31 december 2014

Shopstop kläder 2014: Mål!

Ett helt år utan att köpa kläder. Så löd nyårslöftet för 2014. Nyår inträffade mitt under Hållbar konsumtion, en av kurserna på Hållbar samhällsutveckling som jag pluggade förra läsåret. Kursen rörde om i skallen på flera sätt, men just det här med kläderna är så extra galet. Som en repetition och för alla som eventuellt missat:

  • Mellan 2000 och 2009 ökade svenskarnas konsumtion av textilier med 40 procent. Men vi lägger inte mer pengar på kläder, utan de har blivit billigare. 
  • I Sverige slänger vi cirka 8 kg textilier per person i hushållssoporna varje år.
  • Att köpa en ny kjol jämfört med att byta ut ett trasigt blixtlås kräver över 60 gånger mer resurser.
  • Till ett par bomullsjeans går det åt ca 11 000 liter vatten till odling och produktion och massor med kemikalier vid färgning, där arbetsförhållandena ofta är mycket dåliga.
Som jag skrivit om tidigare, så har det här att inte köpa kläder varit någon stor sak för mig. Det är liksom bara att inte handla, och ha på mig det jag redan har. Men det är klart att jag speciellt nu när det gått ett tag börjat se fram emot 2015. Jag har en liten önskelista:
  1. Strumpor. Jag hade inte bunkrat något innan mitt shopstop, och strumpförrådet var lite slitet redan innan. Nu under hösten har flera par åkt i soporna och jag behöver verkligen nya.
  2. Jeans. Jag använder jeans nästan jämt. I höstas dog mitt äldsta par på riktigt efter att ha lappats några gånger. Nu går jag runt på fyra par i olika stadier av slitning, och behöver ett par oslitna för snyggdagar.
  3. Nåt festigt. Någon fin topp eller klänning som gåbortkläder. 
Jag ska också vara öppen med att jag gjort undantag för några grejer som har med min träning att göra. Jag var tvungen att köpa lite varmare träningskläder nu när jag börjat löpträna även på hösten, och när jag fick två blånaglar vid mitt första 15-kilometerslopp gick jag och köpte ett par nya skor i bättre storlek. Och så fick jag ju en t-shirt när jag sprang midnattsloppet. 

Det finns många sätt att reflektera över sin klädkonsumtion - köpa begagnat och leta efter miljömärkt textil och läderfria skor. Jag tror absolut att nya material och schyst produktion är en del av lösningen. Men långt ifrån hela. För om problemet med dagens modeindustri är att vi tillverkar, köper och slänger mer kläder än vi någonsin behöver, kan lösningen inte vara att bara byta till lika mycket ekorekokläder. Det är hela synen på vad vi faktiskt behöver som måste ändras. För mig blev ett år utan nya kläder en övning i just det. Att ställa mig frågan ”behöver jag det här?”. Och uppenbarligen gjorde jag inte det.

Jag inbillar mig inte att klädindustrin revolutioneras till det bättre för att jag inte köpte nytt under 2014. Men ändå. Det har åtminstone fått mig att tänka på ett nytt sätt.

Jag kan verkligen rekommendera shopstop, i vilken form man än väljer. Någon som är sugen på ett nyårslöfte 2015?

GOTT NYTT ÅR 2015!!

30 december 2014

Fyrverkerier: Heja Mörbylånga!

Baksmälla.
För övrigt anser jag att fyrverkerier och andra sprängämnen borde vara förbjudna att köpa och skjuta för alla som inte har licens och vet vad de gör.

Jag läste att Mörbylånga på Öland faktiskt infört ett sådant förbud. Heja! Först i Sverige med att göra det enda rätta. Men tyvärr blev det överklagat, så beslutet gäller inte denna nyårsafton. Men kan de i Mörbylånga så borde det gå i andra kommuner också. Dags att skriva medborgarförslag, vänner?

Istället för att skriva årets arga rant om fyrverkerier skickar jag er vidare till alltid lika kloka Richard Söderbergs inlägg om varför fyrverkerier borde förbjudas. Lite välgörande  konstruktiv nyårsilska, helt enkelt. 

