står.

Till skillnad från elektroniken, som jag skrev om igår, är hållbarhetscertifierad fisk och skaldjur lätt att hitta. Varför helt enkelt inte bara strunta i att köpa något annat än KRAV-, MSC- eller ASC-märkt? (ja även på restaurang). Det är så sorgligt vad vi gör med havet och fisken och så enkelt att avstå från annat än märkt fisk. Ännu enklare att avstå helt, så slipper man hålla reda på märkningarna, men om du måste ha fisk så...

Liten fiskmärkningsskola:
  • KRAV: Hållbart fiske enligt svenska KRAVs krav(!)
  • MSC: Marine Stewardship Council, en global certifieringsorganisation för hållbart fiske
  • ASC: Aquaculture Stewardship Council, motsvarande globala certifieringsorganisation, fast för odlad fisk och skaldjur.

Snälla, kan ni inte lova det? Ja det gäller även den evinnerliga norska odlade laxen.

3 februari 2014

Schysta telefoner - Fairphone och TCO Certified

Fairphone - en schyst mobil.
Under januari levererade Fairphone sina smartphones till de första 25 000 personer som ställt sig i kö för att få köpa en. Fairphone är alltså något så modigt som ett nytt företag som gett sig sjutton på att tillverka en telefon med schyst material under schysta arbetsvillkor. Vilket verkligen är en utmaning. Elektronik innehåller så otroligt många komponenter från jordens alla hörn och bara tanken på att ha koll på hela produktionskedjan gör mig helt matt. Smartphones innehåller till exempel sällsynta jordartsmetaller som inte sällan kommer från konfliktfyllda områden. Tillverkningen av komponenterna sker på flera ställen och oftast i låglöneländer där det är svårt att garantera arbetsvillkoren. 

Det är också orsaken till att elektronikbranschen och speciellt smartphones ligger så hopplöst efter när det gäller etiska märkningar. Men det finns. I maj 2013 blev Samsung Galaxy S4 märkt med TCO Certified, som är en tredjeparts hållbarhetsmärkning både vad gäller miljö och arbetsvillkor. (Skrev om det här) Nu är det februari, och det är fortfarande bara en enda mobilmodell som är TCO-certifierad. 

Det märkliga med Samsung är att de verkar vilja vara hemliga. Inte ett ord om certifieringen på webbsidan, det står inget på förpackningar eller i reklamen. Varför det? Tror de inte miljö och hållbarhet är ett försäljningsargument? Det är klart att det är. 

I vilket fall som helst finns nu också Fairphone, som tvärtom bygger hela varumärket på att vara schyst. Vad jag förstår är Fairphone en vanlig android-smartphone med bra prestanda. De utlovar konfliktfria metaller, EU-godkända kemikalier, schysta löner och arbetsvillkor, program för avfallshantering osv. Telefonen kostar 325 euro, med det enda problemet att det är kö för att få köpa den

Även TCO-certifieringen (och alltså Galaxy S4) lovar det mesta av ovanstående, men är inte lika strikta när det gäller konfliktfria metaller. De har däremot striktare regler när det gäller kemikalier. Anyway, tanken är inte att jämföra Fairphone och TCO-certifieringen (finns ett försök här) utan bara att nämna att Fairphone inte är ensam om att jobba med hållbar elektronik. 

Men om någon skulle tvinga mig att välja, skulle jag nog ändå rekommendera Fairphone. Sådana modiga initiativ är värda att uppmuntras!  (Och ni fattar att rekommendationerna att köpa en ny telefon riktar sig bara till dig som inte redan har en fungerande?)


Själv har jag en Galaxy S4 som jag är väldigt nöjd med, men ännu nöjdare hade jag varit med en fet TCO-certifieringslogga på kartongen.