8 april 2014

Dokumentär: Years of Living Dangerously




Igår såg jag första avsnittet av den amerikanska jättedokumentärsatsningen Years of Living Dangerously. Det är en otroligt ambitiös serie om klimatförändringarna producerad av James Cameron och Arnold Schwartzenegger. Den första timmen ligger ute redan nu på YouTube och det är bara att ta en timme och titta.

Jag har läst om och funderat på klimatfrågan i stort sett dagligen i flera år och att det är illa vet både jag och du som läser detta. Ändå blev jag väldigt gripen. Jag gillar greppet med att dyka ner och verkligen utforska några få aspekter av klimatförändringarna, snarare än att bara rabbla allt elände på en gång. I första avsnittet fick vi en djupdykning i det amerikanska konservativa småstadslivet där så mycket är präglat av religion och vetenskapsskepticism. Om det inte regnar kan vi bara lita på Gud och be... En sådan kulturkrock, men ändå en så viktig aspekt eftersom det gäller det land som släpper ut mest växthusgaser. Harrison Ford åkte till Indonesien och lärde sig om avskogning, svarta kolrika jordar och palmolja och man vill bara gråta när man ser det.

Ett helt nytt perspektiv på klimatförändringarna var ändå NY Times-journalisten som åkte till Syrien och fick insikten att en stor bidragande faktor till inbördeskriget var åren av intensiv torka som drabbat landet och det var hunger som tvingat fram upproret. Klimatförändringar handlar inte i första hand om isbjörnar och höjd vattennivå. Det handlar lika mycket om hunger, politisk osäkerhet och krig.

Se första avsnittet här (59 min). 

6 april 2014

Prata om klimatet!


Föräldravrålet har som alltid bra idéer. Om du missat vad föräldravrålet är så är det alltså ett upprop från alla som fattar att barnen kommer att drabbas av klimatförändringarna och det är vi som är vuxna nu som måste fixa det. Det räcker inte med att bara leva klimatsmart själv, utan politiken och strukturer måste ändras och eftersom det går så sorgligt långsamt behöver vi vråla för att höras. Är man inte förälder själv kan man vråla ändå för alla ungar som ännu är för små för att kunna försvara sin egen framtid.

I morgon den 7 april har Föräldravrålet tagit initiativ till Prata om klimatet. Det är en dag som uppmanar till att prata med vänner, arbetskompisar och familj om klimatet. Det är inte lätt alla gånger, jag vet det. Risken är alltid att man snöar in på småsaker och enbart dryftar vem som källsorterar eller köpt en miljöbil och så kommer man inte längre. Eller att man hamnar i situationer där nöjda klimatpräktiga typer triggar dåliga samveten som inte leder någonstans.

Men vi kan väl försöka prata med varann, även om det är svårt? Själv pratar jag gärna om det egna ansvaret och viktiga vardagsval som kött, bil och flyg, men kanske ännu hellre om strukturer, normer och värderingar. Även de som åker på flygsemester varje år vet att det är dåligt, men varför ökar flygresorna egentligen? Varför går det knappt att resa utan att flyga längre? Vad har hänt med våra normer de senaste 20-30 åren då synen på hur mycket som var normalt att flyga vänts helt upp och ner? Vad är det för känslor som väcks när någon har åsikter om vad jag borde äta mer eller mindre av? Vad är jag själv villig att överlåta åt staten att styra för att min och alla andras livsstil ska bli mera rimlig? Är ständigt ökad tillväxt en förutsättning för välfärd? Och jag skulle gärna snacka mer om min frustration över hur lite plats klimatet får i media och framför allt i valdebatten.

Såg ni förresten DN:s 21 tips för att minska sina privata utsläpp? En bra lista. Det är den vanliga listan med köttet, bilen och flyget, men också andra intressanta grejer som t ex nr 16 om att gå ner i arbetstid, för då konsumerar du mindre och det där om bank och sparande (som jag själv har sorgligt dålig koll på). Ja varför inte snacka om den listan på fikat i morgon?