29 december 2014

Nyord 2014: Köttnorm

Att 2014 inneburit ett stort kliv framåt för intresset för vegetarisk mat kan vi konstatera. Inte mindre än tre helvegetariska matmagasin (Vego, Vegourmet och Vegmat) har sett dagens ljus, de svenska vegoföretagen Anamma och Oatly växer så det knakar, Livsmedelsverkets kostråd modiferades så de är mer vegovänliga och listan kan bli hur lång som helst. Malou i TV4 vågade sig på att vara vegan (utan att någon kallade henne militant vad jag hörde). Och bara att havre-cremefraichen kom...

Idag tog sig dessutom ordet köttnorm in på språkrådets nyordslista. Nyorden är en lista på tidstypiska nya svenska ord, som alltså säger något om vilka fenomen som diskuterats de senaste åren.

Ord är bra, speciellt när de hjälper oss att se det som annars är osynligt. Med köttnormen i ordförrådet är det lättare att se och ifrågasätta varför kött och andra animalier är så självklara för vad de flesta anser vara mat. Varför "det vegetariska alternativet" ska stå sist på restaurangernas menyer, som ett undantag. Varför vegetarisk mat ska skrivas in i rutan för avvikande kost i en konferensanmälan. Varför den som säger att den äter veganskt behöver ha ett skäl att göra det. Varför föräldrar som ger sina barn vegetarisk mat anses pådyvla barnen sina värderingar, medan de som ger barnen kött inte anses göra det. Varför annars tänkande människor går i taket över förslaget om en vegetarisk dag i skolan.

Ordet köttnorm gör det tydligare att det är just en norm det handlar om, och inte en av Gud given självklarhet att äta kött. Det är en norm för att det flesta gör det, inte för att det är rätt att göra det.

Japp köttnormen finns därute, överallt. Jag ser det som min uppgift att utmana den och flytta på den, en millimeter i taget. Och 2014 har den banne mig fått maka på sig så det märks. 2015 kommer det att gå ännu lite lättare.

Andra intressanta ord som kom med på listan är matnationalism och plastbanta, men de förtjänar alldeles egna inlägg.

27 december 2014

Men hur får du i dig protein?

Jag tänkte inte bli långrandig om detta med träning och veganmat, men vill bara få det ur mig nu när jag vet själv att det går utmärkt att kombinera.

Som alltid när man snackar vego, och framför allt när man kombinerar med träning, är det proteinmyten som frodas. ”Hur får du tillräckligt med protein?” Jag förstår varför man ställer frågan, eftersom en vanlig uppfattning är att protein är lika med kött. Och det stämmer så klart att kött är proteinrikt, men verkligen inte den enda proteinkällan.

Protein finns det mer eller mindre av i de allra flesta livsmedel. Men vi som väljer bort kött behöver ersätta proteindelen på tallriken med något annat proteinrikt, annars känner man sig inte mätt. Det är lektion 1 för både lakto-ovo-vegetarianer och veganer. Det finns massor att välja på. Bönor, linser, tofu, sojaprotein, nötter och frön. Präktigt hemkokta bönor och linsgrytor eller halv- och helfabrikat för lata dagar. Det finns också protein i grönsaker och rotfrukter. Och spenat och grönkål så klart.

Enligt livsmedelsverket är det lagom med 0,8 gram protein per kilo kroppsvikt och dag. Väger du 70 kg blir det 56 gram protein. Det är inga som helst problem för någon som ätit sig mätt på vanlig mat som till en del bestått av något proteinrikt som t ex baljväxter, nötter eller frön.  Inte ens ansträngande, jag lovar! Den som vill fylla på med extra protein vid träning kan med fördel fylla på med nötter till mellanmål eller kanske en smoothie med hampa- eller chiafrön.

Medelkonsumtion av protein i Europa ligger på ca 67-114 gram per dag vilket är i överkant och kan leda till problem enligt forskning. Här finns överkurs för den extra intresserade. Och en artikel från i våras om hälsorisker med för mycket protein.

Inga konstigheter alltså. En kortversion skulle vara att 1. Det är inte svårt att få i sig vegetariskt protein och 2. Äter man varierat med sunt förnuft så man blir mätt får man i sig det protein man behöver.

Och så ett boktips för den som ännu inte är övertygad om att träning + vegomat = sant. I boken Ät och spring berättar amerikanen Scott Jurek om sitt liv som ultramaratonlöpare i världstoppen. Han springer alltså galna lopp på över 20 mil i öknen och tycker det är kul.  Joråsatt... Vegan har han varit hela tiden. Andra kända elitidrottarveganer är Martina Navratilova och Lars Frölander. Och Carl Lewis tog OS-guld som vegan. Själv tänkte jag springa halvmaran i september.

26 december 2014

Energikick

Energikick efter träning. 
Det här är ingen matblogg. Och det är definitivt ingen träningsblogg. Med det sagt, över till dagens ämne - bästa energibollarna efter ett träningspass.

Jo, det är mer än en gång jag hört "jag skulle inte kunna äta veganskt, för jag tränar så mycket". Jag har sällan haft något bra svar där, eftersom jag själv varit mest soffpotatis/kontorsråtta med mycket lite kunskap om vad man behöver äta när man tränar mycket. Men det senaste året har jag genomgått något slags personlighetsförändring och tränar nu flera gånger i veckan. Sent ska syndarn vakna.

Med träningen kommer också intresset för bra mat för att orka. Jag har läst på och testat vad som passar mig och kan jag ge ett ärligt svar om någon undrar: Jo, det går utmärkt att träna mycket och äta veganskt - både för mig och tusentals andra, från motionärer till elitidrottare.

Det är inget att tjafsa om. Jag äter det jag tycker är gott, försöker variera och tänka på att få i mig det som kroppen behöver i form av protein, fett, kolhydrater, vitaminer och mineraler. Alltså precis så som jag åt förut, men när jag tränar äter jag lite mer bara, gärna energirik mat.

Ett bra mellanmål när man har tränat är de här energibollarna, som är sötade med dadlar och fulla med energi från nötter och frön. Gott i magen, och känner jag mig riktigt hälsosam fixar jag en frukt- och grönsakssmoothie till min boll.

Energibollar

  • 2 dl urkärnade dadlar
  • 3 dl blandade nötter, t ex sötmandel/cashew
  • 1 msk chiafrön
  • 3 msk kakao
  • 2 msk kokosolja
  • 2-3 msk kallt kaffe (eller vatten)

Mixa nötterna grovmalet först, och mixa sedan ner resten. Reglera med kaffe eller vatten så smeten blir bra att forma till bollar. Förvara i kylskåp.

22 december 2014

Odlad ål då?

Här kommer ett inlägg till om ål på förekommen anledning. Det kom en kommentar på mitt förra ålinlägg från en person som menade att det var okej att köpa odlad ål. Det stämmer verkligen inte. Ål kan inte föröka sig i fångenskap, och man fångar alltså in vilda glasålar och föder upp. Ålar som om de hade fått vara kvar i havet och bli vuxna skulle kunna simma till Sargassohavet och bli fler ålar. Ja ni fattar.

Jag blir så vansinnigt provocerad av att företag lurar sina kunder att tro att det är okej, när de självklart måste veta att det är tvärtom.

Saxade två citat: 
"Fortfarande tror en del att ”odlad ål” är bättre än vildfångad. Men det stämmer inte, menar WWF. Ingen ål för kommersiellt bruk kan idag förökas i fångenskap.  Odlad ål är ung, vildfångad ål – glasål – som sätts i fångenskap för att matas så de växer sig stora. De kommer från samma hotade bestånd som den övriga vildfångade ålen." (WWF) 
"Istället är den odlade ål som säljs egentligen vildfångad ål som fångats som ålyngel och fötts upp i fångenskap. Men har alltså fiskat ålyngel från samma akut hotade bestånd som man fiskar vuxna ålar. Där de fiskas finns enligt forskarna inget lokalt överflöd och många glasålar dör dessutom i fisket eftersom de är väldigt känsliga." (Naturskyddsföreningen)

21 december 2014

Julstök

100 % veganiserad jumat.
Hur går det med julstöket? Planen här är att ta det så lugnt som möjligt, men man vill ju ändå få lite julstämning. Så pyntlådan åker fram idag och igår bakade jag årets vegoskinka. Ja, jag vet att det är lite överkurs att göra egen hemma när det finns utmärkta att köpa, men nu har det blivit lite tradition och den är både god och rolig att göra.

Jag kommer inte att göra så jättemycket julmat, utan äter en rejäl julbordsbuffé på Hermans ikväll och tar med mig några av måste-favoriterna till svärföräldrarna där vi ska vara på julafton. Här är listan på julmat jag ska göra i år:

Jag vill också skicka er vidare till dagens kloka debattartikel på Svt opinion av Helen Alfvengren. 
"Tunga, trovärdiga avsändare som FN, Naturskyddsföreningen och Livsmedelsverket säger alla att vi måste minska på kött och mjölk för djurens, hälsans och miljöns skull. Tyvärr vet vi inte hur vi ska agera då. För det är norm att äta djur." 
Hennes poäng är att det aldrig har varit lättare att hitta god helt vegetarisk mat, men att det fortfarande av många anses vara extremt att vara vegan. Trots att 10 procent av svenskarna är vegetarianer eller veganer.

Nej det är inte extremt att äta veganskt. Det är självklart, roligt, enkelt och gott.

Kommer du att veganisera något på julbordet?

18 december 2014

Förbifarts-less idag

Ja, vad ska man säga om förbifarten? Jag vill liksom inte tro att det är sant att bygget verkligen ska bli av.

Vi ska lägga groteskt mycket pengar på en motorväg som kommer att öka bilismen, när vi i själva verket skulle behöva rusta upp kollektivtrafiken. Vi tror att vi är ett föregångsland för klimatet, men ändå tycker en majoritet av de folkvalda att förbifarten är en bra idé. Naturskyddsföreningen sammanfattar detta väldigt bra i sin kommentar idag.

Jag vill inte vara en av dem som klankar ner på Miljöpartiet för detta. De har varit tydliga med att motarbeta förbifarten hela tiden, men om det bara är mp och v av riksdagspartierna som vill stoppa vansinnet så räcker det inte långt.

Ja, man har de politiker man förtjänar. Det är ju själva kärnan i demokratin.


Ja, jag är riktigt ledsen idag. Det skär djupt i hjärtat att tänka sig att vi nu ska lägga motståndet bakom oss och välja en annan strid. Men så är det nog. Fan.

16 december 2014

Mera havremjölk!

Godaste mjölken om du frågar mig.
En följetång i vegosfären under hösten har varit Svensk Mjölks stämning av havredryckföretaget Oatly. I oktober blev Oatly stämda för vilseledande marknadsföring. Mjölkbranschen var sura för formuleringar som "No milk. No soy. No badness." och "It's like milk, but made for humans". Så får man inte säga, för då låter det som Oatly menar att mjölk är dåligt och att den inte är gjord för människor. Och sen var det igång...

Vi var många som tyckte det var humor, men egentligen är det ganska sorgligt att det hela är på allvar och enormt mycket pengar inblandade för företagen. 

Anyway, alla vi som står på underdogen Oatlys sida har glatt oss åt utvecklingen. Oatly har fått enormt mycket uppmärksamhet, och det tvivelaktiga med svenskarnas överkonsumtion av den heliga komjölken har kommit upp till diskussion, inte bara i vegankretsar. 


Fast jag väntar fortfarande på att iKaffe ska dyka upp i en butik nära mig. Har ännu inte fått testa.

15 december 2014

Nej, lammkött är inte alls klimatsmart

Jag fick ett hedersuppdrag i min roll som miljösamordnare på jobbet. Jag ska vara jury i en tävling där medlemmar skickar in sina förslag på bra klimatsmarta måltider. Den som vinner får presentkort på mat, så jag tar uppdraget på största allvar. Över hundra bidrag har kommit in, så nu sitter jag och betygsätter olika måltiders miljöpåverkan, de tävlandes kreativitet och hur gott det verkar vara. Än så länge har jag hunnit igenom knappt hälften av bidragen, men jag ska självklart inte avslöja mina favoriter här.

Men en grej slår mig. Hyfsat många bidrag har med lammkött i sina måltider med motiveringen att lamm är klimatsmart. Och vid andra tillfällen har folk blivit förvånade när jag visat tabeller på klimatpåverkan från olika sorters kött: Va? Jag trodde lammkött var klimatsmart?
Utsläpp av växthusgaser per kilo produkt. Diagram från Livsmedelsverket

Nånting måste industrin ha gjort för att få allmänheten att tro att lamm är bra ur klimatsynpunkt. Men faktum är att det är tvärtom. Lamm ligger på andra plats efter nötkött i klimatpåverkan. Det är för att får är idisslare och släpper ut metan, precis som korna.

Apropå idisslare och metan - som diagrammet från Livsmedelsverket visar så hamnar alltså ost på tydlig tredjeplats i klimatpåverkan från vanliga livsmedel. Vilket väl tyvärr inte bådar gott för de som skickat in lasagner till tävlingen, även om de är vegetariska.

14 december 2014

Varför är det fortfarande lagligt att fiska ål?

Ät aldrig aldrig ål. Foto: WWF
Ska vi snacka julmat? Sorgligt nog behöver vi även den här julen fortsätta tjata om att under inga omständigheter köpa ål. Tydligen gör folk det fortfarande. Och även om det är fler och fler restauranger och butiker som slutar sälja, så finns det några som envist fortsätter. 

WWF presenterade häromdagen sin årliga ålrundringning för att kolla vilka som säljer ål till jul och vilka som inte gör det. Nej jag blev inte särskilt förvånad att hitta de stockholmsbaserade fiskbutikerna och -restaurangerna Melanders på listan över dem som envist fortsätter med ålen. Jag minns min brevväxling med företagets VD för fem år sedan. Kortfattat skiter de i att ålen är utrotningshotad, eftersom det finns kunder som köper ål. Om någon frågar, så kan de tänka sig att svara att den är rödlistad, annars är det liksom inte deras ansvar. 

Alla utrotningshotade djur är värda att bry sig om. Men tyvärr är det svårt, eftersom det finns många man inte känner till och det dessutom är svårt att veta vad man som enskild kan göra åt det. Men en ganska enkel grej man kan göra är att avstå från att äta dem. Jag känner verkligen extra varmt för ålen. Det är ett så fascinerande urtidsdjur, en fisk som funnits genom årmiljonerna, med en otrolig och lång livscykel. Så här skriver WWF:
Fakta: Den mytomspunna ålen har en fascinerande biologi. Den föds på stora djup i Sargassohavet utanför den amerikanska ostkusten, dit den också återvänder för att fortplanta sig. Rekryteringen av ålyngel har minskat dramatiskt och beståndet har rasat till några få procent jämfört med 1970-talet. Överfiske, miljögifter och vandringshinder i form av kraftverksturbiner tros vara några av orsakerna.
Detta akut utrotningshotade fantastiska djur väljer svenska företag och privatpersoner att fånga in, döda och äta upp. Sverige är dessutom ett av de länder som fiskar mest ål i hela EU. Jag blir tokig! För mig är det som att tänka sig att skjuta en sibirisk tiger och sälja den bara för att någon kan tänka sig att köpa den.

Hurt kan det fortfarande vara lagligt att fiska ål?

Jag är helt säker på att du som läser min blogg aldrig skulle komma på tanken att äta ål. Men kan vi inte komma överens om att göra vårt bästa för att föra detta vidare till alla som kanske inte vet. Och bojkotta restauranger och butiker som envisas med att sälja ål. Och låt dem veta varför. Idag drar jag iväg några mejl till de några av de här företagen, som finns med på WWFs ållista.

JA - vi säljer/serverar ål:
STOCKHOLM
Birgitta Åhs fiskaffär, Östermalmshallen
Göta Fisk & Delikatesser
Lisa Elmqvist, Östermalmshallen                                                                                                          
Melanders – (i Östermalmshallen, Söderhallarna, Täby centrum, Nacka Forum restaurang och butik,  Hötorgshallen och  Waxholm)

SUSHIRESTAURANGER
Misato sushi    
Seikoen
Pongo  
Sushi Genkai

ÖLAND
Borgholms Kök & Bar
Ölands Fisk & Rökeri
Kårehamns fisk & havskök

SKÅNE
Buhres Fisk, Kivik
Herrestad Gästgivaregård, Ystad
Hotel Svea, Simrishamn
Kåseberga Fisk, Löderup
Nya Rökeriet, Simrishamn
Sankt Markus vinkällare, Malmö
Skillinge Fisk, Simrishamn

GÖTEBORG
Restaurang Kometen
Tärnans fisk
Feskarbröderna

BLEKINGE
Eriksberg, Karlshamn

13 december 2014

"Har du slutat med bloggen?"

"Man kan ju få nya intressen..."
- Ska du inte blogga något snart, du har ju inte skrivit något sedan den 13 oktober. Har du slutat med bloggen?

Det var min man Jesper som levererade den sanningen igår kväll. Och jag tvingades formulera det jag bara skjutit upp den senaste tiden.

- Jag vet inte… Kanske. Inte för att det inte finns något att skriva om, men jag tar mig inte tiden längre. Och det är så svårt att komma igång efter ett uppehåll. Jag kanske faktiskt är klar med bloggen, svamlade jag till svar.

Med lite illa dold besvikelse i rösten svarade min äkta hälft:
- Ja, så kan det ju vara. Och du har ju ägnat mer och mer tid åt träning och så på sistone - man kan ju få nya intressen…

De där orden högg.

Jag gillar verkligen den nya sidan hos mig själv som upptäckt att jag kan springa och hålla mig i form. Jag har inte sportat i hela mitt liv, och nu vid 44 års ålder har jag börjat träna tre-fyra gånger i veckan, har gymkort, blivit medlem i Vegan Runners IK och just anmält mig till halvmaran nästa år. Framgångarna med bättre millöptider och starkare kropp gör mig glad pigg och jag vet att det är bra för mig. Och träningen är ett intresse jag delar med min man och mina vänner, så bara jätteroligt, visst.

Men Jespers fråga igår ställde saken lite på sin spets. Vad är det jag vill? Vad har jag för bild av mig själv? Ja det är definitivt inte en bild av någon som lägger all sin tid på att själv må bra och lämnar åt andra att göra något åt skiten i världen.

Jag började blogga för snart sex år sedan och det här har blivit en plattform för min egen utveckling, ett sätt att lära mig mer och utmana mig själv - och samtidigt har det blivit mitt bästa sätt att bidra till något bra. Jag lär mig saker, stärker mig i min övertygelse om vad som behöver göras och har här chansen att föra det vidare till fler. Ska jag bara ge upp det nu för att det är svårt och komma igång och jag hellre går till gymmet eller läser en bok om löpträning?

Ni hör ju själv. Det är inte okej. Jag vill inte vara den personen. Jag ska inte lägga ner bloggen. Det vore att slänga bort det jag kan göra och göra bra. Min lama ursäkt för att inte skriva har varit att jag har ju redan skrivit om det mesta, vad finns det kvar? Men det är skitsnack. Det finns knappast mindre att höja rösten för nu än för fem år sedan.

Tack för sparken i baken Jesper. Jag är sugen på att skriva nu. Så stay tuned för en fortsatt blandning av högt och lågt, argt och hoppfullt om klimat, kemikalier, rättvisa, politik, förbifarter och flygplatser, vego och djurrätt. Och kanske lite träningsrelaterat nu också :)

Nu ska vi åka till Högdalen och gå på vegansk brunch på Cyklopen. Spännande premiär.